Scoottaren

Han som INTE satt hemma på påsken, då han ju var den som låg sjuk redan tidigare. Nu njöt han för fullt av ledigheten och tog bara en mellandag då fotsulorna var så sjuka.

Hjälm, vattenflaska,mellanmål och plåster i väskan. Fickorna fyllda med verktyg (ifall nåt löser sig på den fallfärdiga scoottin). Knäskydd och så de nya träningsvantarna (gjorda för gym egentligen, men funkar bra!) som räddat hans händer från vattenfyllda blåsor och hudlöshet av de många långa timmarna han tränar..

Här är han än en gång redo att åka iväg till skateparken med buss, ensam. Tänk att han är så stor och duktig redan!

 och under kläderna.. Rätt häftiga blåmärken. Trettiosex sår och blåmärken räknade han till en dag. Man får bara hoppas inget värre händer.. Håll tummarna!

Vår påsk då

De små stackrarna Trapp och Trull insjuknade ju i hög feber och halsont då just innan påsk. Så det blev mycket lugnt firande för dem i år. Det tokiga var att det varkligen var första påsken ever som de firade hemma, de har alltid varit hos farföräldrarna hittills, där det är tradition att "tuppen kommer" och lägger en massa,massa, påskgodis i deras hattar på natten. Så det var lite press på att inte göra dem alltför besvikna trots feber..

Jag hade orkat fixa lite på balkongen innan. Påskriset vågade jag inte ha inne alls i år då sambon och Trapp haft skinnet i så dåligt skick, men jag lyfte upp dem vid balkongsglaset så man såg dem också från gården. Tyckte det blev rätt bra. De stackars uteblommorna gillade inte att stå på vår varma balkong och vissnade rekordsnabbt då det ju blev hur varmt som helst plötsligt (och vi fick dra för gardinerna tätare och tätare trots alla soliga solhyllningar på Facebook,heh).

 Partyanimal. Min gosiga, gosiga gullunge och hans Bogi.

 Fredagsfilm hade vi, fast stackars Trapp hade spytt (antagligen pga. av febern) tidigare på dagen då jag var borta (mer om det i eget inlägg).. Några bitar paprika festade vi loss på på soffan.

 Påskpyntet var rätt minimalistiskt,men endå där!

 Och min pappa kom förbi med jättechokopupun till vårt sjuka gäng. Det slank nog ner då febern lite sjönk emellanåt.

 Ja vi orkade tom. med lite festmat (kallrökt lax, sallad,räkor och ägg) på lördag. Pommacen var kanske bäst enligt vissa.

 och sidu, på söndag morgon (ja vi valde helt fritt dagen, utan att bry oss om någå traditioner) hade tydligen påskharen varit förbi och lämnat ledtrådar. (Den har ju alltid besökt mitt barndomshem, så det var nu på tiden att barnen fick höra även om den!)

 och på balkongen hittades sådanahär megakorgar.. Fast ha, trots att de hittades redan på morgonen hade vårsolen hunnit smälta en kanins öron..

 Och mums så det smakade!

Det var en riktigt skön påsk trots sjukan, eller just kanske därför att vi hade tid att ta det riktigt lugnt. Jag fortsatte ju själv också ha feber och stegring så det till sist blev över en vecka med sjukfrånvaro för min del.. Inte så lyckat.

Sambon igen åkte iväg genast då jag kom hem på fredag kväll, till Pumala skogar för att klättra. Nåt han hade väntat på sedan förra hösten. Stackarn kände sig nog redan lite flunssig då han åkte iväg, men väl i skogen, där de tom. sov ute utan tält, så mådde han riktigt apa. Feber och redig flunssa också för hans del, men det hade tydligen inte alls känts nåt värre än om han sku varit hemma, tvärtom, den friska luften lär ha känts riktigt bra. Tok. Han vänner hade bara varit oroliga på natten då han liksom vi andra hostat så han nästan inte längre fått luft. K18 hosta kallades den nu. Heh. Ja och så hade han lyckats smitta ner dem alla, självklart.

Men de verkade ha haft det roligt endå.

