På operationsbordet

Min lilla tappra unge. Trapp fick ju plötsligt en klump bakom örat, på huvudet, förra våren. Då fick vi remiss till hudsjukhuset och var och ta bort halva klumpen. Doktorn tänkte då att hon bara skär bort den överflödiga klumpen med inte ids gräva bort allt då han ändå var så liten och hon tyckte klumpen såg ut som nåt ofarligt. Nå, senare fick vi ju sedan ett brev där det stod att det inte sen heller var helt ofarligt och att de rekommenderade att allt sku avlägsnas. Men jag fegade ut ett par gånger då han hade tyckt att det var såå obehagligt. Ville dessutom inte att han inte sku få simma och bli våt då på sommaren. Men idag var det dags för det jag oroat mig för..
Han var till klubben på morgonen. Hämtade honom en liten stund innan den tog slut för att hinna lägga bedövningskräm på området bakom örat. Paketerade det i ett snyggt bandage (inte hålls ju plåstret på då där är hår omkring) och satt en pipo på huvudet så ingen sku tro att han var allvarligt skadad på vägen. Hoppade på bussen och åkte iväg. Mutan låg i väskan. Han valde den själv igår..

Grisen och "bumerangfågeln"fick sitta och se ut ur fönstet i bussen. Alla tre väntade på den nya kompisen. Detta sku gå bra!

Inte kan jag säga att han väntade på själva ingreppet. Men inte panikerade han heller. Jag bara lugnade honom med att krämen borde göra så att bedövningssprutan inte sku kännas lika hemsk som förra gången.  Han lekte i lugn och ro innan vi kallades in.

 Förra gången utfördes ingreppet i ett "ingreppsrum", denna gång var det en riktig operationssal. Han sku lägga sig på britsen som liknade en tandläkarstol och så lades den i rätt position. Han låg på sidan och såg in i mina ögon med sina stora blå. Vad han långa fransar! fick jag höra. Jep. De kläms alltid ihop under glasögonen.
Han blev putsad med sterilt och ett skynke med en tom ruta i mitten lades över huvudet. Så sattes det igång. Bedövningssprutan i många små omgångar. Hon skar upp och skar ut klumpen under huden. Han är ju en alldeles underbar patient! Är han alltid såhär lugn? Han måste ha bra tillit för att kunna lita på att det inte är farligt! Sådant fick jag höra om min underbara unge. Inte en fena rörde han. Minen var allvarlig men han fokuserade på mig och klämde emellanåt på mina fingrar då jag sagt att man får göra så om det känns obehagligt. Fågeln och grisen låg tryggt över hans bröst. Så syddes såret ihop och det var klart. Det hade gått bra! I nåt skede undrade läkaren vad som var hemligheten bakom denna lugna typ. Nå mutor! O de skrattade. Vad fantastiskt! Så ville de absolut se vad det var han fick efteråt. O han visade, lysande som en sol, den nya i familjen angrybirds. En grön Angrybird space. Den bästa i leksaksbutiken vi var till igår. Nu hoppas jag bara att hon verkligen fick bort allt! På nytt vill vi ogjärna gå! Nästa vecka ska ännu stygnen ts bort på hälsostationen. Hoppas det är någon som kan detta med barn!

Paketet bakom örat och den nya kompisen.

O så fick vännerna vänta på bussen hem. 

Där resten av gänget väntade. För tillfället sover de alla (+3 barn) i vår säng. Jag sa att om någon av den skriker i natt så flyger fågelägaren med sina djur fortare än kvickt till egna sängen..

Nu på kvällen har det värkt där såret är. O så märkte vi att det ju är omöjligt att ha hjälm på huvudet då det klämmer för hårt på såret. O utan hjälm cyklas det och sparkbrädas det inte då man är fem år. Fast kanske jag måste göra ett litet undantag nu några veckor framöver. Om han lovar att åka försiktigt och inte lika hårt som vanligt. Får fundera på saken. Det är ju det de hela tiden håller på med nämnligen.