Julstädning

Natten före julen tog jag tag i saken, nu sku det städas bakom vår tunga hörnsoffa som är inkilad mellan möbler och svårflyttad. Överdraget jag tvättat sku tillbaka på den och jag passade på att dammsuga bakom och under den. Trull har tydligen sysselssatt sig med att slänga saker bakom den, det blir ett utrymme mellan väggen och ryggstödet. Ett utrymme dit det rymms en massa. Vad hade vi egentligen behövt julklappar till, här fick de ju ett ämbare fullt med borttappade leksaker!

God Jul!

I år samarbetade vi. Sambon var fotograf och fotoshoppare och jag ritade bakgrunden. 

Jag önskar er en riktigt god och fridfull jul!! 

Själv ska jag snart skicka iväg barnen och sambon till farföräldrarna, göra klart de sista klapparna och sedan paketera hela faderullan. Har ju inte haft möjlighet till det då de hela tiden hängt runt om en..

Julkort vi skickat

Innan jag visar er årets kort får ni se lite äldre. Ett par har jag glömt hur de såg ut, från då Tripp var liten och man ännu använde en sådandär kamera med film, ni vet.. Men de flesta hittade jag. 

2003 Världens sötaste baby

Följande år tror jag det var kortet på en sovande tomte med en ljusslinga kring sig. Han                             kunde inte vara stilla en sekund i vaket tillstånd.

2005 Dethär är jag inte hundra om det var ett julkort men jag tycker det.  Tripp med sin Leo.

2007 Två febriga bröder

2008.  (Gillar tyget vi hade på soffan då. )

2009 Med de nya fiskarna i bakgrunden

2010 Första photoshoppade bilden. 

2011 Gillade jag skarpt

Dagens andra julfest

Ja igår var det också skolans julfest. Eftersom det brukar vara ont om sittplatser och vår yngsta är lite av en uppträdare och vi var rädda att han sku stå på scenen med alla de andra (utan att ha övat orden) så bestämde vi att bara jag sku gå tillsammans med Trapp. Men Trapp hade en lång dag och valde till sist att stanna hemma med lillebror och sambon. Jag kom hem lite över fem från föregående ställe och tjugoen över måste vi gå iväg till bussen med Tripp för att hinna på julfesten. Nå just den bussen kom för tidigt.Men vi kom som tur just i tid till skolan..
För en gångs skull fanns det gott om sittplatser för familjen, men på elevernas bekostnad tyvärr. De fick inte sitta i salen. Vilket jag tycker kändes rätt dumt. O då de tidigare önskat att bara en förälder per familj kommer så var det ju lite onödigt då det var rader tomma nu..

En riktigt fin julfest. O för första gången fick jag helt bara sitta och titta ifred!

Men mamma, du sa ju att vi hade bråttom! Ja,ja men ibland går skönheten framför skyndande, och så tog jag en bild av min söta son framför den sagolika lilla kyrkan på vägen.

Lucia var fin. Här kunde Tripp ha varit med om inte han gått om förskolan. Därför kändes det extra rörande att se alla de bekanta ansiktena, allvarliga inför den stora uppgiften.Nästa år är det Tripp som går på trean och får vara med i Luciatåget. <3
 Tripps kompis spelade modigt och fint (faktsikt helt rent!) en sång på blockflöjt och Tripp var så stolt över honom! Tänk att han är min vän!

Nytt för i år var ett väldigt fint uppträdande av ett gäng små flickor (isprinsessor) med färgade band de viftade på. Vackert! 

Min lilla tomte såg man tyvärr inte så mycket av där han stod inklämd i ett hörn bakom en mycket längre klasskompis och dessutom med en stor papperssnöflinga framför ansiktet största delen av tiden.
Deras musik tog slut mitt i pga. tekniska besvär men de fortsatte sjunga och dansa till publikens applåder. Men oj du milde så ledsen han var efteråt. Han som varit så himla nervös redan innan..


Efteråt missade vi igen just bussen och hamnade vänta på nästa i över tjugo minuter i kylan. Nå. Hann fota oss och han hann leka i snön. Jag som inte ens hunnit äta lunch öppnade en chipspåse vi köpte på vägen för att inte kollapsa och var glad att jag hade utebyxorna på mig. 

Kompisfoto 

Min fina,fina nioåring.

Det var riktigt skönt att hengaile med bara honom igen, för första gången på länge. O så tog jag en del bilder på honom för det blir ju mest bara taget på de yngre nuförtiden då jag hänger mest med dem om dagarna. Hemma var vi alldeles för sent, efter nio och så sku han ännu äta. Stackarn var nog rätt trött då jag väckte honom idag för att gå på betygsutdelning.

Men NU har vi ledigt!