 Fast sambon själv bara varit bakom kameran denna gång..

Våra påskkort

Jaja, det börjar ju vara lite länge sedan dess, men måste ju visa hur fina kort jag bad mina fina ungar att pyssla innan påsk.

Till far- och morföräldrar, faddrar och annan släkt. Jag påpekade då att det inte lönar sig att göra alltför många fingeravtryck på ett kort, för det blir en massa ritande då, men alla vill ju inte alltid lyssna på sina föräldrar..

Han som gjorde flest avtryck har också flest faddrar. Så det blev en hel del näbbar och fötter att pillra på plats. Inte lätt, men riktigt fint!

Trull förstod sig inte riktigt på hela konceptet men gillar mycket att måla, så det blev lite större kycklingar till hans faddrar.

Den äldsta ville ha jämna och fina avtryck och de blev mycket lyckade!

Far-och morföräldrarna, min mormor och min moster fick sådanahär fina med allas på samma kort. 

(och ett höll jag själv)

Det dumma var ju att det tog så länge att pyssla dessa att jag inte vågade skicka iväg dem med posten längre, om inte de sku hinna fram. Men så blev vi sjuka och gick inte heller på påsklunchen vi brukar gå på varje år och det såg illa ut för våra kort. Men mamma kom och hälsade på i tamburen (ville inte bli nersmittad av vår megabobba då hon var mitt i flytten) och hämtade korten till min sida av släkten som hon sedan delade ut på påsklunchen. De andra har fått sina kort nu efter påsk, man måste ju dela ut såhär fina. Fast ena systern har inte fått sitt än, då hon varit bortrest och jag glömmer fråga efter hennes adress hela tiden.

Men ja, det är väl tanken som räknas?!

Spännande!

Hon har bestämt sig för att bege sig ut i nattlivet.
För första gången efter att jag blev gravid med Trull, då var jag ute för första gången på evigheter, sa att det sku bli en vana igen, och boom - plus på stickan. Men nu. Råkade stöta på en event för ikväll på FB, progressiv trance från 90-talet och tänkte, tja, ge det en chans.
Har grävt fram nåt jag kan tänkas dansa i (det måste vara lång kjol!) och tom. färgat håret (hann så och plantera medan det verkade i håret). Nu tänker jag ännu äta nåt litet och så hoppar jag på bussen.
 Lite nervös är jag nog. Åker ensam och känner säkert inte en kotte (och kan säkerligen klassifieras som gamling på sådanthär ställe). Men efter att ha fått sova en natt ostört känner jag att detta är den första och sista chansen på länge.
Rave on!

Bland de första besöken för i år..

Har ju sprungit förbi hela vintern, stannat ibland och gått ett varv. Likaså nu på våren. Men detta var ett av de första besöken på palstan, då det börjat gro och födas nytt hopp och liv..

En kväll i april. Årets bildserie börjar nu.

 Rätt så råddigt och livlöst än.

 Men körsbärsträden jag planterade i ämbaren förra året (man får inte ha träd på palstan så jag gjorde liksom "mobila" träd) hade knoppar trots att jag inte kom ihåg att gräva ner ämbarna tillräkligt djupt i höstas. Jee!

 Krokusen var den första blomman för i år.

och inte på palstan men i skogsdungen intill kunde jag inte låta bli att fota det underbara gröna.. 

 och en aprilmåne som bonus.

Världens bästa jobb

Det tycker nog de våra att pappan har! Han jobbar ju i en klättringshall, korta dagar dessutom, då de bara är två anställda där och jobbar halva dagen var..

Vi hämtade alltså hem Trapp därifrån efter att ha varit på barnklinken med Trull då, innan påsk. Här hade han klättrat och fått en massa "vuxenvänner" som han sa (han är nog en sådan pladderkvarn, gullet!)

Barnväggen sambon byggde tidigare i år på övre våningen.

 Den saliga Trull fick äntligen klättra han med!!

 Så åt vi lite medhavd lunch och sambon visade hur tunga dagar han ibland har.. På väggen hänger också av hans fina klättringbilder han tagit på deras klättringsutfärder. (Måste nog säga att han haft tur då han var med från början i detta projekt, att få jobba med det man älskar är ju bara så lyxigt!)

