onsdag 20 februari 2013

Sportlov

Rätt skönt faktiskt. Fast man märker att de varit lite för intensivt tillsammans nu dessa barn.. Lite dåligt sådär på sportsidan har det nog varit då jag inte klarar av att knyta skridskor och är lite rädd också för att prova på att hjälpa dem med skidutrustingen med mitt onda finger. Men vi har åtminstone varit ute. I parken och pulkabacken, med far sin var de också på skogsäventyr, mycket uppskattat. Han har äntligen insett att här finns härlig natur inpå knutarna, ute behöver inte betyda stå i parken och ha tråkigt.

Försökte få Tripp att väcka Trull från en försenad tupplur på måndag. Inte heller han hade hjärta att göra det. Men han är så söööt!Titta nu hur gulligt han sover! Min lilla barnkära. Han älskar verkligen små! <3
Trull älskar att rita och övar sig på att klippa också. Hittills dock utan reultat (kan bero på den urusla saxen). Fast kanske det är bra med dålig sax då den alltid landar i håret i nåt skede..

Trapp övade sig på att "snoukka" i pulkabacken igår.  Och njöt helt tydligt av att åka pulka med sin mamma. Mamman i sin tur skrattade som hon inte gjort på länge då hon åkte med pulka och peffis med Trapp och Trull. Varför gör inte jag det oftare? Synd bara att backen är farlig och dålig.
Rekommenderar alltså pulkaåkning åt alla som har möjlighet till det!!
Medan två poserar så fint i ninjapose springer den tredje undan så snabbt benen i pingvindräkten tillåter.. Han har börjat ogilla att man tar bilder av honom.  
Idag blev det en tur till parken på morgonen innan mamma kom på besök. År efter år funkar dessa backhoppare för denna pojke. En vintersuccé! Gick åtminstone att köpa på Stockmann förra året. Så hade Lidl av dem nu också, men till det saftiga priset på 10€. Gubbarna blev kvar i butiken..

Mina käraste <3

Livsfarlig och hal men ganska roligt att åka hårt sålänge ingen slår sig efter guppen mitt på..
 Så kom mamma efter lunchen. Försökte få Trull att somna innan hon kom men han kominte till ro innan det ringde på dörren. Så ingen dagssömn blev det idag. Istället blev det en hel del härjande, lekande, skrattande och så våffelkalas. En riktigt bra dag alltså!
Festmellanmål och härliga blommor på bordet! Tack snälla! 
Vi brukar förresten varje kväll vid middagsbordet, i tur och ordning, berätta vad som varit det bästa med dagen. Pojkarna tyckte idag det var då Mommo var här så länge och lekte med dem och jag svarade att det var att jag fick blommor. Har inte velat slösa på sådana på en tid men nog gör de ju livet vackrare och man blir glad varje gång man ser dem i köket.

