En vecka i snabbfart.

Måndag.
Föra små till dagis och förskola. Ringa hälsostationen. Få tid. Hämta stora pojken hemifrån, föra till hälsostationen med hiskelig brådska då vi just missat bussen. Sitta och köa i över en halvtimme i väntrummet.. Blev inkallade, hoppades hon förstått vad jag förklarade (alltså att ingen av dem kan finska?!). Fick remiss och åkte iväg till sjukhuset för att röntga barnet. Det gick som tur snabbt och smidigt. Gick via dagiset för att se om de hunnit gå och lägga sig för vila redan, ja det hade de. Så hem utan de yngre. Lunch, gick igenom lite arbetsplatsannonser och tillbaka för att hämta de yngre.

Trapp ritade kort inför kalaset han sku på. Jämför inte med någon här nu, men på hans egen skala har han blivit så duktig. Här ser ni Yoda. I paketet var också en liten Yoda figur. Helt självklart val enligt honom!

 Långt namn fick han också nerplitat. Intresset för bokstäver har blivit stort iom. förskolan! Han har också en ny bästa vän!

 Så vi åkte då iväg mot kalaset, med alla tre, då sambon hade kvällstur. Lämnade Trapp där (med dåligt samvete då vi blev inbjudna på festen väl framme men hade redan lovat dem mat på maccen och var på ett uppdrag då klassläraren redan är arg på avsaknaden av inneskor) och åkte till Itis, i jakt på sådana till Tripp. De hade inga i hans storlek i Prisma dagen innan nämnligen.  Till min stora förvåning hittade vi inga i Itis heller. Eller ett par han inte gillade för 16.90. Lämnade dem kvar. Som tur, för några dagar senare hittade jag ett par på loppis för 1€! Åt. Åkte efter Trapp. Stannade på glass. Kom hem alldeles för sent och ritade ännu kort till sambon som hade födelsedag. Stackarn hade nog en skral sådan, men så påstår han ju att han inte kunde bry sig mindre om födelsedagar! Massage orkade jag endå ge, borde ju bara ha ritat nåt fancyt och romantiskt presentkort innan.

På tisdag satte vi vår plan i bruk. Gick till endan av parken då jag hämtat de små och stal falläpplen från sjukhusgården. Tror det kanske inte är den värsta synden. I synnerhet inte då man ser hur glada de blev, barnen! De älskar äppel, fast Trapp ju egentligen är allergisk. Åtminstone för de i butiken.Nu kliade det bara lite på halsen efter typ fem då jag sade stop.

 Vi klättrade och balanserade

 och kollade igen på konstverk.De är bara så fina där i den gröna parken!

 Dessa vindspel har hängt i träden sedan Tripp började i förskolan, om jag inte minns helt fel. Alltså många år redan. Visst har några trådar gått av, men de flesta är ännu ok. De är så vackra att se på och jag gillar ljudet också! Önskar nästan jag inte gett bort alla besticken jag en gång hittade i plåtlåda på skolans gård, då de tömde hela huset inför remont. De var just sådanadär stora och tåliga bestick, med bra ljud.

 På onsdag kom Tripp hem och sade att han var stolt över sig själv att han klarat sig på bussen helskinnad. Jag förstår honom! Busshållplatsen var mitt på den tungt trafikerade vägen igen. På ena sidan höll de på att lägga asvalt och på den andra åkte bilarna hårt förbi. Man hade bara en smal remsa att gå på och det strittade asvalt från ångvälten.. Usch! Därför har jag tydligen varit dålig fotograf och fått mig själv med som skugga. Vågade ju inte backa ifrån de små som satt på den sporadiska busshållplatsskyltens betongring, mitt på vägen!

