Att ta farväl till en älskad lurvboll

Hon varnade mig redan på sommaren. Den var så mycket ensam. Sken upp nåt så otroligt då vi hängde på landet några veckor, man såg ju hur den njöt av sällskapet den varit utan på sistone. Så hon tog ett osjälviskt beslut att låta den flytta till en barnfamilj -med husdjur från förr. Och nu sku ungarna ta farväl.. Snyft.

Hårdast tog min djurvän beskedet. Han har varit väldigt ledsen. Men det blev ändå mindre dramatiskt än jag tänkt mig, detta farväl av finaste Sniff.

 Vem sku nu inte älska en sådanhär liten mjukis?! Som igen blev så glad och pigg av vårt besök.

På vägen hem stannade vi vid stranden, det var ju så vackert väder! 

 Frisk vind, solsken och havslukt. Perfekt!

Vi hade det bra, fast kylan börjar göra sig lite påmind.

 Tripp tappade nerverna på hans bröder på lördagen då vi åkte för att ta farväl, så han stannade hemma. På söndag ångrade han ändå sig och mamma var snäll nog att komma efter oss igen, så vi tog ju chansen! Blev bjudna på godsaker dessutom!

 Vi lekte och gosade med Sniff som visade alla hans bästa trick.

 och så busade de lite

 Innan det var dags att för sista gången stryka med mjuka,mjuka, pälsen, känna på de varma öronen och tårka sina fuktiga ögon.. Finaste pupun, hoppas du trivs i ditt nya hem och tack för att vi fick chansen att lära känna dig! Och kram på mamma, det kan inte vara lätt att gå omkring i det tomma hemmet, utan att någon kommer och puffar på benet vid morgonmålsbordet.. Men jag tycker det var ett fint beslut! <3

Borgbacken- den regniga versionen..

En förmån som arbetstagare för utbildningsverket är gratiskvällen på Borgbacken. Vi var där förra året, och ville absolut gå också i år! Dagen evenemanget gick av stapeln var dessutom sambons födelsedag. Och de hade lovat uselt väder! Hoppfull önskade jag på ett litet mirakel, men packade ner ordentliga regnkläder åt alla.. Och ja, de behövdes verkligen!

Det var mycket mer människor på plats än jag tänkt mig, på grund av vädret. Men tja, utbildningsverkets folk ska väl kunna klä sig enligt väder, och fler hade väl tänkt som vi.. Roligt hade vi ändå, fast det blev blött och tillslut rätt kallt också..

Trapp behövde mig till Kehrä, han får inte åka ensam ännu. Så jag ställde mig modigt i kö.

 Och så åkte vi där. Som i en centrifug, med vatten som piskade mot ansiktet och allt.. Fast mådde väl kanske lite mindre illa än förra gången, just på grund av det svala vädret. Ungen var åtminstone nöjd!

 Den lilla hade också roligt! Fattade inte riktigt varför vi inte åt sockervadd bara..

 Vi hann inte med så många maskiner, men helt tillräkligt! Vi varierade lite vem som åkte med vem, så alla fick göra nåt de ville. Den här gillar jag och pojkarna, bläckfisken.

 Trapp och jag åkte i Bergochdalbanan, ingen vacker solnedgång denna gång, men alltid lika rolit i backarna!!

 Och denna gång fick han springa under vattenstrålarna så mycket han ville. Det blev ju inte våtare än det var liksom.

 En rolig kväll som sagt!

 Men nog njuter man liksom mer i lite lättare kläder, en hel lång dag, med tid för allt.

sommaravslutning

Trapp har lärt sig nåt nytt i skolan. Han lärde sig om villaavslutningen, sommaravslutningen, vad man nu vill kalla det. Det stod om det i läseboken. Hur man brukar ha eldar och sånt. Och han ville absolut fira sommarens slut! Han visste också att inte vi kan elda här i våra knutar, så han siktade in på farföräldrarnas hem! Det passade bra då också sambon hade nånslags sommarfest på jobbet samtidigt. Ungarna åkte alltså till esbo för att grilla på gården, och jag gick till palstan! 

Såg någon rovfågel. Just intill mig och ett par jag stod och pratade med. Där satt den, helt orädd, tills den såg nåt intressant. Inte första gången jag ser en här, men visst är de coola, vareviga gång! 

Plockade lite skörd. Det blev ett bra gurkår i år! 

 Så började jag lystra. Fyrverkerier?! Javisst! De syntes från stan!! Sådan tur jag hade!

En till med glasögon!

Det var ju redan förra vintern det märktes, att han nog inte ser som man ska, den lilla. Men ögonkontrollen lät vänta på sig i åtta månader! Ganska länge, tycker jag. Men kanske lika så bra. Han har ju gråtit och varit rädd varje gång man talat om det sedan kontrollen hälsovårdaren gjorde på fyraårsgranskningen..
Nu började dagen med att han grät då vi sku ut. Han klamrade sig fast i räcken på väg ner i trappan och jag fick dra honom mot bussen. Men så innan vi steg av den andra bussen sa han plötsligt : "Det här blir roligt, nu är jag inte mera rädd". Och så var det med den saken!

