Kräftfest och superhjältar

Vi hade det bra med sambon, på lördag kväll då de kära liven somnat. Hade köpt billiga och bra kräftor från Prisma och hade kvar bubbligt från dagen då jag tänkt att vi sku öppna den, men det aldrig blev av då vi badade bastu med barnen istället..
Nu hade vi en egen liten fest. Inga värmeljus eller mysmusik, men en avkopplande (och väldigt god) stund på tumis! De är ju nog bara så goda! Med eller utan matchande servetter.

 Och de tre röda typerna då. Tripp, Trapp och Trull en helt vanlig söndag morgon.

 Jösses så vilda de var! Men så härligt att de endå lekte en stund, alla tillsammans! Nu var de friska!

DIY som väntat länge..

Han ska ju ha ögonlappen på sig fem gånger i veckan, min Trapp. Två timmar i gången. Vi har använt sådanadär ögon"plåster" från apteket. Dyra och otrevliga, trots bilder (på de mindre) och klistermärken till de större. Undrar bara.. Vilken vuxen människa sku gå med på att gå omkring med ett stort, inte andandes, plåster på ögat två timmar i taget i tex. sommarvärmen. Riva bort det så det alltid kommer lite skinn med, i synnerhet då Trapp har så torr och skör hud.

Det var en gammal mammapappa bekant som i ett gammalt inlägg tipsade mig om meyepatch med tyglappar. Eftersom jag är lat och snål, har jag inte idas brställa därifrån, kan ju sy själv.. Men det har dröjt, länge. Nu i somras började jag då fundera mer och mer på detta. Och förra veckan sydde ajg då en egen lapp.

Det var inte så lätt som jag trodde, utan modell, och det finns en massa man kunde förbättra. Men han är nöjd. Det kliar inte under "plåstret" och den känns mjuk och skön mot ögat. Så nu har det inte blivit sådana krig som det ibland blivit då ögonlappen ska på. 

Och det märks! För på torsdag hade vi ögonläkare. Trots lite flunssa gav vi oss iväg på ögonkontroll. Och både när- och fjärrsynen hade blivit lite bättre och han såg för första gången 3-d figurerna på bilden hon visade honom!! Så det peppade oss att fortsätta flitigt! det är ju inte mer än ett eller ett par år som han nu kan träna det lata ögat längre, sen är det som det är.. Och då jag följt med farmors synresa som verkligen inte varit bra på äldre dar (hon borde också ha tränat ögat då hon var barn,men ville inte) så vill jag hellst inte att det blir lika för honom.. Håller tummarna hårt att det ännu ska bli bättre! 

En snabbvisit

Hann med en snabbvisit, i solen, till palstan förra veckan. Efter att ha fört Trapp till skolan och en snabbtur till butiken hann jag cykla efter lite grönsaker och för att vattna, innan det var dags att susa hemåt, springa till bussen och hämta från skolan igen.

Det blev årets första egna zuccini och tomater från palstan (på balkongen har vi haft tomater redan en tid).

 Och så hade en knopp jag så väntat på slagit ut. Men, men, alltså.. Den var ju fel färg! Jag hade trott att det sku bli en lila Echinacea, men den blev ju gul, som så många andra av mina blommor, vilket är lite synd då jag hade tänkt mig att den sku stå ut lite.. Höh.

 Luktärten som klättrar på porten planterade vi i våras med dagisbarnen. Hade en liten gallup bland dem, och hörde nog inte om någon annan som hade blommat.. Men ett par av mina gjorde det, men den andra, lila, fina hade kapats av någon natt efter att den börjat blomma.. Vet inte om jag ska skylla på harar eller människor. Synd oberoende! De doftar ju så underbart!

 Så har jag hörni fått min hittills största, någonsin, paprika! Den växer i år i ett akvarium jag slog ut bottnet på i våras. Verkar trivas bättre än förr! Det är så obarmärtigt blåsigt på våra åkrar annors..

 Ett ännu större mirakel är min äggplanta! Förra året blev den kanske 12 cm allt som allt, på hela sommaren, med två eller tre blad, svag och dålig. Nu har den kommit ut från det inte alltför höga akvariet och blommar!! SÅ spännande att se om den ska hinna få någon frukt eller inte! Men jag är nog egentligen nöjd redan med denna livsglädje, och blomman! Hurra för akvarium man inte får sålt vidare..

