Men den var ju så ensam..

Lilla Robinson alltså. Fosterfisken. Som ska växa upp i räkvärlden innan den är stor nog att flytta hem till de stormunnade som väntar på den.
Den såg ju så ensam och ynklig ut där bland räkorna. En Stimfisk. Ensam. Ja du förstår väl?!

Så då vi varit och hämta Trapps glasögon från butiken förra veckan gick vi då in i djurbutiken i Itis och valde tillsammans de finaste små fiskarna (tetrona) i butiken. 7 stycken hehkutetran, Hyphessobrycon amandae (ber om ursäkt, kan bara dessa namn på finska). Han hade nog egentligen velat ha kardinaltetran men har lite svårt för dem själv men efter att ha pratat och funderat en stund valde vi de vackra orange (nomen ooh vilken överraskning säger alla nu..) som blir högst tre centimeter stora. Lilla Robinson blir ju dubbelt så stror en dag och kan därför inte bo kvar med räkorna.

Men lilla vännen då de flyttade in. Lite gömde den sig till en början men nu simmar den glatt med de helt olikfärgade men lika stora vännerna. Jag tror nog den är gladare såhär!

O så de är vackra!

 

räkorna har inget emot de nya invånarna heller. Fast de kan nog inverka lite på populationsökningen om de får tag på fritt simmande miniminibabyräkor. För det är nog bara nyfödda som möjligen kan tänkas rymmas in i dessa små gap.

Lilla Robinson, diamanttetran,Hyphessobrycon amandae

och tyvärr den sista av fyra tulisukarapun Caridina cf. cantonensis "Crystal Red" Den borde nog få nya vänner. De andra klarade inte av flytten hit och dog fort. Denna är dock värd att sitta och vänta på att den dyker upp ur sina gömställen. Helt otroligt vacker!