På morgonen trodde jag ännu det sku bli en fin dag |
Ja en bok läste vi ju också medan jag väntade att de ätit klart |
Vägarna..underbara..not! Där låg han nu sen med jämna mellanrum i någon passligt djup pöl. |
Då vi kom fram till skolan märkte jag också att mina utebyxor, de som förr höll vatten, spruckit mellan benen helt totalt, åt alla håll. Nice. Som tur hade jag en rätt lång tröja jag kunde dra lite neråt och satt fast den nedre kanten med en reflexknipa så inte alla sku se vad som hänt. Men frös nog lite om rumpan på väg hem. Det tar ju endå rätt så länge att komma dit från skolan. Nu borde jag definitivt komma iväg och prova nya utebyxor, tydligen både vår/höst och vinter sådana. De som sprack var av den tunnare varianten, har ju inte riktigt behövt tjockare än.
Då barnen somnat drog jag på mig springskorna och sprang på "dödsbanan". Hade lösnabbar, du vet, sådanadär man drar på skon med gummiremmar medan jag sprang på åkervägarna där isen var så blank och tjock. Då jag kom mot asvalterade vägar fick jag dock nog av dem. Tror gummit är lite för litet för mina skor för nabbarna kom på helt fel ställen, vinglade så man inte kunde lita på dem och så lossnade hela grejjen ett par gånger. Sprang istället med lite halkspänning, lite roligt faktist, då isen som tur smultit så pass mycket på ytan att man fick ett relativt bra fäste då man sprang. Kommer väl ner lite tyngre med steget än då man går, tycker det är lättare att springa än gå på isskrället. Log tom. en del då musiken var bra. Så det var en bra lenkki trots duggregnet och de dyblöta skorna.
Idag är min kropp ännu lite mer död än igår. Den hade inte återhämtat sig sedan skidningen senast då jag ju bara drog mig framåt med armstyrka. Men döda kroppar är väl bra? Då mår huvudet lite bättre tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad för varje kommentar! :)