Idag då

Ja idag har det varit slappt i detta hus. Trapp meddelade i nåt skede på morgonen att han nog är sjuk. Huvudet värkte, magen värkte och han hade feber. Så han har legat stilla största delen av dagen på den utdragna soffsängen. Där har de chillat med lillebror som låtsassovit han med under täcket emellanåt. Såg en film vi lånade från bokbussen förra veckan. Ringde hem Tripp från kompisen (man har knappt sett av honom på sistone innan middagen) för att se efter Trapp den korta tid det tog för Trull och mig att lämna tillbaka några böcker och filmen till bokbussen.
Hans matsaldo för idag är en liten bit morot, efter morgonmålet då han ännu var ok. Stackarn. Inte ens pannakakan vi hade till efterrätt ville han ha av. Hoppas han mår bättre imorgon. O andra sidan. Tänk. Han har varit lugn, tyst och snäll hela dagen. Det är inte nåt som händer ofta.. Min ynkliga.

Filmkväll

En lördag denna gång eftersom fredagen gick så åt skogen. Såg på en piratfilm, stort denna gång. Har aldrig förr använt maskinen sambon fick från jobbet men nu riggade han upp den då det har hänt nåt så att man inte längre kan se filmerna från datorn på tv:n. O så var det pizza och grönsaker. Pojkarna var nöjda! I ett skede hade jag båda de yngre liggandes på mina armar på var sin sida. Det var en tid sedan vi myste sådär ordentligt. Kändes mycket bättre igen efter några dåliga dagar.

Någon tyckte det var helt super att kunna uppträda för hela familjen.. 

Någon som man helt tydligt märker att heter Anakin i tredje namn..

Liten och tuff

Middagen

Som jag högst antagligen till största delen får äta själv.
Men ser ni, det gör inget,det är så gott enligt mig!
Pappa hämtade kanttareller idag, tillsammans med bönor från landet. Använde av mina egna bönor också,det har börjat komma av dem nu. SÅ goda! Löken i svampsåsen var också från palstan. Bara hönan var inte vår. Känns bra. Fast jag vet tyvärr att åtgången av middagen kommer att vara skral.Det är nog lite synd.

Sorry,detta är inte en bild tagen av en riktig matbloggare..

Att bara vilja säga upp sig och gå hem på direkten

Men att inse att det är jobbigt att säga upp sig från sina barn. O hemma, ja där är jag tyvärr redan.
En dålig, dålig dag. Inget grillande pga. regnet och så gick allt annat också rakt åt skogen. Vi har bråkat, skrikit och gråtit. Jag är tom. Så tom.

På operationsbordet

Min lilla tappra unge. Trapp fick ju plötsligt en klump bakom örat, på huvudet, förra våren. Då fick vi remiss till hudsjukhuset och var och ta bort halva klumpen. Doktorn tänkte då att hon bara skär bort den överflödiga klumpen med inte ids gräva bort allt då han ändå var så liten och hon tyckte klumpen såg ut som nåt ofarligt. Nå, senare fick vi ju sedan ett brev där det stod att det inte sen heller var helt ofarligt och att de rekommenderade att allt sku avlägsnas. Men jag fegade ut ett par gånger då han hade tyckt att det var såå obehagligt. Ville dessutom inte att han inte sku få simma och bli våt då på sommaren. Men idag var det dags för det jag oroat mig för..
Han var till klubben på morgonen. Hämtade honom en liten stund innan den tog slut för att hinna lägga bedövningskräm på området bakom örat. Paketerade det i ett snyggt bandage (inte hålls ju plåstret på då där är hår omkring) och satt en pipo på huvudet så ingen sku tro att han var allvarligt skadad på vägen. Hoppade på bussen och åkte iväg. Mutan låg i väskan. Han valde den själv igår..

Grisen och "bumerangfågeln"fick sitta och se ut ur fönstet i bussen. Alla tre väntade på den nya kompisen. Detta sku gå bra!

