Balkongen i höstfärger

Eller nej, nu lurar jag lite. Höstfärger är det inte än, allt blommar ju ännu så fint!

Lite krass och några tegetes hann jag ta från palstan innan frosten kom, men annors har det mesta varit med från försommaren. Klockrankan växer så det knakar och börjar ha stora knoppar, hoppas så på lite blomning innan det blir för kallt också på balkongen. I år hade jag några eldkronor också, och de trivdes ju bra! En annan tålig favorit är stjärnöga som jag haft nu flera år.

Gillar allt titta ut genom balkongdörren och mötas av denna syn.

 Min dlitiga blommare. Tredje året var det visst den hänger med, hoppas innerligt på många fler fast övervintringskonditionerna är usla i vårt torra och varma hem..

 Min favoritpelargon som flitigt blommat hela sommaren och hösten.

 och vyn från balkongen just nu. Vackert bakom parkeringsplatsen!

Mina små simmande juveler

Färgklickarna i höstmörkret som börjat falla, våra små fiskar och ett akvarium fullt med färger.

Hämtade hem några nya små då gänget varit lite litet sedan sommaren. Tyvärr var det några som var rätt svaga och redan nu gav upp, men lite mer liv är det igen.

 Hej!

Fem år!!

Nä vet ni?! Hur kan det ha gått fem år redan? Fem år sedan min lilla, finaste, snällaste, unge föddes med fart?!

Han som nästan alltid är glad. Han som springer emot en efter dagisdagen och kastar sig upp i famnen på en. Han som ändå äntligen också trivs på dagis och inte har gråtit alls vid lämningarna i år! Han som gillar sina vänner och syskon och också visar sin uppskattning och kärlek med stora kramar och varma ord. Som älskar närhet och att mysa. Som har börjat intressera sig för pyssel och spel och kan lyssna och förstå. En perfekt liten unge helt enkelt!

Han uppvaktades såklart med sång och paket på morgonen, lite lyxigare frukost och önskemiddag på kvällen. Den lyxiga önskemiddagen bestod av korv och majskolvar- hans absoluta favorit! Inte för jobbigt att uppfylla dessa krav.. Han önskade sig också en vetedyna och en Blixtenbil, och fick både det och lite ennat extra. Dynan han värmts flitigt om kvällarna. Vi har nu alltså tre "pipidynor" de älskar att somna med. Han fick en fin en med bilder på, hade aldrig sett sådana tidigare.

Samtidigt som jag så sku vilja stanna tiden, hålla kvar min kära kramgoa snällis, är det ju underbart att se dem växa och bli så fiffiga och duktiga. Tänk, min minsting är redan fem, tur för oss att han är så liten till växten och sättet. I år ska han dessutom få fira sitt första kompiskalas, fast det blev uppskjutet då vi alla gick och blev sjuka just passligt till höstlovet..

Älskade barn- GRATTIS!

Ett vardagsrumsfönster

Vardagsrumsfönstret. Soligt om eftermiddagen. Fullt med växter jag fått, köpt och räddat. Discokulor som gör mönster i taket och rummet. Orkidéen som hittade tillbaka till blomningen i somras och sedan dess blommat på. Och liljan jag räddade från jobbet som nu blommar så fint. 

 Pyttesmå, men väldigt fina, små, vita.

Årets palsta!

Har ju inte ens ropat ut det än, men vet ni, ja fick ett meddelande en kväll. Grattis! Din palsta har blivit utsedd till årets palsta! De har alltså börjat med en sådan tradition för något år sedan, med en utvald grupp som går omkring och kollar på palstorna under sommaren och då på hösten utser tre som får nåt litet pris. Och jag vann då "årets palsta"! Jag som ännu kom långsamt igång i våras då jag knappt kunde röra mig förrän långt in i Juni pga. min rygg. Känns ju bra! Tio år har jag nu haft samma, nästan 100m2 jordplätt, och det är ju den som tillser mig med ljus och glädje om somrarna (och vårvintern då jag själv sår allt och förkultiverar inomhus). Så en liten vinnardans över äran och lite soliga bilder på det.

Tänk. Det känns som om det var igår det blomstrade såhär på palstan. Då har det ändå varit kallt redan en tid, och det mesta har ju dött kölddöden nu. De här är då bland de sista bilderna innan frostnatten plötsligt och för mig oväntat kom..  Oj vad jag längtar till våren igen!

Hoppas detta hinner bli en ordentlig buske till nästa år, så man sku nämnas ta någon enstaka till buketter. Oo vad jag gillar mina nya, fina!

 Ärterna hann just börja mogna igen innan de frös på en natt. Den lilla solrosen hade irrat sig själv till sitt ställe i våras. Den fick stanna där och lysa upp.

