Mellanrapport från de blöta världarna

Det stora mår som vanligt. Babyna är inga babyn längre, och funderar allvarligt på att försöka sälja dem och bli av med den konstanta risken för vattenskada.. Visst är de underbara och älskar att följa med dem. Men,men. Vi har tre vilda pojkar och bor i en trea.. Vet bara inte om jag kan göra mig av med dem. Vet att sorgen kommer att vara SÅ stor här hos vissa.

Här har de just fått en massa nya växter då jag fixade om det mindre akvariet. Stjärnorna står för juldekorationer. Visst måste väl fiskar också ha sådana?!

 Jag vill tipsa om att ifall man letar efter ljusare guldfiskar kan få köpa några billigt här. Både en tydlig Shubunkin och så ett par Sarasan/blandningar. De har ju varit till salu länge. Har man riktigt fint akvarie eller en bra damm kan man tala om de andra också.. De vi redan döpt alltså. Heh.

 Här är det nya bottnet i det mindre. Mörk, mjuk, sand. Inte lika mörkt som det förra jag egentligen gillade. Tror dock det inte var så bra för vare sig fiskar eller växter, och då det var mer grus än sand så fungerar det på ett helt annat sätt. Hoppas detta ska vara mer lättskött! Tog dessutom bort en massa växter och hoppas dessa nu växer sig stora och fina och alginvasionen ger med sig. Sen ska jag fundera på några fler fiskar. Nu ser det lite magert ut här.

En utfärd till mormor

Den andra fyller min mormor år. Hon har inte varit så förtjust i stora fester på sistone, så har inte hälsat på hemma hos henne på länge. Men nu tänkte jag det vore roligt att hälsa på henne med barnen. Så förra fredagen, medan sambon var på jobb, tog jag de två yngre och åkte iväg i ösregnet. Det tog länge. En timme åt båda hållen, med bussbyten och alltihop. Men det var det värt! Tycker det är lite synd att inte pojkarna haft minnen från hennes hem, vi har mest hälsat på på sommarstugan där pojkarna har kunna springa av sig ute på den stora gården.

Men nu var vi här! Kändes bra att se dem leka på samma golytor man lekt på själv. Här finns det gott om utrymme för sådant! Men nu var det så länge sedan barn lekte här, att vi tog det säkra för det osäkra och packade med oss några av de käraste just nu. Så satt de där länge, lugnt och snällt.

 Vi blev bjudna på gott. Var så stolt över min stora som satt där och åt bakelse med kniv och gaffel i sin nya skjorta. Rosorna (med glitter på!) hittade vi (som tur) på vägen. Ville ju inte komma tomhänt fast jag antar hos blev gladare över de unga gästerna än blommorna.

 Så stannade vi någon timme, innan farten kring bostaden blev så hög att jag var rädd att de stora vaserna snart sku börja trilla i kurvorna.. Så vi gick medan allt ännu var bra. Hade ju dessutom Tripp ensam där hemma. Denna gran är förresten också från Ingå, och mina föräldrars landsställe.

 På vägen hem måste vi byta buss. Bestämde mig redan tidigt att ta på Annis tips och ta en liten omsväng till Stockmanns julfönster. Hade ju inte kunnat föra in pojkarna till stan kring jul då vi var så sjuka hela tiden.
Men nu fick vi då förundras. Du ser dedär paketena där på fönstret?! Vid varje paket satt en liten sensor och en liten text där det stod tex. Vagnen. Då man viftade framför paketet där det stod "vagnen" så började vagnen i fönstret att röra på sig!! Gaska häftigt tycker jag! Att vi är såhär långt med julfönster också! Och visst var det ju helt jättefint igen!

 Alla yttepytte detaljer.

Alla söta idéer. Som skrämmande plancher av köttätare på väggen i växtätarnas rum.

 Men detta imponerade nog kanske mest Trapp. Ett helt fönster fullt av LEGO!

 Där samsades Chimas lavasprutande vulkan, Simsons familj och de rosa Friendshusen. Tåg och polisstationer och fina flygplan som for runt i luften. Jag var nog imponerad!

