Drakar över Helsingfors

I början av Juni var det dags att fira vår mellersta, underbara unge, som fyllde åtta. Åtta! När hände det?!

 Jag minns hans födelsedag som igår. Hur solen sken och det var varmt. Hur lugn jag kände mig inför hans ankomst, hur självklar han kändes då han kom till världen. Hur jag från början hade honom tätt.

 Han var så lugn, så go.

Än är han lugn och stillsam. Rätt så ofta. Men nog har det kommit hejdundrande med energi och i synnerhet viljestyrka också! I alla fall med de han känner bäst och litar på! 

Han är klok. Vill lära sig och förstå. Frågar och tar själv reda på ting. Är helt suverän på all sorts elektronik och älskar att spela.  Tycker om att bygga och rita.

Är en sann djurvän! Älskar att utforska all världens småkryp och önskar sig ett ordentligt husdjur mer än nåt i världen! 

Min underbara, fina son. Åtta år.    Grattis! 

Mamma sku komma och gratulera på den riktiga dagen mot kvällen. Innan hon kom bestämde jag mig ändå för att göra nåt som passade i det sjukt blåsiga vädret perfekt.   Flyga drake! 

Så vi gick ut i stormen.

Provade tappert vår megafina drake som jag inte fått att lyfta på nåt år. Tänkte att kanske vinden nu var så stark att det plötsligt sku ha funka.. Men nej. Vår Pteranodon är nog död nu. Letar efter nåt liknande nu. 

Vi hade ändå en annan med också. Den som Trapp fick till födelsedagen för två år sedan. Den lyfte och seglade perfekt i det blå!

 Det är nåt med drakflygning. Roligt och vackert. Ängarna omkring och den alltid friska blåsten gör Vik till ett perfekt draklandskap!

 Den yngre samlade på stora maskrosbollar och ville absolut ta hem dem.

 Så sku han flyga drake medan vi med Trapp sku prova det nya bollspelet han hade fått kvällen innan på kalaset.

 Vinden var så stark att det inte fanns någon risk för att den sku komma ner. "Håll nu jättehårt i och släpp absolut inte taget! Ok?!"

¨'

 Plötsligt ser jag nåt flyga förbi bakom mitt huvud. Spolen man ska hålla i. Samtidigt hör jag världens tjut-skrik-gråt från Trull. Han släppte. I den hårda vinden. Draken flög mot tennisplanerna. Jag rusade efter. Vi hade världens tur och spolen fastnade i ett litet träd just utanför planen (och draken hade inte crashat i ögat på någon som stod där..). Men jag kunde inte nå den. För varje vindpust slets den loss, lite mer. Jag ropade på Trapp att skynda sig efter. Han sprang. Det blåste. Så lyfte jag honom, högre och högre. Försökte tänka ergonomisk för ryggen, men äh, det gick inte att lyfta tillräkligt högt då. Han stäckte på sig allt vad han kunde. Alla stirrade. Så äntligen räcktes han och vi fick draken räddad. Phew! 

Efter det fick inte Trull flyga med den längre.

Mamma kom och fick se vår fina drake. Så måste vi skynda oss mot gården, till lite vindskydd, från den svinkalla vinden. Huu. De spelade lite med bollspelet.

 Så fick han en present. Ett nytt terrarie till kryp han ändå hittar längs med sommaren..

 Och han visade stolt upp figurer han byggt under dagen.

 När hon gått var det dags för höjdpunkten. Sushi. Hans absoluta favorit! Det var länge sedan vi orkat laga sist. Nu åt vi så det knakade, för tom. den yngsta har nu lärt sig att sluka en hel del. Att göra ett födisbarn lyckligt är en utmärkt ursäkt för att få till stånd lite lyxmat vi alla älskar!

En övernattningsgäst på riktiga födelsedagen!

