Så himla vackert!

Så kan man beskriva det. Ungefär. Endå beskriver det inte hur vackert jag tycker det är då grenarna är tyngda med vit,vacker snö som glimmar under gatuljusen.De stora mäktiga,vita landskapen som tronar mot den mörka vinterhimlen. Ibland vore det bra med någon smart telefon som tar lite bättre bilder. Eller en liten pocketkamera man kunde ha i fickan då man motionerar. För ibland är det bara så vackert att man så gärna sku föreviga det, eller ens en smula av det.
Hade egentligen bara tänkt njuta en stund av den vackra vinterkvällen, bara en kort liten runda. Men oj, det gick en timme i ett nafs. Kanske för att jag fick ploga fram mig, göra nya spår på åkrarna. Idag var där nästan passligt med snö, och åkern hade nu frusit.

och idag då?

Nå det var klubbdag med parkhäng efteråt. Första gången på länge som Trull inte var sur största delen av tiden.Han hade nämnligen en egen kälkkusk, Trapp,som skuffade den lilla klimpen upp och nerför den lilla backen jättelänge!En klimp som väger några kilogram (kanske fyra)  mindre än han. En duktig storebror med andra ord.
Hade tänkt ta pojkarna och skrinna på kvällen men Tripp var så himla trött, ni sku se de svarta påsarna under ögonen på stackarn, att det inte blev av. Nå, vi får väl hoppas det är köldgrader ännu en tid, så såg det åtminstone ut på foreca som tur.

Han riktigt tjöt av glädje emallanåt!

Det kom litelite mer snö också och vyerna var vackra! 

Tre klubbkompisar med småsyskon, det funkade bra och alla hade roligt! 

På besök

Det var en tid sedan vi senast var på besök. Igår efter lunch tog vi bussen till endhållplatsen här i Vik och promenerade sista biten fram till Tapps klubbkompis nya hem. Lekte en stund på gården hela patrasket innan vi gick in och åt mellanmål och lekte. Trull lekte nog inte med annat än trappan de har inne, han SKU gå i den. Blev alltså inget lugnt kaffedrickande precis då han sku ha dykt ner med kärror och leksaker så fort man tittade lite åt ett annat håll.  Fint var det ju, nytt och vitt, men planlösningen var nog inte så lyckad tycker jag. Deras kök och sovrum var tom. mindre än våra tex. Barnen var nöjda och Tripp var duktigt med de yngre.

Han undrade vart vi var på väg i kylan

Han packade glatt med favoriterna för att visa dem till kompisen

Dessa for omkring och hade roligt

Han traskade och traskade och vill inte mer in i vagnen, men då det ääär så vingligt..

och efter att vi hållt liv i luckan i tillräkligt många timmar gick vi hem över ängarna efter ett "ses imorgon!".
 Den minsta somnade genast efter att bilden tagits.

  

Då kölden kom

Var väl förberädd på morgonen. Hade ursnygga (hahaha) kuoman på fötterna,den gamla pipon (har inte behövt mer än yllehårband hittills), täckbyxor (nya, köpte dem för -50 på rean på lördag!), ylleunderställ och tröja samt tjocka vinterrocken på då vi åkte mot skolan.
Promenerade runt i Kottby i 45 minuter medan jag väntade på Tripps hälsogranskningstid som var klockan 10 i skolan. Han hade vuxit fint, och hörde för första gången nåt på hörseltestet. Hih. Tur var det ju att det också blev uppklarat, tänk om han verkligen inte hade hört! Men nja, har nog fattat det själv, att han hör alltså. Sprutan fick han också, modigt. Han har inte varit på någon slags hälsogranskning på flera år nu så det var ju bra att kolla lite,att han växer och tjockar till sig.