Sköterskorna och i synnerhet läkaren på barnavdelningen på sjukhusets ögonsida var helt ljuvliga och tålamodiga. Det är nog så stor skillnad då man kommer till dessa riktiga barnsidor där alla (eller de flesta åtminstone) på riktigt förstår sig på de små patienterna och deras föräldrar. Hon som vi fick som läkare talade dessutom hela tiden svenska med Trull, fast det inte var hennes modersmål och hon nog fick kämpa lite emellanåt. Tror ändå det hade en stor skillnad. För fast han är tvåspråkig verkar det vara viktigt för honom att få tala svenska i sådanahär lite mer spännande situationer.

Han var så duktig då de undersökte ögonen, ansträngde sig och var koncentrerad. Ögondropparna tog ju ont, men han var superduktig och fick också ett klistermärke som belöning. En carstarra dessutom!

Tyvärr var ju resultatet mycket sämre än vad vi hade gissat. Han hade nästan +nio på ena ögat och nästan +åtta på andra. Så det blev glasögon. Korrigerande sådana, så han kommer inte ens att se "bättre" med dem då idén ju är att de väcker upp musklerna i ögonen så de börjar fungera som de ska. Ojoj. Fast det inte är nåt "farligt" så känns det ju nog jobbigt, främst för honom och just det att världen nu kommer att bli helt suddig då han får de nya brillorna, innan ögonen (kanske) vänjer sig. Men vi får hoppas att det hjälper! Mitt lilla hjärta med de stora blå. <3

En glass fick man som belöning. Fast han bestämde sig för att inte gilla den. Suck. Men han gillade mycket resan in till stan med spårvagn, för att kunna byta till bussen som åker hem till oss. Dessutom barn jag honom i manducan för första gånger på evigheter då ögonen ju var så ljuskänsliga att han helst hade dem fast då vi var ute. Hade glömt hur sjukt mysigt det är att bära barn i selen.

Följande dag gjorde pojkarnas faster dem glada. Hon hämtade från skola och dagis och kom hem med dem i god tid, medan jag ännu var på jobb. Det har inte hänt många gånger, så de njöt av det extra! Hon är ju härlig med barn och studerar också till närvårdare med inrikting på barn. Perfekt! Så ja, de gillar att vara med henne.

En torsdag kväll

Behövde sallad till maten, så tog barnen med mig till palstan. Vi gick också för att säga hej till en fininf som stod ute i inhängnaden. Vilken vacker färg han hade! Glänste som brons i solen. Har alltid en sådan grym lust att pajja dem här, men är så rädd för elstaketet efter min smäll för några år sedan.

 Hem kom vi då med sallad till maten, en megafänkol

 samt fler zuccinin och årets första purjon. Brukar alltid bli minimala purjon, men i år är de ändå lite bättre än vanligt. Vet inte vad jag gör fel?! Nu också hade ajg dem och förkultiveras rätt länge och så har jag gödslat rätt mycket. Men nej. Grannens igen är helt otroligt maffiga! Men jag är nöjd. Det duger bra med dessa. Bara det är eget!

Dimma

Sjuans morgnar har varit helt ok nu under ljusa tider. Det är så vackert då solen går upp utanför balkongen. 

Då jag kom till busshållplatsen mötte mig en åker fylld av dimma. Så himla fint! 

 Också från bussen såg man så fina vyer. Är så svag för dimma.

Tror det var årets sista stranddag..

Den tjugotredje slutade jag så tidigt att jag bestämde mig för att ta barnen till stranden då det var så varmt. Det blev Hertonäs (kanske mest för att där finns en glasskiosk som säljer god glass, heh..).

Försökte hoppa fram med kameran varje gång jag såg fjärilen närma sig, men någon skrämde alltid bort den just innan jag hann med nåt bättre än det här. Är nog besviken på årets fjärilssaldo, har knappt sett någon. Snyft.

 Barnen lekte och simmade. Grävde ner sig själva och varandra.

 Och då jag misstänkte att det var sista gången släpade vi också med den stora grävmaskinen för att äntligen göra ungen glad. Han har ju ändå inte velat simma, verkar lite rädd för hela idén.

 Då luften började bli lite kyligare gick vi till lekparken. Där finns en massa olika "delar" om man räknar med dagisgården som fritt används efter att de stängt. Vilken fin "väg" de hade att springa på!

 Då det blev för mycket gräl sa jag att vi går hem! Men lockades av den stora, lummiga, parken vi aldrig gått in i tidigare, Hertonäs herrgårds fina park.Där hittade vi träd med klättringsutbuktingar.

