Ett nytt köksbord

Hurra! Det var på tiden det!
Vi har ju inte kunnat bjuda folk på kaffe på sistone då man inte rymts kring vårt bord. Eller visst har det varit några här men det kändes alltid lika löjligt då inget rymdes mellan tallrikarna. Nu är det tjugo centimeter mera utrymme åt båda hållen och ännu förlängningsbart med förtio! Jag trodde vi inte alls sku rymmas in i köket längre, men konstigt nog tycker jag det passar där rätt perfekt. Färgen matchar ju inte alls med stolarna, men sådana världsliga smådetaljer struntar vi i inom denna familj. Huvudsaken är att sushifaten hädanefter ryms mitt på bordet utan problem. Heh.
Hemlevererat och allt för 50€. Ingen dålig deal, tycker jag!

Första måltiden kring nya bordet, igår på kvällen. 

Men den var ju så ensam..

Lilla Robinson alltså. Fosterfisken. Som ska växa upp i räkvärlden innan den är stor nog att flytta hem till de stormunnade som väntar på den.
Den såg ju så ensam och ynklig ut där bland räkorna. En Stimfisk. Ensam. Ja du förstår väl?!

Så då vi varit och hämta Trapps glasögon från butiken förra veckan gick vi då in i djurbutiken i Itis och valde tillsammans de finaste små fiskarna (tetrona) i butiken. 7 stycken hehkutetran, Hyphessobrycon amandae (ber om ursäkt, kan bara dessa namn på finska). Han hade nog egentligen velat ha kardinaltetran men har lite svårt för dem själv men efter att ha pratat och funderat en stund valde vi de vackra orange (nomen ooh vilken överraskning säger alla nu..) som blir högst tre centimeter stora. Lilla Robinson blir ju dubbelt så stror en dag och kan därför inte bo kvar med räkorna.

Men lilla vännen då de flyttade in. Lite gömde den sig till en början men nu simmar den glatt med de helt olikfärgade men lika stora vännerna. Jag tror nog den är gladare såhär!

O så de är vackra!

 

räkorna har inget emot de nya invånarna heller. Fast de kan nog inverka lite på populationsökningen om de får tag på fritt simmande miniminibabyräkor. För det är nog bara nyfödda som möjligen kan tänkas rymmas in i dessa små gap.

Lilla Robinson, diamanttetran,Hyphessobrycon amandae

och tyvärr den sista av fyra tulisukarapun Caridina cf. cantonensis "Crystal Red" Den borde nog få nya vänner. De andra klarade inte av flytten hit och dog fort. Denna är dock värd att sitta och vänta på att den dyker upp ur sina gömställen. Helt otroligt vacker! 

Elias

Oj så han väntat. Namnsdag.
Vi brukar fira namnsdagar, fast Trapp får fira andra namnet. Tripps tur var alltså igår. Vi tjuvstartade visserligen redan på söndagen då han tyckte att det var fel på alla sätt och vis att han hade namnsdag på en TISDAG, SKOLDAG.. Man hinner ju inte njuta då liksom. Så på söndag fick han en beyblade och så åt vi underbar sushi på kvällen. Tröttnar jag någonsin på den rätten?! Fast nu blev det utan lax denna gång.


Men tisdag, den riktiga dagen var alltså vardag. Med väckning och tvinga sömniga barn ur sängen. Iväg till skola och jobb. Iväg mot parken och klubben.

Lokkikerho hade tur. Just som de höll på att prata om vad det var för en flaggdag och förundrades över avsaknaden av flagga i parkens flaggstång traskade en man ur deras förråd med Finlands flagga under armen, på väg att hissa upp den till nästa. Stackarn, vilken publik han hade. Högt diskuterades det om vad han höll på med och att flaggan under inga omständigheter fick nudda marken.. och så tänkte det ju gå illa!

Vår lilla ledsna unge (för han fick inte sätta gul väst på sig och stå i raden med de han anser vara också hans vänner!) tyckte inte det gick fort nog att skyffla i av den nya snön i munnen med händerna. Så han lade sig ner för att kunna hugga i med bara munnen..

 Inte kunde man klaga på vyerna denna morgon! Underbart vackert med den nya snön som föll på måndagen! Flaggan hissades också upp och barnen fortsatte iväg på en promenad.