Sådär -9 räcker tydligen för att fransarna ska frysa

Åkte hemåt. Kunde inte motstå att stiga av på en hållplats vid forsen. Där finns ett träd jag velat fota i flera veckor. Aldrig orkar jag dock stiga av där med pojkarna. För att vara helt ärlig är jag rädd att någon faller i. Är lite rädd för forsar. Men nu var jag ensam då Tripp ju blev kvar i skolan och hade en stund på mig innan vi sku iväg till Trapps klubbkompis, Trapp,Trull och jag. De var hemma med pappan. Hade en så tung matkass i handen men det hindrade inte mig från att traska omkring och försöka hitta en bättre vinkel att fota trädet ifrån men det var helt omöjligt. Från vägen fick man inte en bra bild då det var så mycket vattenånga i vägen. Men oj vad där var fint! Förra året var det ännu vackrare (måste visa bilderna i ett senare inlägg), men nu var det nog tillräkligt för att imponera! Mäktigt, det är det, mäktigt!

Hållplatsen var också vackert prydd

Såhär ser det ut från vägen där vi åker förbi nästan alla dagar

Iskonst

och mäktig fors. Ljudet går rakt in i benmärgen på mig, dens styrka är så otrolig.

och det där trädet som är så fint är nog finare på plats, en dag då solen orkar ta sig fram lite.

Ja, så gjorde jag nåt annat också ikväll som har med köldgrader att göra.Jag (!)  Skrinnade !!!! Hon som inte rymmats in i sina skridskor sedan äldsta sonen föddes för åtta år sedan (Ja foten blev större och bredare då!) drog på sig det nya paret hon köpte för en struntsumma på Prisma och staplade,vinglande ut på isen. Som  banmbi. Eller kanske mer som Pumba (du vet, Timon och Pumba, från Lion King). Tackade lite högre makter att de just släckte belysningen då jag kom fram till sportplanen och att de som spelat ishockey gick hem. Jag var ensam med min skam. Men det blev bättre. Brydde mig nästan  inte om det faktum att isen nog knappast borde ha kallats is. Skrovligare får man leta efter. Med traktorspår och ojämnheter, alltså ställvis var ju nästan sanden igenom. Men jag bara njöt av att hållas på benen, ja tom. skrinna rätt hårt, runt och sicksack över planen i sådär en halvtimme innan det var dags att ta mig hem. Nu får vi se riktigt hur möra vristerna är imorgon om de varit såhär sjuka hittills.. Man kan ju lite hoppas att det hjälper med skrinning, där hamnar de ju göra lite "nya" rörelser.

Ibland blir man förvånad

Som till exempel på natten då man ska ta och dricka ett glas vatten och då hittar ett par löständer, nej vampyrtänder, i muggen i badrummet. Fast är det inte så man ska förvara dem om nätterna?! Hur som hellst så brast jag ut i skratt. Och fotade. Och fällde sedan lampan (den går att flytta på) i golvet, mitt i natten, så jag fick dammsuga också. Bara för att vara en sann bloggerska.

Hur var det nu med vila på söndag?

Nå vi struntade i vilande med Trull, på tumis, hela långa dagen.Tog det nog lugnt på morgonen, tröttheten blir inte bättre men mot förmiddagen satte vi igång och städade ut julen och tog och städade redigt annors också. Fyra timmar minst höll vi visst på den lilla och jag. Nu är det lite bättre. Inte bra. Men bättre.
Vet inte om han hjälpte eller störde mer. Fast visst hölls han duktigt ur vägen emellanåt men det märks att han har lite tråkigt då de större inte är hemma. Idag var det till exempel muminmammans (en plastfigurs) tur att simma i byttan..

Nu får de vänta på nästa jul igen de fina prydnaderna. Denna ängel har jag faktist själv pysslat.

Gissa om han fick barren utspridda över hela huset innan jag var klar?! 

