Bastu och lite uteliv

Pojkarnas farföräldrar har ju en bastu, en som man hederligt eldar med ved. Så mycket bättre än elbastu! Ännu bättre är att man kommer rakt ut på gården, som vätter mot skogen, då man vill svalka sig. Där rullade min kära Tripp i snön på annandagskväll, och svalkade sig tills farmodern var riktigt orolig.

 Också jag gjorde snöängel i nåt skede. Så roligt. Så obehagligt och behagligt samtidigt, att rulla i nåt så kallt.

Följande dag var jag såpass i skick att jag ville gå ut i skogen och gå. Titta på snötunga grenar.

 Småle åt urban skog.

 Kom tillbaka till gården efter barnen. Svärmor hade gjort fina dekorationer kring huset.

 Så gick vi tillbaka mot skogen. Detta tyckte ungarna var SÅ roligt. Pappan skakade på trädet och de blev vita.

 Det såg så roligt ut och skratten ekade långt.

Och proceduren upprepades många, många gånger! Mina små snötomtar. 

 Så hämtade vi pulkorna. Först tyckte jag de absolut inte kunde åka i skogsbacken. En smal och rätt brant väg där mellan de tjocka trädstammarna. Livsfarligt! Men så märkte jag att fastern hade lärt Trapp att styra rätt bra, och att det endå verkade gå rätt bra. O minerna, de gjorde att det var ok.
Den lilla latmasken fick åka snålskjuts upp.

 Sen kom de ner med fart. Lekte SuperMario kart 8 tävling i backen. Kastade kottar som "bananer" man halkade på. Också jag vågade till sist vara  med. Fick någon kotte i skallen. Skrattade och skrek så rösten försvann en stund igen.

Följande dag var också Tripp med i backen. Men då var det redan så mörkt att bilderna inte blev till nåt, tyvärr.

Snadi stadi

Det var Trulls dagisvän, som fyllde fyra på julafton, som nu den 26 skull fira på Snadi stadi. En mycket opassande dag att fira på egentligen, men tyckte lite synd om tösen då jag visste att flera av de inbjudna var bortresta över julen. Så vi masade oss in mot stan med pappas skjuts och lite fixande. Ville inte lämna stackars Trapp ensam med min kära släkt (tror på nåt sätt inte han hade uppskattat att sitta som enda barn vid matbordet i måånga timmar..) så tog med honom. Hade tänkt betala in honom själv, såklart, men så var värdfamiljen snälla och sa att han kunde ta en av de inbjudnas plats. Så plötsligt var han med på kalas..

En familj var sena och det blev visst lite långtråkigt att bara sitta och vänta, då de visste vad som väntade utanför rummet. Födisbarnet fick nog och rymde iväg och lekte medan hon väntade, men våra satt snällt kvar. Fast inte var det ju maten de var här för, fast det var bra bjudning (tyckte Trapp, Trull har varit i nåt mathat mode hela julen..). Så kom de sena gästerna, barne åt, kakan kom och det sjöngs..

 Så var det dags! Dags att springa av sig. Utforska och klättra.

 Hitta på lekar i  farten.

 Jag följde med överallt, för den minsta är nog ännu lite i behov av stöd till en början. Och visst är det roligt att åka ner för uppblåsta rutchbanor!

 Dessa var roliga hästar. Man måste liksom gunga upp och ner på dem för att få dem att åka framåt. O så fanns det massor av dem, nåt för alla. Våra var inte så intresserade av rummet man ser bakom, med skateramper, men vet att Tripp säkert sku ha varit mest där. Roligt med nåt för olika åldrar och intresse!

 Men det bästa, åtminstone för Trapp var nog säkert bilarna. De hade en så fin väg som gick genom hela utrymmet, med rondeller och allt.Och BRA bilar och cyklar. Han körde omkring som en fartdåre, snyggt kurvandes förbi långsammare fordon.

 Han var så nöjd med cykeln, det var länge sedan han fick öva att trampa senast, har ju haft balanscykel i bruk bara på sommaren också..

Två timmar gick alldeles för fort och det var nog så motvilliga barn som gick till pappas bil som stod där och väntade. Måste försöka bonga någå billigare biljetter och en lugn dag och gå på nytt. Nu hade vi nämnligen tur, det var ju en jätte lugn kväll då många säkert satt hemma med släkten. Hih.