Medan Trapp var i klubben åkte vi med Trull för att plocka upp FB-loppissaker. Har ni kollat om ni har en fungerande FB loppisgrupp på ert område?! Helt super uppfinning ju!! Idag var det en oanvänd simbassäng, ett fint överkast till Trapp, en gratis lastbil och en så billig Plastos mopo att jag bara måste köpa den och donerade den sedan till parken i väntan på sommarens toddler-invasion och bråk över dem. Två euro. Det är ju ingenting.

Då vi promenerade hem flera timmar senare hittade jag bar mark intill ett av radhusstumparna här i närheten. Och blommor! Blommor! <3  Kontrasten till nysnön och snögubbsbygget vi just ägnat oss åt var iögonfallande stor..

På vår skuggiga höghusgård tror jag inte ens det växer blommor på sommaren. Men pojkarna var nöjda med snöbacken där fanns istället. Vi brukar aldrig hänga på vår gård. Den är usel rent ut sagt.

På eftermiddagen kom min mamma på besök. Så vi städade undan veckans stuff (var och sälja på loppis på söndag och huset hade förfallit då jag pysslat med prissättning istället för röjjande) och ställde fram lite gott. Ungarna var jättenöjda med sällskap och jag var glad att det blev som en fest. Man behöver ju inte fler än en gäst egentligen för att det ska kännas så! Tripp var dock sur då kvällen blev så kort och hon måste åka hem bara några timmar senare så han ännu fick öva på diktamen (istället för att leka som han hade velat). Så det var ju bra att vi firade lite då på veckoslutet också. Min kära. Elias.

För fin för att användas?

Fick till påsk en gåva av min äldsta kusin. En liten, söt, flaska. Sambon tyckte den borde sparas och bara tittas på.
Jag ba´ nå nej (de hade druckit upp den vanliga limun), och så var den uppdrucken. Light är ju inte lika gott som vanligt. Men kändes nog lyxigt att sippa från den fina flaskan.

Snurra. Inte eld men ljus.

För första gången på evigheter dansade jag och snurrade på mina ljusbollar medan resten av familjen var på påsklov hos svärföräldrarna. Älskar mina trådlösa hörlurar och älskar mina led-lampor. Svettig och nöjd. Man kan visst ha roligt ensam också! (Men hoppas alltid innerligt att ingen ser mig från gatan)

Inte stirra, inte stirra, inte stirra..

Ja jag försökte ju. Men fattar du hur svårt det är att inte stirra då det sitter en darrande man på busshållplatsen, tio på morgonen  i kylan, och gräver sig i öronen med topsistickor. Ja inte nog  med att han gräver sig i öronen med en, två, tre..tio..tolv.. (något stort tal!). Nej. En efter en slänger han dem på marken bredvid bänken, tittar på den nerslängda, och för in en ny i den smutsiga örongången.
Inte stirra. Inte det lättaste precis.. Fascinerande äckligt och oförskämt. Klunken brännvin där innan bussen kom för att darrande klara sig in i bussen förklarade kanske en del, men njae. Inte riktigt vad jag gillar.

Metroäventyr

Jag hade lovat Trapp. Nästa gång vi åker iväg på utfärd blir det metroåk för hela slanten.

Så satt hans nya glasögon lite dåligt. Han puffade dem uppåt hela långa dagen. Bestämde mig för att vi får lov att åka tillbaka till butiken där vi köpte dem för att få dem att sitta bättre på den pyttelilla näsan. Det var på fredag. Dagen som blev vår metrodag att minnas.

Tog bussen för att åka mot Östra centrum. Itis som det heter helt på riktigt (köpcentret alltså) nuförtiden. Inte att förväxlas med Ipi som min syster kallas.  De två yngre missförstår nästan varje gång.. Istället för att byta till den snabbare bussen åkte vi till igelkottsvägen för att hoppa på metron.

Här sitten en förväntansfull resenär med sin älskade pupu och väntar på bussen.
Vi valde vårkläder för denna utfärd. 

Åkte en hållplats till Itis. Med bättre silikondynor på den lilla näsan fortsatte vi vår utfärd. Jag hade lovat att åka hela vägen. Vi åkte alltså iväg mot Gräsviken med två hellyckliga barn och deras mjukisdjur.

 Gräsviken. Ändstation.Vi ber alla stiga av tåget.

