Måndagsblommor

Fick jobba på palstan igår, för första gången på över en vecka. Sambon skadade sitt finger då han klättrade på lördag och kan antagligen inte klättra alls denna vecka (bu-hu-huu, not). Mamma kom med mull och staket att rigga upp för den lilla, inte ännu gränsseende typen, TACK! Så fick jag en av de största jordpartierna vänd innan jag gick hem för att snabbt natta den lilla typen. Det blev bara ingen snabb nattning. En timme orkade han kämpa. Sen drog jag hastigt på mig springkläderna och gick ännu för att vattna innan jag sprang en åtta kilometer i den sköna kvällen. Sprang förbi ungkorna igen och bara log. De är så fina, så fina! Smålog åt två unga män som såg sååå skyldiga ut då de varit och stjälat kodynga från megahögen där de samlar den. Hoppas de inte planerade att obemärkt åka buss med den i reppun, tror nog man sku ha märkt det fast de gömt det så fint i den stora ryggsäcken. Lukten går ju liksom inte att gömma ändå.

Dessa små har hittat en skyddad plats vid lavendelbuskarna

Förr var ängarna här fulla av vilda förgätmigej (och massor med andra blommor), innan de gjordes om till kortklippta parkängar. 

Hela kvällen hade jag sällskap av denna nyfikna kompis. Välkommet,tyst, sällskap som gör en glad.

Morsdag

Fick för en gångs skull sova fram till nio då jag blev väckt till ett fint morgonmålsbord. Svärmor fick en ny cykel, äntligen. En sådan har hon inte haft på de tio år vi kännt varandra, och hon var mer än lycklig! Först lurade de fräckt henne att hon bara fick en hjälm och kunde använda den tillsammans med pojkarnas farbrors cykel men så skuffades den blänkande vita,nya cykeln fram utanför fönstret till några glädjetjut. Själv fick jag ett fint kort av Trapp och en stor ampelblomma, de hade varit och shoppat tillsammans med svärmor.

Han hade gjort sitt bästa och pysslat i klubben (det brukar han inte ofta gå med på)

Provvarvet gick bra! 

Pojkarna plockade fina buketter

Vår nya familjemedlem för sommarn. Ett lyckat val!

Svärfar bjöd på lunch i det nyaste på gården, ett vackert litet hus.

 Efter det fick jag nog. De två äldre hade betett sig ur-uselt hela dagen. Det började med att en typ kissade lite i byxorna halv sju, varpå alla andra också blev väckta (sov ju alla i samma rum). Eftersom de ännu gått lite senare och lägga sig kvällen innan var katastrofen då redan ett faktum. Fula ord,alla de kunde, hela tiden. Hopp och stoj i proportioner som är ovanligt tom. för våra vildingar och inget trängde igenom härjväxeln, fick ingen kontakt med dem där de susade omkring på olika små fordon. Så jag lämnade dem kvar medan vi med den medgörligare minsta typen åkte iväg till följande mor, min mamma. De åkte sedan hem med sambon lite senare.

Det hade dykt upp en jättetrampolin på mina föräldrars gård (grannarnas).
Det är inte alla som ryms att gå under en sådan! 

Moster fick lite armträning också med klimpen.

På kvällen, då vi kommit hem och barnen somnat tog jag mig också i kragen och fick äntligen akvariet grundligt tvättat också. Några maskiner byk hann jag också med innan det var dags att lägga mig. Inte den bästa dagen, tvärtom faktiskt, men har nog mig själv att skylla på också. Borde inte låta dem gå mig så på nerverna.. I sängen fattade jag det, strunt i hur de beter sig, utan dem sku jag ju inte ha någon morsdag att fira, ingen att krama, ingen att älska så förtvivlat mycket. Det blev många förlåt.

Trapp stackarn kunde förresten inte sova på natten heller. Han fortsatte bråka och fäktas i sömnen också, kom inte alls till ro. I nåt skede insåg vi dock att han ju stackarn inte fick luft heller. Vet inte om han var lite flunssig eller om det var allergi efter så många timmar ute i pollenhimlen men det bara pep och ven och andningen var bakom mycket jobb. Efter en dos ventoline lugnade han sig till slut och sov sedan gott resten av natten. Följande dag var han ok igen.

Kalas

På lördag var vi bjudna på min kusins födelsedagskalas till Esbo i deras vackra hem. Tog bara med mig den yngsta då de äldre åkte iväg till farföräldrarna, lugnare så för alla dessutom. Det var ett lite mindre släktgäng på plats denna gång,men det var lika så bra, mer mat till alla. (här kan man insätta en smiley om man inte är allergisk för dem)

Det bodde en barbapapa ballong hos dem som den lilla blev förtjust i. Man sku ge den till honom och så "uups" släppte han den upp igen. SÅ roligt! (Titta nu hur stiligt klädd han är också!)

en del av partygänget i väntan på gott

Födisbarnet  Poffer och alltmöjligt supergott i bakgrunden. 