Trappor, trappor

Igår var vi till Östra- centrum för att välja nya glasögon till Trapp. Efteråt gick vi in på Stadium då jag hade en rabatt att utnyttja, avdrag på slutsumman. Nå, Stadium är i två våningar här. Jag sku ha nåt från båda våningarna.  Trull som för första gången hade släppts ner på golvet för att gå med sina helt egna små korta ben (hur tänkte jag där?! Borde aldrig ha gett honom smaken av frihet!) VÄGRADE stoppas ner i vagnen igen utan att skrika alldeles fruktansvärt hårt och gällt. För att bespara medshopparnas öron (tro mig, där var en heeel del andra!) bestämde jag mig för att ta honom under ena armen och hålla i vagnen med den andra handen då vi åkte ner för rulltrappan. Till Tripp sade jag bara "Stig på bandet genast efter mig." Nå jag steg på och sa att Trapp sku stiga på. Men han tvekade lite,lite för länge, så länge att jag hann börja åka neråt så han inte längre kunde nå mig med handen och blev tydligen rädd. Han når ju stackarn inte ännu upp till det svarta rullbandet där upp, det för handen. Oj grynet så han såg rädd ut där uppe,helt ensam. En snäll dam frågade om hon kunde hjälpa men jag- vill-inte-vara -till -besvär- för -andra -sidan av mig vaknade till liv och hojtade  bara ett "tack, jag kan komma upp tillbaka och hämta honom" tillbaka. Tänk, hon frågade det dessutom på svenska! Sambon tyckte jag var lite fånig som inte tog emot hjälpen. Tänke inte ens på att hon kanske hade tyckt att det hade varit lite roligt att kunna hjälpa till.. Borde kanske öva mig lite på att ta emot hjälp.

Det andra som har att göra med trappor, eller egentligen en trappstege. Igår såg jag det också med egna ögon. Den lille bestämda babyn i huset är kanske inte längre så baby. Han kan nämnligen 15 månader gammal klättra upp för stegen till Tripps våningssäng. Ja eller han har ju hittills blivit stoppad något steg innan sängkanten där upp,men han kan klättra nu, inte bra. Är lite orolig för att han faller ner därifrån. Tripp fick nämnligen hjärnskakning som fem eller sexåring då han trillade ner därifrån då han en gång hängde därifrån på nåt sätt och så hade Trapp av någon orsak blivit arg och bitit honom i handen så han ju självklart tappat greppet. Får försöka hitta på nåt sätt att blockera hans framkomst till stegen.

Inte så lyckat

Borde nog nästan ha sprungit ikväll istället för att skida. Eller bara blivit hemma och steppat. Det var knappt någon snö på ängen, den snö som föll verkar ha samlats i diken för hamnade nog skida över grästussar och isbanor, ställvis fick jag gå över isguppar med sand emellan, inte så angenämnt alltså.Men i förtio minuter höll jag på där i den isande vinden tills jag vände hemåt för att sambon och hans syster sku komma iväg,ut i nattlivet riktigt, efter att ha hämtat hem det minsta lilla "borttappade lammet" i familjen. De två äldre blev över natten hos svärrisarna. Den lilla tycker jag inte ännu är mogen att sova borta. Han ammar ju ännu om nätterna också.

Dagar då man lite önskade man bodde i ett annat land

Som igår. Det regnade och regnade och vägen var glashal med en massa isiga guppar man fick styra fram barn och vagn på medan man försökte hållas stående. Blev inget parkhäng efter klubben kan jag säga. Istället åkte vi till hälsostationen då ett recept blivit gammalt. Försökte få det förnyat på plats då det var lite bråttom, men ja, är inte förvånad över att jag snällt får vänta till  nästa onsdag. Tråkigt men sant. Istället åt vi nånslags snabblunch där i väntrummet då där var lugnt. Hoppas bara de inte drog på sig onödiga bakterier. Så åkte vi efter barnet som fattades gänget, stora pojken i skolan. Slirade hemåt igen.

På morgonen trodde jag ännu det sku bli en fin dag

Ja en bok läste vi ju också medan jag väntade att de ätit klart

Vägarna..underbara..not! Där låg han nu sen med jämna mellanrum i någon passligt djup pöl.

