Blommor och pumpor

Trulls underbara födisrosor.

 Och årets pumpor (tur att korgen inte brakade, det var nog nära).

Pumporna var definitivt inte så stora som fröpåsen sa att de kan bli (25-50kg). Men den största var endå större än på några år, och hela tre blev det ju endå i år! Nästa år får jag bara så dem tidigare och ge ÄNNU mer gödsel! Fast jag gjorde mitt bästa i år, är det nog nåt som fattas för att få en megapumpa jag drömmer om. Nå, drömmar ska man ju ha, så nu väntar jag bara på nästa år! Heh. 

Min finaste, fyra år!

Den 30 september var det dags. Dagen han väntat på. Då det gått fyra år sedan natten då han valde att komma ut, med fart!

Den snällaste, så omtänksam och empatisk. Han som älskar djur, att vara ute, att pyssla i trädgården och äta av allt man får därifrån. Han som står upp för mig då alla andra är elaka och ger de mjukaste kramarna. Han som är glad för de enklaste små sakerna i livet och går omkring med ett leende på läpparna.

Hur får man dem att hållas så?

Snodde en idé av ett dagisbarn. Då dagislivet drog igång i höst hade hans mamma pysslat armband åt syskonen, så de kunde "bära med sig henne". Nå jag tänkte göra lika. Men lade dessutom in en fjäril per familjemedlem, så han bär hela familjen med sig. O denhär satt jag då och pyssla långt in på natten innan jag kunde lägga mig.. (Här är den ännu inte riktigt klar, har inte klippt bort de för långa snoddarna än)

 Trapp fick ett 3D kort till födelsedagen som Trull varit väldigt avundsjuk på. Så tänkte att jag ger också honom ett. Hittade ett väldigt sött med grisar på tidigare i höst. Men. Så såg jag detta någon dag innan den riktiga dagen, och kunde ju inte låta bli. Det hade ju allt han gillar på sig. Djur och traktor! Och Blixten tarror på baksidan.

 Blixten papper. (Har jag sagt att vi igen har en sann Blixten fan här i huset?!)

 Råkade hitta superstora, fina och tillräkligt billiga rosor så han fick en bukett också!

 Och för första gången (säkert någonsin) hann vi sjunga till honom då han ännu sov! Oftast vaknar ju barnen långt innan en själv, men nu var det vardag och han råkade inte vakna till väckarklockan, och inte ens till det att jag väckte bröderna som låg tätt intill honom. Och så fick vi väcka en liten yrvaken och mycket förvånad fyraåring. Mamma varför väckte ni mig? Mamma varför överraskade ni mig? Mamma varför?!! Han har ju så otroligt mycket frågor för tillfället. Så sött!

 Och han fick en Blixten han inte hade. En traktor på en släpbil. Smycken och kläder. Och var så glad så glad.
Men eftersom vi alla hade en vanlig vardagsdag framför oss så fick vi sätta lite fart på och äta morgonmål. Men det var ett godare morgonmål än vanligt åtminstone!

Hade kvälltur och kom alltså hem rätt sent. Men mamma var snäll och ville hälsa på på riktiga dagen. Så hon kom förbi med paket och vi bjöd på kaka och gott, före middagen! Visst blir det festligare om man redan har en "riktig" gäst på plats! Han gillade tyvärr inte kakan, men nog att blåsa ut ljusen. (O kolla nu den nya blusen! Hade kollat på tvättlappen på ett barns blus på dagis, visste ju att han sku älska den!) 

 Och innan hon körde hem var hon ännu så snäll att hon körde mig till närmaste Mäc för att köpa födismiddag! Den lilla firaren hade ju egentligen haft en mycket enklare önskan då jag frågade honom tidigare vad han önskade sig som födismiddag.
Vad vill du äta?
Potatis!
Nååå, vad annat?!
Broccoli!
Ok. Nå finns det ännu nåt?
Gurka!!
Men ja. Så fick bröderna honom övertalad till detta. Och så inte någon blir besviken åt vi nog potatis och broccoli (tillsammans med annat) följande kväll! Han bara älskar broccoli, gullunge!

Råkade finnas drakar av samma serie som vi hade fått av på sommaren, och de blev såå varmt välkomnade att det kändes som en bra födispresent det också!

Och jag tror det var en nöjd pojke som somnade på kvällen! Följande dag sku han firas på dagis med kex, en saga han fick välja och så ett kort.

Tomatslukaren

Det är trångt på balkongen nu. Men värt det!

 Den lilla sitter med kinderna fulla av tomater han får plocka rakt från buskarna som är i full blom och gör fler och fler små, söta, godsaker. Hoppas på en lång, mild, höst!

 Till palstan har jag skaffat nya små lyktor. Billiga, ifall någon snor dem på nytt. Det är bara så mysigt med dem då det börjar bli mörkt om kvällarna.