 Trull fick klättra enda upp

 Jag hade ätit passligt med Burana för att orka föra Trull till läkaren och fick ett ryck och drog på mig ett par (äckliga!) klättringsskor för första gången ever (har totalvägrat allt detta enda sedan början,heh) och provade lite jag med. Fick höra att jag är en naturtalang (nå hej, det visste jag väl, är ingen svagis trots allt och faktiskt rätt vig också) och klarade direkt flera rutter. Men näe. det var klibbiga "stenar", smutsiga väggar och vill inte hoppa ner  utan klättrade ner samma väg jag kom upp.. Inte min grej, det visste jag ju nog. Har höjdsräck också. Men mina små var mer än nöjda då jag nu bevisat att jag kan bara jag vill. Kanske jag kunde ge repklättring en chans dock, och nåttag då man inte har hela kroppen febersjuk..

Dessa njöt dock för fulla muggar. Testade också på lite klättring med tyngder då apungarna ville..

 Så gulligt. Blusarna flög också av då det blev varmt..

 Inga problem för min apman.

 Men sen blev det nog lite tungt tillsist tror jag. Eller just detta med en fram och en bak funkade inte. Strypningsrisk. Undrar vad de väger tillsammans.

 Glädjerop och skratt.

 och ännu lite solo. Hoppas nån av dem hakar på sporten och gör pappan lycklig.

 Och som om det inte vore nog med klättringsväggar på jobbet är ju stället vid tågskenor. Nånslags fixarplats i huset bredvid. Detta var dagens programpunkt med hög status. Där satt de vid ingången och kollade på tåggubbarna som pysslade med nåt väldigt intressant!

Men så blev det lite drama också. Ylläri. De började öva på "volter" på madrasserna. Pappan slängde dem runt. Och just som jag sade att "akta glasögonen" drämde Trapp snett på madrassen så glasögonen böjdes helt. Sjuk och känslig och med priset på de nästan helt nya glasögonen i huvudet började tårarna rinna. Jag som aldrig grät förr. Heh. Nå, det var bara att äta lite mer Burana och kämpa iväg sig till Itis för att få dem fixade direkt. Han ser ju nämnligen inget utan dem, så det fanns inte så mycket val. Som tur gick de att fixa på ställe, och nu kom det en ny regel. Volter övar man utan glasögon!!

En rätt så sjuk vecka

Sjuka och sjuklediga. Veckan innan påsk. Där vårt vardagliga liv kom av sig för en tid. Sjuka har vi varit hela våren med jämna mellanrum. Spysjukan gick tex. hela familjen igenom nyss..men så kom detta.

Trapp har lidit av "märkärupi" (hittade inget svenskt ord, det är liskom en bakterie som sätter sig på nåt ställe och ger vattenfyllda blåsor som är smittosamma) en längre tid med jämna mellanrum. Vi har inte reagerat så mycket på det hemmavid, han har torr hud och drar lätt till sig bakterier i den såriga huden. Senast han hade det gick han som vanligt till förskolan,med plåster på hakan. Men så hade de märkt vad som gömde sig under plåstret då det behövde bytas pga. varet som trängde sig ur blåsorna och vi blev tillsagda att inte hämta honom så länge de inte hade torkat.. nice. Det tar ju alltid en vecka.. En vecka hemma med ett friskt bran som har en plåsterstort utslag på hakan.. Hmm.

Nå. Det bröt ju ut igen nu. Men rätt kraftigt, kraftigare än tidigare, på ett större område. Så det blev att ta ledigt från jobbet, med dåligt,dåligt samvete, och föra till läkaren..  Både övre och nedre läppen hade också blåsor denna gång, och det kittlade och störde.

 Och vi fick antibiotika utskrivet, och prov tagna, förutom antibiotikakrämen vi brukar smörja på direkt då det börjar synas blåsor. Så satt vi och köade i en timme för att få telefonstid. Innan det var vår tur och vi fick höra att det kunde man bara ringa och fråga utan tid.. Morr. Tack kära Ipaggudar för att ni finns!! Vad sku man annors göra, då de tom. tagit bort leksakerna i vänterummen..