Då vi kom fram till skolan märkte jag också att mina utebyxor, de som förr höll vatten, spruckit mellan benen helt totalt, åt alla håll. Nice. Som tur hade jag en rätt lång tröja jag kunde dra lite neråt och satt fast den nedre kanten med en reflexknipa så inte alla sku se vad som hänt. Men frös nog lite om rumpan på väg hem. Det tar ju endå rätt så länge att komma dit från skolan. Nu borde jag definitivt komma iväg och prova nya utebyxor, tydligen både vår/höst och vinter sådana. De som sprack var av den tunnare varianten, har ju inte riktigt behövt tjockare än.

Då barnen somnat drog jag på mig springskorna och sprang på "dödsbanan". Hade lösnabbar, du vet, sådanadär man drar på skon med gummiremmar medan jag sprang på åkervägarna där isen var så blank och tjock. Då jag kom mot asvalterade vägar fick jag dock nog av dem. Tror gummit är lite för litet för mina skor för nabbarna kom på helt fel ställen, vinglade så man inte kunde lita på dem och så lossnade hela grejjen ett par gånger. Sprang istället med lite halkspänning, lite roligt faktist, då isen som tur smultit så pass mycket på ytan att man fick ett relativt bra fäste då man sprang. Kommer väl ner lite tyngre med steget än då man går, tycker det är lättare att springa än gå på isskrället. Log tom. en del då musiken var bra. Så det var en bra lenkki trots duggregnet och de dyblöta skorna.
Idag är min kropp ännu lite mer död än igår. Den hade inte återhämtat sig sedan skidningen senast då jag ju bara drog mig framåt med armstyrka. Men döda kroppar är väl bra? Då mår huvudet lite bättre tror jag.

En vanlig onsdag med ett gott slut

Bara för att man är sugen på gott. Fisken var inte så dyr igår så sambon var en ängel och fixade en massa sushi åt oss på kvällen medan jag försökte röjja här. Det är omöjligt att vara i badrummet och fixa byk tex. för tillfället då en viss ung man hänger med huvudet ner i byttan hela tiden,det bästa är att riva pyttebitar wc-papper och slänga ner dem i vattnet (missar de vattnet plockar han upp dem och försöker på nytt), eller alternativt tjuter desperat bakom badrummsdörren ifall man lämnar honom bakom den.

Vi fick höra på öronljuv (eller hörselförströrande,hur man nu tar det) musik onsdagen till ära

Den lilla parveln driver mig lite vansinnig med att riva ut alla böckerna varje gång han vill läsa lite eller märker att jag försöker plocka tillbaka dem. Fem gånger hade vi väl lekt den leken då jag tog bilden igår. Tur att han är så söt där han bläddrar!

Beyblades, snurror kan man väl kalla dem, den nyaste hitten i vårt hus. De "slåss" liksom mot varandra.

Det rinner lite dregel redan då jag ser på bilden..

Minstingen ville dock inte äta denna gång. Hade det kanske att göra med att alla de han åt på söndag kom upp igen då på natten då han mådde illa?! Jag hade gjort en egen rulle till honom denna gång men han åt bara de trygga grönsaksstängerna och lite ris som blev över.. Stackarn, hoppas han kommer över trauman för vi alla andra älskar sushi. Fast avocado ger jag nog inte på en tid nu, tycker det är ett tydligt mönster.

 Då den yngsta familjemedlemmen somnat vågade jag mig på att städa akvariet. Skrubbade sidorna fria från alger och tvättade ena pumpen. Sku önska dem ett lite större akvarie, ett lite på 300,då sku skåpet ännu hålla.   Glaset på detta är också så rispat att algerna fastnar i reporna väldigt snabbt. Men de ser helt nöjda ut.

Stackarn, vacker kan man kanske inte säga att han, "Elkku" är (eller hon, vi vet faktist inte)

Så mumsade vi ännu i oss resterna från middagen och gick upp några kilon på kuppen antagligen. Men ah vad det var gott!!