Vi har aldrig haft någon kompis över natten hos oss. Kanske mest för att alla barnen brukar sova med oss, och kanske för att vi annors också är riktigt usla på att bjuda in vänner..
Men nu hade vi ett dilemma. En av de få vänner Trapp bjudit in på sitt kalas, kunde inte komma om inte han också fick komma över natten till oss. Nå, vad var det nu mer med det. Välkommen!

Men kära nån så olidligt spännande det var att vänta på. Kalas och övernattningsgäst! Som vanligt hade vi en vecka av pure pain innan det var dags. Han tar inte stress och spännande (också positiva) saker så bra, om vi säger så..

Men nu var det lyckade kalaset över och vi fortsatte vår färd mot nästa miniäventyr.

Trull var helt salig. Han sku få åka hem med pappans jobbs paketbil. Lyckan! Vi har nu då han fyller fem i september bytt till framåtvänd juniorstol och med den lyckades denna fantastiska tur!

 Hemma bäddade vi på golvet bredvid Trapps säng, så sku de få mysa lite innan sovdags.De gick duktigt och lade sig, sent dock efter allt program på kvällen, och sov gott hela natten.

På morgonen väntade buketten jag plockat till min blomgillare under natten (måste ju vattna på palstan då de gått och lagt sig). Gult är hans favoritfärg.

  Vi åt morgonmål, spelade och lekte, åt lite lunch och uppvaktade födelsedagsbarnet! Han fick några småfigurer han önskat sig en tid, en radiostyrd bil (som var rätt cool måste jag säga) och så en bit till Nominationarmbandet han gillar så mycket.

 En snigel denna gång. Han älskar ju sniglar (och har förbjudit oss att tala om dem som mat!).

 Så gick vi ut i den kyliga men soliga parken där dehär två hade jätte roligt!

Då den nya bilen laddat färdigt hämtade sambon den ut till oss för att provåkas. Ganska bra! Men tyvärr tog ju nog det laddningsbara batteriet slut alltför fort i mitt och barnens tycke. Men så är det väl alltid.. Stora bra hjul och bra terrängförmåga. Så hade han som kriterie att den sku åka fort och extra plus för att den ska hålla en del vatten. Han var nöjd! 

Så blev det så småningom dags att gå hem och packa ihop den lilla gästens saker och säga tack och hej. Roligt med besök fast mina nerver var rätt dåliga just denna dag (med mina egna då) efter en mycket, mycket, krävande vecka.

Att fira en åttaåring på hans vis!

Han hade blivit inspirerad av kompisarnas kalas under året. Efter ett kalas på våren ville han ordna disco. Att ordna disco hemma hos oss har vi provat på förr, inte alltid med så bra resultat, i vår lilla trånga lägenhet.. Men så började jag fundera. Kunde vi kanske ordna det på pappans jobb? Klättringshallen han jobbar i är ju rätt så passande. Så vi började för första gången planera ett kalas utanför hemmet.

Och det blev så bra!

Hade lite dåligt samvete över den lilla mängd barn som blev bjudna, men så har vi ju tre egna som sku vara med. Och det var en just passlig mängd såhär, de kunde alla sitta kring bordet.

 Vi började med att leta fram små klättringsskor till alla. Det är inte alla dagar ett sådanthär gäng med småfotade kommer och besöker hallen. Så fick de lyssna på lite regler (fanns ju andra där och klättrade också) och sedan var det dags att prova på klättring.

 Tripp visade vant hur man gör.

 Och alla de andra provade glatt och modigt att klättra också högt. Men en av de små gästerna hittade mer sin grej i att borsta av tagena med en borste gjort för detta ändamål. Men huvudsken var ju att de var nöjda!

 Så fick de hänga i ringar, boxas, lyfta lite tyngder och spela bordsfotboll innan det blev dags att äta. Hade nåt tag köpt fina gröna plastmuggar från prisma och tejpade fast namnlappar på dem. Praktiskt!

 Så blev det dags för disco! Han har bra ljus och ljud på jobbet, sambon!