 Stackars Tripp ringde ju och var lite ledsen och uttråkad. Men vill man inte så vill man inte. Var dock jättenöjd med presenten vi kom hem med. En ny batikblus från Indian bazaar. Där hade jag inte varit in på många, många, år. De har ju så mycket fint. men också sjukt dyrt!

Då vi kom hem avslutades ännu kvällen med filmkväll. Frozen, för pojkarna fick biljetter till Disney on ice till julen, och ska nu peppa dem med filmer som hör till temat, tror jag bestämt!

Gott nytt år!

Nyåret firades hemma. Sambon jobbade till klockan sex och hälsade ännu på, på ett större kalas, innan han kom hem. Hans föräldrar satt då här i vårt vardagsrum efter att ha hämtat hem Tripp.

De stannade en stund och pratade, nu båda sjuka.. Lyckades bra här. Kröhöm. Svärfar får inte ens äta smärtmedicin, och kan tala om för er att halsontet på riktigt varit jättesjukt! Och länge!

Kollade på fyrverkerier från balkongen. Vi har superb utsikt över åkrarna! Bakom skogsranden syntes dessutom de största och finaste, som orkade så högt upp. Svärmor var imponerad där hon stod och kollade med de yngre.

 Så åt vi festmåltid. Gick modigt ut sådär halv elva tiden. Första året ingen verkade vara rädd, vi behövde alltså inte hörselskydd.

 Pojkarna var utrustade med ögonskydd och så fick de för första gången "leka med papater". Alltså pappan smällde och de tyckte det var cool.

 Vi hade långa sprakastickor också, detta hade de lärt sig att man kan göra, redan förra nyåret.

 Såra oskyldiga soldater. Spännande att se på om de smälter eller inte.

 Jag filmade.Vi sköt raketer för första gången ever, och måste ju föreviga det. Vet att barnen älskar att se på roliga saker vi gjort på datorn, och detta är nu definitivt nåt jag vet att de tycker att är roligt att se tillbaka på.

 Vi såg väldigt fina! Och våra egna var också mycket finare än jag trodde de sku vara! Hade ju bara köpt nåt på måfå. I år betedde sig också festfolket bättre än året innan. Skönt! Roligare att stå där och njuta av färgerna då!

 Vi hade lite ljusshow med stickorna och färgbytande stora ringar.

Och stannade kvar säkert till halv ett då det var så fint. 

 Så blev det god efterrät. Tänk att de är så stora och fina redan våra barn, att man kan ha det såhär trevligt tillsammans med dem! 

GOTT NYTT ÅR  till er alla!!

En skidtur

Den 30 kände jag mig såpass ok att jag orkade tänka på att gå ut. Visste att snön var på väg att smälta bort och ville att Trapp sku få skida, ja hade ju själv också lust! Så grävde fram hela faderullan från förrådet, provade skidpjäxor och värmde glögg till termosen. Så begav vi oss ut i lätt fallande snö.

Den lilla fick ännu välja om han ville skida eller åka. Valet var lätt verkade det som.. Så packade skönt om honom och knöt fast snöret kring magen.

 Den äldre fick skida själv. Men pjäxorna var på tok för stora och skidorna var mycket längre än förra gången han skidade. Så fötterna vinglade okontrollerbart och det var ett enda fallande hela vägen. Han var så arg! Låg där och väste fula saker på marken.

 Men så kom vi fram till palstan (inte ens en kilometer ifrån huset) och hade paus. Varm glögg och fina pepparkakor gjorde alla gladare och snällare.

 Kollade om allt var ok på palstan. Såg harspår överallt, de hade också vilat inuti kojan. Tyckte det var rätt sött. Men var mindre glad att de gnafsat i sig av hallonbuskarna..

 Så vände vi hemåt igen. Trapp kämpade tappert. Hatade alltihop men talade inte ens om att ta av sig skidorna.. Nästa gång (hoppas innerligt det ännu kommer fler chanser!!) tar vi ett annat par (nya, begagnade) skidskor och hoppas på bättre stöd kring foten! För han har nog alltid varit den som så gjärna gett sig ut i skidspåret med sin mor.

