Krax krax

Så har det låtit i vårt vardagsrum nu några dagar. Soffan är utdragen och folk ligger och dåsar här och där. Igår blev också Tripp hemma från skolan, kände sig också sjuk. Jag hamnade dock åka till skolan ändå, för att hämta hans skidor så vi har dem på sportlovet. Om det nu blir nåt sportande. Hoppas på det bästa.
Igår kände jag mig rätt ok, hade inte stegring och bara lungorna var lite konstiga. Tänke att det är ok att ta en skidtur. Efter någon kilometer skidade jag dock hem. Vinden var alltför stark och kall för att det sku ha kännts bra i lungorna. Skidade hem till kvällens höjdpunkt: Pyjamas sushifest. Äntligen slank det ner nåt i pojkarnas magar. Ja förutom den minstas, han vägrade smaka på dem. Tror han har trauman från första gången, då han sedan spydde upp allt på natten. Några knakkisar fick han som festmat, och det smakade.

Det märktes nog att de inte var friska. Det blev nämnligen en massa över, som de sedan till stor glädje fick äta som morgonmål idag. Annors sade Trapp "det var en tråkig dag" om idag. Stackarn. Hans feber har gått lite ner men nu har han riktigt äcklig hosta, hela tiden. Den som mådde sämst idag var Trull. Han sov knappt nåt inatt, liksom heller inte Trapp, och idag har han sovit säkert fyra eller fem tupplurer. Gick omkring och vinglade, låg så sött i våra famnar eller soffan och gjorde väldigt lite förbjudna saker. Stackarn. Tripp har inte haft någon röst idag och nu har han också feber. Själv mådde jag mycket bättre efter lite dagssömn och skidade över sex kilometer på kvällen. En ny rutt dessutom! Wow.  Det är inte ofta jag gör sådant. Idag var klockan dock så lite då jag for iväg att jag tänkte följa reglerna och åka "åt rätt håll" i skogens skidspår. Blev lite förvånad då jag i en brant backe såg två pojkar som höll på och snowboarda. Det såg väldigt farligt ut. Brant backe, stora trädstammar på båda sidorna av vägen och så hade de släpat nåt stort rör dit mitt i backen som de tydligen gjorde tricks på. Lite sur blev jag. Här har staden äntligen fått fixat banan med maskin och så kommer de och slätar ut marken med sina brädor. Orkade dock inte stanna och prata med dem, men borde kanske. I en annan backe, brant med stor kurva, lyckades jag åka ur spåret i den höga farten, föll och gjorde en snygg kullerbytta som tur nog stannade min fart just innan den tjocka trädstammen. Tur nog såg ingen mig. I nästa backe hade jag redan lärt mig och satt djupt hukad,färdig att bromsa upp den hårda farten med händerna. Nu gick det bra och jag bara smilade nöjt. Jag vågade. Fröken mes.

Nu hoppas jag att de små sover lite bättre än förra natten. Kanske sku man tom. orka se någon film.

Dagens smil

Pappan som drog dottern i pulkan bakom cykeln. Såg roligt ut.

Ovanligt lugnt

Ja inte sov vi nåt förra natten heller, jag och de två minsta (i dubbelsängen). Trapp hade 40.8 grader i nåt skede och vägrade mediciner. Till slut var han tom. villig att prova på att svälja en halv panadol, men så retade den på nåt sätt i halsen och flög i en båge ner på golvet. Efter det (surprise,surprise) vägrade han blankt ens tänka på andra medicin alternativ och fortsatte sitt oroliga stönande i sängen.
Förde Tripp till skolan på morgonen. Är ganska säker på att han hade det bättre där än hemma. Då jag kom tillbaka hem låg det tre typer på den utdragna soffan och snarkade. Ganska sött. Då de vaknade igen hölls de på benen någon timme innan det var dags för dagssömn nummer två, som varade i nästan fyra timmar för den yngstas del, HUH ett sådant rekord! Får se hur det blir inatt då. Trapp tog åtminstone snällt febernedsättande så hoppeligen får han bättre ro. Den lilla får vi se med. Han har bara levt på bröstmjölk och gröt nu i närmare fyra dagar, har lite stegring men är väldigt lugn (för att vara han). Han var åtminstone väldigt lycklig då det var dags att söka sig i säng. Men rycker till och har sig och har velat dricka tusen gånger per natt..
Själv har jag lite lite feber och fick alltså glömma bort träning också ikväll. Uj så störande!

Sjukstugan

Här har det inte varit så livat idag. Dagens stora WOW var då Trapp somnade på dagen. DÅ är han sjuk! Över förtio grader hade han innan han gick med på att ta panadol. Stackarn. Trull har varit lite konstig han med. Han som brukar sova högst en och en halv timme (ibland!) sov väl närmare tre idag. Han har varit lite slak de senaste dagarna också, inte ätit ordentligt på flera dagar heller,han som brukar älska mat.