Bönorna tyngde ner de flera meter höga plantorna.

 Vid vinbärsbuskarna trides några favoriter: zinnior i olka färger, och peppermint dahlian. Nästan allt här är ju återanvänt, och som man kanske märker är rabattens upphöjning stödd av en bomm från stallet invid som hade slängts på ett skräpflak.

En av de nya gladioulusarna vid komposten. Vilken fin färg!

 Pumpan.

 som trivdes väldigt bra på komposten i år! Långa stälkar flöt ner mot diket. Men måste nog läsa mer om hur man ska få dem att få frukt. Nu blir det många små som sedan ruttnar bort. Bara denna ena satte igång att jäsa ordentligt. Vallmon blommade fram till frostnatten och det vackra klockranketornet måste ge vika för köld den också, alltför tidigt, tycker jag..

 Så ståtliga blommor. Nu ska jag börja så dem redan i januari, tror jag, så jag hinner njuta av blommorna lite längre!

Hans nya look

Han fick ju glasögon, min minsting! Vi hämtade dem en dag tillsammans. Han gömde ansiktet i händerna i butiken och snyftade, han vill inte att någon ser. Och oj så han hade jobbigt i början. Ännu också emellanåt.
 Visst är det ju nåt, att se ett annat ansikte i spegeln då man tittar. Förutom då att det plötsligt ändrar på hur världen ser ut. Vet ju inte ens hur han nu ser med dem. De förklarade att han ser 0,15 av vad man borde se normalt på fem meters avstånd med det ena ögat och 0,20 procent med det andra. MED glasögonen då. Att de ska korrigera. Men det har man ju ännu lite oroat sig över. Hålls han på benen då vi promenerar och klättrar? Faller han plötsligt i trappan? Men det har gått bra. Ännu glömmer vi dem ibland, han ber ju inte efter dem såm Trapp, direkt på morgonen, men hemma går han rätt duktigt med dem. Nu har han också börjat ha dem på dagis lite mer villigt. Skönt. Nu får vi bara hoppas att det också hjälper att korrigera lite (eller mycket!).
En gång har vi redan varit och byta ut näsdynan då den gick av och bågarna bakom öronen har han gnagat på men tycker han valde riktigt fina som passar perfekt!

Idioter som förstör

Som tur blev jag förvarnad på vår slutna FB grupp. Annors hade jag nog börjat gråta då jag kom fram. Det hade varit idioter i farten som härjat på palstorna. Tyvärr bara på två, min och grannens. Eller bra såklart att det inte var fler, men synd att just min blev vald.

De hade dragit ner och söndrat flera sidors staket, porten hängde på snidden, en av barnens stolar var sönderslagen, kojan var flyttad och sned och ALLT från den stora lådan och det runt den var utslängt över hela palstan, ner i diket och till och med ut på gatan.. Blev så arg och ledsen. Det är liksom så onödigt sådanthär. Inget hade de ens tagit, förutom alla tomflaskor där samlats på ett år. Varken dyra verktyg eller nåt ätbart hade försvunnit, så de hade nog bara tråkigt?! Stora fotspår i rabatten. Döda växter och buskar som gått av då saker slängts på dem. Men som tur gick det mesta att städa bort och fixa. Men nog harmar det ju, massor!

Drömmer nog Såååå om en egen trädgård, med staket runt och rätt att skydda!

Farväl till våra kära karpar

Ungarna sku åka iväg till deras farföräldrar här i slutet på september. Kom på att deras farmor aldrig sett Gardenia och tänkte passa på att förevisa stället innan de börjar tömma det. Så bad för en gång skull henne köra hit istället för farfar så hon kunde komma med oss.

Först visade jag de nya "bassängerna" på åkern där jag dagen innan sett gässen samlas. Vädret var grymt men det var det värt. Så sjukt många kacklande,skränande, fåglar!

Vi råkade ha tur. Det kom en rovfågel flygande och alla lyfte samtidigt. Vilken feelis! Vilket spektakel! Farmor var så nöjde med att få uppleva det med oss! 

 Så: fort in i den tropiska värmen! Hälsade på karparna, de våra kära. Så himla sorligt att de måste flytta! Hoppas verkligen de klarat av flytten till en iskall utedamm, efter alla år i värmen. Det blev ju kallt så plötsligt! Farmodern var riktigt olycklig, hon också, då hon hörde om deras öde.

 Försökte kolla på allt vackert. Men det finns ju så mycket att se! Så många vackra färger!