Mera släkt

På julannandag var det dags för jullunch hos min moster. I år var det nämnligen så att många av "det vanliga gänget" (systrar o kusiner) inte var på plats på julafton utan firade med sambor och äkta makars släkt. Så nu sku vi träffas! Förutom då mellansystern som fortfarande var i Afrika. Men problemet var att vi var bjudna på Trulls kompis kalas klockan fyra och denna lunch började två.. Men satsade nu ändå på att ens träffa dem kort. Pappa var snäll och körde oss hit och dit, Trapp, Trull och mig. Tripp blev besparad.

Det var ju inte länge vi hann vara. Men hann dricka glögg, hälsa på alla och utbyta några julklappar till faddrarna och så.. Vi kollade på den imponerande tomtesamlingen min moster har samlat på sig genom åren.

 Så hann vi också med den goda förrätten. Börjar bli trångt vid bordet. Och då var ju inte riktigt alla på plats. Högljutt men ganska bra, tycker jag nuförtiden,med många generationer vid bordet!

                       
Så var det dags att tacka och åka iväg vidare mot Snadistadi, ett ställe jag aldrig hade besökt innan..

Mera julmys

Den 25 fortsatte gott. Efter att ha kommit hem från pappa så började vi planera nästa måltid, den årliga traditionen sedan ganska många år tillbaka nu, julsushi. Så bäst! Fast vi som är vana att lägga en massa wasabi på våra fick en smärre shock, det var någon mycket starkare sort denna gång! Tårarna rann plötsligt på Trull då han tappert föröskte svälja ner sin bit. Så, det blev då att skrapa bort de gröna klumpparna och få dem att våga fortsätta äta..

Efter maten gick jag ut en sväng. Långsamt tänkte jag njuta av de vackra omgivningarna, var fortfarande svag. Men det var ju så himla vackert. Här är svärisarnas gård.

 Gick i den mörka skogen också. Men inte blir det ju nåt av det vackra på bild.

 Men jag var lycklig. Vintern är nog underbar då det finns av det vackra vita! <3 Nu gick jag ännu så långsamt att min utandning hann bilda rimfrost på ögonfransarna. Ser så roligt ut!

Juldagen

Den 25 hade jag bjudit in mig själv till pappa för att träffa dem och äta lite av pappas goda kalkon med kastanjer (min favorit!).

Mellansystern min är ute på äventyr i världen (råkade bli Afrika för henne också) så det var lite mindre folk än som förr. Men det var super trevligt ändå! Det är ju inte så ofta vi ses såhär och verkligen har tid att prata ostört och så.

Pappa hade också valt en fin gran till sig själv!

 Ingen av oss hade riktigt hunnit med morgonmål innan vi sku iväg, så vi började med croissanter och glögg.

 Så blev det paketöppning i lugn och ro innan det var dags för lunch.

Det började bra!

 och fortsatte lika gott. Så till den grad att det var lite jobbigt att få ner efterrätten. Efter det måste syster min iväg, hon hade mycket att göra innan kvällens stora fest hon var inblandad i. Mamma och pappa ochjag såg på bröllopsvideon från min kusins bröllop tidigare i höstas. Roligt att återuppleva det.
Så hittade jag en underbar bild på minsta systern. SÅ söt!

Efteråt körde mamma mig tillbaka till Esbo. Men var nog nöjd att jag hade bjudit in mig, det blev ju en så trevlig dag så!

Julafton

HA, är här redan! Julafton! 

I år var det dags att fira med svärföräldrarna. Vi har haft ett vartannatårsystem hittills för att det ska vara jämt. ALLA vill ju självklart fira med våra underbara barn. Hih. Nånej, men som första barnbarn i släkten är det ju roligt att följa med barnens glädje! 

Sambon och ungarna hade åkt till Esbo redan den 23. Jag hade då inte ännu varit färdigt på juluppköp. Var ännu väldigt trött och sjuk och röstlös. Gick till doktorn på morgonen för sjukledigt och lyssna på lungorna. På eftermiddagen släpade jag iväg mig till Östra centrum. Huhhuh. Köpte nog bara det allra nödvändigaste, resten fick vara. Det skulle nog bli bra endå! 

På julafton kom sambon och hans bror och hämtade mig tvåtiden och så åkte vi iväg i den tungt fallande snön. Ena vindrutetorkaren funkade dåligt och man fick bara hoppas att vägen ännu låg där framför. 

Vi kom fram helskinnade och fick sätta oss till bords direkt.