Om att inte inse när det lönar sig att ge upp

Ja ni kanske minns olyckan med Handyn, aka algskrapan, innehållande rakblad i storlek xxl. Såren hade läkt riktigt bra då jag kollade på lördagen. Tummen var ännu känslig och naglarna har ännu jack på sig men i det stora hela var de ok. Inga plåster behövdes sedan en tid tillbaka.
Nå. Akvariet sku putsas, det hade samlats alger på glaset jag ville ha bort. Handyn låg där med sitt rostiga blad på hyllan. O jag tänkte att jag inte kan ge upp, inte låta rädslan ta över makten, det är ju det bästa redskapet för sådanthär. Att det måste lossna bara jag provar försiktigt på rätt sätt. Så jag tog en kniv och försökte peta bort rakbladet..och ja, det tog kanske en minut så slant det på nåt sätt igen och jag visste att det gått illa igen. F-N!! Nu grät jag tom. lite över min egen idioti. O blev lite rädd om jag ska vara ärlig. Skar upp en djupare bit på sidan av samma tumme som just läkt. Som tur blev skinnet och hänga på en liten bit vid sidan så inte hela biten lossnade. Den trycktes bara hårt tillbaka och så paketerade jag in tummen som jag gjort veckan innan, har ju liksom vanan inne. Men ATT DET HARMADE! Igen en vecka med gummihandskeliv, man leker ju hela tiden med vatten i en småbarnsfamilj. Matlagning, rumptvätt, disk, torkning av bordsytor och så då två akvarium att sköta på det.. Att tvätta håret med gummivante på så det inte rinner vatten in i den är tex. inte det lättaste kan jag tala om för dig. Men ja, hade tur och såret har inte blivit infekterat denna gång heller och ser ut att läka rätt bra. Tur är man ännu ung med skinn som repar sig relativt bra.  Men nu. Nu slängde jag bort Handyn. Packade den in i ett hårdare plast (som den skar igenom) och två pafflådor. Vill inte att någon annan skadar sig heller. Men nu sku jag behöva nåt alternativt att skrapa  loss algerna med. De sålde nåt som verkade fiffigt i akvariebutiken men för tjugo euro. Huh! Nå kanske en annan månad då man har mer pengar (heh, yeah right..). En tredje gång sku väl ha varit slutet på min hand nämnligen, kan jag gissa mig till.

Varsågoda, en misshandlad tumme, flera dagar efteråt då det äntligen slutat blöda..

Älska vintern

Det gör jag idag!

Har ni tagit er en tur i naturen? Kollat på vida vidder av gnistrande snö omringat av vintervilande skogar med snötunga grenar. Det fyller själen. Också Tripp blev riktigt och stirra ut över ängar och åkrar idag då vi gick mot den farliga pulkabacken. Stärnhimmel som glimmade i takt med snön. Månen som blädade. Trull tyckte nog alla lampor i omgivningen kunde ha varit månar. Han trivdes för en gångs skull ute trots att kinderna frön. Yrade på som största brorsan och åkte med glädje pulka. Hittills har han varit rätt avigt inställd mot detta med snö och kyla..

Jag kände mig nästan tvungen att ta en skidtur också i skogen ikväll, det är nåt så magiskt över sådanahär vackra kvällar. Med nysnö på marken som täckt allt det fula. Tystheten i den mörka skogen. Inte en själ på ängarna. Lyssnade på A state of trance och gled fram i spåret i takt med musiken. Äntigen hade jag nästan bra valla på skidorna. Det flöt på och jag föll inte i den farligaste backen. Sista biten friskidade jag igen, börjar nästan kunna det. Men huh, det är nog rätt tungt då man inte har tekniken. Roligt att våga skida hårt dock, då det bara är någon enstaka hundrastare i farten.

Nu är jag slut. Gonatt!

måndag 18 februari 2013

Förra veckan


Gick lite i en dimma. Den också. Sambon jobbade kväll eller dubbelturer så vardagen och nätterna föll på mitt konto. Jobbigare blev det då den lilla lider av magont nu hela tiden. Dag och natt ska man hålla handen på hans lilla runda mage och nätterna igenom kvider han. Upprepas det ännu denna natt så måste jag nog bara uppsöka läkare, tyvärr, fast jag vet att det inte blir till nåt med undersökningarna.
Men vi hann äntligen hälsa på Trapps gamla klubbkompis, tror der är närmare ett år sedan sist fast de bor så så nära. Började med lite peffisåkning i en liten backe i närheten.
Det var fyra barn till i början men då de gick hem för att äta blev de våra fyra kvar. Lilla Trull åkte fint på bara rumpan och trivdes bra!

De större åkte lite hårdare och snön den yrde!
Så gick vi hem mot dem. Trapp och hans första bästa vän traskade hela vägen,babblande, hand i hand. 
Mitt hjärta smalt.
Hemma hos dem drogs de flesta leksaker fram och alla trivdes. De två yngre kom efter den första shocken rätt bra överens. Det är ju alltid lite jobbigt att låna sina saker i denna ålder..



