En dag på landet

En tradition här på vårt område är familjeprogrammet "päivä maalla" (alltså en dag på landet) vid den stora ladugården, jordbruksmusét och Gardenia  . Vi har varit där en eller två gånger förut, med kärra. Nu valde jag bort den för att barnen sku få göra det roligaste på dagen, åka traktorsläp!

Hela dagen åkte alltså en traktor med släpvagn, fram och tillbaka från Viks kyrka till Gardenia. Så märkte jag ju att man visst kunde ha haft kärran med, vissa hade tom. cyklar och tvillingkärror, men ja, vår minsta ÄR ju inte så liten att han sku vilja sitta i den längre.. Det är mest den lata mamman som tycker om att transportera stuff i den. 

Innan vi sku stiga på släpvagnen vid kyrkan såg jag att de delade ut ballonger inne i kyrkan. Stället där jag aldrig satt min fot (men mången gång tänkt att jag borde. Är den månne lika fin inuti som utanpå?!) . Satte sambon och Tripp att jobba för oss, springa in och hämta tre ballonger innan traktorn sku iväg. Det blev så tight så tigt att Trapp redan sprang mot dörrarna för att hämta dem, utan ballonger. Men så kom de utspringande med flaxande, lila, ballonger och jag och de tre kära klättrade upp på flaket medan sambon gick hem för att vila av sig sin förkylning. 

Förväntansfulla typer väntar på att folk stiger av. Många åkte bara fram och tillbaka utan att stiga av i andra ändan. Och varför inte!? Måste säga att det var rätt så roligt!! 

 Väl framme gick vi först till ladugården. Mångafina, stora, på rad.

 Det fanns en automatisk mjölkningsmaskin. De ställde sig i kö då de hade lust. Då den i "buren" var klar öppnades en port i båda ändorna av buren. Den färdigtmjölkade gick ut och den i kö gick in i buren. Tänk vad duktigt de lärt sig! En av kossorna hade visst bara lite tråkigt, för hon gick in i buren och öppnade genast porten för att gå ut.

 Så gick vi och se på de mindre djuren. Började med dessa.

 gick över till fåren.

 som nu var så fina som får brukar vara.

Fast dessa var extra kelsjuka och morska! De riktigt kom och lutade sig mot kanterna för att bli krafsade. Oooh så fina!! En vacker dag..ja en vacker, vacker dag!!

 Skrattade åt änderna. Tom. de tycker tydligen att gräset är grönare på andra sidan staketet!

 En tupp och en höna hade skiljts åt efter att ha bråkat.

 och TRAKTORER!!!Hade vi varit morgonmänniskor hade vi fått se hur de plöjer och sår, från nära håll. Men detta var kanske ännu bättre, för i år fick man klättra upp på dem på egen risk! Gissa om tre pojkar var nöjda!?

 Hade man pengar fick man åka hästvagn. Fyra euro per typ var dock över vår budget för denna gång..

 FRANK! (Alla Blixtenfans vet vem jag talar om!) Jösses. Lyckan vid denna gula, stora, maskin!

 en segerdans på bästa, bästa, stället!

 Ganska spännande sist och slutligen då man kommit högt upp..

 kollade in ur-och skurdagisets gård där det var loppis, pinnbrödsgrillning och lekar/pyssel. Mina tyckte de hade världens tråkigaste gård och ville fort bort. Och visst har de fått gården i rätt risigt skick då de är där så mycket..
På vägen mot Grdenias egentliga gård såg vi en helt sjuk snigelinvasion. Överallt, i buskar och på blad klättrade slemmiga sniglar.. de fanns också i roskisar märkte vi. Lustigt, men lite snuskigt med allt slem och bajs överallt.

 Så fick Tripp rida på Kristalli. Han var nöjd! Tycker det är så sorligt att inte vi har råd att erbjuda detta som hobby.. Han är just den som sku ha glädje och nytta av det!

 Så träffade vi de bästa! Två papegojor i sele. Tripp smalt helt!

