fredag 3 oktober 2014

En plats där vi trivs..

Efter "Päivä maalla" hade vi ju tappat bort vårt mellersta barn. Efter en stund av oro, hittades han ju som tur en och en halv kilometer längre bort, hemma hos oss, dit hans bror släppte in honom.
Nå, den minta och jag åkte ju då tillbaka med traktorsläp till torget här i närheten, bredvid kyrkan. Stod sedan en stund och pratade om bl.a. skolmobbning med en bekant mamma och några till. Så tänkte jag att vi går via matbutiken hem. Men Trull ville så gärna gå och kolla lite i en tunnel som ligger där bredvid. Tänkte göra honom till lags. Och då jag tänker det..ser jag plötsligt en bekant unge (den som nyss hade dykt upp där hemma och som jag trodde att nu var i tryggt förvar) skutta glatt fram mod oss. Han fattade inte alls varför jag inte såg så glad ut att träffas här vid butiken nu..

Men nå, då han nu en gång var där, tänkte jag att vi tar och njuter av den vackra eftermiddagen, det var ännu någon timme tills butiken skulle stänga, vi hade gott om tid för en promenad. Så vi gick genom tunlarna mot gravgården, dit de så gärna ville.

Det var länge sedan vi var här sist. Vad dumt! Här är så härligt. Fridfullt och vackert. Trapp gick omkring och övade läsning. Han läste namnen högt för sin lillebror. Rätt så gulligt!

Den lille förstod sig inte riktigt på detta med döda. Men lika så bra det, ännu.

 Hälsade på min morfar. Nu såg Trull ännu mer fundersam ut då jag pratade högt med honom, presenterade barnen och berättade var vi varit. Han visste aldrig ens om att jag väntade Trapp då, då jag skrev mitt farvälbrev. Nu finns det då ännu en liten, underbar pojke han inte fick träffa. Nå, kanske han endå kollar på oss. Man vet ju aldrig..

Då vi började promenera tillbaka (hans grav liger helt i andra ändan av gravgården) stötte vi på ekorrar. Så nyfikna och orädda. Underbara! Nästa gång får vi ta nåt gott med oss!
 Trapp hade god hand med dem. Stod stilla som ett träd, eller satte sig ner, med långsamma rörelser.
 De känner väl på sig vilka som är vänner. Och Trapp är sannerligen en sådan!
 Plötsligt märkte jag att det visst gått och blivit höst. Man såg det på nåt sätt så tydligt här mellan de ståtliga, gamla, träden. Vi gick omkring och funderade på hur gamla de måntro var på riktigt.
Vackra är de hur som helst!
Och vi hade alla fickor och kärran fulla av ekollon innan vi kom tillbaka ut genom portarna och till butiken.

Vilken fin dag vi haft, på alla sätt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blir så glad för varje kommentar! :)