 Efter att önskemusiken var spelad blev det sång för födisbarnet.

 och de som orkade fick laga sin egen glassportion i "glassbaren". Blev inspirerad av de söta glasskålarna de sålde på Tiger, och tänkte att detta kunde vara roligt. Vilket det var, för de som då inte var mätta sedan tidigare, vilket många var.

 Så var det dags för Pinjatan! Den var just passligt svår. Höll ordentligt men gick ändå sönder till sist. Det är så ljuvligt att följa med deras inlevelse då de står och tittar på den som är i tur att slå! Och att för en gångs skull verkligen få slå på nåt! Här var det ju så ljuvligt med utrymme att vifta på också!

 Så mumsade de i sig av påsinnehållet innan jag plötsligt fattade att kalaset just sku ta slut och vi ju helt hade glömt paketen! Så det blev fart på öppnandet. Fina saker fick han! Men där märker man att själva planerandet, väntandet och festen nog är det viktigaste!

Vi var alla jättenöjda med valet av ställe och program. Hittills har kalasen alltid varat i två timmar men nu satt vi till en extra halvtimme, och det var just passligt, så hann man med allt utan att stressa.

Födelsedagsprojektet..

Har ju lite som en tradition att ordna pinjatan till pojkarnas kompiskalas.. I år tänkte jag prova på nåt nytt. En fyrkant!

Men kröhöm, ska man ens täckas skriva ut det här ?! Vissa kanske inte är så smarta.. Då jag sku pyssla ihop kvadraten, insåg jag att den då inte har bara fyra sidor. Gu´så jag skarattade och förbannade mig själv över min dumhet!!  Så var det bara att improvisera med två bitar paff jag råkade ha i huset, då det bara var någon dag kvar tills festen sku hållas..

Och som tur var slutresultatet riktigt bra (fast jag borde ha grundmålat!) och Trapp var nöjd! Så här såg den ut där den hängde fördig att slås på, på festplatsen (med sambon bakom). En creeper från minecraft.

"Ilta torilla"

Den femte Juni var det dags för Viks första "ilta torilla", alltså kvällen på torget. Musik och samvaro med grannar på området. Var nu lite skeptiskt kanske, och jobbade en stund på palstan först, men så bar musiken över åkrarna och jag bestämde mig för att ta med pojkarna och gå och kolla läget, denna fredag kväll. Bara för att visa att vi gillar att det ordnas program här! Solen sken, och förvånadsvärt många hade dykt upp. Många bekanta ansikten och många man aldrig sett förr. 

Vi åt glass och lyssnade på musiken, som egentligen var nåt helt annat än vi brukar lyssna på, men egentligen rätt bra! Tripp sa efteråt att det var roligt att se så många glada ansikten!Och alkoholen var förbjuden här.

Trull "seko" sas.  Fast musiken var lugn brakedancade han för fullt, försökte hjula, dansade på för fullt och efter varje sång vrålade han  Jiiiihaa,wuuuhuu,Jeee!! samtidigt som han applåderade! Lite nolo, men o andra sidan lite kul med liv. De som uppträdde såg ut att uppskatta det och de tackade sin ivriga publik. Hemskt länge ides jag endå inte låta honom hålla på, och vi gick hem för filmkväll efter att ha lyssnat på ett par band. Men det var roligt så länge det varade och pojkarna var glada! 

Och ja, jag har lärt mig göra instaframes också! Hittas ju på instagram dessutom, kanske bland de sista, men ändå.  thibault.melanie hittar du mig på.

Min lilla trädgårdsälva och jag

 Han kommer alltid med, om han får. Min lilla hjälpreda. Trädgårdsälva. Med den lilla kannan går han omkring och vattnar.

 Fyller på.

Äter lite gräslök mellan varven.

Medan jag myser. Vad jag är glad över min palsta! Vår hemliga trädgård. Att de får växa upp just här i denna stad. Denna storstad. För då man går ut på våra ängar, plockar egna örter i "eget land", känns det inte så illa ändå, att bo i höghus i Helsingfors. 

