Ja jag försökte ju. Men fattar du hur svårt det är att inte stirra då det sitter en darrande man på busshållplatsen, tio på morgonen i kylan, och gräver sig i öronen med topsistickor. Ja inte nog med att han gräver sig i öronen med en, två, tre..tio..tolv.. (något stort tal!). Nej. En efter en slänger han dem på marken bredvid bänken, tittar på den nerslängda, och för in en ny i den smutsiga örongången.
Inte stirra. Inte det lättaste precis.. Fascinerande äckligt och oförskämt. Klunken brännvin där innan bussen kom för att darrande klara sig in i bussen förklarade kanske en del, men njae. Inte riktigt vad jag gillar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad för varje kommentar! :)