 En sådan här liten planta köpte jag faktist hemm också och hoppas så den överlever och trivs, så man hade ett minne av denna oas. Tårades ju då jag tänkte på att allt snart rivs ner och kastas på komposten. De som jobbar här har gjort ett sådant otroligt jobb, ett sådant livsprojekt, som nu staden väljer att slänga i soporna. Tack för ert underbara jobb alltså.. Snyft.

 Denhär har blommat varje gång vi varit på besök. Gillar så de fluffiga bollblommorna på den!

 Uppe vid glastaket växer och frodas det ännu.

 och överallt vilar ögat.

 Ungarna är ju nog, ärligt talat, mest intresserade av karparna och sköldpaddorna i dammarna. Men nog gilalr de också allt det andra!

 Och vid den fina uteplatsen, i det vackra ljuset som plötsligt kom fram

 Plockade de fram några chilin de snattat från en buske och tuggade i sig dem! Fattar inte hur de kunde, för farmodern och jag bara frustade efter en tugga..

Ibland blir man bara så sjukt besviken på sina medmänniskor. Kan bara inte förstå hur inte stället kunde räddas!? Gör det till ett större projekt, mera, mera skolning, mera samarbete, mera! Det är ändå det gröna som ska räddas, som räddar oss i slutet. Men nej. Kör ner, slopa, förstör. Och undra nu sen när allt går käpprakt åt h****e! Morr, murr och stort snyft!

En god arbetare

Det var ju den stora manifestationen (ja, jag har lärt mig ett nytt ord!) här för en tid sedan. Inga bussar, utlovad storm, åska, och trafikkaos. Ledigt fick man inte ta, och det blev att fundera ett tag.
Vi redde ut det hela så att sambon blev hemma med ungarna och jag cyklade till jobbet i hopp om icke åska.
Sist och slutligen var det ju knappt någon trafik, det regnade inte ens då jag cyklade till jobbet, och det var helt uppiggande att börja dagen med lite sport.
På eftermiddagen blåste det redan mycket mer och regnet började piska mot slutet av färden, men halvvägs tog jag detta riktigt glada foto. Kolla nu min pimpade hjälm. Den har också trollsländor på baksidan. Lite mer jag än en tråkig grå en!

 Då jag kom till Vik mötte mig plötsligt denna syn! Blev helt paff! SÅ fina! Så högljudda! Tusentals gäss som tog en paus vid de dyra fågelskrämmarhögtalarna som verkligen inte talade samma språk..

På kvällen gick jag ännu till palstan. Titta så fint vallmona ännu blommade vid komposten, intill den höga klockrankeplantan.

 Klockrankan som sakteligen börjat blomma så fint!

Här såg man också fåglarna flyga förbi i stora mängder. Älskar det. Det känns så mäktigt med allt oväsen och målmedvetna plogar. 

 Drog upp lite fredagsmysingredienser.

 och började fundera på att ta in av basilikan innan det blev för kallt.

full rulle

Tidigt: Väckning av skolbarn.
Powernapförsök på femton minuter, jag är i desperat behov av sömn.
Stiger upp, kokar kaffe, slänger ut två högar med barnkläder, allt från inne till utekläder med skor. Klär på mig och väcker resten. Äter. Springer till bussen.
Jobbar sju timmar och trettionio minuter. Det är fotograferingsdag och finklätt litet folk. Så himla söta! Duktig fotograf också! På eftermiddagen öser det ner och det blir lite blött och kallt för många. Hösten är nog här!
Paus. Går på café med ett par kollegor, ner till köpcentret i närheten,medan vi väntar. Har inte varit på café på evigheter, huh så dyrt allt är!
Traskar tillbaka till jobbet, regnet har upphört, tur nog!
Så följer mitt första föräldramöte i annat än förälderns roll. Så vuxet det känns! Åker buss hem på gott humör, det gick bra!
Butikspitstop.
Kommer hem och hittar flera barn i full färd med läxläsning. Att det ska vara så svårt med dessa!?! Pushar på. Sovtiden kommer emot.
Diktamen imorgon! Vi har inte övat än, det är fullt upp om kvällarna! Nu är det sista chansen, och vi är tvungna att tänja på läggdags trots tidig väckning.
Tandborstning och maila på wilma om strul från lärarnas sida. Feedback behövs väl åt båda hållen?!
En entimmes springtur i mörkret. Sprang tom. ut på de ensligare åkrarna igen, efter en mörkrädsla på några veckor.  Peppad av den minsta som behövde morötter i olika färger till mulleskogen imorgon. Dessa finns ju bara på palstan!  Älskar förresten att hans drömmatlåda nu ett par veckor varit: Morötter i olika färger, gurka, persilja och sallad!
Nu:lite sömn igen innan rumban sätter igång på morgonen igen.

Go´natt!