Inte kan jag säga att han väntade på själva ingreppet. Men inte panikerade han heller. Jag bara lugnade honom med att krämen borde göra så att bedövningssprutan inte sku kännas lika hemsk som förra gången.  Han lekte i lugn och ro innan vi kallades in.

 Förra gången utfördes ingreppet i ett "ingreppsrum", denna gång var det en riktig operationssal. Han sku lägga sig på britsen som liknade en tandläkarstol och så lades den i rätt position. Han låg på sidan och såg in i mina ögon med sina stora blå. Vad han långa fransar! fick jag höra. Jep. De kläms alltid ihop under glasögonen.
Han blev putsad med sterilt och ett skynke med en tom ruta i mitten lades över huvudet. Så sattes det igång. Bedövningssprutan i många små omgångar. Hon skar upp och skar ut klumpen under huden. Han är ju en alldeles underbar patient! Är han alltid såhär lugn? Han måste ha bra tillit för att kunna lita på att det inte är farligt! Sådant fick jag höra om min underbara unge. Inte en fena rörde han. Minen var allvarlig men han fokuserade på mig och klämde emellanåt på mina fingrar då jag sagt att man får göra så om det känns obehagligt. Fågeln och grisen låg tryggt över hans bröst. Så syddes såret ihop och det var klart. Det hade gått bra! I nåt skede undrade läkaren vad som var hemligheten bakom denna lugna typ. Nå mutor! O de skrattade. Vad fantastiskt! Så ville de absolut se vad det var han fick efteråt. O han visade, lysande som en sol, den nya i familjen angrybirds. En grön Angrybird space. Den bästa i leksaksbutiken vi var till igår. Nu hoppas jag bara att hon verkligen fick bort allt! På nytt vill vi ogjärna gå! Nästa vecka ska ännu stygnen ts bort på hälsostationen. Hoppas det är någon som kan detta med barn!

Paketet bakom örat och den nya kompisen.

O så fick vännerna vänta på bussen hem. 

Där resten av gänget väntade. För tillfället sover de alla (+3 barn) i vår säng. Jag sa att om någon av den skriker i natt så flyger fågelägaren med sina djur fortare än kvickt till egna sängen..

Nu på kvällen har det värkt där såret är. O så märkte vi att det ju är omöjligt att ha hjälm på huvudet då det klämmer för hårt på såret. O utan hjälm cyklas det och sparkbrädas det inte då man är fem år. Fast kanske jag måste göra ett litet undantag nu några veckor framöver. Om han lovar att åka försiktigt och inte lika hårt som vanligt. Får fundera på saken. Det är ju det de hela tiden håller på med nämnligen.

Söta flickor

För det ÄR de! De två sötnosarna och deras mamma som var här igår. Det var länge sedan vi hade kompisbesök. Trots att min energinivå var sådär på en minuskurva så tog sig dammsugaren en svängom för andra gången denna vecka (tro mig, det är inte nåt som händer alla veckor!) och det dukades i sista minuten fram lite mat (de två yngre höll mig lite väl sysselsatta med sina bråk innan de blev avbrutna av lite flicksällskap). Men vad härligt med gäster som inte bryr sig så mycket om hur det ser ut hos en. O vad härligt med lite eget sällskap också! Mer sådant! 

Jag har sagt det förut, vi behöver ett större bord! Men annors älskar jag synen av ett fullt kök!

Dessa tog en paus och lekte att de sov.. Han har lärt sig att låtsassnarka, den lilla. Sååå sött! 

Och nollsjuorna hittade genast varandra igen. Det känns så bra! Vänner som får vänner till barn. :)

De försökte leka och den lilla retstickan till lillebror följde efter som en svans, vilket retade gallfeber på Trapp. Vilket jag förstår! 