Vi blev bjudna på lunch och för en gångs skull ÅT de!! Trull tog mera två gånger till och med!
Efter timmar av lek fick de ännu efterrätt innan det var dags att börja gå hemåt, timtals efter vad vi först talat om och redan nu klagade nog alla inblandade.
Men ännu hann de med lite åk på gården innan vi började gå hemåt och de åkte efter sin pappa från sjukhuset där han varit på knäoperation.

Trull lyckades förresten igen. Han klarade sig så fint i deras trappor att jag i nåt skede lät honom gå själv då han hela tiden traskade upp och ner där. Kollade att han kommit halvvägs på sig resa neråt efter fler bilar. Så hörs duns-duns-duns-duns. Rusar ner och hittar honom liggande på rygg med foten i luften -pipi! Ja pipi får man väl om man gör kullerbyttor fast hur många steg. Dottern i huset förevisade fint hur han med armarna i luften rullat ner och PAM.  Som tur fick han bara ett blåmärke på benet och en liten bula i huvudet. Min lilla olyckskorp. Mamman i huset tog det lite hårdare än jag, i synnerhet då han inte ens grät då han landade, det fick henne att tro att det värsta inträffat. Men nej, han är bara en liten tuffis som inte gråter om inte det påriktigt är illa. Nu var de roliga bilarna i rummet bredvid mer intressanta än lite onda ställen på kroppen.


På kvällen pysslade jag lite då nu pärlorna låg utspridda sådär passligt på matbordet..
Så man vet vems rum det är

På tisdag var dessa sååå söta. Hela vägen hem från parken sa Trapp ord och Trull sa efter. Han börjar vara riktigt duktig, åtminstone jag förstår redan en heeel del av vad han har att säga. Härligt! 


Ja och så var det ju fastlagstisdag! 
En vecka tidigare var det ju Runerbergsdagen. Då bakade jag 18 sådanahär som blev uppätna i ett nafs.
Vad ska man baka imorgon då, det är ju också en tisdag..

PS. Trull hann ännu falla ner från den höga barnstolen på fredag. Andra gången nu som jag försöker laga mat med honom "hjälpandes" och jag vänt mig mot kylskåpet för att höra ett brak av en liten kropp som faller i golvet. Han hinner han..

PPS. Är så besviken på att jag hinner ut också motionera bara en gång i veckan nu. Är på usligt humör mest hela tiden och har noll energi. Igår sprang jag mot de senaste veckornas skidning. Det är nog det jag gillar mest. Men mitt knä, det dödar mig. Varför kan inte det funka normalt?! Argh! Men då det är halt i backarna vågar jag helt enkelt inte ge mig ut i skogen. Jag föll igen förra gången i den branta backen med sväng mitt i, och då hade det ju just kommit snö så det fanns nåt att ploga i. Då det inte kommit mer på en tid är det helt galet farligt i mina ögon. Blä.

Svar till Tove

Blogger tyckte mitt svar till din fråga var lite väl uttömmande för att svara på i kommentarfältet så jag tar det såhär.


Oooh vad fint!! Som jag tidigare skrivit så har jag alltid velat ha akvarie, men är rädd för så mycket jobb det innebär (vad folk alltid klagat på med akvarier, och varnat mig och tyckt jag är galen som vill ha ett)... Nu kommer vi att ha rörremppa och skall flytta hemifrån en tid. Så med detta, så har jag beslutat mig att EFTER det så TÄNKER jag skaffa akvarie.

Jag skulle vilja börja med nåt mindre och lätt. Kan du rekommendera hur jag gör det lättast (och finast) för mig? Jag vet (eller har hört) att större är lättare att sköta, men har inte mycket plats för ett akvarie, men skulle så vilja ha ett...

* och, hur tömmer man ett och städar det?

Tack på förhand, OM du orkar skriva...