Klubbens julfest

Torsdagen var en hektisk dag. Halv tio var det klubbarnas gemensamma julstund. Det var julgröt och lite tal om deras verksamhet och ändringar som kommer att ske på vårsidan. Ledaren blev riktigt röd av att överrösta salen full av barn. Så var det allsång och den minsta gruppen som uppträdde med en ringdans. Annors var det fritt häng och härjande.. Lite kaotiskt och högljutt men såklart mysigt med alla små tomtarna och glada barn!

Trull sprang omkring för sig själv. Tänk att han blivit så duktig redan! 

Bröderna och vänner

Trapp meddelade nog fort att han "var mätt". Risgrynsgröt var tydligen inte hans grej. Trull däremot åt senare två portioner (kall) gröt efter allt härjande.
Jag är så glad att de har två manliga ledare, det behövs i denna branch!

Små som uppträder och så Trull som jag misstänker att sku ha velat vara med i ringen. Han kommenderade inte alls oss att vara tysta som han brukar då jag sjunger.

Efteråt då flera gått hem var nog bäst enligt dessa. Då fanns det utrymme att leka vilt. 

 Efteråt sprang vi hem för att sova en kort dagssömn. Men det blev ju inte så lyckat då han måste kolla så länge på traktorerna på gatan. Så vi kom sent till nästa ställe. Trapps klubbkompis från förra året som vi har försökt träffa sedan sommaren. Nå just igår blev vi sedan bjudna till dem och jag ville ju inte göra Trapp besviken så vi klämde in ett lite kort besök innan jag måste iväg på följande julfest. O det var jättefint att se hur bra de ännu kom överens fast pojken nu går i förskolan och de inte har träffats på länge!

Ett gäng små tomtar. Vår lilla tomte hängde mest i famnen på mig innan han morskade till sig och hittade deras trappor där han sen trivdes bäst. Då vi sku hem blev det DRAMA och han skrek för allt vad han var värd. Så hårt att flickan i familjen bad om sina hörselskydd faktiskt. 

En liten gran

Vi fick en liten julgran hemlevererat förra söndagen av mina föräldrar. Pappa odlar faktiskt långa rader av dem på landet. Men de senaste åren har vi bara velat ha små, vi måste ju också rymmas in här. Men en liten en har jag inte kunnat motstå, nog hör det ju julen till!
 Jag lade fram pyntet jag accepterade och pojkarna prydde. Riktigt fint, fast man fick lite uppmana dem att sprida ut dem.

Gillar starkt vår stjärna! Blingbling ska det vara!

Vitt, glittrigt och fluffigt

Mycket fåglar

O en liten en som kastade upp mitt i prydandet och nonchalant fortsatte som om inget hänt.

Efter detta har granen fått flytta upp på soffbordet vi brukar ha där i hörnet. Det drogs liiite för mycket i alla prydnader. O ska vi säga så att det barrar lite..

Lite ensamma

Det verkar de nog vara, Läikky och Jaffa. Plötsligt har också Läikkys stora orange fläck på huvudet blivit bara två pikusmå prickar. Kanske sakanar den sin kompis? Så dumt att de inte säljer av dem längre, guldfiskar. Inte åtminstone på ställen dit vi lätt kommer för att köpa. De kan tydligen beställa av dem, men vi vill ju inte köpa grisen i säcken utan välja den som passar in i gänget.
I veckan grovstädade jag akvariet. Julstädade.Lilla pumpen och alla glasen. Tömde nästan ett ämbare fullt med växter i bion. Nu ser det mycket ljusare och rymligare ut.
Men att städa akvarium med en tvååring..nej hjälp. Det göra jag inte om på en tid!! Ni kan tänka er hur blöt vår lägenhet var efteråt då han sprang omkring med två håvar som sku dippas i ämbarna hela tiden och "hjälpa till".. Men jag höll ihop mina nerver och fick det gjort. Tror de såg lite gladare ut och sade tack. ;)

Varför vi lägger oss sent och vaknar tidigt..

Han har liksom inte fattat det förr. Att det finns ett stort fönster i vårt sovrum. Brukar inte sporta med att ens bemöda mig öppna gardinerna då ingen endå tittar ut genom fönstret i det rummet.. Nå. Nu tände jag ljusslingan i fönstret för någon vecka sedan och ville såklart visa den till ungarna. Det var en som blev mer vild än de andra. Ett fönster att kolla på traktorer genom!! För det åker ju av dem här ute på gatan dag som natt, tyvärr.
Så på kvällen kan han sittä där bakom gardinen någon timme. Ropa Kakkoo!! varje gång han ser blinkljus eller ser en trektor, eller ens hör ljudet av nåt som kunde tänkas vara en traktor. Han lugnar sig. Lägger ner sig. Slumrar till. Och hör ett motorljud.. KAkkooo!! O så sitter den lille fånen där bakom gardinerna igen. På morgonen. Ja då vaknar han också tidigt för att hinna se så många som möjligt. Stackarn kommer nog att vara väldigt besviken då våren kommer och denna underbara gratis underhållning tar slut.. Min sötaste tokstolle!