Så visade den lilla kompisen att man kan klä ut sig (hon var lite för snabb för kameran) och han tog fort efter. Hillbillyn. Ur-söta! 

Tack för besöket och varmt välkomna på nytt! 

En klubbunge igen

Lokkikerho (måsklubben) i parken invid oss började på tisdag. Trots att de bästa vännerna tyvärr börjat i dagis och förskolan verkade Trapp ändå se framemot det. Det är tyvärr rätt vilda pojkar som lätt bråkar i klubben, de var så härligt lugna hans kompisar förra året, så han är ibland rätt olycklig (gillar ju att bråka med brorsorna men inte med kompisar). Men glatt har han gått dit två gånger denna vecka. Säkert skönt med lite egna grejjer. De vuxna har bytts ut sedan förra året och det är lite synd, men åtminstone hon som nu tydligen ska vara där hela tiden verkar väldigt trevlig och snäll. Bara hon har tillräkligt med pondus för att hålla vildingarna i chack..

Han anlände coolt på sin sparkbräda i solskenet 

Ingången var också ny, de har två grupper i år samtidigt så de delade på ytterdörrarna. Lite spännande trots att det mesta är bekant. O fast han är nästan ett år äldre än kompisen är han halva huvudet kortare, min sötnos. :)

Hoppas verkligen han trivs i år! Nästa år är det sedan förskolan som gäller, detta är sista "lediga" året för oss.

Bokbussen

Ja den kommer ännu hit till Vik, på måndagar, halv fyra. Trapp älskar att gå till den. Denna måndag kom vi ihåg att den kom och var där i tid. Härligt! Fast där fanns inga nya cars böcker denna gång heller, det har vi önskat oss redan en tid. Men hittade andra som verkade bra. Men lite jobbigt är det med sagoläsande för tillfället. Det finns en liten en som förstör varje lässtund.. Men jag försöker.

"Kom mamma, fort!" 

Bästa dagen på LÄNGE

Det var finaste Ninnis polttaren på lördag. Har faktiskt inte varit på någons sedan Linda gifte sig för sådär 10 år sedan. Så det var lite spännande för mig också.. Men OJ så fint ordnat av brudfrämmorna! Inte nåt utlöjlande och otäckt utan sådant jag också hade gillat att göra. O jag som oroat mig en tid innan hur jag sku orka hela långa dagen och in på natten klarade det bra, fick sova över sex timmar i sträck, ostört, i Trapps säng natten innan så det hjälpte. Fast före ett var jag nog helt färdig och gav upp. Då hade jag ändå startat åtta på morgonen.

09.10 hade vi träff på busshållplatsen vid hennes föräldrars hus.Vi var härligt många på plats!
 Någon hundrastare upplyste oss om att bussen inte går på lördagar. 

Uppgiftslådan behövde tömmas för att fyllas med annat.

Vi hjälpte glatt till. Schoko är bra att börja dagen med! 

 Så "överraskades" den blivande bruden. Fast hon hade nog snokat till sig dagen redan innan. Satt och åt gröt då vi sjungandes på "små grodorna" trädde in i huset. Så skålades det lite i bubbligt innan första utstyrseln meddelades. Ridkläder.

 Så promenerade den stora gruppen  mot stallet i närheten.

Där sku hon fånga hästen Paavo.
Efter en del jagande & lockande fick de slutligen fast den gamle,smarta herren. 

Så sku han ryktas och fixas klar innan lektionen började. Först var det sagt att han var lite för gammal/styv för att hoppa, men efter en stunds uppvärming fick hon ändå hoppa ett par gånger. Båda såg nöjda ut!

Efteråt promenerade vi mot en av brudfrämmorna som inte bodde så långt borta. Medan Ninni red hade vi pratat om solrosfält, hur jag inte hittat nåt i år (ni vet sådana där man får plocka själv). Nå hör och häpna, på vägen råkade det ju finnas ett! Så Nina och jag sprang ut på fältet och plockade ett par. Jag var inte helt säker på hur de sku överleva den långa dagen så tog bara en.