......
Jag sku nog inte heller ta ett helt litet, se vad som möjligen kan rymmas och köp  ett passligt. Om vi får 450l (150*50*60) att rymmas i vår trea med fem personer får ni nog säkert ett ni med. Det lilla på 40 liter är uppe på pojkarnas klädbyrå.. För litet- balansen rubbas lätt och i mitt fall med detta lilla kom redan växernas växthöjd emot på ett par veckor. :( Lite synd eftersom jag gärna sku få så mycket av de fina att man tom. sku kunna sälja av dem efter att jag fyllt det stora också.

Stället jag lärt mig det jag nu kan är http://aqua-web.fi/forum/ . Lönar sig verkligen att bekanta sig med om du kan finska! Jag har gjort fel då jag "startat" akvarien och antagligen är det därför våra fina fiskar nu är sjuka. Man ska ta det lugnt och följa med med vattentester så man vet då det är moget för att faktiskt ha fiskar i sig. Nu har jag kommit fram till att det inte heller lönar sig att fråga om vilka fiskar som passar ihop -i butiken.. De säljer lite vad som hellst..Ta reda på i förväg värme,PH, vill de ha mjukt eller hårt vatten, vad tycker de om strömning. 

Det viktiga är att hitta ett mörkt ställe för akvariet. Det får inte komma solljus på det för då tar algerna över direkt och det kan bli för varmt beroende på fisksorterna. 
Akvarium, ställning/bord/hylla, pump/pumpar, lampa, många behöver värme (våra dock inte efterom de är kallvattenfiskar, vilket sen igen orsakar lite problem i vår rätt varma lägenhet),sand eller smått grus, växter. Sen en massa små tillbehör som algskrapa för att putsa glasen, ämbaren som bara används till akvariet då det inte det får komma en droppe tvättmedel dit,"lappo" (som man suger ut smutsvattnet med), ev. en slang om ni bestämmer er för ett lite större (lättare att tömma och fylla), och så en hel del vattentester om du vill föräkra dig om att fiskarna mår bra och så mat då efter fiskarnas ankomst. 

Snabbväxande "ogräs" växter i början som suger i sig av de olika ämnena som kommer till då vattnet belastas (växterna som förmultnar, fisklämningar.).Främst nitrat och fosfater. Växterna får man också lite välja enligt ljus. Beroende på hur starka lampor du har relaterat till vattenmängden. De röda växterna tex. behöver strkare ljus för att hållas nöjda. Jag drömmer om starkare lampor till stora akvariet den dag jag får egen lön (hoppeligen får jag väl det någongång?!)men har man mer ljus behöver man sedan börja "leka" med koldioxid så växterna växer (men det är nu det jag är ute efter,fast de tror det är salladsbar jag öppnat till dem nu). Har man starkt ljus måste man alltså skaffa koldioxidsystem (jag har kilju i en flaska som ju blir till koldioxid i lilla akvariet), annors tar algerna också över. 

Det stora tömmer jag nuförtiden med slang direkt till duschhålet. Har en "lappo" (lite som en flaskhals) fast i bassängändan för att suga ut fisksmutset från bottnet (har större sand/litet grus, med sandbotten har jag förstått att detta inte behövs men då finns det igen risk att bottnet far "tukkoon" (ja nu fungerar inte svenskan tydligen). Så fyller jag med samma slang jag sätter fast där duschslangen brukar sitta fast. 
Den lilla suger jag bara ut vattnet ur i ett ämbare, det går SÅ fort jämfört. :D 

30% av vattnet ska man byta varje vecka,minst! De olika mineralernas förhållande i vattnet stiger annors för högt och fiskarnas inre kan ta skada.

Men sök efter bra begagnade om inte ni vill köpa nytt paket. Där ser du mått. Lika stora i liter kan ju ha helt olika yttre mått. Vissa fiskar behöver mer utrymme på längden för att simma och andra på höjden. Vill man ha många olika fiskar kan de ju simma i tre skikt liksom..Yt-, mitt- och bottenfiskar. Många bottenfiskar gillar sand, ta reda också på sådant. Har man tex. bottengrävare på grus förstörs dens mun/känselspröten. Det finns sådana som gillar att äta alger. Håller alltså vattnet städigare. Räkorna är perfekta "gårdskarlar" de också men större fiskar kan äta dem..

