Long time no see

 Efter att inte ha sett Linda och hennes fina flickor sedan sommaren, då de varit på sin långresa till pappans hemland, Nepal, var det äntligen dags att träffa dem den 3 December.

Mitt söta fadderbarn Mira har ju vuxit till sig en massa. Sprallig och duktig, fast mini till storleken, liksom jag tycker hennes systrar alltid varit som små, de också.

 Vi åt middag och kalasmat då vi hade födelsedag som tema på träffen. Tre av de fina har fyllt nu på hösten och Anila hade just haft sitt kalas veckoslutet innan så det fanns också kaka kvar! Sex fina ungar samlat kring samma bord! Var så glad att Tripp också valde att komma med denna gång!

 De tre systrarna hade acklimatiserat sig riktigt bra till den finska (mörka,blöta,snöfria) vintern.

 Och de lekte och hade roligt tillsammans hela kvällen. Det gjorde mig verkligt glad att också Tripp verkade ha roligt fast han inte på nåt år riktigt velat vara med på våra träffar längre, han är ju ändå såpass mycket äldre.

 Hon for runt och försökte hänga med i svängarna.

 Och Tripp gillade att umgås med en liten en för första gången på länge. Han har alltid älskat små och är jätte duktig med dem!

 Linda och flickorna bor lika trångt som vi, (tur att vi inte är de endå i bekantskapen som bor fem personer i en trea!) men barn trivs ju där de är. Om det nu sedan råkar vara mitt i en dörröppning en lek sätter igång..

 Så delades det ut födelsedagspaket och sjöngs. Tripp var helt salig över hans paket. Hade tipsat om att han sedan sommaren ju önskat sig snygga batikskjortor, och denna var perfekt! Trumman fick Trull.

 Jag fick fina Tunikor och soffkuddsfodral. Denna kändes så jag!

Härligt att ha er tillbaka! Hoppas vi hinner ses också i denna brådska och detta uttröttande mörker lite oftare! <3

Mirakelsol och julpyssel

I november visade det sig att man såg solen i lite på tio timmar här i vår underbara stad. Horribelt! Annat kan man ju inte säga. Barnen som vaknar på morgone vet ju inte om det är natt eller dag, och försäkrar sig vid lunch om det snart är kväll?!
Men den första December, då måste jag riktigt gå efter kameran då jag sku duka till lunch på jobbet, och såg nåt vackert. Solen hade orkat upp över kullen..

 Kollegorna satte upp stommen till vår julkalender. Fick som uppgift att klippa ut ett träd. Varje dag läser vi en bit till av en julsaga, och så får barnen sätta upp en ny grej. Tomtar, julklappar, granar och månen tex. Tycker det är en fin idé och det blir ju så fint!

 Jag har pysslat handavtryck, giraffer, med barnen. Hade ännu tänkt att de sku få klippa ut små tomteluvor för att sätta på "huvudet", men får se om vi hinner.. Dagarna tar liksom på nåt sätt slut.

 Och en massa små ugglor har vi pysslat tillsammans, då dagiset har sådana underbara pappersgömmor, med alla färgers fina papper. Det gröna i nedre kanten är basilika från min palsta som jag grävde upp i höstas.

 Och detta var min modelluggla. Titta nu så fint papper!

Kalas i Esbo

För en vecka sedan, på söndag, hade jag lovat vi skulle åka långa vägar.. Mamma hade fyllt år på lördag och vi skulle nu ta oss hela vägen till Esbo, med allmänna transportmedel. Det blev buss, metro och buss. Åt ena hållet. Åkte via Kampen med metron och åkte då fort upp i tredje våningen för att gå in i en butik för att köpa nåt (för tre euro) till Tripps klass julkalender. Det blev en ficklampa, tycker det var en ritktigt bra present, som passar de båda könen! På vägen råkade vi träffa på en julgubbe. En trevlig sådan som mest såg ensam och uttråkad ut, av någon anledning. Han talade dessutom utmärkt svenska och blev och pratade en god stund om språk och turister och tex. Grekernas karriärsval i Finland. Otippat. Så fick barnen reflexer och vi rusade vidare. Då var vi ändå redan sena.
Det tog en god stund att komma fram och så hade vi ju aldrig gått vägen förr heller, så var lite osäker. Men vi hittade rätt!

Framme var festen redan i gång och vi fick genast sätta igång med att äta gott och prata glatt. Vi har nog haft tur då vi fått växa upp med kusiner i samma ålder som vi. Alltid har vi haft sällskap på släktfester, på gott och ont.

 De tre var festklädda och på gott humör.

