Sötnosar och ett argt bi..

Två från förra veckan.

En fortfarande dödstrött unge, efter att inte fått någon mat att hållas inne på en vecka, och han kära bror. Tätt, tätt, i barnfåtöljen. Så söta tillsammans, för stunden. Det är inte lätt med dessa två. Det gnistar till så otroligt lätt mellan dem, då den äldre inte alltid inser att den lilla retstickan bara så gärna vill göra som han, och inte alltid kan (fast han nog tror det).
(Kolla förresten Trulls nygamla loppisblus, tyckte den var så söt!)

 Och så var det då det arga biet. Efter en så himla jobbig första dag på dagis. Som gnällde och skrek hela vägen hem. Han sku ha det enda och det andra. Och så försökte jag laga mat. Chiiips sku han ha. Mycket chips. Och jag kompromissade och gav tre stora. Han vrålade. Och vrålade. En sådan meltdown har han väl knappt någonsin haft. Så arg, så förtvivlad, så otröstlig. Hulkande och djupt sårad. För att jag inte matar i honom chips medan jag står och skyndar mig med middagen.Här har han samlat sig lite för stunden. Samlar krafter, funderar på val av ord.

 "Inte tre. En två tre fyra fem sex sju åtta nio tio elva tolv chips!!!" Alla chips! Och visar med fingrarna så jag ska hållas med i räkningen. Tripp tyckte han räknade så fint att jag borde ha låtit honom få som han ville. Men nej. Arga biet med de för långa klorna (hittade som tur nagelsaxen efter att den varit på villovägar en tid samma kväll!) fick nog bara vackert finna sig i de tre han redan fått.

Bokbussen!

De har saknat den så, bokbussen, sedan vardagen med jobb och dagis/förskola satte igång. Vi har varit rätt flitiga besökare här längs med åren då den stannar bara några hundra meter ifrån oss. Problemet är att den stannar där 15.35 på måndagar, och då brukar vi ännu vara långt härifrån. Men nu, förra veckans måndag, gick vi ännu hemma med en svag Trull och passade på att besöka den då jag kollat att den ännu stannar där vid samma tid som förut. Samtidigt märkte jag nåt annat.. Det var en sprillans ny bokbuss som var på sin första tur!! Den gamla hade helt enkelt inte startat längre och det blev måsta på att fixa en ny.

Byebye gula Skidibussen med nallarna på!

Hello pinka Skidibussen med mumin på!

 Allt var så nytt och fint, tom. böckerna verkade nya! Och leksakerna. Mumingänget med Moooorran..  Spännande enligt han som håller i henne.. Hon är nog säkert det mest spännande han vet nämnligen. Fast nu var det ju ljust och allt, så man vågade lite mer än vanligt. Tänk så bra hon lyckats med den karaktären, Tove. Hur många barn har inte varit rädda för Morran genom åren?! Vi kom också hem med en muminbok, med Morran, såklart. Men var nog lite besviken på de svenka böckernas utbud, inget var sådär jess.
Då det var det första åkturen för bussen bjöds det också på godis. Shoko i en skål. En skål invid lekplatsen och soffan. Som ligger i andra ändan än lånemaskinen som valde att trilskas med mig och en av de anställda. Och ja. Det hann liksom skalas en hel del shokopapper innan jag fick fångat dem.. Skämdes lite, men ja, det var ju inte mitt fel precis.
Hur som hellst så var vi mycket nöjda med bussen och äntligen få besöka den igen! Tummen upp för sådanahär barnlyx!

Den svaga ankmataren

Han var ju så sjuk stackarn, att han inte fick åka med resten av hans gäng, till farföräldrarna på veckoslutet. Då vi endå var tvungna att söka oss till butiken för att köpa lite mat passade jag på att göra nåt, i dagsljus, vi inte gjort på länge.  Mata änder.

Kvak, kvak, kvak hoppade de en och en upp ur dammen vid kyrkan och traskade gungande upp mot oss, lade sig ner (de lugnare typerna) och väntande.

Jag plockade fram brödpåsen med de färdigt smulade brödbitarna.

 och han matade ivrigt hela påsen. Vissa änder är modigare än andra och äter ibland tom. från handen. Idag var de lite blyga och väntade att färgklicken rörde sig lite mer undan. Misstänker att barnen som flockades där innan hade skrämt upp dem lite..

Så stod vi kvar en stund och njöt av att följa med deras vinterliv.  Billig och bra underhållning för barn!

Efteråt gick vi till dagisgården mitt emot vårt hus. Då han orkade be om det. Det kändes redan stort att han orkade tänka på att gunga. Så vi gungade lite, och provade allt som fanns att göra på gården. Tills han själv sade att nu vill han gå hem. Och att han ber om att gå hem från parken betyder att han inte är frisk!