 Jag fick också hålla den ena på min arm, en lång stund då det börjat lugna sig lite på gården. Den satt och njöt och somnade nästan. Helt ljuvliga!! Tyvärr lär de vara rätt allergiframkallande dessa talande smartisar! I sådanthär hössel lär de dock inte tala utan kräver lugn för att urskilja vad man vill att de säger.

 Den längsta kön jag såg under dagen var förresten till reptrappstegen vid rutchkanan på gården! Tassiga barn!

 Blommorna var fina!

 och vi provade ännu en lite mindre traktor innan vi åkte hem med sista traktorsläpet. Oj lyckan!

På vägen tillbaka var jag smart och satt den lilla i Manducan. Armarna krampade nämnligen på vägen till programmet då jag krampakrigt höll honom med ena armen och i släpets kant med den andra. Det skumpar och har ju sig endå! Nu kunde vi båda njuta och vinka och få ut det mesta av vår färd! Och de smått skeptiska barnen som glömt vad dessa dagar går ut på visade nog att de njöt, av allt! Tänk vad fint vi har det på vårt område, i Helsingfors!! 

Kanske vi ses här nästa höst?!

Imorgon då?!

Tja. Som vilken onsdag som hellst.

NOT!

Imorgon klockan åtta (åtta!! Aldrig är jag någonstans den tiden på morgonen!) ska jag få träffa en grupp små piltar som jag ska se efter i två dagar! Vikarie på dagis. Jag!
 "-Hej, jag heter Mélanie och jag ser efter din guldklimp idag!"

Hon som sett efter bara de egna, i snart tio år!

Fredagen den 13

Visst är det alltid lite pirrigt med dessa fredagar. Inte är jag nu sådan att jag tror på sådant alltför mycket, men aldrig kan man ju veta..
Nu visade det sig vara en riktigt utmärkt fredag endå, i bästa sällskap! Linda med de sötaste flickorna kom alltså på besök mot kvällen! Och de lekte så fint tillsammans, de yngre! Den äldsta var ute med sina egna vänner och scoottade, åt med oss och låste in sig igen. När blev han så stor?!

Två -07 barn och två -10. Butik i den höga sängen.

 Fredagsmiddag i bästa sällskapet. Vårt fina gäng! Tänk nu, sex fina ungar har vi nu då vi träffas!

 Fast en av dem hamnande ännu ligga helt ensam på golvet. Men hon mindade inte det som tur utan tjattrade glatt så hon inte glömdes bort.

 O ja, så länge behövde hon ju inte ligga där ensam. Med jämna mellanrum var det någon som inte kunde motstå att gosa lite med den söta.

 Inika blev fascinerad av pojkarnas nya pryl. En högt spelande och skällande hund med blinkande lampor i ansiktet, som dansar. Det är ju tråkigt så tråkigt att batterierna nu håller på att ta slut..

 Hon var modigare än storasyster i samma ålder. Då hamnade vi gömma undan alla våra masker då hon kom på besök. Här står ju en modig (om än lite nervös) klon. Tror det var bra att hon inte såg sig själv i någon spegel..

 Lekarna på övre våningen fortsatte.

 och klockan blev mycket innan de gick med på att gå hem. Tiden flyger alltid förbi i så gott sällskap. Tack finaste ni för ert uppiggande besök!

En stund senare såg det ut såhär på soffan. "Mamma kom och titta! Han sover så sött"

 Så fortsatte jag med huisigt fredagsprogram då barnen somnat. Bytte ut nästan hälften av vattnet i stora akvariet och skrapade bort alger från glas. Mitt spännande liv. Nå, men det känns alltid så bra efteråt då man ser hur de blir glada av lite happening och fräscht vatten.

 Så städade jag ännu hela vardagsrummet, för andra gången samma dag. Vid tolv följande dag var det så väldigt städigt och hemtrevligt igen.. Jag blir så matt, så matt..

Fina fynd

Har ju fyndat en massa på FB-loppissidan här på området. Så praktiskt att hämta fynden i närheten, lära känna området och folk man sett på gatan. Brukar vara dålig på att visa fynden, de brukar mest komma i användning direkt, men nu får ni se, så fina var de!

