lördag 18 februari 2012

Krax krax

Så har det låtit i vårt vardagsrum nu några dagar. Soffan är utdragen och folk ligger och dåsar här och där. Igår blev också Tripp hemma från skolan, kände sig också sjuk. Jag hamnade dock åka till skolan ändå, för att hämta hans skidor så vi har dem på sportlovet. Om det nu blir nåt sportande. Hoppas på det bästa.
Igår kände jag mig rätt ok, hade inte stegring och bara lungorna var lite konstiga. Tänke att det är ok att ta en skidtur. Efter någon kilometer skidade jag dock hem. Vinden var alltför stark och kall för att det sku ha kännts bra i lungorna. Skidade hem till kvällens höjdpunkt: Pyjamas sushifest. Äntligen slank det ner nåt i pojkarnas magar. Ja förutom den minstas, han vägrade smaka på dem. Tror han har trauman från första gången, då han sedan spydde upp allt på natten. Några knakkisar fick han som festmat, och det smakade.



Det märktes nog att de inte var friska. Det blev nämnligen en massa över, som de sedan till stor glädje fick äta som morgonmål idag. Annors sade Trapp "det var en tråkig dag" om idag. Stackarn. Hans feber har gått lite ner men nu har han riktigt äcklig hosta, hela tiden. Den som mådde sämst idag var Trull. Han sov knappt nåt inatt, liksom heller inte Trapp, och idag har han sovit säkert fyra eller fem tupplurer. Gick omkring och vinglade, låg så sött i våra famnar eller soffan och gjorde väldigt lite förbjudna saker. Stackarn. Tripp har inte haft någon röst idag och nu har han också feber. Själv mådde jag mycket bättre efter lite dagssömn och skidade över sex kilometer på kvällen. En ny rutt dessutom! Wow.  Det är inte ofta jag gör sådant. Idag var klockan dock så lite då jag for iväg att jag tänkte följa reglerna och åka "åt rätt håll" i skogens skidspår. Blev lite förvånad då jag i en brant backe såg två pojkar som höll på och snowboarda. Det såg väldigt farligt ut. Brant backe, stora trädstammar på båda sidorna av vägen och så hade de släpat nåt stort rör dit mitt i backen som de tydligen gjorde tricks på. Lite sur blev jag. Här har staden äntligen fått fixat banan med maskin och så kommer de och slätar ut marken med sina brädor. Orkade dock inte stanna och prata med dem, men borde kanske. I en annan backe, brant med stor kurva, lyckades jag åka ur spåret i den höga farten, föll och gjorde en snygg kullerbytta som tur nog stannade min fart just innan den tjocka trädstammen. Tur nog såg ingen mig. I nästa backe hade jag redan lärt mig och satt djupt hukad,färdig att bromsa upp den hårda farten med händerna. Nu gick det bra och jag bara smilade nöjt. Jag vågade. Fröken mes.

Nu hoppas jag att de små sover lite bättre än förra natten. Kanske sku man tom. orka se någon film.

2 kommentarer:

  1. Det brukar vara otroligt gott också! ;) Allas favorit mat, förutom då tydligen minstingens, men han hinner nog lära sig fasoner han med. Misstänker bara avocadoallergi/överkänslighet (har brukat spy om han ätit av det) hos honom så det kan vålla problme i detta fall, det är ju en av de bästa fyllningarna.
    Det är en av de få maträtter sambon brukar tillreda så jag tackar och tar emot då det bjuds. :)

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)