Vackra,vackra blommor!

Väl framme mötte oss en himmelsk doft av mat

Det var inte mycket som blev kvar då vi var klara.. Nam!

 Så lagades hon fin. Riktigt finlandssvensk, hennes favorit.. (insätt en hel del ironi här)

Så, med magarna mätta fortsatte vi. Vid dethär laget hade det redan börjat regna, tyvärr. Men vi promenerade glatt mot tågstationen och hoppade på. Fick en del blickar. Jag förstår det. 

Ninni kollar bingobrickan med uppgifter hon sku göra. Det släpades mat och dricka med i den stora lådan.. 

 Så landade vi på järnvägstorget och "kompassen" där hon passade på att göra en hel del av uppgifterna.

Det bubbliga intogs nu med det fina sugröret. Ni ser grodtemat. Hennes favoriter!

En av uppgifterna var att klä ut någon främmande med medhavda accessoarer . Denna turist tog det bra!

 Så var det dags att röra sig mot The varuhus där vi hade bokat tid till Stackmann stage för inspelning av en sång.  Visste inte att där finns en liten studio. Det var riktigt roligt, fast fruktansvärt hett trots att alla inte rymdes in i rummet. Ninni kan det här med sång!

Pga. lite missförstånd blev vi och stå utanför efteråt en rätt lång stund. 

Men vi var väl underhållna av Armis intervju av Ninni. Roliga typer man fick träffa här! 

 Så åkte vi spårvagn mot Ursula, drack lite i smyg (förutom Ninni som fick ett helt ärligt skumppaglas) under det stora "seglet" (regnskyddet) och så fortsatte största delen vidare mot höjdpunkten, Speedboaten. Jag sku egentligen inte åka, men så ville Armi gärna bli av med sin plats på båten och jag tog den istället. O tur det! Jösses så roligt! Fast regnet piskade mot ansiktet så det kändes som små nålar så var det sååå roligt! Ångrade fort att jag inte satt mig längre fram, och hade gärna sett att han åkt ÄNNU lite hårdare och tagit mera stora vågor. Oj sådan tur att jag fick chansen att åka med!!  Fast efteråt var alla genomvåta, också de som fått långa vattentäta kläder. Inte hjälpte de nåt i dethär vädret! Det bara rann in vatten oberoende.

Båten. 

Blivande bruden i mitten. Nina fick stanna båten då vi åkt iväg. Hon hade glömt flytvästen..

Efteråt var det inte mera så roligt. Det blev rätt så iskallt med de dyblöta kläderna i stormen och regnet som kom vågrätt,lodrätt och lite andra håll också. Så en del for hem för att byta kläder. Så möttes vi igen (med de flesta som bodde på närmare håll) på en karaokebar. Den första jag någonsin varit på.
Samtidigt som vi kom for ett annat polttaregäng iväg. Skillnaden på vårt gäng och deras (de var alltså pojkar) var att jag tror att ingen av dem minns vad de gjort den kvällen. Huuu, så stimmiga blickar har jag inte sett på en tid..Lite orkade de försöka charma oss innan de gick. Tyvärr nappade ingen riktigt..

Så efter att de modigare sjungit en del sånger hoppade vi in i ett par stora taxin och åkte iväg mot kvällens slutgiltiga destination, Werket. Fästmannens polttaregäng kom också till samma ställe.

Ninni utförde ännu några uppgifter. Här mätte hon ett trafikmärke med en mjukisgroda i spöregnet.

Sen nalkades det äntligen mat igen. Hade hunnit bli rejält hungrig faktiskt. O inte vilken mat som hellst nej. Det var kräftskiva!!

Nam-Nam-Nam!!!

N&Js egna lilla bord. Gulligt!

resten av gästerna vid långborden. Jättefint ordnat!!