 Den ville visa upp sig igen, den lilla söta jag hämtat från skogen.

 Och spindeln jobbar på i kvällssolen.

Min avskedsgåva ger frukt (eller grönsaker och bär)

Jag fick ju avskedgåvor nu på våren, då jag trodde det var över i detta hus. Av ett av de fina barnen, som också ska byta dagis i höst fick jag nåt som passade utmärkt.  Riktigt fullträff! Jag som sliter fast hur många par trädgårdshanskar i året. Salladslök hade jag aldrig testat och spenaten är redan nu den präktigaste jag någonsin lyckats med!

 Den andra var av mina kolleger. De bästa! En jordgubbsampel. Hade först tänkt plantera den på palstan då det alltid hittar ohyra till vår balkong, någon riktigt jobbig sort. Men nu hänger den där endå, tills de börjar bråka med mig. Ser ju så fint ut med nåt hängande (tantfaktor kallade visst Linn  det någonstans,det här med att gilla amplar).

 Och nu har vi redan ätit sex jättegoda jordgubbar! Bra så! Och i höst gräver jag ner dem, för detta var en ovanligt god sort!

Spännande grejjer

För en fyraåring åtminstone..

De tvättade alltså grannhusets (och då med det också granntrappans) fönster och balkongsfönster.

Med en LYFTKRAN! Med lite musik med sig i höjderna.

Så han stod där och stirrade och vinkade länge (till tråkmånsarna som inte ens hade vett att vinka tillbaks).

Parkmat med fyra pojkar

Måndagen efter skolavslutningen fick Trapp besök av hans klasskompis. Eftersom han sku vara hos oss hela dagen tänkte jag vi sku ta och hitta på nåt ute också. Då passade det ju utmärkt med att det var första dagen de delade ut parkmat här i parken. Packade alltså ner det som behövdes och så gick vi för att äta lunch i frisk luft. Väldigt frisk,med lite duggregn då och då..

 Det var massor med folk på plats. Här bor många stora familjer, och många av dem kommer troget, dag efter dag för att äta. För skolbarnen är detta ju helt superbt också ifall föräldrarna jobbar!
 Det hade varit över hundra barn och äta denna dag, och jag var förvånad över hur duktigt de egna åt.

Tripp orkade inte så länge, men de yngre lekte en stund i den kyliga parken. Dagens höjdpunkt för den minsta var nog då de kom med ny sand till sandlådan. Wow liksom!!

Skolans vårfest

Så kom den sista dagen med väckarklocka, för barnen och mig. Skolans vårfest. Kyligt var det ännu, men löfte om sommar i luften..

Pojkana hade fått välja var sin ampel till lärarinnorna.

ovh båda hade ritat fina kort

 Så klev de upp på scen och sjöng. Små,söta och nervösa.

 Lite större, söta och nervösa. Han har aldrig gillat att stå på scen, Tripp. Nu var det dessutom första gången han själv sku läsa upp nåt, så bara hans röst hördes. En del av en gammal finsk dikt. Han klarade det och jag var så stolt!

 Så måste vi dela på oss med sambon så båda pojkarna hade en förälder i rummet. Sambon lyckades bara tyvärr inte få någon bild av Tripp med den omtyckta läraren som ju nu måste sluta, och han var väldigt besviken över det. Jag fick en fin av Trapp med hans fina lärarinna som ju nu också byts ut, men väljer att lämna henne ens lite mer anonym här för er. Tårar torkades hur som helst, både bland barn och vuxna. Själv stod jag ju med näsduken i handen hela festen igenom, det var slutet på en väldigt tung vecka för min del, ojoj vilken känslostorm i en liten mammas värld. Att ta farväl av alla fina människor. Suck.

 Men trots lite ledsna hjärtan och djupa diskussioner på vägen hem, var det nog endå nöjda barn som började deras sommarlov, här och nu!!