Om att sy en klänning

Orsaken till att här var så tyst på bloggen förra veckan var lördagens program. Varje kväll då barnen lagt sig satt jag mig ner för att sy en stund på en klänning jag sydde om till finaste och härligaste Ninnis och Jannes bröllop. Är man inte rik och vet sin stil går det bra att tuuna ett superbilligt loppisfynd med fin,vid kjol till nåt man kan gå på fest i. Egentligen hade jag köpt den tråkiga klänningen till bloggalan förra vintern, men den satt så himla dåligt på mig och då infann sin inte inspirationen för ett sådanthär projekt. Eftersom kjolvidden är härlig ville jag ändå gärna använda den till nåt och jag måste säga att jag är helt nöjd med slutresultatet. Man ska inte granska den alltför nära ifrån kanske, men hej, jag är inte den som är känd för att vara petnoga med nåt.

 Detta var det första bröllopet jag varit på sedan Tripp låg i min mage för nio år sedan och jag måste medge att jag var lite nervös innan.. Har inte en blekblå aning om vett och etikett och annat sådant trams. Men som tur kunde jag lita på att denna fest inte åtminstone sku vara en stel och tråkig en, så bra känner jag brudparet (eller främst bruden som jag har känt sedan ettan i lågstadiet).

Men note to self. OM det blir en nästa gång du ska sy en klänning. Kära du, rita först ett mönster!! Det spar både tid och nerver tror jag..

Ja och så färgade jag tom. håret för första gången på nästan ett år. Med henna som de senaste ~10 åren. Jobbigt men känns inte lika dåligt som kemikalier. Nu är jag rödhårigare igen.

Förra veckoslutet

Då fick jag spendera ett par timmar på palstan i allsköns ro. Det var en tid sedan sist.
Talade med mamma i telefon och rev ogräs. Njöt av alla små blommor och förevigade en hel del av dem. Andades.

En skönhet jag helt hade glömt att jag sådde på våren. Trodde det sku bli en luktärt tills den slog ut i blom. 

I bakgrunden ser man de små gula blommorna jag sku ha på balkongen men som tänkte dö i solen där. Nu har de återfått livsglädjen och ser så nätta ut där på marken.

Så enkla, så vackra. Krass

I en massa olika nyanser

Ståtliga blommor som gör mig glad inuti

Någon perenn jag räddade från den (olagliga) gemensamma komposten som fanns innan ponnystallet byggdes i år. Gillar den väldigt mycket och den har redan spridit sig flitigt sedan förra hösten.

EN cosmosblomma blev det i år. Mem den kommer ju bara bättre fram så, kan man säga.

Blomman för dagen som kom från fjolårets, på marken fallna, frön. Detta är den enda blomman jag sett i år. Har kommit så sent på kvällarna att dagens blomma redan brukat vissna vid det laget..

och en liten ny zinnia i en skör färg

Skörd och kaos

Ja då jag beundrat min skörd och mina blommor på palstan kom jag glad i hågen hem. Tills jag öppnade dörren. Sambon hade spelat med de äldre pojkarna och den lilla hade levt rövarliv. Att en så liten unge kan få ett sådant totalt kaos till stånd, på en så kort tid. Nästan lite imponerande..

Temat fortsatte även i andra rum kan jag tala om för er.

Liten gubbe med stor nyskördad morot

Är månne denhär god den med?! 

Kvar att växa blev denna pumpa. Får se om den hinner bli till nåt innan det blir för kallt..

En massa, massa pärontomater hänger kvar och mognar. 

och chilin kan man väl kalla för en buske vid dethär laget. Chilina är bara så starka och många att jag inte vet vad jag ska göra med dem.. Idéer?