 Och då det ju var länge sedan vi var här senast orkade alla leka glatt med leksakerna i lådan.

 Vi gosade med den chillande Sniff.

 Så förtjust över att få stryka silkeslen päls!

 Så satte vi återigen igång med vår långa färd hem i mörkret. Hade lampor på både barn och vagn och vi syntes åtminstone!
Stannade igen en stund i Kampen, denna gång för en sen middag. De hade ju inte hunnit äta på festen..

Det bor en massa konstiga typer här..

De har lekt tillsammans på sistone. Alla tre. Det var en lång paus emellan känns det som, så fast det går rätt vilt till emellanåt så är jag ändå glad att de trivs korta stunder tillsammans! Många gåner är det utklädningskläderna som åker fram, tur nog finns det en hel del av dem..

Varsågoda, här ser ni en del av typerna jag träffade förra veckoslutet..

 och en liten drakunge vid fönstret där det syns sol!! Otroligt!

Vad jag gjorde på natten..

Förra veckoslutet, då sambon var i Kuopio för att träffa vänner och klättra, och de små redan sov. Lade på musik, tog ett glas rött och plockade fram mina ljusbollar. Tänkte att snurrandet på dem säkert kunde värma upp mina arma, sjuka armar.. Roligt var det åtminstone! 

Jag är så svag för ljus som skiftar färg och ljus som rör sig i musikens takt. Som man kan göra med dessa. Ha roligt, helt enkelt. 

Lillajul

Efter kalas och skrinning, förra lördagen, var det dags att dra igång lillajul. Men ingen sådan utan att först ha städat undan veckans rådd! Så lade på julmusik och satte igång att städa, och i att försöka få de små att hjälpa till.. Inte det lättaste precis.

Men då de insåg att ingen tomte sku komma innan den rymdes in, så satte de också igång och hjälpte.

Då vi började se ett ljus i tunneln, ringde det på dörren. det stod en granne utanför, som ville diskutera den grymma kattkisslukten här osat sedan en familj flyttade in. Den tränger genom dörrarna in i lägenheterna och trots flera åtsägelser har det inte blivit mycket bättre. Lovade ringa till disponenten jag också.

Pratade på en god stund och tänkte hela tiden på hur klockan tickade framåt, klockan var ju redan rätt mycket.. Men vet ni vad! Då jag kom in möttes jag av en färdigt prydd, fin, lillajulsgran!! De hade gjort den så fins så, mina duktiga! Och då också deras rum till sist var städigt hade tomtarna smugit sig fram med tre paket! Hurra!

 Tänk att de visste precis vad han önskade sig!

 De två större fick minecraft figurer. Så åts det middag och till efterrätt blev det glögg och kex.

 Och russin i de juliga skålarna Trull blev så förtjust i.

Ispremiär för i år

Förra lördagen var Trapp bjuden på kalas. Vi fick välja en "flickpresent" vilket var roligt, sådär som omväxling. Kortet pysslade han också, som vanligt, och valde fina färger också till omslaget.

 Kalaset låg en god bit härifrån och vi hamnade byta bussar och allt på vägen. Eftersom sambon var i Kuopio och träffade vänner och klättrade hela helgen fick jag dessutom släpa med mig en liten besviken Trull, han ville ju också gå på kalas!

Funderade en stund vad vi skulle hitta på under de två timmarna kalaset pågick. Hmm. Det går ett tåg förbi där hon bor. Så tåg sku vi åka, absolut, men vart? Kollade med systra min, om hon var på jobb, och det var hon! Så beslöt att åka in till stan och hälsa på henne till isparken på järnvägstorget!

Vi hade inte haft tid att leta fram skridskor och hjälm till vår spontana utflykt, så vi valde att låna på plats, ganska bra system! Fast tyckte nog skridskorna var väldigt obekväma, eller så är man bara så ovan igen..

Han fick träffa min vackra syster som försökte visa honom runt, men stackarn, han har ju börjat bli så himla blyg i vissa situationer att han bara blygt borrade in huvudet i hennes axel.

Men så kom han ut på isen! Jihuu! 

 Hon hamnade nog fort gå tillbaka och jobba på riktigt, det var ju en massa folk på isen, så jag fick ta över det där med att hålla upp honom. Man märker att det inte fanns någon is här förra året, tror inte han fick stå på skridskorna en enda gång ifjol.. Så det "suti" nog så först och jag fattade att jag tagit på mig en dum roll, mina arma armar höll ju på att dö totalt! Men han njöt och hade roligt och for många varv runt planen, det är huvudsaken! Och så meddelade han själv då det räckte.

