Palstan

Det känns så spännande att komma tillbaka till trädgården efter en längre paus. Se hur allt vuxit. Har nåt blivit lidande? Vilka blommor har slagit ut?! Såhär såg det ut då jag kom hem från Ingå.

Liljor mötte mig i underbara färger

 Riddarsporen var ännu ståtligare i år än förra. Alltså wow, vilken färg!

 Dahlian, lika stilig som alltid. Minns inte riktigt hur många år jag nu haft dessa vissa..

 Jag fick denna Purpurklätt av en av palstagrannarna förra året. Oj vad stor och fin den är! Har på sistone börjat gilla denna färg, en riktig färgklick!

 Basilikalådan hade tyg på när vi var borta, för att inte kråkorna sku riva upp också resten av plantorna.. Men ja, då passade ju myrorna på och byggde bon i båda ändorna av lådan och förstörde ännu fler plantor. Suck. Nå, kanske det är bra med lite mindre i år, fast det visserligen är en av de yngres favoriter det här. Båda kan äta upp en hel köpisbuske på nolltid. Hih. Citrongräset ovanför dem är det också skralt med i år, för jag hittade inte frön, så hade bara ett par att så i våras. Synd, det är ju så gott!

 Lavendel och Edelweiss. Och en ensam liten pensé som gömt sig bland timjamen jag såg först då jag tittade på bilderna. Tycker om denna blandning. Lavendel vill jag nog ha på min grav om jag ska ha en sådan, älskar den! Är dock besviken över bristen på fjärilar i år, det var ju så kallt, så kallt, att ingen vågade sig fram..

 Ett försök till överblick.

Här försöker jag mest hålla mina blommor så vi får någon skörd också. Närmare 100 m2 är ju min palsta (kolonitott) och det känns ofta alldeles för litet..

 Här är ena sidan på min palsta. Port, staket och kojan för barnen, min gräns går då efter de gula blommorna till höger.
Utsikt mot solnedgången.
Min favoritplats.

 Det började komma underbart söta och saftiga morötter i olika färger. Älskar´t!

 Och mmm, min favorit! Märk mina underbara strumpor. I år har det ju varit så kallt om kvällarna att jag behövt dra dem på mig i nåt skede.. Skrattat lite åt mig själv då jag förvånat sett på tårna..

Skateparkshäng i solen

Vi kom hem från landet på fredagen. Då fick jag också höra att Tripp tänkte delta i finsk mästerskap i scootning i Ahlberga skatepark följande dag. Klockan nio på morgonen dessutom, vi som stigit upp kring halv elva hela sommaren.. Det betydde en redigt mycket tidigare väckling för honom och mig, för att hinna ta ett par bussar dit. Suckade lite över tanken, men ville absolut vara med!

Vilken fin skatepark det var! Solen sken (det var ju den varmaste dagen vi varit med om denna sommar!) och en dj spelade hela dagen. Super feelis och jätte peppande speekrar som sa nåt positivt och uppmuntrande till alla deltagare då de gjorde sina "runin"! Jag blev igen så positivt överraskad och trivdes som fisken i vattnet där i åtta timmar.

Det hade varit tänkt att tävlingen sku ha varit uppdelad på två dagar, men då det hade utlovats SÅ mycket regn till söndagen då finalen borde ha varit så bestämde de dagen innan att de skippar semifinalen och alla istället får äran att tävla i finalen i en minut plus en minut. Bra så!

 Tripps stång hade krackat dagen innan så hans pappa måste ta och bygga ihop den på nytt med en stång Tripp tyckte var riktigt dålig och nästan inte alls ville tävla sen heller. Men då han hann öva sig med den nya stången en timme innan tävlingarna satte i gång på riktigt så såg han nog ändå helt nöjd ut! Det var bekanta ansikten på plats tom. för mig, så han hade ju många att umgås med och meddelade försiktigt redan då vi promenerade mot stället att jag sen inte kanske behöver prata så mycket med honom, eller nola ut honom. Oj glädjen i att vara mamma.. Suck.

 Tävlingen hade delats in i under 14-åringar, över 14-åringar och PROn. Hans grupp var ganska stor och många verkade nog äldre eller åtminstone större och kanske mer erfarna.

Men han är nog duktig, och brinner verkligen för denna hobby! Det är inte liksom bara en hobby utan hans liv för tillfället! Och vi är så glada att han hittat sin plats! 

Han tävlade duktigt. Jag var ledsen för hans del då inte han landade riktigt alla, men många lyckades han också felfritt med! Fick bara hålla tummarna och hoppas att han själv var nöjd!

 Jag tyckte det var roligt att följa med tävlingarna. Inte vet jag ju riktigt vad de håller på med, men nog ser man ju om de gör fina trick och hålls på bena efteråt..

 Det blev prisutdelning på eftermiddagen. Han blev tolfte av tjugotre, vilket jag tyckte var jättefint då det var hans tredje tävling, och i synnerhet med den nya stången och nästan två veckor på landet!