En damm fanns där också. Den äckligaste jag sett, fniss. Vilken yta! 

 Kolla! Luftbubblorna flöt på den geggiga ytan. Som lera på nåt sätt, och små saker kunde rulla fram på ytan och Trapp fick kasta i en liten sten för att se vad som hände. Rätt spännande!

 Rabatterna närmare herrgården var så fina! Inte kanske som jag själv sku ha det, men snyggt i denna miljö!

 På marken låg plötsligten stor bit av ett träd. Trapp ville absolut ha hem det, så den lika trädtokiga modern stack ner den i kärran. Nu pryder den vår balkong.

 Bakom herrgården såg vi plötsligt stora odlingar. Stadin puutarhurit . Som tips kan man gå och plocka bladkål dit nu den 10.9. Så fina, långa, rader med mat och blommor.

 Och på andra sidan måste vi gå lite närmare "Mårrorna" vi tidigare bara sett då vi gått förbi.

Vilken fin kväll! Vilket fint ställe! Tänk vilka pärlor det finns här i stan. Älskar att komma "till landet" på andra sidan gatan med höghus.

Utfärder och palstahäng

Fick föra en smågrupp på dagisutflykt, till våra åkrar för att hälsa på korna. Barnen, som nu av någon orsak förväntade sig fler djur, blev glatt överraskade då vi bakom ladugården hittade både gäss och kor. Själv njöt jag av att få dela med mig av stället jag älskar, och så var det ju härligt att ha tid att tala med barnen. Om allt mellan himmel och jord, med lite naturinfo mellan varven. Dagar som detta är ens jobb nog bara så härligt! 

 Följande veckoslut jobbade vi på också hemma. Cyklade iväg efter mull till blåbärsbuskarna jag hade köpt tidigare på en av våra utfärder. Var stolt över Trapp som orkade med en av hans längsta cykelutfärder (i väldig hetta dessutom!) och också över kärran som höll för så många säckar (varför cykla av och an då man kan lassa på då man en gång tar sig ända fram..). En av K-rautas arbetare kom ut då stället stängde för dagen och vi ännu satt utanför och åt den välförtjänta glassen. Hon skrattade att nåt sådant hade hon inte sett tidigare. Men hon var nog orolig över kärrans hållbarhet. Det var nog också jag för att vara ärlig.. Men det gick som tur riktigt bra och nu hoppas jag på framgång bland blåbärsbuskarna!

 

 Plockade nåt nytt från palstan. Björnbär. Dessa har jag inte tidigare haft av. Fick en liten planta av min moster här för nåt år sedan, då jag bad om en då vi besökte hennes stuga, och nu har den hittat sin plats och verkar då verkligen trivas! Så goda de dessutom är! Stora och fina också!

 Solrosen hade brustit ut och spred glädje på palstan medan jag jobbade!

 Och dessas jobb var att hållas nöjda så jag kunde pyssla på med mitt. Bassängen hade fått hål från förra året och Trapp jublade över att vi nu kommer att hamna köpa en ny i bättre färg!Men tänk, äntligen togs simbassängen fram! I mitten på augusti! Nå, bättre sent än aldrig!

 Så brände vi slut kolen vi hade kvar, och åt en utemiddag av bästa sort.

 Innan vi tog farväl av grodorna i dammen och gick hem i skymningen.

En solig helg

Sommaren kom ju till sist. Då vardagen redan hade dragit igång. Men nu var det helg och vi tog oss igen till Hertonäs strand. Där lekte de på stranden medan jag simmade fram och tillbaka, fram och tillbaka och låg och flöt samtidigt som jag såg på hornetflygplan som gjorde konster. Coolt! Och vilket grymt ljud!  

 På söndag fortsatte flygevenemanget i Malm. Hade väldigt svårt att koncentrera mig på arbetet i trädgården då det flög flygplan omkring som gjorde olika snygga konster och skjöt raketer..

 Men visst var det vackert att se neråt också, medan man försökte rycka bort så mycket ogräs som möjligt.. Denhär fick jag av en palstagranne nu i våras. Älskar förgen och hoppas på en präktig  buske en vacker dag!

 Tog en liten tur till körsbärsträden den växer bredvid palstorna då jag såg någon plocka där. Slurp! Vad goda för att vara finska!

Läxläsning i det gröna..

Det kom genast läxor då skolan började. Men palstan behövde vattnas i det vackra vädret så vi slog två flugor i en smäll, solskenskväll med läxläsning, eller matematik för att vara noga. Inte så illa att ta små hallonätningspauser mellan varven. 

Då de blev hungriga fick de själv dra upp morötter ur landet. Stolta! 

Vad är nu smaskigare än nyuppdragna morötter som bara sköljs av?!

 Dahlian jag planterade i våras var rätt speciell, men fin!

Gladiolusarna är nu bara för härliga i sin ståtlighet! 

 Och kvällens skörd var inte att klaga på!