 Som plåster på såret för den långa, onödiga väntetiden, fick de för första gången åka i Prismas bil då vi var där på matuppköp och till apteket.

 Senare fick vi ju resultaten för provtagningen, som visade att ab inte biter på just dessa bakterier. Så läkaren skrev ut nåt nytt. I apteket undrade jag sedan då det var tabletter, vi har ju brukat ha medicin i flytande form. Nå han frågade hur gammalt barnet var - sex. Oj. Inte får man ge av denna till så små, man ska inte ge av den till barn under tolv!!  Så rätt arg och besviken på läkaren, och glad att detta nu kom fram i alla fall, blev åkomman obehandlad ÄN en gång. Morr.

Så var jag på jobb en dag. Tisdag. Kunde inte svälja då det var sååå sjukt i halsen. Feber började jag också känna av, men hade stängning så kämpade till slut. Trapp var på pappans jobb och smittade kunder istället för förskolekompisar och Trull på dagis.

Onsdag var jag sjukledig då jag hade feber och samma kaktusfält i halsen som dagen innan..Samma smitta som Tripp då hade veckan innan.Men vi hade väntat på Trulls  ultraljudsundersökning av kinden som vi upptäckte en klump på för en månad sedan, efter fallet i februari och banne mig sku vi gå efter såhär lång väntetid, så jag släpade oss dit medan Trapp fortsatte njuta på pappans jobb.

Lekrummet (aj vänta, kallas det vänterum, det är lite annan kaliber på barnkliniken..) var pop!

 Såhär nöjd var han då han tvingades avbryta leken och lägga sig på britsen och undersökas istället. Utfärden var dock lite onödig. Klumpen hade livit mindre och inget oroväckande syntes på bilden. det var antagligen bara ett inre blåmärke,eller någon levrad blodklump som gått bortåt av sig själv. Skönt! Efteråt hämtade vi hem Trapp, men det skriver jag om i ett eget inlägg..

 Sjukstugan fortsatte. Det blev inget påskfirande hos farföräldrarna då de två yngre plötsligt fick över 39 graders feber. Det blev att fort panikshoppa lite mat och påskägg med en kamin i kärran och den andra hemma med Tripp. Hämtade hem påskgräs från dagis med en stackars feberhet i kärran, som vägrade komma med om inte han fick ha täcke och dyna och sova i vagnen. Stakin. Ingen mat hade smakat på hela dan, utan han hade bara sovit. Men då de andra gick och lade sig och han öppnade ögonen en stund, frågade jag om det sku smaka med lite nudlar. Då kryper den lilla varma upp och sätter sig till "bords" i det mörka vardagsrummet, slurpar i sig en portion och kryper sedan tillbaka i säng. Nudlar är pop!

Ballongmästaren- jag!

Var på ett kalas här för en tid sedan med Trapp, där pappan i huset gjorde ballongsvärd till alla de små gästerna. Inspirerad köpte jag då efteråt ett paket med "trollkarlsballonger" och har smått övat mig på då just svärd (nog är det konstigt hur svårt det kan vara att göra nåt så enkelt!). Men det första jag knåpade ihop såg faktist ut såhär. Tadaa!

Ni får gärna kalla mig för ballongmästare nu då.. Fast tyvärr ville de små inte förstå hur duktig jag var..då det inte var svärdet de beställ.

En överlevare!

Det var bara en av växterna jag tog in på hösten som överlevde vårt torra inomhusklimat..Men sen tycker jag den är rätt fin, och är så glad att det var just den som klarade sig. Fuchsian.

Dessutom lyckades jag få en stickling av den då jag klippte lite i den på vårvintern.. Nu hoppas jag bara de inte direkt blir attackerade av småkrypen som brukat ta kol på mina balkongsväxter de senaste åren. Morr.

Glädjen

Alltså det tysta jublandet, glädjen i mig.. Då mina kära barn till påsk, av alla de tusen olika chokladäggen, i den låååånga hylla på Prisma, gick och valde dessa.