Att ta bort stygn

Det var det då dags för på torsdag. Stygnen sku bort. Rymdes som tur in i bussen (det är inte alla gånger det händer här i vårt barntäta område) och kom till hälsostationen i tid. Så fick han modigt lägga sig på britsen och sköterskan började med sitt jobb. Det värsta var kanske att ta bort tejpet de satt ovanpå såret då förra veckan. Fattar inte varför de inte rakade lite av håret där. Nu hade tejpet fastnat så hårt i håret att han fick ont då det sku lirkas och klippas bort. Annors gick det fint. Fast det säkert inte kändes roligt. Kunde inte vara rikgt lika närvarande som vid operationen för Trull tyckte det var tråkigt att inte se så bra från vagnen..

Grisen var med och kollade att allt gick bra till. 

 För att han låg där duktigt fick han sista krysset som fattades för förtio fullt på "krysstavlan" och så var det dags för en belöning. Så vi svänge in på Prismas leksaksavdelning innan det var dags att gå till klubben. Det blev den andra grisen i hans Angrybirds familj. En kock. Sedan dess har den varit den som får äta morgonmål med oss. Se på tv med oss. Åka buss med oss. Spela med oss. Sova med oss. Så ja, han var nöjd med sitt val, det kan man säga! O brorsan fick inspiration att jobba lite mer på hans kryss han med..

En grå dag,mitt i veckan

Dagen började med att den yngsta målade lite. På sig själv. Det är en av hans nyaste talanger. Får han en penna eller krita hämtar han ett papper och sätter sig ner för att rita en stund. Hittar han en tusch. Ja då gömmer han sig i ett hörn och målar sig själv vacker..

Vattenlösliga..tja, kan man väl säga. Nog hålls det kvar trots skubbning i badet..
 Blusen tror jag tyvärr är förstörd. Eller så borde jag införskaffa något bra (starkt) tvättmedel.

Så struntade vi i det gråa vädret och regnmolnen och gick till parken en stund. Hann för en gångs skull prata en stund med en av de som jobbar där, en väldigt trevlig kvinna. O så blev jag bjuden på en massa olika bakverk av min äldre son.

 Trull blev också bjuden på dem men jag fick bjuda på ett överblivet kex jag hittade i vagnskorgen istället då han bara glatt smaskade i sig av sanden annors. Den lilla fjanten.

Fick flashbacks av kläderna. Blusen och byxorna gillade jag att ha på Trapp också.

En liten Trapp 

Ett litet charmtroll 

Hjärterum ger stjärterum

Mina tre kära

Tisdag

Dagen började med tandläkare för Tripp.
Han som senast somnade då de lappade hål utan bedövning tänkte vandra ut ur rummet denna gång. Han var spänd som bara vad och tårar rann emellanåt trots bedövning. Jag stod och masserade hans ben hela tiden de gjorde nåt för att få honom att inte vifta med armarna så instrumenten flög. Stackarn!
Efteråt gick vi en våning upp för att tigga till oss en läkartid trots att klockan var låångt över åtta då damen i receptionen menade att vi borde ha tagit kontakt. Nå, vår läkare var jättesnäll och klämde in oss mellan två patienter så vi faktiskt kom in i rummet nästan direkt då han hörde orsaken till vårt besök. Tripp sparkade i misstag i pulpetsbenet här för någon vecka sedan. Tänkte inte så mycket på det då de i klubben efter skolan sa till mig om det. Tänkte att han överdrev då han ville sitta i vagnen på vägen hem (och jag såklart nekade honom det). Bad honom försöka gå normalt de gånger han på morgnarna linkade till skolan. Men så, på måndag kväll, nästan två veckor efter olyckan då vi tittade på hans fot märkte vi att tån ju var alldeles uppsvullen. Läkaren trodde den var bruten. Röntgas ska alla barn på barnkliniken, SÅ fånigt  då det är så jobbigt att komma dit utan bil!
Åkte hem. Matade värktabletter i min stackare som bara skrek över tanden som blivit lappad. Det var nu  det tog ont.
Sambon åkte på jobb och då Trapp verkade ok och inte hade feber så åkte vi  äntligen för att köpa en ordentlig scoot (trick-sparkbräda) till Tripp som mormodern lovat sponsorera. Han kunde knappt hålla sig i skinnet på vägen. Så spännande att äntligen få en egen!  Och vilken sol det var som åkte hem! Jag måste säga att också jag tyckte den var fin!