Efteråt kastades det igen upp klistermärken och nu också andra finare och dyrare saker upp i luften så de får dyka efter dem, nåt de alla verkar gilla!

 Om jag tyckte det var bra så var nog någon annan ännu lyckligare! Där var utländska "kändisar"
med och tävlade och han fick tala med dem och få deras autografer på sin scoot. Då jag åkte hem stannade han ännu kvar med dessa "stjärnor" och umgicks tydligen på engelska med dem hela kvällen, min elvaåring..! Då hans farfar hämtade honom hade han då varit i parken i tolv timmar!  Tror han var nöjd med sin dag! Själv sku jag bra kunna hänga lite oftare i skateparker med dj:n som spelar och folk som är på gott humör!

Tack för i år

Så kom hemfärdsdagen. Uj. Det betydde också att sommarlovet började lida mot sitt slut.. Förutom då att jag nuförtiden verkligen trivs såhär. Lugnt och naturnära. Som tur barnen också. Vi hade det igen så skönt här, trots att vädret nu var som det var. Bättre regn på landet än hemma i stan åtminstone. Vi läste mycket om kvällarna, gjorde fina utflykter och plockade en massa bär. Hade det så bra med mina kära! Tänk om man alltid hade det så bra med dem, nu hade vi kommit in i en riktigt skön mode. Visst bråkade de, men sååå mycket mindre än under skolåret,och svordomar kom det så få av undr vårt landeliv att jag inte ens tänker räkna med dem! Såhär sku jag alltid kunna ha det, bara njuta av att vi är ett gäng!

Medan jag plockade ihop hann de ännu spela av de roliga spelen vi har på lande.

 Jag tog farväl av de nykläckta svalungarna.

Trapp tog sig ett sista dopp i poolen och så packade vi in saker, barn och sniglar i bilen och åkte hemåt mot civilitationen med pappa.

Tack snälla,snälla ni för att ni än en gång lät oss njuta av sommaren på landet! Nog är det just precis det som behövs för barn (och vauxna). Att få njuta av sommaren i det gröna! 

Sorg och gulliga djur

Ooh vad de var ledsna då Sniff åkt hem. "Varför ville vi bli kvar?! Här är så tyst och ensamt utan honom!" De grät och var otröstliga. Försökte hitta på annat att göra. "Ingenting får oss glada."

Vi gick till skogs

 Plockade det lilla ämbaret fullt med blåbär, hittade en del svamp. Njöt, trots att det duggade.

 På vägen tillbaka hördes hela tiden ett rätt hårt tjut. Undrade hur stor fågeln måste vara för att ha ett sådant ljud. Det lät som om den där någon var i nöd. Men vem var det som lät så?! Hade en sovande Trull på ryggen då jag plötsligt såg nåt brunt uppe på trädstammen. Kunde det vara den som hade ljud?! Vi gick närmare för att kolla och såg nåt helt otroligt gulligt! Senare visade det sig vara en mård. Hade aldrig ens hört om dom innan! Ungen var ju grymt gullig, men ojoj, plötsligt började det höras dovt morrande uppifrån trädet och Trapp tyckte definitivt det var bäst att vi smög iväg lite snabbare.. Men vilken upplevelse!

På kvällen gick vi ännu ner för att fiska en sista gång. Inga fiskar denna gång, men vi hade det ändå skönt.

Så blev det middag och sista natten i den lilla stugan för denna sommar. Suck.

Hejdå!

På torsdag var det tänkt att vi sku åka hem. Men vi trivdes ju så.. Så då Trapp bad om att få stanna ännu en dag så tyckte jag det var bra så. Tripp väntade redan på att få träffa vänner och scootta i ordentliga parker, så han valde att åka hem med mamma och sniff.

Den natten ville Trapp sova uppe i stora huset, i min lilla systers gamla rum. Där sov han gott ännu när vi andra kom upp, sent på förmiddagen.

Plötsligt hörde jag samma ljud jag hört tidigt på morgonen också. Hårt ljud, konstigt. Så vi promenerade iväg en bit, för att hitta sådanahär coola maskiner. Den gröna gjorde småsmå flisor av träden skopan trängde in genom öppningen i sidan, som malde träden.. Så sprutade "moset" upp på lastbilens flak. Vi var mycket imponerade av det hela.. 

 Så var det dags att ta farväl av den lilla lurvbollen. Alla i tur och ordning.

Vem vet när vi ser honom igen.. I år var han så väldigt social och nyfiken av sig. Helt olik tidigare år. De hade mer glädje och utbyte och nu kändes det väldigt vemodigt att han sku åka iväg.. 

 I synnerhet Trapp, vår djurvän var riktigt, riktigt ledsen över att se hans vän åka iväg.

 Och jag måste medge, att tom. mina ögon lite fuktades av den delade känslan då den lilla kaninen och hans bur spändes fast i bilen för att tryggt åka hem. Tack för tålamodet och glädjen du spred bland vår gäng, lilla lurvboll. <3

En sommardag

Morgonen började inte alltför varm. Ännu då vi gick till skogs med Trapp frös man om fingrarna.. Men vi plockade och plockade och pratade och hade det bra ändå! Alltså vilka mängder det fanns i skogen i år! Nåt positivt med allt regn vi haft!