 Chilipeppar har jag fått förr också, men de är fler och större i år!

 Och i avdelningen nära komposten hänger det pumpor på staketet och jäser till sig. Håller tummar och tår uppe att de blir lite större än tidigare i år. Eller det är nu några år som de blivit rätt små. Nu ska här gödslas och vattnas tillräkligt, så vi får en ordentlig halloweenpumpa!

 På kvällen kom det åska. Och varje gång jag tog fram kameran, mitt i matlagningen, så gömde sig blixtarna en stund. Pojkarna tom. skrattade åt det. Har så längtat efter att få fånga en blixt på bild också i år..

 Matlagningen. Smålog åt mig själv. Nu var tre barn sjuka. Den ena i sin magsjuka, två andra i halsont och den äldsta hade ännu rätt så hög feber. Han yrade ordentligt natten mellan onsdag och torsdag. Såg igen en massa skrämmande ting överallt och var helt hysterisk. Stackarn! Som tur har det varit mindre av dem på sistone, men ja, har det då kanske nåt också att göra med att skolan startade igen. Hoppas inte!

Men skrattade ja. Åt portionsstorlekarna. Såg ju snyggt ut med bara tre makaroner på en tallrik tex. Och ja, peston jag tillredde på en minimal del av basilikan, var god, fast det fattas nog någå så viktigt då man är tvungen att lämna bort nötterna..  Bon appetit! 

Oron

Då ens vanligen så livliga, spralliga, glada och pratsamma, älskade, treåring ligger på golvet/sängen/soffan från morgon till kväll och bara sover och då och då mödosamt får fram en halv mening.. Han fick ju magsjukan på lördag morgon då vi vaknade av det. Det fortsatte, och inget smakade. Såklart. Söndag morgon började han då spy..

 Så låg han där med magsmärtor och mådde uselt. Sov bara. Ville inget äta, och åt han kom det ut ena eller andra vägen direkt. Ville inget dricka heller till slut. Han blev svagare och svagare, råddig och slapp.

På tisdag, då skolan började försökte jag få läkartid, men det fanns inte tider. Mot kvällen då jag ringde till hälsorådgivningsnumret och åter förklarade situationen sa de att det nog låter som ett fall för barnkliniken. Så jag packade ner sjuklingen i vår lite större kärra, packade ner lite mat och en Ipad till Trapp (och för att vara ärlig lite övernattningssaker till mig själv om det skulle ha blivit så..) och hoppade på bussen. Vi har ju ingen bil och ingen verkade villa ha nåt med oss att göra i rädsla att bli sjuk, så vi hade inte riktigt nåt val..  Det tog nästan en timme att komma fram och jag hade påsen i kärran, bredvid honom, hela tiden om han inte sku ha klarat av att åka hela vägen. Men han klarade resan!

Det tokiga var att då vi närmade oss barnkliniken så satt han tom. sig lite uppåt i kärran och höll ögonen öppna, fast pupillerna seglade lite emellanåt. Jag var orolig att de skulle tycka att vi kommit helt i onödan.

Men vi fick genast ett "eget rum" och läkaren kollade honom och ordinerade blodprov på plats och så fick vi floridral, två deciliter, som han absolut sku få i sig! Det gick långsamt. Långsamt. Någon milliliter här och där med sprutan i munnen, och mutande och vädjande. Men han avskyr ju det!

Då hon kom för att ta blodprovet satt han i min famn, helt apatisk. Satt och slokade med huvudet och bara tomt stirrade på blodet hon fyllde de små provrören med från fingret. Då vet man nog att allt inte är ok..

Trapp blev tröttare och tröttare då klockan närmade sig nio, efter hans stora, stora skolbörjardag! Min lilla kämpe. Argsint men duktig då jag gav honom lite mellanmål och en ipad med spel.

Vi fick blodprovssvaren någon timme senare. Uttorkad, men inte så att inte vi sku klara det om vi fick honom att dricka och så att det hölls i honom. Och till slut efter sååå mycket kämpande fick vi i honom de hela två decilitrarna och hade då lov att gå. Med löfte om att komma tillbaka om han var likadan följande dag.