Den lilla däremot. Ja han tog plötsligt och somnade där bak. Ganska sött då det hade börjat regna och allt.

 Man sku inte alltid tro att han är fyra år. Min sötnos.

 Så vände vi inne. Bytte lite kläder och åkte iväg mot Malm. Gick till butiken för att köpa nyårsmat och så passade vi på och fuskade med middag från mäccen. de var nöjda fast det blev sent.

Nu hoppas jag bara det verkligen ännu kommer mer snö och passligt före för vintersport! Det är ju så roligt med lite olika sådana!

Iskallt, tackar!

Förra vintern var det inte mycket kallt. Och den veckan det var det, så var jag så sjuk att jag inte klarade av nåt extra. Så det har vuxit och vuxit. Isberget i frysen. Barn och vuxna som lämnar dörren öppen i sommarvärme..

Nu innan nyår, den sista dagen de hade lovat kallt, tog jag tag i saken.

Tror det var på tiden, om man säger så.. Hela lavoaren fylldes med tjocka flak. Nu är jag nöjd varje gång jak kollar in bakom dörren.

Amaryllisar

Vi kom hem igen, med de yngre och sambon den 28 på kvällen. Tripp stannade ännu kvar hos farföräldrarna. Svärmor blev ju nämnligen  på sjukledigt hela veckan, hade lyckats smitta ner henne ordentligt..

Hemma väntade min vackra Amaryllis i blom. Fin och ljusröd i år.

Amaryllisen jag fick av min moster däremot.. Vaknade en natt av ett konstigt ljud, men orkade inte stiga upp och se vad det var. Följande dag då jag sku sätta mig på min plats, då märkte jag vad det hade varit. Blomman hade fått nog och hoppat i marken.. 

Räddade den och lade den i mycket större kruka och nu blommar den så fint så! Krukan av trä har jag fått av min moster nåt år, tycker hemskt mycket om den. Hade den som årstids"krubba" på bordet en tid tills jag bytte ut den mot nåt annat och satt den och vilade en tid i skymundan. Nu är jag lika förtjust igen. Den är så lätt att få allt att se fint ut i! 
I bakgrunden ser ni att ännu en Amaryllis är på väg. Julblomman jag fick av mamma. Tyvärr är sambon väldigt allergisk för Hyasinter så lade den "långt bort" i fönstret då den blommade, kröhöm, hjälpte nu föga.. Men då den slår ut i blom ska den nog också få paradplats på bordet! 

Det är nåt med dessa stora skönheter. Tycker de är så ståtliga och fina! 

Bastu och lite uteliv

Pojkarnas farföräldrar har ju en bastu, en som man hederligt eldar med ved. Så mycket bättre än elbastu! Ännu bättre är att man kommer rakt ut på gården, som vätter mot skogen, då man vill svalka sig. Där rullade min kära Tripp i snön på annandagskväll, och svalkade sig tills farmodern var riktigt orolig.

 Också jag gjorde snöängel i nåt skede. Så roligt. Så obehagligt och behagligt samtidigt, att rulla i nåt så kallt.

Följande dag var jag såpass i skick att jag ville gå ut i skogen och gå. Titta på snötunga grenar.

 Småle åt urban skog.

 Kom tillbaka till gården efter barnen. Svärmor hade gjort fina dekorationer kring huset.

 Så gick vi tillbaka mot skogen. Detta tyckte ungarna var SÅ roligt. Pappan skakade på trädet och de blev vita.

 Det såg så roligt ut och skratten ekade långt.

Och proceduren upprepades många, många gånger! Mina små snötomtar. 

 Så hämtade vi pulkorna. Först tyckte jag de absolut inte kunde åka i skogsbacken. En smal och rätt brant väg där mellan de tjocka trädstammarna. Livsfarligt! Men så märkte jag att fastern hade lärt Trapp att styra rätt bra, och att det endå verkade gå rätt bra. O minerna, de gjorde att det var ok.
Den lilla latmasken fick åka snålskjuts upp.