Såg roliga ispelare på vägen. Jämt platta upptill.

en patient i kölden

Han har varit sjuk så mycket nu, stackaren. Två dagar och en timme på två veckor är saldot på dagis.. Förra veckan var det magsjuka med grymma magsmärtor, räckte i sex dagar, rätt länge för en så liten en. Detta var två dagar efter insjuknandet, på torsdag. Jag hade stämt träff i parken med en mamma för att köpa en loppissak av henne. Parken ligger ju några hundra meter ifrån oss och han verkade ok då vi startade. Men som ni ser, den lilla pojken i den kalla, kalla morgonen ser nog så lidande ut. Blek om noser och bekymrad blick.

 Men det var min första chans att ta en bild av snön och den vackra vinternaturen i solljus detta år. Och så har han ny overall. Hans förra hade fabriksfel och sa upp kontraktet. Det fanns inga snygga Reimatec i denna brådska,alla overaller i den storlken var sgs. slut i hela Itis! Så det blev en Ticket To Heaven av en lokal liten firma, här i Vik, KaksiKuningasta. Fin, men gillar bättre materialet på Reimas.. Och att man brukar kunna ställa in midjan, denna lilla magsjukepatient är inte precis rund från tidigare heller..

 Det var inte många bilder jag hann ta innan han började gny och låta lidande, så skyndade mig hem med honom.

 Min sjuka skatt, så vacker i solen.

 Ja allt är så vackert i solen!

Att växa in i sin roll

Då nallen Elvira var här på besök  skrev jag ju om hur jag stannade inne medan de gick och skrinnade, resten av gänget. Alltså sambon och hans tre söner. Skrinnade. Bara de! Trumpeter och fanfarer! Han tog faktiskt med sig alla tre till den nygjorda isen här intill och snörde tre par skridskor på barnen och hjälpte den vingliga minsta Bambin att skrinna. Detta var stort i min värld. Själv har han nog inte stått på sådana sedan typ skolan och verkade nog inte helt övertygad om grenens funktion ännu heller. Men han gjorde det och jag är så stolt! Det är inte så många år sedan man fick tjata över alltmöjligt och nu fixar den duktiga pappan tom. sådanthär med nerverna i behåll! Bevismaterial hade han inte insett att fota, men här är en blid på en mycket rödkindad typ i vår tambur.

Ganska trött efter att ha varit i feber största delen av veckan.

 och glädjen i att ha fått städa lägenheten medan de var ute på isen blev kortvarig. Fyra människor och sportutrustning damp plötsligt ner i vår tambur. Välkomna hem bara..

och en bonusbild på den lilla typen. Bara för att. Sambon har tagit denna, det kom så bra ljus från ipaden.. 

Mina fakirer

Tycker det är litet gulligt att den minsta har använt spikmattan sedan han var under året. Det är inte en ovanlig syn här om kvällarna att två små ligger och slappnar av på spikmattorna  (vi har bara två spikmattor). Själv tar jag också fram den var och varannan dag för att slappna av eller försöka mjuka upp tex. spända muskler i benen.

Men om ni låter barnen varva av på er bortglömda matta, somnar de, lyft bort dem från den! Sambon har flera gånger glömt att göra det och då är det nog lite ledsna ljud då det stackars barnet vaknar många timmar senare med djupa "spikmärken" i huden. Det börjar ju bränna/kittla som då nåt domnat bort sen då man stiger upp från den nämnligen..

Ögonkoll

Det var dags igen här för ett par veckor sedan, att kolla hur synen utvecklats. Han har ju haft glasögon sedan han var tre, min lilla söta, och behöver verkligen dem.

Vi visste att det var dags för de hemska ögondropparna igen, han får dem varannan gång ungefär, alltså en gång i året (brukar kollas med ungefär ett halvt års mellanrum). Och lika illa som det känns att sätta dem, lika mycket brukar han njuta av belöningen, att få sitta på cafét i sjukhusets utrymmen medan de hinner börja verka. De har bara, de fjanttarna på cafét, dragit bort hans absoluta favorit, Grandis ananassaft på glasburk. Men ja, vi klarade ju oss nog. Tog bara appelsinsaft istället (fast den är långt ifrån lika god). Lilla SuperMario var också med.

 Så kollades han igen. Noggrant. Och det var inga bra nyheter vi fick tyvärr. De fick det till nästan +8! Åtta!! Min lilla parvel. Sköterskan blev lite orolig då det hade blivit nästan 1,5 sämre sedan sist och skickade ännu in os till läkaren för dubbelcheck. Tyvärr var det nog samma svar där, det blir ännu starkare glasögon nu igen. Bu och blä. Han har en sån pikuliten näsa och glasen blir så tjocka trots att man betalar för förtunning. Ett lager slipning blir ju alltid 70€, och med dendär styrkan behövs nog minst två slipningar förutom ännu själva glasögonen och så ännu hårdare yta för att överleva i hans dagliga bruk. Att det finns så dåligt med modeller för små pojkar gör inte det hela lättare. Nästa vecka (om nu alla bara blir friska) får vi väl sätta igång med igenomgåendet av alla butiker som staden har betalningsförbindelsedeal med (brukar vara riktigt dyra och dåliga butiker bara, morr och murr..). Så får man fundera på om det blir plus minus noll att använda stadens 70€ förbindelse, man får ju ett halvt par glasögon utan linser för det.. heh.

