På våren lovade jag Trapp att när han lär sig cykla så cyklar vi till Hoplop som ligger här inte alls så långt ifrån oss, fågelvägen. Nå, han lärde ju sig på midsommaren men hade väl glömt bort vad jag lovat, för det har inte hörts tjat. Den 24 hade vi planerat åka till stranden, men så var det så mulet att vi lät bli. Då kom jag på att detta kunde vara just rätt dag att passa på med nåt roligt och vi trampade iväg några kilometer.
Då vi var där tidigare i våras, en lördag, på kalas höll jag på att bli galen. Det var smockfullt med tjutande och bråkande barn, köer och skuff. Fick riktigt huvudvärk av besöket.
Döm min förvåning då vi kom till ett så lugnt och relativt tyst ställe denna gång. Härligt! De sista timmarna var där ett par familjer förutom vi och den sista timmen EN familj förutom vi! Lyxigt! Inget köande här inte!
De större for runt med sin pappa medan jag fick försöka hänga med då den minsta "sprangkröp" genom tunnlarna, antagligen i tron om att han kommit till himlen. Har aldrig sett honom så glad och vild. Detta var paradiset! (mina knän tyckte kanske inte riktigt lika..)
Som denna tunnel. Otrevligt. Fast snyggt sådär form och färgmässigt.
Denna rutchbana då. Nå första gången han åkte ner föll han framåt då han kom ner och slog sig lite trots en matta under. Andra gången tänkte jag att jag skyddar honom och tog honom i famnen då vi åkte ner. Då vi stötte mot den gröna mattan vek sig min stortå under bådas tyngd och jag var rätt säker att den gick av. Hemma måste jag tom. tejpa fast en paffbit undertill för kunde inte böja på den och den värkte mycket. Som tur blev den rätt snabbt bättre och nu känns den bara lite öm emellanåt. Farligt sådanthär åkande!
Här hade bröderna knuffat ner honom (ja eller gett fart, hur man nu ser på saken) så han igen slog sig, medan jag desperat letade efter cykelnycklar i alla tunnlar vi gått igenom (dvs. about alla i hela huset..) som hade fallit ur mina byxfickor. Trodde jag. Då jag till sist gick ut för att se om man kunde bryta av låset, ett sådantdär lite tunnare portabelt, märkte jag att nycklarna låg intill på asvalten..Phew!
och det fanns små bilar i himlen. Utan kö!
I ett bollhav kunde man kasta bollar i hålet och få poäng. Tyckte det var rätt roligt själv också!
och hur lyxigt är det inte att få sitta där bland bollarna bara med egna familjen (och miljoner små bobbor). Hittar ni Trapp?!
"Tågbanan" som han kallade denna bit ville han till många gånger och klev duktigt från steg till steg.
Tre barn, de våra, igen helt i lugn och ro i en mega hopprutchbana.
Här lyckades den lilla igen stöta sig. Han hoppade ner från den rätt höga kanten ner till golvet, utan att tänka på att det var mycket hårdare, och den lilla foten vred sig under hans tyngd så han haltade en stund och benet bara vek sig då han försökte stå upp. Tur nog gick också det fort om så han kunde fortsätta härja i paradiset!
Ingen kö till trampolinerna heller!Ingen som flåsade en i nacken att det var dens tur. Borde ju ha passat på att hoppa lite jag med. Men det var nog rätt full rulle att hållas efter den där lilla virvelvinden. Hade faktiskt helt trötta ben på kvällen! Kan inte fatta att han orkade så bra!
I ett bollrum fanns det olika roliga grajjor. Som lufthål som lyfte bollar.
och en dammsugare som sög upp dem genom ett rör.
och då man sedan fyllt en korg som var högt upp kunde man trycka på en knapp och då ramlade alla bollarna på en. Bollregn. Mycket, mycket populärt bland både stora och små!
Man kunde också samla av bollarna i en tygväska och krypa upp en våning eller två genom tunlar och skjuta iväg dem i dessa luftvapen.
Förra gången var det en ringlande kö vid detta ställe och man fick bara åka (var det nu?) tre varv. Då kunde Trapp inte heller trampa ordentligt. Nu susade han runt varv efter varv i lugn och ro, med många lediga bilar vid porten. Han var nöjd!
Tänk att ta en bild av ett sådanthär ställe och bara ha med sitt eget barn på bilden! Lyxigt här dessutom, jämfört med Huimala där barnen varit ett par gånger då det är nära deras farföräldrar, är att föräldrarna inte behöver betala in för att vakta sina yrbollar!
denna gillade jag inte heller så mycket. Hade en rätt stor, full handväska och fast jag är rätt liten till växten så är dessa ju inte byggda för vuxna.. Att komma neråt i denna var ännu otrevligare. Duns-duns-duns. Kanske han därför ville gå där så många gånger.
Så fick de alla var sin isdryck. Tre euro styck.. Det är ju det som är problemet med sådanhär ställen, att det finns så mycket onödiga lockelser förutom själva priset av biljetten..Men de var ju så svettiga och blev ju så glada..
Vi hann ta en kompisbild. Visst är han söt, min stora, fina! <3
och Trapp hann sitta och färlägga på en ritmaskin en stund.
förutom alla andra spel de spelat. Denna gillade jag också, det är roligt att slå på fula hajar! Jag var helt förvånad då Trull var så bra på det! Han fick faktiskt många poäng!
Men efter så många timmar i farten och utebliven dagssömn, somnade han efter en inte alltför lång väg, för första gången bak på cykeln. Stackars liten, det var en jobbig superdag!