Det såg lite ljusare ut följande dag. Han trodde sig vara frisk på morgonen, steg upp, satt sig vid matbordet för att äta, och spydde upp det.. Så sov han igen största delen av dagen.. Mutade i honom dricka här och där..Men på torsdag började det vända. Han åt lite, och orkade sitta korta stunder! På kvällen vågade jag tom. ta med honom till butiken i kärran och han såg sig nöjt omkring och valde godsaker. Som jag med glädje köpte honom! Svag var han ju, hade gått ner en hel del (vägde 13 då jag kollade i nåt skede, så mycket är det ju inte han har att mista ens) och bara legat i en vecka, men han var på väg tillbaka. Jag var så lycklig! Det är nämnligen inte så ofta vi på riktigt är oroliga över de våra, men nu var det nog inte bra. Det som gjorde oss ännu mer fundersamma var just det att ingen av oss andra fick någon magsjuka, och det att han så fort blev så dåsig och slapp. Men om jag förstod rätt på den utländska, mycket stressade läkaren på barnkliniken hade väl inte blodprovet visat nåt oroväckande, men så fattade jag ju inte heller att fråga vad allt de riktigt kollade. 

Nå, huvudsaken är att han är ok, och nu tar vi nog de kommande magsjukorna på allvar!

Och på mammas order gav jag kaka till honom då han gapade efter det! 

Nu har vi två skolelever!!

På måndag kunde jag ännu vara på jobb. På tisdag fick jag ta sjukledigt för den lillas skull. Han var i uselt skick. Inget ville han dricka och han bara sov och var slapp. Pappan fick stanna hemma med honom medan jag förde den supernervösa Trapp till skolan för hans första skoldag. Skolelev, min lilla. Hoppas så innerligt att det går bra för honom! Han är så himla blyg för andra vuxna och vågade inte ens efter ett år i förskolan berätta nåt till hans kära "tanter" där. Nu ska han då ut i skolvärlden, med allt va det innebär.

Jag åkte iväg med två stora, fina, barn! Den mindre av dem hade just dagen innan fått ett helt eget busskort han nu fick börja använda i väntan på resekortet från skolan.. Vi har ju rätt lång skolväg från oss.

 På gården höll han sig nog nära mig. Och just då det ringde in sku de ju ringa tillbaka från det underbart bra fungerande tillbakaringningssystemet från hälsostationen (insett en stor dos ironi här..) om Trull jag ringt och bett om läkartid till. Sådana fanns inte att ge och de bad oss kontakta barnkliniken på kvällen istället.

 Han såg sig oroligt om då jag kom upp i klassen efter samtalet. Hade jag lämnat honom?! Han fick en plats i framraden och fick träffa den söta läraren (som tydligen gått på samma klass som min lillasyster i högstadiet, världen är liten!)

 Så följde vi ännu med till jumppasalen för att lyssna lite innan vi måste iväg och fick lämna de små, nervösa, barnen på deras första skoldag.

Och han tycker ju ännu att "skolan är bäst". Fast det var tråkigt att sitta stilla så mycket! Och så hade ju Tripps kompisar bråkat med honom direkt, fast de ska bli deras vänelever och allt.. Som sagt, livet kan vara hårt i skolan, men jag tänker nog leka lejonmamma och blanda mig i så gott det går! Han har haft det så  jobbigt annors också i livet att jag inte tänker gå med på nåt retandes eller liknande utan att kämpa!

En söndag med illamående och surr..

En söndag som började med spyor på soffan, av den lilla som hade magen upp och ner redan sedan ett dygn tillbaka. Nu hade han jätte ont i magen och började vara riktigt slö..

 Men jag lämnade honom hemma i ett par timmar med pappan för att göra lite trädgårdarbete och tanka lite energi..

Blommorna jag någongång tagit med mig från en ö trivs och frodas och de surrande vännerna älskar ju dem!

Man ser dem lite dåligt på bilden, blommorna är ju rätt små, men alltså mitt på bilden, bakom lavendelbuskarna, vid lådans vänstra, övre kant. De har trivats väldigt bra på palstan och har fått dela på den coskå då den breder ut sig lite för mycket för det lilla utrymmet. Vet du vad den heter, bifavoriten?!