Svärmor hade tydligen blivit smittad av oss veckoslutet innan och var ganska svag och hes hon med. Hon hade bara fått en mycket värre hosta än vi, och slutligen gick också hon till läkaren (då hon borde ha gått på jobb på mellandagarna) med luftrörsinflammation. Jeejee.. 

 Så bestämde sig Trull helt själv för att ta en liten tupplur. Tripp höll på med sitt och Trapp höll på att gå i bitar av nervositet. Han fick läsa en av böckerna jag hade tänkt läsa innan jul men då inte kunde pga. röstlöshet. Det råkade vara samma som Linn tipsade om. Miljoner Biljoner julgubbar.

Så kom han. Äntligen. JULGUBBEN. En riktigt trevlig gubbe som varit med förr. Spännande som bara vad,men på ett bra sätt i år. Alla vågade hjälpa till efter lite pushande.

 De vågade tom. gå på bild. I famnen! Trull satt tom. kinden mot kinden till sist. En ganska modig en må jag säga!

 Så började presenterna slitas upp. Han blev helt överförtjust i sin nya "kapula" till wiin. En röd Super Mario kapula!
Minecraft och Ninjagolegon. Ett nominationsmycke till båda de äldre då de alltid gillat mitt. Plus en massa, massa, annat!

 Och ja, telefonen och nycklarna var verkligen hett uppskattade!! Nu går han omkring och fotar och filmar med den också. Nu är jag den enda som inte har en smartare telefon.. Heh.

 Jag var med. Filmade mest då sambons kamera tar så mycket bättre bilder.

 De fick en wiiU de talat om länge. Det var dags för en ny efter många år av väldigt flitig användning av den förra.

 Svärfar fick en rolig helikopter. Den var snygg! Tyvärr flög den bara inte efter den första provflygningen så han var lite besviken. Som tur fick han den utbytt efter julen till en mindre och lättare. Denna hade ju kamera och allt.

 Tripp var så glad över hans nya scootti. Tyckte det var ljuvligt att han var så tacksam över de nya kläderna också. Allt han fick gillade han! Men kanske mest strumporna med panterfläckar och zebraränder han önskat sig längs med hösten. De äkta crocsen satt också perfekt och dem bodde han i längs hela veckan!

O sova gick vi först mot morgonnatten. Lite väl sent enligt mig, men här går vi inte enligt vad jag vill, det är bara att tänka så och glömma stressen. I år gick det annors rikgit lugnt och skönt till fast vi var tio i huset över natten. 

Julpyssel

Gillar hemgjort till julen. Om man bara sku inspiration och frid att pyssla lite tidigare om hösten så sku det vara ännu trevligare.Må så vara att vissa får handavtryck av de små händerna varje år, men själv sku jag bli glad över dem. Tänkte just att jag då sambons blusar slitits sönder, nog klipper ut avtrycken och spar dem.

Att jag var såpass sjuk nu innan och efter jul harmade mest för att jag för första gången på evigheter inte klarade av att åka in till stan på julmarknader. Älskar att strosa omkring och kolla på andras pyssel, hur dyra de än är så brukar det kännas mycket bättre att köpa hantverk, och ge bort till dem man älskar.

Mina två "pojkkusiner" som också är Trulls faddrar fick bilder på ungen. Den enas hem går ganska långt i vitt, så tänkte att en svartvit bild kunde passa in. Hade träfärgade ramar hemma som jag just köpt med tanken att måla om dem, och nu var det då dags. Kan säga att det kunde ha varit lättare att bara köpa en färdig vit ram. Försökte måla med färg jag hade hemma, och nu är kökslavoaren säkert för evigt vit. Det var kanske inte riktigt hobbyfärg om vi säger så.. Så tänkte jag mig söta fingeravtryck men färgen var lite tjock. Men det fick duga. Tycker de blev rätt söta!

 Sambon fick glittriga handavtryck. Har inte använt av denna sorts färg förr, får se om det håller i tvätten. Hoppas! Blev så sur då de slutade sälja av världens bästa 3Dfärg, och så slutade ju hela Tiimari.

 Inte pyssel i sig, men omtanke. Den sjuåriga sonen fick (äntligen!) en begagnad telefon sambon fixat fram, hemnyckel och så passande fodral och nyckelmaskot. Han har varit så sur ibland efter skolan då han varit tvungen att ännu orka gå via butiken då inte han kommit in ifall storebror inte varit hemma. Nu ska han kunna komma in då han har lust. Kan säga att han blev nöjd. Sa att vi hade lite samarbete med julgubben, för inte ens han kan bara sådär trolla fram hemnycklar till folk, det sku inte vara säkert.. Hih.