Det protesterande hjärtat

Har väl lidit av babyfeber ungefär sedan barnsben. Då gick jag omkring på vägarna, stolt som tuppen med min ljusröda dockvagn, och trodde på allvar folk trodde att jag var en liten mamma.
Som tjugoåring blev jag då (oplanerat) gravid och hann fylla tjugoett innan världens finaste lilla typ föddes. Det är nu nio år sedan och två underbara pojkar till har vi fått i våra liv. Underbara men väldigt, hmm hur sku jag säga det, utmattande. Fulla av liv och åsikter de verkligen inte är rädda att visa, högt och ljudligt! Vår vardag är minst sagt tung och just nu känns det som att det räcker med dessa härliga barn. I synnerhet som vi bor så himla trångt i vår trerummare. Hade jag varit miljonär..ja då sku vi ha ett stort hus där det sku rymmas ett par till, där sku de ju kunna springa ut och in i trädgården. Men ja, nu är vi inte miljonärer utan faktiskt rätt så fattiga.
Eftersom redan två av de vanligaste preventivmedlen har resulterat i små knytt så kändes det som att det behövs nåt man kan lita på. Är dock VERKLIGEN inte färdig att säga helt stop så det fick bli hormonspiral. Den sattes då in idag. HUJ!
Själva ingreppet var ju fort förbi. Ont tog det, vet inte om de smärtlindrande inte ännu hade börjat fungera ordentligt eller om det var nervositeten men efteråt..
Både läkare och sköterskan såg helt shockade ut då det plötsligt började forsa tårar. Panikattack? frågade läkaren. Nej, bara sorg över en avslutad era svarade jag. För sorg. O herre du milde så det känns. Vrider sig i magen. Stramar åt kring bröstet så det känns som om man inte får luft. Tårar som bränner. Det är ju det absolut bästa som finns. Att vänta barn, leva det hemliga livet med en inneboende. Förlossningen. Urkraften. Att man klarar av att föda fram en perfekt liten varelse som genast vänder de stora,mörka ögonen mot en. Närheten av den nyfödda. Amingen. Symbiosen. Att någon verkligen behöver en. Jag sku alltid kunna ha babyn. Alltid. Därför måste jag nu bestämma mig för att åtminstone ta en säker paus på fem år. Fast det hur sku skära i hjärtat och orska smärta i hjärtat. Måste ju njuta också av de jag har. Men endå.. oj suck.
O medan jag försökte lugna mig skrev hon fort ut lätt antidepressiv. Men vet nog inte om jag tänker ta av dem. Har ju klarat mig rätt så bra nu nåt år utan. Känns ju lite fånigt att det är det enda de kan göra. Då man egentligen bara sku få tala ut en stund. Tala med en väninna var en annan idé. Ja vem då? Har ju egentligen ingen sist och slutligen..
Men ska nu ta och gråta ut.För mycket annat kanman ju inte göra. Kunde inte heller hejda tårarna inatt då jag skidade, halv elva, för att ens kunna fundera på att sova inatt. Det var förresten fint. Lyssnade inte ens på musik utan tog en tur i skogen då åkrarnas spår var så igensnöade efter de senaste dagarnas horribla blåst att det inte ens fanns några spår kvar.
En hund. Ja det vill jag ha! En liten hårboll att älska villkorslöst. De blir ju aldrig vuxna. Men sambon gillar inte hundar och är allergisk. Så jag får väl bara fortsätta snegla på andras babyn och andras hundar och tänka att jag borde vara lycklig med det jag har. Kanske jag blir det en dag. Fast kroppen sku skrika tills döden tar en.

Ett projekt

Började ju mitt stickande för en tid sedan, med mössor till de andra i familjen. Såklart sku ju Trull också ha en. Men den måste vara varm, så jag gav mig in på detta med att sticka med två garn samtidigt. Stickade en mössa som liknade Tripps. Men den blev för tight då han ju systematiskt vägrade prova den i början. Rev upp den. Läste instruktioner på nätet och gav mig in på en ny sorts mössa. En i babymodell. Men hittade bara en för tunnt garn och babyn. Försökte räkna ut ett eget mönster för mitt dubbla garn och tvååring. Och misslyckades tydligen. Eller den går på honom om man klämmer in huvudet i "gropen"..men inte kan man säga att den är passlig. Gissa om det harmar då man lagt ner så många timmars jobb på den. Men åtminstone kan jag säga att jag gjort en fin mössa..fast den inte passar.