 Vi degade på soffan och pojkarna såg på en Pokemon film de fått av sin moster. Övade lite på att bygga med klossar då jag insåg att vi inte övat oss på det. Tydligen är det nåt de
ska kunna på 1 1/2 -årsgranskningen. Nå, nu kan han. Om han vill. Hellre ville han att jag bygger och han river. Såklart.

Att inte gilla farväl

Såhär såg det ut en god stund idag då pappan gick ut genom ytterdörren. Stackars liten. Det är ofta många Haaihaai (hejhej) i dagen han får stå ut med och oftast slutar det med tårar.

Var jag grym nu?  Det såg bara så förfärligt gulligt ut då min tomte var sådär ledsen. Inget hjälpte heller då han satte igång. Då han fått det ur systemet kramade jag mannen med krokodiltårarna och så glömdes det bort.

Mina hjärtans dag

Ja, jag firade gårdagen med mina käraste hjärtan, ungarna alltså. Vi gjorde en deal dagen innan att vi sku vara vänner och inte bråka. Gick kanske inte så bra, men mycket bättre än på några dagar. Vi försökte åtminstone!

Dagen började med skola och klubb. Efter klubben stannade jag ute i parken en stund med Trapp innan vi mötte sambon och Trull på busshållplatsen och tillsammans åkte vi mot skolan på kvartssamtal. Han stannade ute på gården med småttingarna medan jag gick på mötet med Tripp. Efteråt åkte sambon på jobb medan ungarna och jag klättrade uppåt till himmelsberget för att åka peffis i stormen.

Trapp med bästisarna, deras småsystrar och en av skolpojkarna som trivs med de lite yngre varje gång.
De hade bakat bullar i klubben,vändagen till ära, till vännerna ifall de ville. Trapp var lite besviken på sig själv senare på kvällen då han bakat bara en jättebulla och ätit upp den själv. Sötnos.

På vägen upp mot berget hittade vi fina istappar.
Helt omöjliga att få loss trots hårda sparkar, till pojkarnas besvikelse.

Äntligen hittade vi ett ställe att bryta loss några ifrån

En väldigt fint formad var det dessutom som lossnade

Himmelsberget sträckte sig nästan upp till himlen (hehe). Så kändes det åtminstone med mina möra ben och med den tunga vagnen att skuffa genom snön.

Maaamma, maaamma!Alltså mammas blomma. Alla träd,blommor och kvistar framkallar denna reaktion. O så ska det petas på "blomman". Här fanns det mycket att peta på.

De äldre åkte förtjust ner för den branta backen med hård fart , vi struntade i att det blåste så förtvivlat hårt.

Jag hade varm kakao termosen som värmde händerna och magarna skönt.
Hamnade lägga undan Trapps glasögon i nåt skede, inte såg han ändå nåt genom dem då de hela tiden var fulla med snö både på ut- och insidan. Då blev de heller inte immiga medan han drack kakao, som de brukar och han såklart inte gillar.

denna gång gillade också Trull drycken

Han orkade ta sig högst upp flere gånger och susade ner medan snön yrde omkring

Akta babyn!! (Han såg ju inget då snön kom i ansiktet)

Vi åkte också peffis med Trull! Han gillade det, fast inte då det kom snö i ansiktet. Först åkte jag med honom framför mig  men då blev han bara vit i ansiktet. Så åkte vi några gånger så att han satt bakom mig på en peffis (man kan liksom fästa dessa två med varandra)och jag höll i honom bakom ryggen med ena handen. Inte det lättaste men då var det jag som tog snön som yrde. Han älskade det, men själv tyckte jag det kanske var liiite jobbigt. Ett par gånger fick han åka själv i en sluttning. 

Så traskade vi ner från berget då det började bli lite kyligt och snön började komma ner med fart. Tänkte att det kan ta en stund att komma hem ifall trafiken reagerar som den brukar i dessa snöstormsfall.. Gick förbi skolan och till busshållplatsen, där bussen just gick framför näsan på oss. Såhär såg det ut i vagnen då. Någon hade haft en lite jobbig utfärd. Jobbig men lyckad.

Var och shoppa i Prisma härom dagen förresten. Ny pipo,nya vantar och nya skor, allt på -50 och -70, så det var ju bra!

Viking goretex. De förra läckte.

Vi hann vara hemma i kanske femtio minuter innan det var dags att klä på sig andra, torra ytterkläder. Vilket då orsakade dagens melt-down hos en viss liten typ. Plötsligt var pipon jag erbjöd, istället för den nerdränkta som nyss varit på huvudet, världens sämsta och det var gälla skrik i ttrappan då vi gick ut och jag vägrade lyssna. Det var min pappa som kom och hämtade oss på vändagsmiddag, till Mäccen. Hih.