 Sen kom de ner med fart. Lekte SuperMario kart 8 tävling i backen. Kastade kottar som "bananer" man halkade på. Också jag vågade till sist vara  med. Fick någon kotte i skallen. Skrattade och skrek så rösten försvann en stund igen.

Följande dag var också Tripp med i backen. Men då var det redan så mörkt att bilderna inte blev till nåt, tyvärr.

Snadi stadi

Det var Trulls dagisvän, som fyllde fyra på julafton, som nu den 26 skull fira på Snadi stadi. En mycket opassande dag att fira på egentligen, men tyckte lite synd om tösen då jag visste att flera av de inbjudna var bortresta över julen. Så vi masade oss in mot stan med pappas skjuts och lite fixande. Ville inte lämna stackars Trapp ensam med min kära släkt (tror på nåt sätt inte han hade uppskattat att sitta som enda barn vid matbordet i måånga timmar..) så tog med honom. Hade tänkt betala in honom själv, såklart, men så var värdfamiljen snälla och sa att han kunde ta en av de inbjudnas plats. Så plötsligt var han med på kalas..

En familj var sena och det blev visst lite långtråkigt att bara sitta och vänta, då de visste vad som väntade utanför rummet. Födisbarnet fick nog och rymde iväg och lekte medan hon väntade, men våra satt snällt kvar. Fast inte var det ju maten de var här för, fast det var bra bjudning (tyckte Trapp, Trull har varit i nåt mathat mode hela julen..). Så kom de sena gästerna, barne åt, kakan kom och det sjöngs..

 Så var det dags! Dags att springa av sig. Utforska och klättra.

 Hitta på lekar i  farten.

 Jag följde med överallt, för den minsta är nog ännu lite i behov av stöd till en början. Och visst är det roligt att åka ner för uppblåsta rutchbanor!

 Dessa var roliga hästar. Man måste liksom gunga upp och ner på dem för att få dem att åka framåt. O så fanns det massor av dem, nåt för alla. Våra var inte så intresserade av rummet man ser bakom, med skateramper, men vet att Tripp säkert sku ha varit mest där. Roligt med nåt för olika åldrar och intresse!

 Men det bästa, åtminstone för Trapp var nog säkert bilarna. De hade en så fin väg som gick genom hela utrymmet, med rondeller och allt.Och BRA bilar och cyklar. Han körde omkring som en fartdåre, snyggt kurvandes förbi långsammare fordon.

 Han var så nöjd med cykeln, det var länge sedan han fick öva att trampa senast, har ju haft balanscykel i bruk bara på sommaren också..

Två timmar gick alldeles för fort och det var nog så motvilliga barn som gick till pappas bil som stod där och väntade. Måste försöka bonga någå billigare biljetter och en lugn dag och gå på nytt. Nu hade vi nämnligen tur, det var ju en jätte lugn kväll då många säkert satt hemma med släkten. Hih.

Mera släkt

På julannandag var det dags för jullunch hos min moster. I år var det nämnligen så att många av "det vanliga gänget" (systrar o kusiner) inte var på plats på julafton utan firade med sambor och äkta makars släkt. Så nu sku vi träffas! Förutom då mellansystern som fortfarande var i Afrika. Men problemet var att vi var bjudna på Trulls kompis kalas klockan fyra och denna lunch började två.. Men satsade nu ändå på att ens träffa dem kort. Pappa var snäll och körde oss hit och dit, Trapp, Trull och mig. Tripp blev besparad.

Det var ju inte länge vi hann vara. Men hann dricka glögg, hälsa på alla och utbyta några julklappar till faddrarna och så.. Vi kollade på den imponerande tomtesamlingen min moster har samlat på sig genom åren.

 Så hann vi också med den goda förrätten. Börjar bli trångt vid bordet. Och då var ju inte riktigt alla på plats. Högljutt men ganska bra, tycker jag nuförtiden,med många generationer vid bordet!

                       
Så var det dags att tacka och åka iväg vidare mot Snadistadi, ett ställe jag aldrig hade besökt innan..