 På torsdag fick vi hembesök från dagis. Egenvårdaren och föreståndaren skulle komma till oss klockan nio. Halv nio vinkade vi med Trull till Tripp, Trapp och pappan genom fönstret då jag plötsligt såg föreståndaren komma gående mot vårt hus! HJÄLP! Där stod jag i pyamas och sku ännu städan undan morgonmålet och ta en snabb sväng med dammsugaren. PANIK! Klädde på mig så snabbt att jag själv är förvånad, borstade tänderna och undrade redan här hur inte summern ännu ringt. Snabbkoll genom fönstret, ja hon stod ännu där och läste i nåt papper. Städade köket. Kollade. Nu var de båda där. Dammsög det värsta och var redo. Men de kom först prick, eller tom. lite över nio! Som tur! För inte kan man ju komma en halv timme för tidigt sådär tidigt på morgonen!
Besöket gick bra. Kom ju på en massa man borde ha sagt sen efteråt. Men det är ju jättefint att de kommer hem till en sådär, fast det självklart vore ha varit bättre att göra det i rätt ordning, dvs. först hembesök, sedan dagisstart. Nu undrade han ju lite vad de gjorde här men lekte fint med sin tågbana. En av favoriterna också på dagis.
Efteråt njöt vi av hans lediga dag. Gick till familjecafét som äntligen fick hålla sig inomhus i parken då rörrempan äntligen är klar! Han lekte helt ensam i ett stort rum, hade inget intresse av att dela utrymme med alla andra på cafét.. Jag pratade med folk och var riktigt social. Jee. Kändes bra att hålla uppe kontakterna lite innan det säkert blir en längre paus..
Så drog vi iväg mot palstan. Åt morötter och bullorna jag köpt på cafét. Plockade en stor på se bönor men tänkte att de inte ryms i vårt kylskåp. Såg en fembarnsmamma påväg hem från sin egen lilla palsta och frågade om hon ville ha en del. Gav bort över hälften av påsen. Tror de behövs i den familjen! Hon blev åtminstone jätte glad. Hon har inte riktigt kunnat jobba på den egna palstan i år, de små barnen tar liksom ut sitt.
Vattnade och åkte hem, där vi lämnade cykeln, och bytte fordon mot buss för att åka iväg efter Trapp.

 De har en ny favoritplats på området. Där ska de "gömma" sig fast hur många gånger innan vi kan gå..Både ner till dagisgården på morgonen och upp tillbaka på eftermiddagen. Orkar inte börja bråka om saken. De gillar det så mycket, båda två.

Så på kvällen fick jag ännu gå på föräldramöte nummer tre, utan barn som tur då sambon fått bortbytt kvällsturen, där man faktiskt blev bjuden på både kaffe och karelska piroger med äggsmör. LYX!Inte blev man bjuden på nåt på de andra mötena inte! Denna dag hade jag inte hunnit äta lunch, så det satt extra bra!

På fredag kom mamma på besök på kvällen. Medan hon var här, efter ett lyxigt mellanmål (läs glass) så åkte de två äldre iväg med pappan och farföräldrarna till havs och vi gick till palstan med mamma och Trull. Hade lovat ge henne en klump med bellis jag fick av grannpalstan då hon gav så massor av dem att jag tyckte jag kan dela med mig. De lär ju ska spridas så bra. Hoppas på det! Söta är de ju! Ja och så fick mamma se palstan i höstfärger.
Så blev vi på tumis med den lilla. Hade filmkväll och myste och jag somnade samtidigt som han på kvällen..Rätt så skönt egentligen, fast det inte var planerat. Konstigt nog var jag lika trött endå följande morgon..

En sådan vecka.