 Zuccinin på balkongen slog ut en stor blomma en morgon. Blev förvånad och glad. Hoppas bara den orkar bära frukt också!

 Andra släpar ljung från butiken. Jag släpar mera blommor från palstan. Än ger jag inte upp!

Min minsta fakir och tomatplockare..

Tycker det är ganska sött att alla barnen tycker om att somna på våra spikmattor, jo matTOR, det räcker verkligen inte med en i detta hus. En dyna har jag också införskaffat. Men den får de bråka om. Nu var det Trulls tur.

Måndag kväll, den 22:a. Svinkallt och vinden ven. Han kom med mig till palstan för att rädda det sista innan första kalla natten. Virade in bönorna i tyg och täckte det täckena räckte till för. 

På staketet har jag hängt upp av solrosorna. Tycker stjälkarna orkar göra fler blommor ifall manskär bort de utblommade, och såhär får också fåglarna sitt. 

 Han njöt av de sista krassblommorna, fast vi förökte täcka in en del av dem. Han tycker ju om att äta dem!

 Nam!

 och med oss hem tog vi en hel hög med gröna tomater, i hopp om att de sku mogna här hemma.

Han älskar ju också att äta av dem! Är så glad! Tripp har gillat dem, men Trapp har alltid tänkt spy då han smakat på dem, det är en av de få grönsaker han helt enkelt inte tål!

Rädda det som räddas kan..

Medan de små var ute på Rönnskär, på båten, med deras farföräldrar, så försökte jag rädda växter inför de kommande kalla nätterna.

Så sorligt. Att måsta ta farväl till sommaren och alla vackra skönheter.

 Tänkte göra ett försök. Drog upp en zuccini och prydnadspumpa, gurkorna och blommor.
Cyklade hem med dessa på cykeln. Tycker jag blivit rätt duktig på att balansera hem!

 Följande dag var det tomaternas tur. En del av dem, alla får ju bara inte plats. Så tog jag en del basilika och sallas och bladkål, för att kunna använda av dem också senare. De fina zinniorna grävde jag också upp, och fick bara hoppas att de inte sku ta så illa upp av att flytta till den inglasade balkongen. Kalldöden sku ju endå ta dem någon natt senare..

 Plockade purjo och fänkål. Det är första gången jag fått purjo som ser ut som purjo, jee!

 Mangold. Som jag egentligen har mest för utseendes skull, de har så härliga färger!

 Sista rabarberstjälkarna, och en hel hög med bönor.

 Och blommor. En massa blommor. Man måste ju liksom, innan de dör.

 Vet ni hur löjligt glad jag känner mig då jag får cykla hem med en stor korg full med blommor,

Sötaste sjömännen

De två yngre åkte iväg ut på havet med deras farföräldrar för ett par veckoslut sedan. Eftersom jag stannade hemma med Tripp och deras far åkte iväg och klättra till Puumala, så finns det tyvärr inte bilder på deras (mycket lyckade) utfärd. Men såhär såg deras mjukisdjur ut då de åkte iväg mot Rönnskär. Hur sött är inte det?!

Vinflaskors flytvästar, med hål uppklippta för armarna. Perfekt!

En dimmig kväll

Passade på och smet iväg till palstan en gång till, inom en vecka, här den 18. Det började ju bli kallt och tänkte rädda en del av växterna till vår inglasade balkong innan de började lida.


Kvällssolen föll vackert över bönlandet och de uppiggande blomklickarna.

 Men det tog inte länge innan mörkret föll och dimman lade sig över ängarna.

 Tjockt och fuktigt lade den sig som en slöja.

 Och då jag cyklade hem såg jag knappt två meter framför mig då jag vinglade hemåt med en stor blomlåda full med chilin, pepperonin och paprikor fastbunden på barnsitsen bakom mig och den stora kassen full med äggplantor och paprikor framtill på korgen. Måtte ha sett fiffigt ut! Men det lyckades!

En dag på jobbet man riktigt njöt av!

Den sjuttonde september var det igen dags för en utflykt med fyraåringar från jobbet. Det är liksom "min" grupp nu. Och jag ville ju självklart de sku få njuta av lite natur, bara en liten stund bort med bussen. 

Då jag bytte buss innan jag åkte till jobbet, på samma ställe vi sku tillbaka till senare, låg dimman så vackert över åkrarna. Gillar så detta ställe, det är så fint alla dagar på nåt sätt! 

 Då vi kom fram till korna med barnen hade dimman lättat och solen värmde så skönt att de drog av sig plagg efter plagg. Tur att man hade en stor väska med sig!