Kuoman till Trull, som nya. En alldeles bedårande tunika och en t-skjorta. Pyamasen jag hade tänkt att han sku växa in i gick ju på Trapp perfekt, så den fick han. Mammutblus, sade han genast, ivrigt!

 Och TADAAAA!! Våra underbara nya gardiner! Köpte de bruna undertill i början av sommaren, men de var ju alldeles för tunna för att stå emot de starka solstrålarna som inte får träffa akvariet.  Nu blev det plötsligt riktigt mörkt i vårt hem! Jee! Och varje gång jag kommer in i vardagsrummet blir jag lite kärare i dem. Så fina!

 Inte riktigt orange, men det gör inget, tycker jag! Är mer än nöjd!

Flyttfåglar och sushi

De går så himla fort nu, veckorna! Vardag. Överlevnad. Bråk och spända nerver. Pussar och gosande.

På måndag hade han inte somnat på dagis. Vid sju sov han på soffan.

Sambon var hemma flera kvällar förra veckan. Jag gick till palstan för att vattna, det har ju varit så soligt och varmt att man varit tvungen till det, i September!
Märkte igen små, dalande typer, som landade lite längre bort vid kossornas åkrar. Tycker det är en så sjuk idé! Att bara hoppa ner från ett flygplan, för skojs skull..

 Följer med flyttfåglarna. Deras kakkel känns i hjärtat. Det är så fint att få följa med dem på så nära håll! Hur de samlas. Lyfter i små gäng i omgångar, samlas, landar, vilar och samlar krafter.

 Studerat höstnatur i närskogen.

 Kännt lite Vik-kärlek i solnedgången.

 Följt med mera fåglar.

 Beundrat palstan. Tycker det blev fint i år. Inte allt lyckades, men blommorna blommar åtminstone! Väntar på att raden med solrosor (till vänster bredvide det fula vindskyddet mot lekplatsen) ska blomma med lite fler blommor.

 Orange och riktigt mjuk ljusröd. Vem hade trott att de passar så bra tillsammans?!

 På tisdag slog vi till stort och hade sushikväll. Det var alldeles för länge sedan sist! Ojoj så gott det blev! Och vi gjorde så många rullar att det blev kvar till morgonen också! Trapp fick fylla den sista rullen med så många av de resterande ingredienserna som möjligt. Han var stolt! Borde ju låta dem laga mat oftare, har varit lite lat på den fronten igen..

 Torsdag morgon låg dimman över området ännu innan lunch. Ovanligt att den ligger kvar så tjock, så länge.

 Tog en bild också på lådans blommor. De bakre har jag hämtat från palstan. Tyvärr har också de till vänster mjöldagg på sig.

 På kvällen kollade jag på fler fåglar medan jag talade i telefon.

 och på svampar i olika färger och form.

 Märkte att de vilar bakom ponnystallet. Alltså helt invid palstan. Det ser på nåt sätt lustigt ut med dessa tusentals invid höghusen en bit längre bort till vänster.

 Oooh! Det hade spruckit ut en i annan färg! Så fin, den också!

 Också dessa två rosor har orkat blomma på nytt vid porten!

 Zinnian i så fina färger.

 och en som har delat sig i två. Sådana har jag inte sett tidigare.

 Området kring komposten, ner mot diket, är det enda jag inte är riktigt nöjd med i år. Där brukar växa krass från fjolårets frön, men av någon orsak grodde inga i år, så det ser väldigt tomt ut. Fast rävsvansar,zinnian, fjärilskrass och lite annat finns där ju nog. Men det är inte lika imponerande som färgsprakande krass.

 Köpte gardiner på vägen dit, och fyllde påsen med bönor (de börjar nu lida mot sitt slut) och tomater i olika färger.

 och då fåglarna lyft bakom ponnystallet och fortsatt mot den allt mörkare himlen, var det också dags för mig att leta mig hemåt.