 Det blir riktigt trängsel emellanåt.

 Likaså brukar denna vara en favorit bland dem..

 Gladiolusen hade spruckit ut, så fantastiskt fin, som vanligt!

 och passar fint in framför solrosorna.

Dessa ljusa Dahlior blev nog mycket mindre än jag tänkt mig, men visst är de fina endå. Svåra att använda i bukett bara då stjälkarna är så korta. Under den är Trapps vackra födisros han är så stolt över.

 Och här är den andra ljusa Dahlian, gömd bland den vackra perennen jag aldrig minns namnet på..

Denhär Dahlian är från förra året och är superhög i år! Den får lite olika färgers blommor och ändrar färg med tiden tycker jag.

Klippte gräset som hastigast, med den stora saxen. Bra armmotion och nollande av tankar då jag lyssnar på musik samtidigt. Tycker det ser så mycket snyggare ut då gångarna är välskötta.

 Och blommorna kommer på nåt sätt bättre fram. Här den första, modiga, zinnian. En av mina absoluta favoriter som måste vara med varje år!

 Gurkorna hade vuxit en hel del sedan sist, och fick komma hem med mig.

 Och har du tips på vad jag ska hitta på med basilika, låt höra! Märkte ju dessutom att de slår rot i vattenglaset där jag hade dem för att hålla färsk basilika hemma, så man kan ju få sjuka mängder..  De gillade verkligen denna sommars värme!

 Bönorna har också börjat nå snygga höjder, mycket, mycket högre än jag, och gillar att också grönsaksland kan se fina ut! Speciellt nöjd är jag med denna inhängnad. Trodde det sku se riktigt fult ut med hönsnät på palstan, men råkade hitta begagnat för en struntsumma och så blev det ju riktigt snyggt!

Så var det dags att cykla hemåt för att träffa mamma på gården (hon ville hellst inte ha vår magsjuka..) för att få en färsk gädda pappa lyckats fånga tidigare på dagen. Och så fick sambon åka iväg och lyssna på lite musik medan jag fick vaka över vår lilla patient som blev svagare och svagare..

Balkongen och lite skörd

Städade undan en hel sommar av lek och nerfallna blomblad från balkongen. De små kräken angrep igen mina blommor och har flitigt fått bespruta och slänga bort döda, förut så fina, blommor. Det gjorde att golvet såg lite sorligt ut efter en tid..

 Hela det ena "trädet" fick jag ge upp med då inte ens flitigt besprutande med riktiga gifter hjälpte..

Medan den lilla busken från förra året som jag lyckades få att övervintra i köksfönstret (HURRA!!) nu blommar så väldigt fint! Oj vad glad jag är! Dessutom beskar jag det i våras ett par gånger och fick de bortklippta delarna att rota sig, så nu har jag flera små blommande buskar. Hoppas innerligt jag sku få någon av dem att övervintra igen, de brukar ju inte vara helt billiga, och så är det ju själva glädjen i att lyckas också!

 Men nu får det se ut såhär tills det blir lite svalare och jag vågar ta nya blommor (de små kräken brukar lugna ner sig mot kallare tider..). Till höger i den blå krukan på hyllan ser ni mitt citrongräs som också är från förra året och övervintrade inne, det är första gången man på riktigt kunnat använda av det, att stjälkarna blivit tillräkligt tjocka att använda av i matlagningen. Och snyggt är det ju, säkert högre än Trull!

 Rosen blommar på nytt och marktäckaren jag tog från palstan i våras har vuxit ner till golvet nu. Gillar då det blir flera nivåer på lådan..

Och skörden då. Ja nu har man kunnat börja dra upp av morötterna det finns så mycket av, i olika färger. Stora buketter med blommor då man vill, sallad så mycket man orkar äta, örter och krassblommorna som är Trapps och Trulls favoriter. Tycker det är roligt att Trull i synnerhet är helt tokig i dem, han kan äta upp en hel bukett i ett nafs om han får.. Men så började han också smakportioner med att äta krassblommor direkt från busken bredvid filten då han var baby. Hoppas innerligt det håller i sig då de blir äldre också, deras kärlek för grön, färsk mat. De gillar ju mer rått än tillrätt i många fall.. 