De gillade nog utfärden! Vi hade dessutom tur! Ungarna i den ena hagen var på så spralligt humör! De rusade fram mot oss då de såg oss, muuande och hoppiga, rikgit galopperade! Så stod de där och pratade med oss och lekte med varandra, så glada och energiska på nåt sätt, sällan tycker jag de betett sig såhär!

 Då vi gick till andra ändan av hagen sprang de efter oss. Barnen var ju hur nöjda som helst då de liksom gav en reaktion tillbaka på vårt prat och tittande!

SÅ fick de dessutom se hela två forskningskor, dedär med luckorna på sidan av magen. Väldigt fascinerande och de har också visat av bilderna till föräldrarna. (jag har ju en fotovägg på jobbet där jag hänger upp bilder av det vi håller på med under dagarna, vår väggblogg liksom..)

Och man är ju så stolt då man åker omkring med de fina små typerna. Tycker på nåt sätt det är så mysigt att ha en skock med barn i mitt sällskap. Och detta var nog en väldigt gemytlig arbetsdag!

After work

Måndag kväll, den femtonde. Tog en paus från vardagen, gick till palstan för en stund efter maten. Fast en stund blir ofta lite längre än bara en liten stund.. Tom. nu då mörkret lägger sig tidigt om kvällarna. Har börjat låna sambons pannlampa då, för att kunna se nåt. Känner mig bara så fånig och upplyst där då hundrastarna och hurtbullrna går eller springer förbi. Men nå. Lite fånigt förtjust över denna plats ÄR jag ju!

Röda toner vid kojan. Tänker flytta den lilla busken så den får sprida ut sig framför kojan. Väntar på att den ska växa till sig så jag kan börja använda av grenarna. Hittills har jag fått röda grenar importerade av min moster, de är ju så fina som stöd!

 Bönlandet och den underbara Dahlian. Hoppas verkligen den övervintrar också i år!

 Den växer. Men nästa år ska jag nog igen försöka mig på försådd, inte hinner de riktigt inte bli tillräkligt stora såhär..

 Pumpan vid bönorna är så söt!

 Och hem kom en hel hög med vackert och gott!

En plats där vi trivs..

Efter "Päivä maalla" hade vi ju tappat bort vårt mellersta barn. Efter en stund av oro, hittades han ju som tur en och en halv kilometer längre bort, hemma hos oss, dit hans bror släppte in honom.
Nå, den minta och jag åkte ju då tillbaka med traktorsläp till torget här i närheten, bredvid kyrkan. Stod sedan en stund och pratade om bl.a. skolmobbning med en bekant mamma och några till. Så tänkte jag att vi går via matbutiken hem. Men Trull ville så gärna gå och kolla lite i en tunnel som ligger där bredvid. Tänkte göra honom till lags. Och då jag tänker det..ser jag plötsligt en bekant unge (den som nyss hade dykt upp där hemma och som jag trodde att nu var i tryggt förvar) skutta glatt fram mod oss. Han fattade inte alls varför jag inte såg så glad ut att träffas här vid butiken nu..

Men nå, då han nu en gång var där, tänkte jag att vi tar och njuter av den vackra eftermiddagen, det var ännu någon timme tills butiken skulle stänga, vi hade gott om tid för en promenad. Så vi gick genom tunlarna mot gravgården, dit de så gärna ville.

Det var länge sedan vi var här sist. Vad dumt! Här är så härligt. Fridfullt och vackert. Trapp gick omkring och övade läsning. Han läste namnen högt för sin lillebror. Rätt så gulligt!

Den lille förstod sig inte riktigt på detta med döda. Men lika så bra det, ännu.

 Hälsade på min morfar. Nu såg Trull ännu mer fundersam ut då jag pratade högt med honom, presenterade barnen och berättade var vi varit. Han visste aldrig ens om att jag väntade Trapp då, då jag skrev mitt farvälbrev. Nu finns det då ännu en liten, underbar pojke han inte fick träffa. Nå, kanske han endå kollar på oss. Man vet ju aldrig..

Då vi började promenera tillbaka (hans grav liger helt i andra ändan av gravgården) stötte vi på ekorrar. Så nyfikna och orädda. Underbara! Nästa gång får vi ta nåt gott med oss!

 Trapp hade god hand med dem. Stod stilla som ett träd, eller satte sig ner, med långsamma rörelser.

 De känner väl på sig vilka som är vänner. Och Trapp är sannerligen en sådan!

 Plötsligt märkte jag att det visst gått och blivit höst. Man såg det på nåt sätt så tydligt här mellan de ståtliga, gamla, träden. Vi gick omkring och funderade på hur gamla de måntro var på riktigt.

Vackra är de hur som helst!

Och vi hade alla fickor och kärran fulla av ekollon innan vi kom tillbaka ut genom portarna och till butiken.

Vilken fin dag vi haft, på alla sätt!