Vi promenerade mot skolan där min mamma jobbar. Hade inte hälsat på med barnen på evigheter. sällskapade en stund och fick henne medurad på lunch till den närliggande maccen dit jag lovat ta pojkarna. Roligt! Vi åt (eller nå inte Trull. Han var fullt upptagen med att vandra omkring och inspektera stället, som vanligt. Han hade helt tydligt hellre hjälpt till i köket..)
Pojkarna härjade en stund i lekrummet också innan vi fick säga hej och låta henne återvända till jobbet.

Då de klättrat av sig en stund fortsatte vi mot metron igen. Åkte heeeela vägen till Mellungsbacka där vi hoppade av och bytte mot ett metrotåg som förde oss tillbaka till Igelkottsvägen och bussen igen. Trull somnade medan vi väntade på att tåget startade i Mellungsbacka. Slut efter en lång men rolig dag.

På kvällen blev det ännu pizza och filmkväll. Så ganska perfekt tror jag dagen var i vissas ögon.
Bra så. Gratis, lätt och så underbart uppskattat!

Ett nystädat rum.

Ja kvällen innan då..

Känns inte alls lite onödigt att ens försöka..neheej..

En snabbgenomgång

För tja, jag vet inte vad som hänt med tiden. Den flyger ju bara framåt. Snart är jag gammal och grå och har ju inget att minnas med om inte jag skriver upp vad vi pysslat med medan tiden rusat framåt.

Det är ju vardagen.

Med så hård fart att man inte ens fastnar på bild..

 Parkhäng i vårvintersol. (Hur hade vi klarat av den långa vintern utan grävskopa och lastbil?!)

 Plaskande i snö som smälter till härliga pölar.
(vantarna togs bort då man fick hälla isvatten ur dem oberoende)

Tumisutfärd med Trapp. Nya, snygga, blå glasögon. Äntligen.

 Tisdagar och torsdagar. Klubbväskor på rad. En gråtande två-åring som också vill ha den gula västen på sig och traska iväg med de större. Besvikelsen då han inte får är stor!

Men de trogna gula hjälper lite mot orättvisan över att inte få gå i klubben. Sanden som kom fram förra veckan fick honom också helt lycklig. Och smutsig. Huua så smutsig. Hade ju nästan glömt..

 Familjecafé. Sjukt många barn och föräldrar där nuförtiden!
                

Lek och alltid nåt gott och billigt i cafét. Prat och sällskap för mamman också. Skönt!

 Så åt vi ännu lite påskgodis. Eller nja, litet och litet.. Gott oberoende. Och soffan är nu i behov av tvätt..

Påsklunch

Den sista Mars var vi bjudna till min moster på påsklunch. Jag valde att gå ensam. Mina käraste och deras far var hos farföräldrarna sedan lördag (Tripp sedan torsdag kväll, hans tur att få tumistid) och jag vet ju hur mycket de njuter av att sitta stilla vid långbord.. Not.

Så väldigt fint och påskigt, detta år igen. Det märktes också att ett par fattades och man rymdes rätt bra att sitta vid bordet med släkten.

Moster och min yngsta kusin hade hjälpts åt med att trolla fram en utsökt lunch (som blev till både mellanmål och middag också om man tänker på klockslagen..)
Detta var en av efterrätterna. Jag valde det gula ägget. 

En syster (som firade påsk med vännerna i Kina istället) och någre,tre, barn fattades. Vi skötte volymhöjningen istället.. Våra tankar är inte alltid riktigt på samma sida, om vi säger så..

och inte nog med en mycket trevlig långlunch och god mat. Jag hade egen papperspåse med för att stjäla babyplantor av grönfingriga mostern också. Små och ynkliga, lite torra.
Som jag sedan glömde i påsen över natten. Följande dag trodde jag alla hade gett upp och dött. Men som tur fick jag en del räddade. Men skammen. Skammen! 

Ja så får ni som bonusbild årets snyggaste outfit bild! Men jag måste ta en för att visa Marica färgen orange  som vi båda gillar.  Skruttig har jag tydligen varit hela dagen. Men har nog aldrig i mitt vuxna liv strykt klädesplagg.Mest hamapärlor faktiskt.. Våga vägra liksom! Jag överlever lite skrynklor, gör du det med!