Efter kalaset fick också Trull och jag skjuts till svärföräldrarna där vi sedan stannade över natten. Badade bastu för första gången på länge igen och svepte ihop en ostkaka till nästa dag, mitt i natten. Likadan förresten som den du ser på bilden ovan, både han och jag brukar bjuda på samma kaka, fast recepten har vi skaffat på var sitt håll på nätet.

Parkdag

Hade Tripp hemma med lite feber igår. Eftersom sambon hade kvällstur kunde jag lämna Tripp och den sovande Trull med honom då jag gick till parken efter Trapp från klubben. Hann tom. läsa några sidor ur min medhavda tidning denna gång. Lite senare såg jag dock Tripp som hade kommit ut till parken och så kom också Trull med sambon innan han for iväg på jobb. Vi var förberedda för regn (det regnade då kring tolv)  men så sken också solen alldeles underbart. Inte kan man ju sitta inne då. Så vi spenderade en skön dag i solen, tror nu inte det gör så stor skada om man bara har lite feber.
Dessutom var det inte en helt dålig idé att ha stövlar på den yngsta. Han hittade ju de största pölarna och njöt så av att få springa fram och tillbaka med ansiktet lysandes som en sol.

På kvällen orkade jag ännu släpa mig ut på en springtur då sambon kom hem från jobbet där kring halv tio. Min kropp, den klagar. Borde en vacker dag satsa och gå på någon helkroppsmassage. Mina ben skriker efter nåd och armarna är trötta. Ryggen har också klagat en del på sistone fast den annors mått bättre än på många år. Hade egentligen tänkt unna mig massage redan då svanskotan läkt men så har jag bara inte idas slösa. Tänja borde jag definitivt också bli bättre på! Men ja, hur som hellst så var det nog bra att jag orkade igår, nog känner man sig alltid bättre efteråt. Igår förgylldes dessutom min kväll då jag såg att en liten del av korna (detta var små ynglingar ännu) hade kommit ut. Viskade ett litet moi då jag sprang förbi, kunde inte låta bli då de alla stirrade på mig där i mörkret. På tal om det. Hur fint är det inte att ännu kunna se vägen framför sig kring halv elva på kvällen. Vågade springa genom skogen också då det ännu var så pass ljust. Det är så mäktigt med det nya livet i skogen, den otroliga grönskan. Med duggregn som sällskap var doften också riktigt somrig, och man kunde andas lite bättre. Jag har själv inte lidit så mycket av pollenmängden men sambon lider nåt fruktansvärt trots alla mediciner i användning och Trapps skinn som denna vinter vände mot det bättre kliar igen så han skrapat upp armarna och går omkring med bandage runt dem (för att lite sakta naglarnas framfart). Igår då jag hämtade honom från klubben var det också flera föräldrar som undrade över hans ögon. Njae, inte har jag märkt av att de sku ha reagerat- tills jag såg honom. Oj grynet vilka röda bollar som mötte mig. Kan månne såhär små (snart fem) äta allergimediciner?

En solig kväll

Igår fick jag meddelande på FB att det kommit sand till palstorna. Eftersom de tenderar att ta slut i ett nafs då alla roffar åt sig så tog jag Trapp och Trull och gick iväg mot ladan. Trull fick åka i skottkärran och var mycket nöjd då vi tog flera turer efter sand då den är så dålig att man inte vågar fylla den alltför mycket med tung sand. Man fick tyvärr bara ta en kärra med sand men nog är det ju bättre än inget! inte fick jag nåt annat gjort då den unge herrn var med,men lite hann jag ändå fota medan han inspekterade leksakerna där finns. Vi såg också ponnyna på promenad och Trapp bönade och bad igen att han sku få prova rida på dem. Men det kostar så SJUKT mycket (för Tripp sku det vara över 500€/en termin!) . :( Annors sku det vara en mycket välkommen hobby. Vad är nu bättre för små vilda pojkar än att få lugna sig med dessa underbara djur. Jag sku själv också SÅ vilja rida igen efter en paus på,ööh, kanske 18 år?

Maajussille morsian?!

Dessa har jag fått av svärmor.Vet du vad de heter?

Mina yttepytte pärlhyasinter. Undrar varför både de och de flesta tulpaner blir såna pygméer.

Den första tulpanen har vågat sig i blom

O denna unge trivs,åtminstone ännu. Ivrig vattnare är han också! 

Så istället för att bara snabbt föra sand och gå hem så spenderade vi en riktigt skön kväll i solen. Tripp däremot var ensam hemma då han har feber igen. Som tur inte så hög denna gång.

Glassväder

Tripp hade tandläkare imorse. Stackarn hade ett hål och erosion på en av bak(mjölk)tänderna. Inte bra. Då är det ändå vi som borstar dem för det mesta så det har ju gjorts noggrannt. Nu kommer han att få springa hos tandläkaren hela tiden för nästa vecka ska vi pga. oordningen som råder bland tänderna i munnen, alltså tandreglering. Så ska han två gånger också nästa månad. Det börjar vara grejjer i kalendern igen.. Kom ihåg!


