fredag 4 november 2011

Blackbird

Måste bara ta fram kameran idag då jag såg några koltrastar sitta i rönnen på lunch.

Barnvakt

Första gången någon litat på mig så mycket att den lämnat sina barn i min vård för några timmar. Ja eller så har vi bara inte kännt så många barnfamiljer innan. Men det var jätteroligt att få vara med dessa små. De är ju så snälla och roliga. Som tack fick jag dessutom en jättefin orkidé. Blev ju helt tårögd av tanken, jag gjorde ju det bara för att jag tycker det är roligt med små, och för att hjälpa till då ingen annan kunde såhär en förmiddag mitt i veckan.

Minstingen flög ut rätt fort. Jag förstår dem mer än väl! En duplobit upp en duplobit bortriven
Fröken hade en ljuvlig handväska! En hund med paljettrygg. Hon gillar väskor. En riktig liten flick-flicka är hon.
Rätt fort kom frågan av lilla gästen, får vi NU spela?! 
Hon roade sig och minstingen med ballongkast. Ballongen var såklart pink! 
Redan fyra små typer fyller ut vårt vardagsrum rätt bra... Men jag älskar det! 

Gissa vad

Kan du gissa vad det är, eller ska bli, det som hänger där sådär lockande framför nosen på den lilla. Gissa också om han har kunnat låta bli att drämma till den då han sitter där sådär nära?! Nå verkligen inte, det är ju urskoj att se hur den gungar hårt,hårt, fram och tillbaka! Där sitter han och lyser som en liten sol med fingrarna kladdiga av hemlagat tapetklister (för de sålde inte riktigt tapetklister i Prisma).
Det här är det enda stället jag kunde hänga upp pysslet i så tapetklistret inte droppar ner på golvet eller nåt annat opassande. Matbordslampan alltså.

Mr Vampyr

Hans livs första skoldisco börjar om fem minuter. Min söta pöjk som velat gå redan i flere år. I år tyckte jag han är stor nog. Mamma för honom som bäst. Vilket han tyckte var skönt för han var lite orolig över att måsta visa sig i bussen. Sminket jag köpt var mer än dåligt och resultatet var därför inte så tillfredsställande för någondera av oss två. Men åtminstone var Trapp väldigt imponerad, antar att det är ok då.
Oj må han ha sitt livs bästa kväll! Fast jag tänker vara den alldeles horribla mamman och be mamma hämta hem honom redan efter åtta istället för nio. Två timmar räcker nog än i år. Så det blir en dag också imorgon. För här finns inga sovmorgnar hos oss. Så är det bara.

torsdag 3 november 2011

Tomt

Det börjar vara tomt på blad i vissa buskar och träd. Andra har ännu kvar av höstskruden som är så fin. Så här får ni genomlida ännu några bilder av det uttjatade temat; blad. Fast till mitt försvar var detta en "ny" sorts buske jag inte förevigat på bild tidigare. Och så måste vi vänta på bussen en stund längre än vad någon riktigt orkade med helt stillastående.

Ooo HOPP!

Eftersom vi har en så programfylld dag imorgon bestämde jag att vi går och kalasshoppar redan idag. Sagt och gjort. Hämtade finaste skoleleven redan före mellanmålet och så blev vi och åt på skolgården innan vi åkte iväg till Prisma. Man är lite väl självdestruktiv om man åker iväg på tom mage nämnligen.


Trapp insisterade på att jag sku fota den grå himlen. Så uppiggande väder alltså. Verkligen. 
tuffingen fick också äta sitt mellanmål själv.

 De hann visa lite tricks också innan vi gick mot bussen. "Bakvolt" från gungan och hopp från kanten. Trapp trodde det också kanske kunde klassas som volt och var nöjd med sin insats.




 Ingen risk att man har långtråkigt med dessa som sällskap.

Så genomled jag ännu ett helvetisk shoppingtillfälle med ungarna yrandes omkring. Tänkte skriva i släptåg men det hade ju varit enkelt.Detta var inte enkelt. Verkligen inte. Denhär gången heller. Men nu fick Tripp välja allt  vad han vill bjuda på sedan på söndagen då kompisarna kommer. Så sägs det ju att man ska vänja barn vid butiker så de inte skyr dem som äldre (talar om min kära sambo här). Men man sku ju hoppas att det så småningom sku gå hem hos dem hur det är jag förväntar mig att de ska kunna bete sig...