Min lilla olyckskorp

Min fina, Tripp. Hur ska man nu säga det?! Han har haft lite otur under sitt snart tio år långa liv. Då han var fyra föll han från ett loft på föräldrarnas stuga och fick redig hjärnskakning, fick åka ambulans och genomgå allamöjliga undersökningar. Då var jag nog rädd. Man vill inte se sitt barn flyga med pannan före i golvet sådär högt ifrån. Bli där kvarliggande medvetslös. Det är nåt vi antagligen aldrig kommer att glömma. Han, jag och hans farföräldrar som var på plats. Men han klarade sig!
Så hängde han en gång mot sin säng, en våningssäng, från en gungstol (en sådandär som är upphängd i taket). Hans kära lillebror tog och bet honom redigt i handen han höll i sig med..och han damp ner i golvet, igen med huvudet före. Och fick hjärnskakning. Nu räckte det dock med pappas skjuts, ingen ambulans behövdes.
Så.
Förra vintern bröt han tån, inte bara en gång, utan två.
Och nu. Förra helgen var det dags för olyckan igen.. Ni vet sparkcykeln/brädan vad det nu heter på riktig svenska, scootti är det vi ju talar om. Hans äldre har slitits så på handtagenas gummiskydd att det bara var bar metall i ändan. Plötsligt hade det hänt nåt så scoottin kippade på sida, med det vassa handtaget på tvären (alltså ena ändan mot marken och andra uppåt) och han hade lyckats falla på metallcirkeln så den stack honom i sidan, på revbenen! Som han hade vrålat! Efter snabbcheck av hans far hade han dock bara fått stanna hemma hos farföräldrarna och vila, med extra koll då och då. Men på måndagen bestämde jag mig (med mitt dåliga samvete i bagaget, det tog ju en vecka eller mer på vintern att märka att han verkligen hade skadat sin fot och inte bara överdrev..) att vi kollar upp det hos läkaren. Det var nämnligen en ful blå ring på recbenet och han ömmade ordentligt. Vi fick åka på röntgen också, och visst, det var inte av men det sågs märken på ett revben. Så det var inte överdrivet, igen.
Som tur tog det inte många dagar innan han började bli riktigt arg på mig då jag inte tyckte han sku få scootta, så det tog inte länge att bli frisk.
Min lilla olyckskorp. Må turen vara med dig i fortsättningen, älskade barn! <3

Migrän..

Förra veckoslutet fick jag ju vara ensam hemma. För första gången på en tid igen. Lördagen var ju fullbokad med loppis och palstan. Sov följande natt i lugn och ro.. och vaknade direkt på morgonen med GRYM huvudvärk som visade sig vara migrän. Såklart. Har inte lidit av det så ofta nu på en tid. Men så ser man. Genast då man har en hel ledig dag, och faktiskt får sova hela natten, ja då slår den till! UJ så jag mådde! För har jag migrän så spyr jag. Och nu led jag från morgon till kväll. Fick den just och just lite dämpad, efter fast hur många smärttabletter och en rejäl stund sömn mitt på dagen, så jag kunde ta mig till buitken och köpa födelsedagspresent till Trapps kompis som sku fira följande dag. På vägen hem var jag inte helt säker om jag sku klara mig hem.. Usch och blä! Men vet ni. Fast jag kvidande låg med slutna ögon tills kvällen.. Då mina älskade, högljudda barn kom hem, tog det inte länge innan det gick om! Helt otroligt! Där ser man. Kanske jag bara inte är gjord för att slappna av.

Soligt och fint

Jag släpade, för första gången, sambons kamera med till palstan här förra veckan. Hade aldrig använt den ute tidigare, och hade svårigheter med att förstå hur jag sku bete mig så att inte bilderna sku bli helt överljusa i den strarka middagssolen. Böev nu som det blev, men ni får se bilderna vare sig ni vill det eller ej. Varsågoda.

Har väl tom. nämnt det tidigare. Att lavendeln blommar en andra omgång för i år. Älskar nog denna blomma!

 Doften, det sköra utseendet. Att fjärilar och bin dras till den..

 Denna (vet du vad den heter så berätta gärna, har själv räddat den från komposten i tiderna) älskar också bin och andra liknande. Nu synns det såklart inte på bilden, men det brukar krylla av dem på det gula täcket.

 Skönheten jag väntat på. Den blev rätt hög faktiskt!

 och den yttepytte tuppkammen.

 Jätte tagetes. Har fått stöda dem ordentligt!

 och en solros mot överbelyst himmel.

Små, fina, fiskar.

