30 + 30

Bästaste Ninorna från vårt KBG-gäng som hållit ihop sedan förstaklass, firade på lördag tillsammans att de fyller 30. Som tema hade de 82. Tyvärr var det inte så många som försökt sig på kreativitet, men det var roligt att kolla vad de som satsat valt för kläder/accessoarer.
En kväll med massor av skratt, god mat, bål och dans. En lyckad fest med andra ord. Hem kom jag först kring fyra och det också bara för att Ninnis snälla man körde hem mig från festen.

Födisflickorna var ABBA som tydligen hade sin break-up 82.

En lite ung tös bakom bardisken. Hon var 5 veckor då hon var på stället för första gången på Ninnis och Jannes förlovningsfest förra året. Nu kunde hon redan alltmöjligt och trivdes mycket bra i rampljuset. 

Ninnis föräldrar. Ni ser ju vad han har kring halsen och hon har ju en rund fin babymage. ;) 

Det delades ut paket och fint ihoppysslade kort

30 ljus

och två vackra ljusblåsare

Så blev det dans och allsång på dansgolvet fram till morgonsidan.
 Jag gillar det med detta gäng, det är alltid sång. <3

Det enda dåliga med detta festställe är att det röks inomhus senare på kvällen/natten. Avskyr lukten i håret och kläderna. Inte orkar man ju börja tvätta hår då man kommit hem och så på morgonen luktar också sängen rök. Blä!

Men annors är det ju härligt att jag fått träffa mina gamla vänner så ofta som jag fått detta år. Det har jag nog saknat dessa år. Ni är ju bara härliga! Tack för en fin fest och grattis till er !! (fast Nina ju fyller först om nästan en månad på riktigt, ynglingen)

Slutresultatet

Av batikfärgningen.
Hade alltså blivit bjuden på Ninnis och Ninas (klasskamrater sedan första klass) gemensamma 30-årsfest med temat 82.
Resultatet blev en tunika (för 1,50 på loppis) som jag då färgade så det blev en 82:a. Dessutom ritade jag 82 fjärilar (!) och strök fast lite glittergrejjer jag någon köpt och aldrig använt.

Jag var alltså en gammal hippi påväg på nyårsparty, med kristall och allt kring halsen (har inte pysslat med mina stenar sedan Trapp var baby).Var nog lite fundersam i den ljusa bussen med mitt (i mitt tycke rätt heavyga make-up) men det var nog en helt bra outfit tycker jag! Åtminstone hade jag satsat!

Tadaa!

gjorde fjärilarna rätt "gömda" så man kanske kan ha på sig blusen annors också.
 Gillade nämnligen modellen.

fjärilar och blingbling
(som jag aldrig trodde att sku hållas fast i tvätten. Men hör och häpna, de sitter alla ännu kvar!)

Förra veckan

Varså tråkig att det inte fanns så mycket att skriva om den. Tull hade feber och snuva som forsade och vi hamnade sitta inne störta delen av veckan. T-r-å-k-i-g-t och inte bra för hyper-Trapp.Alls. Tur kom han nu åtminstone iväg till klubben åtminstone!
Själv kom jag dock iväg på loppisrunda till Malm (inte det bästa utbudet dock) för första gången på länge och UFF hade 6€ dagar då jag var där. Hittade en klänning till Bloggalan och är nöjd (så borde väl biljetten också köpas).

På måndag gjorde jag den lilla sjuklingen glad medan den äldsta hade kompisen Alex på besök. Vi tog en snabb tur till bokbussen.Lånade någon bok och så råkade vi hitta en Dora-dvd som snurrat en del sedan dess..

Annors var det en liten ynkling som softade i sofforna en hel del under veckan.

På torsdag hade han bara lite,lite stegring kvar och då blev vi ute i solskenet en stund efter klubben.

och solen sken som sagt! Det ser stiligt ut mot de mörka molnen.

Efterlängtade små gäster

Trapp bjöd in två flickor från klubben förra veckan. Det var samma flickor som jag skrev om senast. Efter deras förlåt var de vänner igen, som tur. Igår var det dags för deras hett efterlängtade besök.