 Efter maten flyttades borden ur vägen, det blev kaka och kaffe och så fick man börja dansa. Det började med en dansuppvisning till Ninni av hennes fästman, nåt han tydligen övat på under dagen.

"Sexy and you know it", dagens temadans. Det börjar se bra ut redan! Får se om den ska dansas på bröllopet också..

Så började det som sagt kännas lite segt och jag gav upp och åkte hem. Men OJ en sådan underbar dag det var! Underbart var det också att ha ungarna hos farföräldrarna (för sambon hade plötsligt grillfest på jobbet samma kväll jag bokat in för länge sedan) och få sova ifred hela natten. På morgonen steg jag upp redan innan tio och gick till palstan och butiken, städade (då slog nånslags darrighet in innan jag åt en skål chips), lagade middagen färdigt och bakade en morotskaka sambons födelsedag till ära. Så kom de fina hem igen.

O vet ni vad. Solrosen jag plockade sådär 14 timmar innan överlevde dagen! Jee!

som sällskap fick den en gladiolus som gått av i vinden på palstan.

Sista augusti

En bra dag. Solen sken och trots vinden var det rätt varmt bara solen inte gick i moln.
Var i parken i fem timmar. Grillade. Ja se, jag minns att grillen är framme på fredagarna nuförtiden! Lekte. Hindrade den minsta från att retas. Han har börjat reta andra. Eller är det att ta kontakt? Han följer efter (i synnerhet de som inte vill att han ska göra det) och krockar med den lilla gåkärran i den andras fordon tills den andra blir nervös. Jag bär bort honom. Han tar kärran och rusar efter igen. Proceduren upprepas. Många gånger.

Han har blivit ett majsätarproffs vid dethär laget! 

Tripp kom plötsligt till parken. Hade just tänkt ringa till skolan och säga att han får åka hem ensam. Tydligen hade de frågat honom själva. Bra så. Vet ni hör skönt det är att han klarar det själv nu?! Det sparar oss en massa tid och nerver. Det brukar ändå ta nästan två timmar fram och tillbaka då vi alla ska iväg efter honom. O då den minsta AVSKYR att sitta i vagnen. På morgonen vill han dock ännu gärna att vi följer honom. O visst gör vi det!

Denna hinner knappt äta sådant han tom. gillar då han bara ska leka

På fredag var det arga fåglar som var nerpackade i väskan. 

Efter att Tripp fått sig en grillkorv och en majskolv han också försökte han leka med Trapp och hans kompis. Men dessa bråkade och sprang bara undan.( Ett jobbigt team dessa två, bråkar mycket men gillar varandra ändå. Får se hur det blir i klubben nästa vecka, de är i samma grupp i år) Kanske Trapp "gav tillbaka" för att han inte alltid får vara med då Tripp går ut med sina kompisar på gården? Hur som hellst blev Tripp mycket sårad och gick bort från parken. Såg honom emellanåt men hem kom han först på kvällen då vi ropade in honom till middagen. O vilken olycklig typ det var som kom in. Kära nån så mitt hjärta blöder för mitt gryn. De hade igen retat honom för han usla bräda. O då det inte räckte retade de honom som person också. Fula saker som sårade så himmelens mycket att det rann tårar på min kära. Ingen vill leka med mig, alla bara retar. Undrar hur vi ska reda upp det här nu då. :(
Nå det blev lite bättre med filmkväll, hamburgare och franskisar. Lite.
Skrattade förresten åt skillnaden mellan pojkarna. Medan man alltid får påminna Tripp om att äta grönsaker (fast han faktiskt var vege i ett helt år då han gick i förskolan, helt av sig själv!) så rörde inte Trapp alls maten, han åt upp det mesta av grönsaksstängerna istället. Kan man få mera? O visst fick han ju det. Så hans fredagsmys bestod av morötter, paprika och gurka. Jag klagar inte! Den minsta verkar följa hans spår.