Blev sugen på pepparkaksbak i början på veckan. Mutade mellanbarnet med forsbesök mot pepparkaksbak, och han hakade på. Så på tisdag kväll, efer en sjuans morgon på jobbet, (härligt med "längre" kvällar!) så grävde jag fram alla våra kavlar, förkläden och formar. Så satte vi igång, med alla tre barnen, för en gångs skull! Tripp stannade tom hemma fast han planerat att åka iväg och scootta.
Ovant och stretigt till att börja med. Innan degarna blev samarbetsvilliga och ungarna fick tillbaka vanan.
" Puuuh, platta till dig, deg!"
och i ljusterapilampans starka sken bakade vi på en god stund (inte så mysigt, men åtminstone ser man vad man gör!). Alla med var sin jämnstor klump.
Trulls födisförkläde hade premiär. Handgjort i Äämerikä, köpt på loppis i mammas skola. Så sött!
Och så fick man njuta av alla de slags pepparkakor, med glögg såklart.
Slurp! (Fast själv gillar jag mer glöggen)
Och vet ni vad?! Det gick ju så bra! Ingen tappade nerverna (fick nog påminna ett par gånger då rösterna tänkte skena iväg, detta var bak för snälla barn!). För första gången under alla dessa år, kändes det mysigt. Jag höll mig lugn. Hade kontroll. Hann tom baka fjärilar, fiskar och angry birds piggykungar helt ifred till sist. Vi småpratade och skrattade. Och jag kom ihåg att tacka och berömma. För Gu´så skönt då någonting för en gångs skull verkligen känns bra, att man känner den där gemenskapen jag så ofta saknar i vårt hetlevrade gäng. Mina finaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad för varje kommentar! :)