Ofta säljs ju hela paket. Men googla och dubbelkolla att inte det bara är för små pumpar med i paketet, många luras lite  och sätter med en pump som inte duger till nåt.. (det är lätt att lägga in pumpens namn på google och tillägga l/h, så brukar jag göra, då vet du till ett stort akvarie den är planerad.) I 40 litern har jag bara en inre pump men i större kan man ha yttre och inre pump. Den yttre har större ytor för de bra bakterierna att fastna på (håller vattnet i balans) och behöver inte rengöras så ofta och den lilla inre plockar kanske bättre upp små rosk i vattnet och den kan man sen rengöra lite oftare. Min har jag också inställd så att den blandar ner luftbubblor i vattet med en diffusor. Har man två pumpar faller inte bakteriebalansen pladask vid rengöring.
Just nu drömmer jag om att en vacker dag få göra ett vivarium Med så mycket vatten att där sku kunna bo nåt. SÅ FINA! Eller kolla på dessa aquascapebilder! Där har du ju liksom en plan . ;) 

Men vet du på riktigt, jag rekommenderar detta som hobby! Det är väldigt meditativt att pyssla med och kan stå fast hur länge (eller ibland tar jag en liten barnpall och sätter helt ner mig) och titta på livet i vattnet. I synnerhet den lilla räklådan är väldigt lugnande att titta in i och kolla på alla små sniglar och räkor som lever sitt liv i en miniatyrvärld. O lugn, det behöver jag! Sambon är också nöjd att jag igen har en hobby som får mig på gott humör. Brukar ha det tråkigt på vinterhalvåret då palstan vilar, nu har jag igen växter att pyssla om, dock under vattnet. 

Edit- Lärde mig just att man INTE ska byta för ofta och för mycket, inte åtminstone i vårt stora. Kranvatten är riktigt dåligt för fiskar och därför är det väl bättre att byta lite och ofta än mycket sällan. Shocken blir för stor för fisken. Men det lönar sig att hitta sin egen bytesrytm. Hade inga problem med förra då jag bytte med sådär två veckors mellanrum och nu blev det ju såhär.. 

måndag 11 februari 2013

Mera vatten i huset..


För jag har blivit lärd att man bör ha en karantenbassäng för möjligen insjuknande fiskar, eller nykomlingar som kan bära parasiter eller bakterier. Så råkade det säljas ett litet akvarie, 40 liter, här inte så långt ifrån oss för en struntsumma. O ja..ni förstår. Vi har lite mera vatten i huset nu. Men bara lite.
Vet ni hur härligt det är att plantera små växter i gruset och veta att ingen drar upp dem så de alla flyter omkring i strömmen någon stund senare. Har nu satsat på belysning och näring för växterna och ser redan att det växer bättre än det någonsin vuxit i det djupare vattnet, dessutom utan att hälften av växten äts upp ..
Egentligen sku ingen flytta in i vattnet. Men med sanden kom det små snigelaktiga kryp som tydligen är bra för att hålla akvariet rent och i sandbotten lär de vara nödvändiga för att hålla bottnet "andandes". Så köpte jag växter av en annan akvarist här i närheten och hon frågade om jag ville ha med några räkor (sukarapuja, vet ej namnet på svenska). Så nu bor där fem små räkliv. Jag gillar att där finns nåt att följa med, förutom då nya skott på växterna, det gör att man gör sitt bästa för att sköta om dem. Har spenderat timtal stirrandes in i miniatyrvärlden, den är fängslande och jag är glad över mitt val. Att byta vatten är också helt löjligt enkelt jämförst med det större akvariet. Ett ämbare och man är färdig.