 Så fick han igen, mycket gladare än han ser ut på bilden, åka tåg! Det är nog så lite som behövs för att göra såhär små typer glada!

Det råkade ju bli en verkligt lyckad dag också för oss, berättade ännu för honom hur jag njuter av att få vara med dem en och en, hinna prata och lyssna, vara där.

Behind the scenes

Vi har ju i tio år skickat bilder av barn(en) som julkort. Innan dess var det samma tradition i mitt barndomshem.. Men ja, alltid (nå egentligen aldrig) är det inte precis en dans på rosor, det där med att ta bilderna och få dem till nåt man kan tänka skicka iväg som en julhälsning..

Här var vad vi kämpade med förra onsdagen, efter en dag hemma sjukledig med hemsk huvudvärk, svindel och illamående.  Hipp Hurra vad kuuul! Not.

Någon var på rätt dåligt humör..

 och det var inte det lättaste att ha barnens valda tema med på bilden..

Nu får ni gärna hålla tummarna att vi hinner få korten fixade innan jul! 

Jul Kul

Trulls dagis körde med Jul Kul konceptet också i år, i stället för den traditionella julfesten. En pysselkväll alltså. Förra året harmade det lite att inte man fick se plutten uppträda..men hallå, varför? Varför ska det egentligen alltid måsta vara så? Trångt och nervöst. Nu får de familjer som vill komma och pyssla tillsammans ett par timmar med färdigt uttänkt pyssel och material, och någon annan som sopar upp glittret efteråt. Vi gillar det åtminstone!

Så nu på torsdagen gick jag lite tidigare från jobbet för att hinna hit i tid. Och det bästa var att jag också fick Tripp övertalad att följa med på lillebrors kväll, och han var hjälpsam och verkade trivas!

 Medan Trull och jag pysslade ugglor, hjälpte Tripp Trapp att laga en smällkaramell.

 Den lilla julfiraren som noggrannt limmar det som ska bli en uggla.

 Ganska söta! Fast då jag tog med mig pysselidén till jobbet följande dag, så lade jag till vingar för ännu mer ugglelook..

 Så blev det paus med pepparkakor och glögg.

 innan vi fortsatte pyssla med fart. Nu med nåt roligt (för mig nytt) material. Det var visst majsmjöl med nåt, bad om receptet. Det kändes bra att jobba med och torkar sedan till fina prydnader. Fast glittret borde ha fästs med lim, nu märkte jag att allt ramlade av då det torkat klart.. Men fina blev de endå!

Så pysslade vi ännu julgransbollar och lite kottar med det mest spännande på länge, raklödder blandat med lim och någå färger!! Det blev fluffigt och intressant då det torkat, men tja, luktar ju lite konstigt! Heh.


Men ja, detta är verkligen ett koncept jag rekommenderar! Tackar så mycket för en rolig kväll!!

Det doftar jul!

Blev sugen på pepparkaksbak i början på veckan. Mutade mellanbarnet med forsbesök mot pepparkaksbak, och han hakade på. Så på tisdag kväll, efer en sjuans morgon på jobbet, (härligt med "längre" kvällar!) så grävde jag fram alla våra kavlar, förkläden och formar. Så satte vi igång, med alla tre barnen, för en gångs skull! Tripp stannade tom hemma fast han planerat att åka iväg och scootta.

Ovant och stretigt till att börja med. Innan degarna blev samarbetsvilliga och ungarna fick tillbaka vanan.

" Puuuh, platta till dig, deg!"

 och i ljusterapilampans starka sken bakade vi på en god stund (inte så mysigt, men åtminstone ser man vad man gör!). Alla med var sin jämnstor klump.

 Trulls födisförkläde hade premiär. Handgjort i Äämerikä, köpt på loppis i mammas skola. Så sött!

 Och så fick man njuta av alla de slags pepparkakor, med glögg såklart.

 Slurp! (Fast själv gillar jag mer glöggen)

Och vet ni vad?! Det gick ju så bra! Ingen tappade nerverna (fick nog påminna ett par gånger då rösterna tänkte skena iväg, detta var bak för snälla barn!). För  första gången under alla dessa år, kändes det mysigt. Jag höll mig lugn. Hade kontroll. Hann tom baka fjärilar, fiskar och angry birds piggykungar helt ifred till sist. Vi småpratade och skrattade. Och jag kom ihåg att tacka och berömma. För Gu´så skönt då någonting för en gångs skull verkligen känns bra, att man känner den där gemenskapen jag så ofta saknar i vårt hetlevrade gäng. Mina finaste!