Så det nu inte bara blir blommor här nu igen så varvar vi med bilder på de sötaste små. Lånade sambons kamera igen.Så krångligt ibland, att förstå sig på inställningarna. Men nog blir det ju så mycket bättre bilder!

Här, en liten nyss efter vattenbyte, därav bubblorna på glaset.

 En av mina favoriter. Den lilla banditen med mask för ögonen..

 Rohmu, den största, och syskonskaran. De börjar dock ha vuxit ikapp den mer.

 och så den nya favoriten. Den såg helt randig ut i nåt skede, men nu tycker jag ränderna sprisit ut sig lite. Fin hur som haver!

Så får ni en bonusbild på Elkku. Höll på att byta vatten i stora akvariet då jag märkte att någon blivit kvar på roten, men med munnen ovanför vattenytan! Latmasken Elkku. De kan tydligen tom. klara sig på mark en tid, jag har hört om dessa malar som flyttat till andra delar av landet på torr mark, just fastklistrad på tex. en rot.

Där väntade hon snällt tills jag fyllde på med nytt, friskt vatten. 

Städdagen

Det var ju städdag förra lördagen. (Super idé med en sådan förresten!) Vi hade bestämt att hålla loppis på torget här i närheten. Väderprognosen till trots släpade (eller rullade i den gamla tvillingvagnen och cykelsläpkärran) vi lass efter lass mot torget och jag blev kvar och ställde fram medan de andra i familjen åkte iväg till svärföräldrarna. Vädret blev allt ostadigare och det regnade lite. Lite, som tur! Vissa gav upp i det kalla, våta vädret men jag stannade kvar hela dagen, så länge man fick, i hopp om att få nåt sålt. Tyvärr var det mycket skralt med kunder. Tror att många vill sälja sina egna saker en sådanhär dag. Eller ger sig av till trakter där det kanske finns bättre saker till salu.. Saldot var alltså uselt för dagen och svettig fick jag släpa tillbaka tre vagnslass hem, besviken. Så tog jag bilder på alla overallerna och lade upp dem på FB-loppisets sidor, innan jag belönade mig själv med att gå till palstan.

Kände lugnet. Glädjen över min plats.

Rosen hade vecklat ut den första rosen för omgång nummer två för i somras. Jag tackar.

 Gladiolusen (alltså va?Inte hade den denna färg på paketet inte..) hade också öppnat sina blommor. Riggade upp en stödpinne så den inte välte med de tunga blommorna på den sköra blomstjälken.

 Denna (nu minns jag inte namnet) har jag väntat på en tid nu. Och det var nog värt all väntan! SÅ snygg!

 och blomman för dagen har kommit igång vid porten.

 Klippte gräset på gångarna någon dag tidigare. Det ser så mycket mer välskött ut så! Fast det är jättesvårt att på riktigt få det jämt då man klipper med en sax..

 Vid komposten "lyste" vallmon i kvällsolen.

 och då jag hade tänkt dra bort lite rabarberblad som såg sorgsna ut hittade jag någons stash. Blomfrön och blommor. Tyckte bladen fick stanna kvar som skydd för den som samlat ihop dessa..

Kanske snart i ett dagis nära dig..

Har ju aktivt letat efter jobb nu en tid. Skickat in fast hur många ansökningar, hälsat på på olika ställen. Men då man ingen utbildning har hoppar ingen precis av glädje. Begravde planerna om trädgårdsarbete iom. att jag vill att barnen ska få ha sommarlov om somrarna, hellst med en förälder hemma också. Får se om det lyckas. Sökte till olika skolor som assistent. Men nej. Duger ju inte. TYVÄRR! Förskola hade också varit bra!
Hade egentligen alltså velat ha paus från småbarn. Inte byta blöjor på andra än det egna yngsta barnet på en tid. Låta kroppen vila efter tio år av konkande och släpande i snedvridna ställningar. Men det ser inte ut att bli av nu då. För i sista desperat utväg söker jag nu keikkajobb på dagis. Alltså kortvariga besök på olika dagis som behöver någon som hoppar in. Just som jag egentligen inte vill. Vill ju binda mig vid barnen, lära mig namnen, ha en relation. Vara den där trygga typen. Men vi får se. Vi får också se hur länge kroppen håller om jag ska vara med de små, kanske jag blir sjukpensionerad innan jag får ett fast jobb. *smil* Men såhär KAN vi ju inte ha det. Att man inte får ett endaste ett öre (ja,ja sent är det ju i Finland) på fem månader annars. Så vi håller nu tummarna. Att jag möjligtvis snart landar på ett dagis i närheten av oss, så de våra inte får för långa dagar. Nästa vecka ska jag på intervju..