Första matchen

Blev helt till mig av gullighetsgraden på första sählymatchen jag såg Trapp och hans vänner spela idag. Så himla söta! Alla hurrar när någon får mål, sak samma vem som gör det och vart. Ena målvakten hade ordentlig skyddsmundering och de andra sprang vilt efter bollen, små som stora, alla var välkomna med! Slutresultatet blev oklart då Trapp och hans kompis slutade mitt i, men egentligen var det ju helt oviktigt, det var ju spelglädjen i sig som var det viktiga den här gången.
mitt barn hade tydligen två mailor i början
Lilla Runo har en redig sak att slå med
antar att bollen faktist var där i mitten?! 
 Så fortsatte de tre som brukar leka tillsammans leka tills det var dags att fortsätta dagens program.
Hippa! 

Barnplågeri

Eller babyplågeri egentligen. Trodde jag sku gå itu/flippa/lägga ner mig och skrika jag också nyss. En baby som bara sov en stund  på morgonen  då han har svårt att komma till ro i vagnen då vi är på vift. En baby som kanske är hungrig JUST då man försöker laga middag så inte det utbryter panik bland de äldre och så att inte läggningstiden förskjuts. En baby som illvrålar hela den evighetslånga (känns det ju som) tiden man står där och försöker kocka och koncentrera sig så inget bränns vid eller glöms bort. Igen. Han har störtvrålat nu säkert tre kvällar i rad precis då jag ställt mig vid spisen. Inget hjälper. Inte famn, inte en bit mat eller dricka. Inte ens brödernas fjantteri. Illa, illa och mammahjärtat bultar i halsgropen och huvudet fylls av fula ord. Stackars liten. Men nu sover han. O oj så jag hoppas han sover lite bättre i natt. Snälla!?

onsdag 2 november 2011

Dagens fynd

På väg till Lindex för att köpa ett hårband jag inte köpte senast då jag tyckte det var lite dyrt,men väldigt, väldigt fint gick jag förbi folk som sålde saker/pyssel/stickat och virkat. Där, där låg ju det perfekta hårbandet! Sju euro ville damen ha för bandet hon gjort, det blev en deal! Färgen är kanske inte det met smickrande då man är blek och har påsar under ögonen men det gula piggar upp mitt inre och jag blir glad var gång jag ser det. Tydligen kan man dessutom ha det som halsduk/halsvärmare också om man vill ha en vanlig pipo på huvudet (jag har ju en gul stickad pipo med en liknande blomma på så de passar ju fint ihop dessutom!).
Mamma neeej, inte fota bandet, fota lastbilen här!! Lastbilen!  (besparar er den bilden men för intresserade var den vit ;) ) 

tisdag 1 november 2011

Tisdag

En mycket lång dag efter en kort och hackig natt. Egentligen hade jag hellst bara dragit upp täcket till öronen och sovit en vecka eller två till. Minst. Sömnskulden är mäktig.
Klockan ringde halv sju. Halv sju! Ingen normalt funtad kvällsmänniska vill stiga upp då. det blev genast gräl. Elefanterna dunsade över golvet, fram och tillbaka, allt vad de orkade. Tjutande av skratt. För att jag förbjöd dem att väcka alla i huset.
Kom i tid till bussen som tog oss mot skolan. Vi har blivit rätt duktiga på det nu. Jag tror det extra förskoleåret gjorde också oss föräldrar gott. Förra året kom vi i tid typ 3/5 morgnar och då till klockan 9. Då förra året, hmm, aldrig?
Kom hem och stängde ögonen i tjugo minuter innan Trapp sku till klubben. Sambon förde honom för första gången. Också han blev väl överväldigad av dessa klubbungars söthet. Vem sku nu inte?!
Halv elva var jag i terapin. Sista gången med denna "tant" på detta ställe. Nästa gång ska jag vara på nya stället och få träffa en ny "tant" igen. Tredje eller fjärde? Dra om hela historien, allt. SÅ störande!
Tolv hämtade jag Trapp från klubben med Trull som vaknade just passligt och vi blev i parken med bästisen samt han lillasyster och mamma. Igen.
På fredan har jag äran att få vakta dessa två i någon timme då föräldrarna ska på husvisning innan det är dags att flytta in om några veckor. Lite spännande, tösen har ett temperament som heter duga, men en ära jag tar emot med glädje!
försök nu sen få bra bilder på tre gungande barn med en baby hängande på armen...
Tom. deras klubbledare sa idag hur söta de är tillsammans. Vännerna. A&A

Fyra då vi hämtade Tripp från skolan var det redan på väg att mörkna. Då vi kom hem var det som på natten. Oj vad man blir trött redan av att tänka på hur det snart är. Mörkt. Hela tiden. De yngre får väl bara lov att vänja sig. Just nu är båda väl lite rädda verkar det som. Åtminstone Trapp är helt ärligt rädd. Vill hållas nära och att alla rör sig i en klunga, så ingen kommer bort, antar jag.


Trull somnade i vagnen för första gången på länge. Min sovande skönhet.

Så drack jag sådanthär för att orka laga middag. Snygg design burk!