En JDBug blev det, i härlig färg! Dyr men hoppeligen då bra!

och så susade han omkring

Då Trapp började bli trött och ville in började jag se mig omkring efter Tripp. Han hade plötsligt försvunnit efter att ha varit med de andra barnen på gården. Ringde hem honom eftersom min mamma sku komma och hämta honom för att åka till barnkliniken som läkaren rekommenderat. O vad hittar jag. Jo en megaledsen liten pojke som nu är så himla olycklig för att alla de andra barnen hade sagt att scoottin han valt är för bra för honom. För bra! Att de aldrig bara kan säga nåt snällt! Men vi var båda överens att det då åtminstone är bättre med en för bra än en för dålig. O med en bättre utvecklas man säkert själv också till bättre kvickare än med en dålig! O jag tycker mig redan nu, ett par dagar senare se en tydlig skillnad på hans trick. Hjälmen har nu också blivit ett måste. Första dagen var han nog så arg på mig då jag tvingade den på honom men nu efteråt har han inte alls gnällt utan sätter den utan uppmaning på huvudet då han går ut. Han föll rätt hårt här i förrgår och tycks ha insett faran med olyckor som kan hända. Jag sade också att han ju alltid kan skylla på att hans mamma tycker att två hjärnskakningar är tillräkligt, man vet aldrig hur det sku bli om det sku bli ännu en tredje.. Idag på morgonen hade också en annan pojke på gården hjälmen på sig för första gången. Det är en ovanlig syn här på gården, tyvärr.

Som tur hamnade han och mamma inte vänta så länge utan kom direkt till röntgen då de kom fram till sjukhuset och så var de fort hemma igen. Det hade varit en lång dag för mig fina unge. O ja, tån var verkligen riktigt ordentligt av. Men inte har han klagat på den närapå lika mycket som på tandvärken som uppstod efter lappningen. Den fick honom att hata tandläkaren..

Tack snälla mamma  för all hjälp!

Ska du elvistele på facebook?

Så frågade Tripp då jag tog bilder på vår nya pryl. Nej, men jag vill visa den för att jag är så nöjd! 
Köpte alltså äntligen ett skal till ipaden. De är förvånadsvärt dyra..Samtidigt köpte jag också en hinna att limma på skärmen som ju sprack på sommaren. Hoppas att det lite skyddar så det inte spricker mer (åt sidorna då) och att skalet skyddar den mot pojkarnas framgång lite grann. Kanske man tom. sku våga ta med den någonstans nu.

Färgen är egentligen rödare, lampskenet får den att se orange ut.

Gäster i akvariet

För att den yngsta har en ny hobby. Fast stolarna igen är fastbundna vid matbordet så att han inte kan släpa dem till opassande ställen för att nå dit han inte ska, så hittar han alltid nåt att klättra upp på.. O fiskarna är i fara. I förrgår fällde han glasen som skyddar övre sidan av akvariet ner i vattnet. Tur att ingen fick de vassa kanterna i huvudet eller blev mosad! Annors är det mest en massa typer som simmar omkring. Russinlådor. Plastmat. Ja man får kolla noga nu..

De möttes i skogen

Såg en skalbagge då jag tog en paus (gillar att samla tankarna och lugna ner mig med träden susandes ovanför mig) i skogen här om dagen. Plötsligt ser jag att en annan vandrar emot den en bit ifrån. Hur kan två små hitta varandra sådär i en stor skog? Hade de bestämt träff eller råkade det sig bara? Blev faktiskt lite nyfiken..