Minivärlden sådär två veckor gammal. Råkade ha en tapetbit som passade perfekt baktill, så den får sitta där ett tag. Pumpen är påtok för stor, men byggde ett rör med hål så vattnet fördelas jämt över akvariet och de stakars räkorna inte slungas iväg vid pumpmynningen.. Väntar att jag råkar på en mindre räktrygg pump, ifall de råkar få små..i en såhär stor pump sugs de ju in i.. Men denna hade vi nu hemma.
En kristallboll i mitten och flera röda växter (som jag hoppas överlever i min vård, de är jobbigare att få att trivas än gröna tydligen). 
en liten fripassagerare, de finns i alla de storlekar och former fast jag tvättade sanden innan akvariet fylldes med vatten. De är ganska roliga att följa med. 
maatiaissukarapu är de på  det andra inhemska. Var redan rädd att vi misst ett par då det låg bleka skal på sanden..men de har bara bytt till större skal. Fyra av dem är rätt bruna men en skiftar lite i blått,tydligen kan avkommorna bli lite vad som hellst för färg. 
En av de fem invånarna. Bra ögonjumppa att följa med deras liv. 
Men problemet. Inte kan jag ha detta som karantän nu då där växer så fint.. Hups.
också stora akvariet har genomgått en ordentlig förändring i inredningen, tycker det blev rätt bra. Nu önskar jag bara allt sku växa, mycket!!

tisdag 5 februari 2013

Vi börjar kanske vara på bättringsväg?


Eller den lilla då. Han fick feber för en vecka sedan. Mådde endå relativt bra. Lekte och busade. På torsdag började han vara lite hängigare och på natten sov vi inget. Han meddelade att han hade ont i örat. Beställde tid till läkaren. Hade endå tänkt göra det efter fem dagar av feber och veckoslutet på kommande. O det var dags. Han var så ynklig, hängig och slak. På HVC kom tom. några sköterskor fram och tittade på den bedårande patienten som hostade med slutna ögon och tänkte somna i min famn. Redan det att han satt där i min famn tydde på att han mådde riktigt dåligt. Han brukar rusa omkring i korridorerna som en vild kalv. Nu ville han bara att jag sku hålla handen på örat. Visst hade han ju öroninflammation. Riktigt ordentligt. Nu undrar vi bara om han haft det sedan julen? Han har ju varit sjuk från och till sedan dess. Klagade i nåt skede lite på örat också en natt. Stackars liten.
Stackars liten inser inte heller att vi medicinerar honom för hans eget bästa.. Intagningen av antibiotika kunde liknas vid barnmisshandel.. Efter att det gått åt ett par milli i onödan då det spottades ut i en båge (varför i fridens namn ger de aldrig extra till barn?!!) har jag använt mig av taktiken: ungen o ligga på golvet mellan mina ben. Med benen håller jag hans armar på plats medan jag med ena handen håller i näsan och den andra sprutar in medicinen. Otrevligt men har ju inget val. Smärtmedicinen ville han inte heller ha av. Fredag natt fick jag där kring tre på natten torka bort paracetamol från vardagsrumsväggen då han skjutit iväg allt från sprutan i en snygg båge.. Men det har jag inte tvingat honom att ta, det är inte värt fighten liksom. De dyra mjölksyretabletterna i god jordgubbssmak valde han också att inte gilla. Han som älskar sådanahär i vanliga fall. Nå. Kan inte hjälpas.
Men idag verkade han redan bättre! Så nu hoppas vi denna onda cirkel börjar nå sitt slut. För hans del åtminstone. Jag har också haft feber/stegring i snart en vecka och Trapps näsa har igen börjat rinna och rösten spricka. Det tar liksom inte slut nu då det en gång börjat.
liten sjukling på väg till läkaren.  39 grader feber. Näsan rinner,ögonen rinner och slemmet hostas upp.
Liten igel. Somnade också i min famn på golvet. Sov vidare medan jag hamrade fast hyllor i samma rum.