Men ja. Vi fortsätter med täckbehandlingen och hoppas det vänder i nåt skede. Han har nog inte haft det lätt i livet, min lilla. <3

En nalle på besök

De har en ganska rolig grej på gång i förskolan. Sedan hösten har en nalle, Elvira, åkt från hem till hem varje veckoslut. Denna gång var det Trapps tur att få sitt namn draget och rätt stolt berättade han förra veckans fredag att hon satt i hans hylla och väntade i sin kappsäck.

Så vi packade ner henne i vagnen, med kappsäck, häfte och påse och åkte hemåt för att påbörja vårt gemensamma veckoslut.

Väl hemma packade vi upp och kollade vad som fanns i den stora tygpåsen.
Häftet med hennes tidigare äventyr.

 Roligt att läsa igenom. Här har hon tex. varit på lössavskaffningsäventyr i frysen..

Hon med kläder på är Elvira. Hon till höger är nalle, min gamla bästis. De klickade direkt enligt Trapp. Lådan de lutar mot bor hon i och tuttflaskan har hon alltid med sig. 

Så började vi. Utan printer blev det lite jobbigt med bilderna. Försökte flera gånger skicka dem till förskolan för att printas ut där, men det kom bara ett par och så i helt konstiga storlekar. Så fyller på med dem mellan sidorna..

Elvira som spelar Mario Kart med egen kapula..

Filmsällskapet.

 Jag tycker detta är en härlig idé! Sambon tyckte jag var helt sinnessjuk som skrev så många sidor, men det var ju roligt!! Tänk vilken härlig bok det sku bli som minne till förskolebarnen, men ja, inser ju att det inte kommer att lyckas så.
Varje tisdag har de endå samling då de läser upp vad föregående skrivit in i häftet och berättar om vad Elvira varit med om. Man får också ta med böckerna som lästs och så läser de det de hinner. På fredag dras sedan följande barns namn.

Sagan om en amaryllis

Det kom en gång, innan jul, en kruka med två långa stjälkar med knoppar på. Det var barnens mormor som hämtade en julhälsning, som hon så snällt brukar. 

Knopparna var rätt små, och man visste inte om de skulle spricka ut eller inte. Det är ju nämnligen lite så med blommor på vintern, man vet inte riktigt hur det kommer att gå..

Men det gick så bra så!

Den femtonde Januari hade den ena knoppen spruckit ut såhär fint och alla (nå främst mamman i huset) gladde sig över den överraskande vackra färgen.

 Så vecklade sig nästa vackra blomma ut några dagar senare.

 och den elfte var det tre stora, tunga, blommor som stod där på matborde och lyste. De blev så tunga att mamman i huset fick binda fast blomstjälken på en pinne då den en dag låg där platt över matbordet..

Som det brukar gå med blommor, så vissnade också denna skönhet till slut. Men tadaa- då började den andra knoppen veckla ut blomma efter blomma, fyra stycken denna gång. Så vackra och stora.Och än en gång gladdes alla åt det vackra mitt på bordet. 

Och ja. De kommer att vissna, inom en snar framtid. Men då har åtminstone denna vackra amaryllis lämnat ett spår efter sig.. 

Mina söta

Visst, det är en helt annan sak att ha nåt fluffigt husdjur som gillar att gosa. Men nog gillar dessa små söta också våra fiskar!

och det måste ju vara imponerande då man är så liten i jämförelse med undervattenvärlden.

 Trull brukar med jämna mellanrum lägga kinden mot glaset och säga "haliiii" och så brukar han trycka läpparna mot glaset och ge pussar. Så gulligt! Som ni märker flockas ju fiskarna också då bakom glaset för att umgås (eller i hopp om mat men..).

 Trapp har blivit trashpackflugsbiten. Här ser ni trashpacks som åker skateboard. det blir tydligare och bättre hela tiden!

 De hade roligt åt den stora julbilden.

 Här en kväll förbjöd jag alla spel och maskiner. Borde ta fighten oftare. De lekte nämnligen tillsammans sedan, för första gången på länge. Starwars, vad annat?!

"Lucke död" Ja ni ser ju själva det?!

 och här är nåt ovanligt, det är inte så ofta dockorna kommer fram. Små pappor på babybio?

Den största söta vill ju inte vara med så mycket mer. Varken med oss eller på bild.