Föräldramöte nummer två

Gick av stapeln förra veckan. Mycket mer avslappnat denna gång, i förskolans utrymmen, då jag fick gå helt ensam. Efteråt promenerade jag till följande hållplats, sådär en kilometer längre bort, då jag just missade bussen som vanligt. Avslappnande det också i den varma,sköna, kvällen. Och så älskar jag den hållplatsens vyer. Kolla nu! 

Äntligen!

Efter nästan fyra år av släpande av vattenämbare efter vattenämbare vid vattenbytet en gång i veckan i det större akvariet kom sambon och jag på en lösning tillsammans. Han föreslog nåt annat system egentligen men så märkte jag att tratten passar i vattenslangen jag använt för att fylla akvariet. WOW. Perfekt. Då man sedan sätter "lappons" (nej, vet inte vad det heter på svenska..Alltså en bredare trattdel som suger upp smutset från botten i akvariet och fortsätter i en tunnare slang som brukar mynna i ämbaret) slang in i trattens hål så fortsätter det smutsiga vattnet sin färd mot avloppet, via ett ämbare där den möjliga sanden som sugits med sedan stannar på bottnet för att inte täppa avloppen. SUPER! Vet ni hur mycket enklare det är att byta vatten nuförtiden!?! Inte behöva springa till badrummet femtioelva gånger och alltid hamna suga undertryck efter varje ämbare man tömt i byttan. Jag är nöjd! Och sprider nu alltså av mitt tips också till er med större vattenmänder i huset. Enjoy! 

Om att ta ut det sista av sommaren

Det har ju varit underbart varmt här mellan varven på sistone. På tisdag var en sådan dag. Solen sken och jag tänkte att jag överraskar barnen med en utfärd till simstranden som ligger inte alltför många kilometer bort från dagis, då de slutar.
Hämtade de yngre före mellanmål, ringde skolpojken att träffa oss på vägen och så gick vi och köpte mellanmål och åkte buss ett stycke för att sedan gå den sista vägen till Lillforsens simstrand. Vi har aldrig simmat där. Förra året var vi där med mamma på min födelsedag på picknick, men då var det inte riktigt simväder än. Tripp var i skolan då så han hade aldrig varit där.

Oj så skönt! Låg på filten och tittade på medan de lekte och härjade på lekplatsen intill.

 Åt vårt goda mellanmål och bytte till simbyxor. Lekte vid vattenbrynet.

 Vattnet var nog inte varmt, men man klarade ännu av det ifall man hölls i rörelse. Jag simmade en stund och Tripp vågade också hoppa i efter lite lockande. Det var ju endå säkert hans sista chans för i år. Och så känns det ju så bra efteråt. Trapp var nog också i vattnet så det kom upp till magen på honom i lekarna.

 Det blåste rätt mycket och de lekte att de flög iväg med handdukarna.

En mycket lyckad eftermiddag, om jag får säga det själv! Blev rädd ett par gånger då den yngsta kutade iväg mot bryggan vid djupare vatten, och så försökte han springa mot hopptornet för att klättra upp. Olydiga lilla barn. Men annors gick det bra med mina fina, stora barn.

På vägen hem var Trapp nöjd, vi åkte med den nya orange 550 buss han längtat efter sedan de kom i bruk.