Det var M & E, deras mammor och småsyskon som kom där efter lunch. Hand i hand promenerade de två bästisarna in i lägenheten och började utforska vad här finns. O så lekte de. Butik och hem. Med stängd dörr så de små absolut inte sku komma och störa dem. Så söta! Lite kex och saft hann de ännu med innan de måste gå hem sådär tre timmar senare då E:s lillabror måste få sova dagssömn innan det blev kväll. Verkligt motvilligt gick de, de hade helt tydligt haft det roligt. Och vi var glada för dessa gäster hjälpte till att städa undan efter leken, sådana är roliga att bjuda in på nytt. Fast nästa gång är väl väl Trapp bjuden till E, det ska bli spännande!

Ett gäng söta blondin vid saftbordet

I gömman  för att slippa gå hem..

E, M och Trapp

Och Trapp ville absolut vara med och skriva detta inlägg, hur sött är inte det?!

En till i raden

Och tänka sig, i år ler han ju! Min fina pojke. <3

Gissa vad jag gör?

Resultatet får ni se en annan dag. Tills imorgon är det hemlis.

Lite disco

Sambon hämtade discoljusen hem från jobbet till Tripps kalas. Men i år hade de inte riktigt tid med dans (och jag tror det var bättre så, det blev lite livat förra året). Men då kalaset var slut hade vi lite afterparty. De älskar ju att dansa, barnen, och mamman.

Smutsgrisen kröp under borden och hittade festmat

och det var festlig stämning

Av själva dansen finns inget bevismaterial, jag dansade ju också!

Om att ha överlevt ännu ett kompiskalas

Efter förra årets halvkatastrof var vi kanske lite smånervösa idag då stunden närmade sig. Kompiskalaset. Men Tripp själv insåg att inte bjuda de vildaste barnen utan de han lekt mest med på sistone, ett riktigt bra gäng egentligen.
Trapp fick vara med i år igen, som tur. Fast han var nog stackarn så nervös att han tänkte bli ivägskickad med min mamma och Trull efter att ha varit riktigt,riktigt hopplös hela dagen. Men då det ääär så spännande. Det första han frågade på morgonen var ju att hur många minuter är det kvar? Och eftersom kalaset hölls då det redan blivit lite mörkt (för mer spännande halloween/discofiilis) så var det ju en halv evighet dit för en femåring!

Allt var klart då de kom (de sitter ju inte precis och småpratar med varandra tills allt är klart som släkten brukar kunna), men muffinsarna blev utan frosting. Orkade inte få hjärtsnörp för den sakens skull utan struntade helt enkelt i det hela. Ingen åt ju av dem i alla fall..

En stund var det rätt livat i början, vi väntade på den sista en stund innan de satte sig vid bordet. Då revs alla våra vapen fram och det gick vilt till. Men dessa lyssnade faktiskt då man sa nåt till dem. Som att inte skjuta andra i ansiktet. Annat var det då förra året.

Vid bordet blev det ljusblåsning med sång. Än är han inte för gammal för det. Fast i år var ljuset på en muffins. Inte ens glasskaka fick de nu. För den smälter ju alltid bara på fatet till sist.

Det var faktiskt Trapp som dukade! Hade fått låna ett extra bord av mina föräldrar så alla rymdes.

En del var utklädda, andra inte. Tex. döden satt vid bordet  (för en gångs skull kan man bra lägga upp en ansiktsbild på hans vänner) och en annan hade verkligen satsat med zombielook.

Pinjatan jag pysslat med sedan onsdag. Förra året gick den ju sönder på första slaget så nu gjorde jag den hållbar. Så hållbar att de slog och slog och den bara lossnade från snöret och blev lite bucklig. Till sist fick de riva den i bitar. Men det höll ju dem upptagna ett tag. O hur ofta får man hacka på nåt på fullt?!
Nästa gång. Då ska den bli perfekt! 