Trapp, han var ute i nästan åtta timmar idag. Fattade ju inte det då vi var i parken, att de hade varit där med klubben också hela tiden. Ätit mellanmål och lekt där. Fast min son har tydligen orkat hela dagen på bara några vindruvor, allt det andra var ouppätet då jag kollade i lunchlådan då vi kom hem. Att han orkar.  Åtminstone åt han middag i kväll, för ovanlighetens skull. Stackarn har förresten helt röda öron. Han är så jätte ljus. Borde ha fattat att smörja de stackars små öronen som ju trycks ännu lite utåt med kepsen på.

Lightning Mcqueen & friends var och lapade solsken i parken

Då vi gick hemåt tog vi en sväng till butiken och avnjöt årets första uteglassar i "underbart grön miljö"..

 Jag valde en till mig själv också men fick nog bara smaka några slickar på den..

Han tyckte den var hans nämnligen. Han hade glass i pannan också i nåt skede.

Själv har jag äntligen fått lite färg i ansiktet också. Stundvis var det så varmt att jag tog av mig tröjan också, men då vindpustarna kom (och det gör de ofta i vår blåsiga park!) kände man nog att det inte ännu är sommar. Men snart gott folk, snart! Tänk!

Om att vara lite för tidigt ute

De har växt så fort, mina små plantor i det varma lilla växthuset i vardagsrumsfönstret, att de sku vilja flytta ut redan nu. Men då det ännu är så kallt på ängarna. Tror knappast de sku klara sig där än. Men till större krukor hamnade jag flytta flera av mina små skyddslingar, tomaterna, gurkorna och paprikorna. Inatt var tomaterna ute på balkongen för första gången och såg fina ut ännu på morgonen. De behöver tjocka till sig lite så de inte brister i vinden.

Gurkorna fick flytta till en stor kruka i väntan på transport till palstan 

Orsaken är denna. Yttepytte gurkor. Sådär en månad för tidigt. Kan man kalla dem för prematurer?  

Tomaterna rymdes helt enkelt inte längre in i växthuset, de började redan böjas, stackrarna. De ska bli pärontomater. Hoppeligen goda för har tydligen inga vanliga..  Rucolan th. har redan bott ute en vecka eller så, tillsammans med persilja i minimini format. 

Obehagligt

På fredag då jag var ut och springa på kvällen (vah? Springa en fredag kväll?!) hände nåt obehagligt. Sprang över vägen vid ett övergångsställe mellan åkrarna. Mycket ensam. Tog mig uppåt mot gåvägen i en liten sluttning efter övergångsstället. Kollade pulsklockan (som visar åt skogen, måste komma ihåg att köpa nya batterin). PAM! Vände mig bakåt. En hare hade blivit överkörd helt bakom mig. Obehagligt. Funderade en stund på att hämta hem den till middag. Samtidigt glimmade stora tänder till i mörkret och en stor, vargfärgad hund (antar jag) högg tänderna i den ännu sprattlande harstackaren. Uj. Den såg väldigt agressiv ut och jag blev SÅ inte och kollade att ingen bil körde på den. Tänk att den hade varit alldeles efter mig. Om inte haren varit där, hade den siktat in på mig och min svettlukt? Eller hade den bara satt efter haren med middag i sikte den med? Gillar inte alls att de flesta har sina megahundar lösa här på ängarna,åkrarna och i skogen. Det är ändå nuförtiden ett tättbebyggt område. Kan man inte lita på sin hund ska den vara fast!

Igår vågade jag mig inte in i skogen och springa då mörkret lagt sig och sambon kommit hem från jobbet. Fantasin verkar det inte vara nåt fel på för tillfället..

Vårblommor

Har hängt på favoritplatsen igen på veckoslutet. Kallt som bara vad i den isande vinden men klagar inte då jag ändå hade chansen att göra nåt ifred. Sambon har varit riktigt snäll måste jag säga!

Vinteröverlevare som gör mig glada

Snart spricker tulpanerna också ut i blom bland vitsipporna

Hittade scillor i mitt dike, jag som just varit lite ledsen över att jag inte har av dessa skira skönheter.

En liten blåsippa har vecklat ut sina vackra blad

och behöver inte känna sig helt ensam då den är i gott sällskap av de vita vännerna

Sparrisarnas jord har luckrats upp och ogräsen slitits loss. Sand, vi behöver sand! Annors blir de ju inte vita och långa,sparrisarna. I år tror jag de är gamla nog för att lite börja skördas. Väntar med spänning!

Två jordbänkar har jag också hunnit svänga jorden på och två tredjedelar av den långa blomrabatten har jag gått igenom i jakt på frösådda blommor och bara ogräs som ska bort. Det finns det en hel del av. De tycks gilla den tunga lerjorden mer än det jag sår.

Att kunna en ny grej

Spruta med sprutflaskan då. Väldigt bra på det. Mamman i huset, tja, inte kanske SÅ lycklig över den nya talangen. Fast på sommaren kan det ju vara bra att kunna.

blöt från hår till knän