Det blev varmare mot eftermiddagen. Trull gick på en daglig runda till växthuset för att plocka åt sig av favoriten, gräslök! Tänk att han älskar det så! 

 Han delade snällt med sig också till storebror som värmde upp sig efter en simtur i poolen.

Pappa hade varit till skogs han också.

Och bordet i "båthuset" fick ännu fler gula guldklumpar på sig. 

Pappa föreslog en match badminton och de spelade glatt en stund i solen. 

Den yngsta gick under tiden omkring och försökte vara en god lillebror genom att rycka bort så många timotejstrån som möjligt. Han vet att Trapp är väldigt allergisk för dem. Men ja, så stor skillnad blir det ju inte av att en del rycks bort då hela ängen är full av just det gräset.. 

 Så blev det att äntligen skära upp sommarens första vattenmelon. Det har ju verkligen inte varit sådant väder innan. För jag tycker nog att vattenmelon ska avnjutas i solen, ute.

 Trapp fortsatte med sina simövningar i poolen

 Lite senare gick vi ner till viken för att simma lite mer. Här fick jag Tripp att ta en bild på mig. Jag är så nöjd med vårt nya simsystem jag kom på förra året för att verkligen få simma. Minstingen i båten, band runt armen och iväg. Nu hade jag med mig mitt vattenlöparbälte (jag inte använt sedan Trapp var baby) och sprang omkring en stund med barnet som pekade vart vi sku, tills  kröhöm "Mamma det börjar komma in vatten i båten!". Den hade alltså hål.. Fort i land! Under tiden hoppade Tripp och Trapp ner i havet från båten, Trapp många gånger, med sommarens bästa, swimfinen på ryggen. Han var så stolt över att våga, och då vattnet är så grumligt och mörkt i viken känns det tryggt att veta att han klarar sig bra med fenan på ryggen!

Vilken fin dag! Sommar. Och just då den börjat visste jag att det imorgon var dags att åka hemåt, och usch så illa det kändes!

Att bära en kanin

Den lilla kaninen bärs ut och in varje dag då han är på landet. Eftersom han är rädd för att lyftas upp i famnen har ett utmärkt knep hittats på. En svampkorg jag en gång köpte till pappa.

Så såhär hade Trull den väldigt stora äran att bära in sniff en kväll.

Som nyförälskad

Vi har haft en underbar sommar. Inte underbart väder, inga himlastormande resor, men underbar samvaro! Att se barnen slappna av, släppa rutinerna. Vaka sent tillsammans och ligga i en klunga och gosa fram till lunch ungefär. Bara vara. Som vi är bäst på. Det har varit så skönt, så behövligt. Deras finaste sidor har kommit fram och jag är som nyförälskad. Ni vet. Den där känslan, då ögonen tåras och hjärtat är överfyllt av kärlek till ens lilla baby. Så har det varit för mig nu mot slutet av sommaren, och då är de våra snart tolv,åtta och snart fem. Mina fantastiska barn! 

Började jobba nu i måndag och led av en sådan grym ångest innan. För att vi nu igen hamnar skiljas åt.. Varje morgon har det skurit i hjärtat då jag lämnat de sovvarma barnakropparna kvar i sängen och åkt på jobb. Att sakna dem såhär under dagarna.. Att jag inte ens kunde njuta av några dagars ensamhet för en vecka sedan, då de var jos deras farmor och farfar. Det var något nytt. 

Nästa vecka börjar skolan och dagis.Och jag fasar för det. För det passar inte alls våra barn, gör dem lättretliga,trötta och agressiva. En sådan enorm kontrast till de ljuvliga barnen vi får då de är lediga. 

Men idag skiner solen och jag har morgontur. Tänker skynda mig hem efter de kära och kanske ta dem till stranden, för första gången i år. För att få njuta, med dem, av deras sällskap. De bästa små människorna! 

Utfärden till holmen

På onsdag sken solen.

 Så vi ville ut och åka båt, ens en gång denna sommar. Åkte ut till den lilla holmen. Lite synd att inte mamma kunde vara med, men mormor hade gått och blivit sjuk, så hon var med henne istället fast vi saknade hennes sällskap. Men vi njöt av båtfärden i den hårda vinden.

 Det var ju inte precis varmt, men sol är sol!

Och istället för att simma omkring (vågade bara mig i till midjan i det iskalla vatnnet) gick vi omkring och utforskade den lilla holmen.

 Såg fåglar

 Hittade en pöl full med grodyngel. Väldigt outvecklade, hoppas de hinner, men fina var de!

 En skön eftermiddag hade vi tillsammans.

Och på kvällen fick vi njuta av en utsökt fiskmåltid. Våra abborrar röktes tillsammans med en laxbit. Nam!