Men medan jag satt uppe med honom nästa natt, gungandes i vår sköna gungande fåtölj, tänkte jag bara på att detta antagligen är en stund man kommer att minnas länge. En liten en som använder närhet som smärtlindring. Som bara vill vara i ens famn, ha all ens uppmärksamhet. Den heta lilla kroppen och den tunga andningen. Hjärtat, så fullt med kärlek. Han brukar inte hinna sitta i famen, vår vilding. Nu kollade vi hur man uppfostrar hundar tillsammans tills han till slut somnade kring efter tre. Det orkade han titta på, bjäfsande, olydiga hundar. Min djurvän. Mitt hjärta.

fredag 1 februari 2013

Ett stort steg i en liten pojkes (och hans mammas) värld

Det var alltså inskrivning till förskolan nu på onsdag. Noll-sjuorna i tur. Min lilla plutt alltså. Kära nån. Hur ska det gå?! Han är åtminstone inte än särskillt ivrig..Men jag tror det kommer att bli bra. Han är rätt social och letar alltid fort reda på potentiella kompisar då vi är någonstans. Samtidigt är han ju så liten och känslig. Springer hellre undan med nedreläppen darrande och en djup rynka mellan ögonen ifall det uppstår någonsorts konflikt med andra barn än att han sku säga sin åsikt. Hemma däremot hoppar han ju bara på och ger ett slag..eller skriker öronbedövande. Två sidor alltså.

Men vi åkte iväg föratt kolla på stället. Nyöppnat på Forsby sjukhusområde. Inte långt från skolan. Med nybyggd gård i den lummiga parken där vi brukar trivas om våren. Jag var ju påväg att anmäla honom till förskolan som varit i samma byggnad som skolan. Mailade som tur en bekant om annat och hon visste att berätta att det nästa år inte finns någon förskola där! Vi blev utan någon som hellst information om förskoleanmälning mm. i år. Skulle detta ha varit första barnet hade jag alltså inte fattat att leta upp informationen själv och han hade väl antagligen blivit utan plats. Morr!

Stretade fram i slaskstormen. Alltså på riktigt, vilket väder. Den lilla nervösa tyckte nog vi sku skippa hela resan pga. vädret. Men följde endå med. Han som väntat på snöbollsväder var dock halvnöjd då vi missade bussen på väg mot kottby. Han hann bygga en liten snögubbe  och göra en hel del bollar.


Min fotointresserade son tittade här på bilderna jag tagit på honom och sa att de ju är helt dåliga, för mörka och uppmanade mig att ta några till!

Och så ställde han sig i ninja-pose framför  dagisbyggnaden. 
Väl framme gick en liten tystlåten in och höll sig fast vid min sida då jag fyllde i pappren. Men efter att vi kollat på rummen där de kommer att vara på hösten och han såg leksaker,bytte några ord med en möjlig lärare nästa år och träffade ett par möjligen blivande kompisar sa han på vägen ut att stället verkade "kiva". Hurra! Själv gillade jag också utrymmen och byggnaden i sig är så charmig. Sen är det bara att hoppas att allt inte är hemskt råddigt på hösten då det startar. Sakerna är ju ännu i förra byggnaden och personalen hoppas de bara att följer med, så lite oklart är allt ännu. Oklart är det ju också för oss. Får vi plats i dagiset där eller inte? Får ena plats och den andra inte? Det sku ju vara så bra om de sku få stöd där av varandra de två små i höst. Åtminstone på gården. Jag är ju så himla nervös. Fast jag vet att det säkert går bättre för dessa två då de följt med storebrors förskole- och skolgång.

Efteråt åkte vi till Östracentrum för att utlösa hans leksak han förstjänat med sina 50 kryss på krysstavlan. Hamnade igen vänta en kvart på bussen. Således hann vi bygga två snögubbar och klättra på snöhögar innan den kom. Trapp tyckte nästan vi sku ha kunnat vänta på en till..
Trapp med "isi" till höger och "luckiduu" eller Trull till vänster. Älskar smeknamnet han gett sin bror! <3


Efter leksaksuppköp och en sen middag på mäccen fick han ännu göra en jättesnöboll innan bussen kom. I säng klättrade senare en liten rätt trött men likväl nöjd blivande förskolepojke. Min kära.