Till nästa var det skattjakt. Inte för svåra och inte för många ledtrådar. De blev nästan uttråkade förra året då det tog för länge. En av uppgifterna ledde till akvariet där en nyckel till ett skrin (med en till ledtråd) låg begraven i sanden.

Då de drog i snöret kom nyckeln fram.

Och sen det de alla väntat på, spel. Då blev det lugn i huset och alla delade jämt på speltiden och betedde sig allmänt bra. Wii, datorn och ipaden var i bruk och alla var glada (men ville inte fara hem). 

Men vetni, medan de spelade hann jag tom. städa pojkarnas rum! Så i år gick det verkligen mycket bättre och vi var ju inte ens stressade medan de var här! Wow!  Spel är tydligen nyckelordet, helt tydligt!

En dimmig allhelgonakväll

Hade en hel del annat jag borde ha pysslat med ikväll. Men jag valde att ta Tripp ut på ett litet äventyr, en cykeltur till gravgården. I den tjocka dimman som lade sig på eftermiddagen. Lite spännande då klockan redan var halv åtta då vi kom iväg.

Vyn från balkongen var lite suddig

 Vi cyklade till gravgården som ligger här nära. Det var ju massvis med folk där fast det redan var sent. Tydligen har de portarna uppe dygnet runt nu denna helg. Kanske man borde ta sig dit imorgon också för att få lite bättre bilder. Nu var det lite spännande för Tripp och jag hann inte leta efter "den vackraste" platsen. Fast överallt var det ju vackert med de tusentals ljusen!

Också vi förde ett ljus, till morfar.

Vid den ena porten fanns detta vackra ljushav, till minne av gångna släktled.

Och vart man än såg var det vackert. Hade glömt hur jag gillar gravgården, också i mörkret då tydligen.

Då Tripp gick i dagis som 5-åring så gick vi här igenom nästan alla dagisdagar, sådär två kilometer. Då blev det ett så bekant ställe för mig, lugnt och vackert, med alla tama fåglar och ekkorrar.

Då vi kom ut från gravgården, genom tunneln under motorvägen och närmade oss hemknutarna igen slog dimman emot, Vid kyrkan såg det ut såhär.

 och man såg knappt Tripp som glatt cyklade framför mig. Trött men nöjd tror jag. Det är sååå sällan vi gör nåt på tumis. Dethär var åtminstone en lite annorlunda utflykt..

 Väl hemma igen mötte oss en liten mumie vid dörren. Han hade själv (nästan) fått på sig en av pojkarnas starwars-utklädningsdräkt, om än ut och in.. Men det är ju inte så noga!

Så åts goda tortillas av hungriga barn och vuxna, och då barnen lagt sig bakade jag inför morgondagens kompiskalas. Dagens tips lyder förresten, lämna inte kakan i ugnen medan du nattar barn! Sambon kom och meddelade att han lyft ut en svart mockaruta från ugnen då jag nattat Trull en god stund. Man ska stå och vakta!!

Det gör lite ont i ens hjärta

Trapp lekte i någon timme med två flickor efter klubben på torsdag. Lite vilt i nåt skede men de verkade ha roligt. Eftersom det var rätt folktomt just då och jag höll på att försöka få den yngste att äta lite i köket så hade jag noll koll på vad de höll på med i den ena salen, med dörren stängd.
Igår då jag lade Trull för att sova dagssömn hörde jag hur han pratade nåt om pussar (hörde rätt dåligt genom väggen och uppmärksammade mest UÄK ljudet han hade) till Tripp som kommit från skolan och tänkte att det ju var gulligt. Men så hade sambon talat med honom och det hade kommit fram att det var nåt helt annat än pussar. När jag frågade om saken berättade han för mig med, med skrynkligt ansikte,fuktiga ögon och darrande läpp. De hade spottat på honom. Båda två. I ansiktet. Och han hade bara fortsatt leka med dem. Min lilla stackars sötnos.
Men helt tydligt hade det ju kännts illa. Så berörd som han var över det idag. Och mitt hjärta känns lite ömt. Väntar bara på nästa klubbdag så jag kan tala om för dessa två hur man inte beter sig mot sin kompis! FY!