Att ta ut det sista ur sommaren..

Den fjärde Augusti började jag alltså jobba igen. På samma härliga dagis där jag jobbade också största delen av förra terminen. Att gå tillbaka till jobbet är nog aldrig någon glädje för mig, tror jag, men om man måste jobba, är nog detta ett av de bästa ställena! Nu fick jag också träffa min nya kollega, som kämpade mot canser förra året och därför var borta.. Så var också flera av de som sku bli förskoleelever i höst på plats, vilket var roligt, fast lite stökigt då också några av de nya, mindre barnen hade kommit upp till "stora sidan". 

På måndag då jag kom hem från jobbet gick jag via butiken för att köpa lite pastejer, så packade jag ner våra strandsaker och åkte iväg till Hertonäs strand med de två små vattendjuren. Köpte lösglass och njöt av värmen. 

Då jag gick för att vattna till palstan på kvällen, märkte jag att gurkorna hade börjat växa till sig, äntligen! 

 Följande dag var det tidig väckning, jag sku ta hand om dagisens öppning, klockan sju. Huhhuh. Blev dessutom väldigt osäker i bussen på vägen dit. Vad var nu koden igen?! Men som tur kom den från bakhuvudet och jag behövde inte skämma ut mig..
Det bästa med sjuans morgnar är att man får gå hem "tidigare" och alltså hinner med att ta sig till stranden lite tidigare. Så åkte igen hem efter de yngre och också pappan denna gång, för jag behövde vila ögonen ens en liten stund..

Och de njöt. Och jag njöt.

 Gillar hur den lilla så snällt hjälper sin far att träna. En liten nöjd apa som klänger sig fast som extra tyngd. O visst har han en stark appappa också som faktist orkar lyfta honom såhär.

 Vattnet var varmt, och jag kunde inte komma på nåt bättre ställe att spendera kvällen på! Inte ens dödstrött!

 Men oj så man fick locka, hota och muta för att få hem dem i den sköna sommarkvällen. De behövde ju inte vara på jobb elva timmar senare (då vi ännu först försökte få dem hemåt..). "Bara ett sista varv, snääälla".

 Och samma sak följande dag. Tidig morgon, jobba, simma.

Bygga angrybirdsborgar och njuta..

 Och tredje dagen glass i rad. Men så hade vi nog levt väldigt sparsamt hela sommaren också!! Vi fick också ha med oss ett nytt flytdjur då den lilla fina båten fick hål dagen innan. Som tur hade vi en sådanhär fin drake också sedan fyra år tillbaka. Knöt ett band kring halsen på den, satte puffarmarna på Trull och kunde så simma fram och tillbaka en stund, liksom på riktigt medan Trapp underhöll sig själv med sina sandvärldar. Roligt med att få ta lite fler simtag i gången och samtidigt lyssna på allt den lilla pratkvarnen i draken hade att berätta.

 Det gick igen inte så fort att gå hemåt. Men kände mig som en duktig mamma då jag vågade låta dem balansera på muren så länge den följde den långa vägsträckan till bussen. Svalde mina "försiktigt" och lät dem våga. Det gjorde ju dem så glada!

 På kvällen var vi ännu på ett riktigt kvällsäventyr. Behövde gå och vattna och tänkte att jag kan ta någon med. Till sist kom både sambon och de mindre med och vi traskade iväg sent på kvällen. Egentligen var det för att Trapp sku få se och dofta på hans fina födisros som ju blommar igen, men de kollade ju på annat också och såg äntligen grodorna som ju brukar komma fram i skymningen. Så de var nöjda! Brukar ju prata om dem och visa bilder, men de har bara sätt dem någon gång, de gömmer ju sig på dagarna..

Extra spännande blev det då det lade sig en tjock dimma över ängarna och månen lyste stor på himlen.

Så var det slut på strandsäsongen, tyvärr.. Hade tänkt att vi sku ha ett skönt veckoslut på stranden, men så insjuknade den lilla och det blev aldrig av.. Som tur fick de ännu ett par gånger doppa sig i parkens bassäng med pappan på dagarna, innan också den tömdes inför skolstarten.