Medan vi åt undrade pappa ifall Trapp plötsligt lugnat sig. Svarade ja, för visst har det varit aningen mindre galna trotsutbrott på sistone.
Då vi kom hem låg han bara på tambursgolvet och frågade om han fick gå och lägga sig redan. Hmm, nå, han hade ju faktist varit ute med klubben, med mig efter klubben en knapp timme, med pappan på skolgården en knapp timme och med oss i pulkabacken några timmar, plus ännu promenaden till bussen efteråt. En hel del utevistelse och rörelse alltså.
På natten märkte vi dock orsaken till lugnet och den stora tröttheten. Plötsligt stiger en liten feberhet pojke ut ur rummet och deklarerar att han inte har någon röst och därför inte kan sova. Då hade han 39.3. Själv fick jag sömn där efter tre. Hade äran att få sova mellan den darrande,flämtade feberheta typen som jämrade till med jämna mellanrum och på andra sidan låg den lilla mjölksugaren som inte riktigt fick någon ro han heller.

Underbart att stiga upp 6.30 och föra Tripp till skolan längs de oplogade vägarna.. Knappt att jag orkade ta mig ända fram. Tror visst att jag också är lite sjuk. Alla leder är sjuka och musklerna har ingen kraft. Lite feber har jag, men jag har faktist haft stegring nu redan flera veckor. Ingen sport sedan söndag. Vågar inte riktigt fast det retar mig att bara sitta och pösa.

Mitt bidrag

Stulet från Facebook som säkert stulit det någon annanstans ifrån.

Inte som planerat

Hade tänkt mig en skön skidtur igår med pojkarna, då Tripp kom tidigt hem eftersom det är sambons kvällstursvecka.
 Men maaamma, titta nu hur snällt vi leker tillsammans! Inte kan du tvinga ut oss nu! 
Helt sannt, de lekte med legon kring matbordet i fyra timmar, utan gräl! Ändå orkade jag sura för att mina planer gick i kras. Bad nog om förlåtelse, men orkar inte riktigt med mig själv just nu. Allra minsta motgång känns helt oöverkomlig. Trist. För mig. För barnen. För att inte tala om sambon.

Under tiden hade en viss liten typ lite tråkigt, då han inte snodde legobitar..  En stund nöjde han sig med att vara en liten, urgullig klon. 

Sen blev han trött, väldigt trött, och slokade på golvet en god stund tills han vinglade vidare fram till läggdags.

Medan han sov

Ja för tänk, den minsta i familjen sov två gånger idag. Tog väl igen sömn han missat den senaste tiden. Nu då bröderna var kvar hos farmor och farfar var här tyst och han behövde inte vara rädd att missa nåt roligt de hittat på, hans idoler. Tiden för den andra luren använde jag till att twist-steppa i sådär 40 minuter, tills han vaknade. Då fortsatte jag med att hulahula med min vattenfyllda hulahula ring i kanske tio minuter. Tvingades sluta då han trots mina försök till väjning fick ringen i pannan. Stackarn. Som hans panna ser ut hela tiden..

En lång backe

Härjarna.Trull visar stolt upp sitt "svärd" han också.

På lördagen då det bråkats tillräkligt inomhus klädde vi varmt på oss och gick ut. Trull stannade på gården med Mummi och de större, sambon och jag åkte via Tarjoustalo till Malmgårdsbacken för att åka pulka. Svärfar har en helt super pulka som är från Tarjoustalo. Bad sambon åka och köpa en för några veckor sedan då de senast var i esbo, men ja, han är inte direkt känd för att gilla butiker så det blev ingen då. Igår var de alla slut.  Vår förstfödda hade också bara surat och grälat hela dagen, antagligen pga. alldeles för lite sömn då jag inte får bestämma när de lägger sig hos svärrisarna, och för att den yngsta inte visste att det var veckoslut utan vaknade när veckarklockan brukar ringa på veckan.. Detta bidrog till att jag då vi kom till backen var SÅ på dåligt humör att jag blev en liten trotsunge jag med och vägrade åka pulka. Nu harmar det lite. Ibland är jag sååå långt ifrån den vuxna, fiffiga föräldern jag så gärna vore. Men pojkarna trivdes trots deras surande mor.

Det var tungt att klättra upp med benena ömma från springturen föregående kväll. Men vyerna var häftiga! 

Högst upp blåste det hårt 

Här står jag mitt i backen, kolla vindgrejjorna från föregående bild, hur små de ser ut. Det är mina söner och min sambo man ser som små prickar där högst upp, under vimplarna.

Det är en sådanhär pulka jag sku ha velat ha. Helt super! 

O oj så de for hårt, med kaninöronen flaxandes.