 Pappa fick en sådanhär liknande stor mugg med Tripps handavtryck då han var mindre. Han dricker alltid café au lait om morgonen och gillar stora muggar. Nu i somras hade dock muggen fallit ner på hans stengolv i köket och sagt upp kontraktet. Han var ledsen. Så det måste ju fixas! Hittade fina, stora koppar i Indiska och köpte denna ljusblå och så en röd som vi då gjorde en likadan av till sambons syster som gillar att drick té (och som då kanske uppskattar brorssonens avtryck).

 Älskar att paketera. Eller känner ibland kanske lite stress för att jag så gillar fina paket att jag inte gillar att packa halvhjärtat. Det ska vara julmusik och hela faderullan, i nattens mörker då de fina sover. Detta hade jag kvar från ifjol, det blev enkla, snygga, kort av att klippa ut av de fina hjortarna.

 Den minsta fick de flesta av hans paket invirade i sådanthär. Det var ju helt perfekt för den lilla Blixtenfantasten, paketkorten sparades också till honom! Jag tror han uppskattade det!!

 I år hittade jag det snyggaste pappret. Plommonfärgat med guld och gnistrande "stenar". SÅ fint! Det fick ett enkelt guldsnöre för att komma till sin rätt.

en sen butikstur med den bästa..

Det blev ju rätt dåligt med mitt julshoppande i år. Med snurrande värd och kallsvett hade jag inte lust att krypa ut ur vår lägenhet och viska saker vid kassan.. Men på måndag hae jag tänkt bege mig ut på äventyr. Men så kom mamma på besök och jag släppte iväg sambon och Tripp istället på en "kort butikstur". Hade tänkt gå efter dem. Men, men, shoppandet drog ut på tiden och klockan blev mycket. På tisdag visste jag ändå att jag måste gå till läkaren igen och åka till Östra centrum.. Så då jag på kvällen insåg att vi ju måste gå och köpa födispresent till Trulls kompis som firade den 26 måste vi bara åka iväg till Prisma efter middagen. 

Som tur föll det vacker snö och jag tog med pulkan. Det var en glad liten en som åkte iväg. 

 Traktorbilen jag hastigt brukar gå förbi med en skänande unge hängandes i byxbunten fick han nu åka i som tack att han orkade iväg så sent. Att så små saker kan vara så viktiga för de små liven.

 Hem åkte vi klockan nio då butiken stängde. Tur var hans rytm redan rubbad från sjuktiden.. Och fast vi hamnade vänta på bussen i över en kvart var han på strålande humör i snöfallet. Vi hann rita fina snöfigurer och förundras över det vackra landskapet. Snö. Att det KAN vara fint!

Tyckte det var så fint att han i butiken bara tänkte på vännen. Han brukar ju gå fram till bilhyllan och gnälla, men nu hade han en uppgift och ville bara se på prinsessor! Men till sist valde han nåt vi båda trodde hon sku kunna gilla, och också han gillade. En speldosa med glittriga flickor och en ballerina som dansade inuti. Vi har flera speldosor hemma och han älskar att vrida upp dem och lyssna. Kortet var också valt med omsorg, fast här kunde han inte hålla sig och ville absolut ha ett eget kort med Blixtenbilen på. Och eftersom det nu var julhumör i luften så fick han nu det också. 

Snart sku han få gå på sitt livs andra kalas. Spänningen låg hög. 

Ett till julpyssel avkruxat

Nämnligen dekoration av pepparkakorna de bakade innan. Roligt! De större klarade det fint själva, men den yngsta behövde lite hjälp, inte mig emot, alls!

Lite krångligt att få det utpressat, men han kämpade fint!

 Tripp gjorde fina mönster! De hade övat lite hos farföräldrarna innan och det märktes.

 Han njöt kanske mest och hade velat fortsätta dekorera också då pepparkakorna tog slut.

 Jag dekorerade också några.. Har ingen Mårranform och flera Mårranfans här hemma så hade skurit ut "Mårror". Lastbilsformen var ny och de söta kaninerna.

 Föll också för krokodilformerna, rätt roligt med ickejuliga motiv! Ugglorna är kanske mina favoriter. Men fina (och goda) var nog alla, både barnens och mina.Känns festligt då man satsat på utseendet!

Så fick de sina egna pepparkakor i var sin burk. 

Trulls plåtburk var ett självklart val. En Blixtenlåda för den lilla Blixtenkära. Han hade ju "blixtenbilar" också i den!