Staden river ut områdets lungor

Igår var det minnes-och avskedstund i Gardenia . Ett svårt avsked för pojkarna och mig. Här har de ju sprungit omkring sedan de var babyn, vår tropiska glaspyramid och dess fantastiska trädgård.

Nu revs just en del av stadens lungor ut. Något fantastiskt som byggts upp sedan 2000, till kulturhuvudstadsåret, och då kostade omkring femton miljoner.  Växterna har färdats långa vägar och de anställda har lagt ner ett otroligt jobb alla dessa år.

                                 Klicka på bilderna för att läsa om hur växterna kommit till Gardenia


                                        

                                               
Det har ordnats naturskolor, kurser, vandringar och utfärder också i traktens natur och naturskyddsområden. Här har ordnats fester och program.  Maten har varit god och lunchen populär och stället har samlat folk och agerat som en grön paus i den stressiga världen. Hur viktigt har inte årskortet varit för många. Att kunna komma in hur ofta man än vill för att tanka lite värme och ljus. Kanske sitta ner och meditera en stund. Läsa en bok, eller spela ett spel med en vän. Många äldre och också yngre lär flitigt komma varje vecka.


Vart går de nu? Sitter de också hemma med tårar ögonen och funderar på hur det känns för de som byggt upp det hela om det känns såhär för oss besökare. Hur känns det att se träd du vårdat huggas ner? Otroliga buskar slitas upp med rötterna. Alla blommorna. Att ta farväl till djuren där bodde. Det är ju en värld. En värld staden tycker vi inte ska bevara. För att det inte är lönsamt i pengar. Strunt i att det kommer att kosta att sköta om stället endå och att de river ner en barndom för vissa och en del av områdets lungor.

Vem ska nu lära våra barn? Vad ska vi berätta om då vi talar om våra hemtrakter? Vart är det nu tänkt att vi ska föra våra gäster? För allt detta har Gardenia stått för.

Varför kunde inte det bara utvecklas? Aktivt ha talats om redan innan det bestämts att det sku stängas. Göra lite reklam för stället. Jag tycker det borde ha gjorts större, utvecklats till ett helt nytt samarbete många instanser emellan. Att det materialet och utrymmet kunde ha använts som lärogrund för allt från barn til pensionärer. En mötesplats. Gärna med lite gårdsdjur inblandat. Om några år borde en "raidejokeri" susa förbi. Varför kunde man inte ha planerat in en hållplats just där så det hade varit lättillgängligt för alla. Istället valde man det "lättaste" men sannerligen dummaste och kortsiktigaste alternativet. Det är NU man borde satsa på lite mänskligt, grönt och stressmotverkande.

 Avskedskvällen var riktigt sorlig. Essi Iso-Oja  spelade på harpa. Pojkarna var imponerade av instrumentet, och visst var det mäktigt med vacker musik!

Folk stod och pratade om ett hurdant absurt beslut beslutsfattarna tog. Ingen spar nåt på det här sättet, femton miljoner rinner bara ut i sanden och mångas hjärtan brister. Jag flyttade ju till detta gröna område för att det var grönt, med ekotänk. Som så många andra. Sådana som står där lika handfallna som en själv. Varför lyssnade ingen?!

Man hade små utställningar och någon hade karvat en fantastisk vattenmelon där det stod

 Tack Gardenia på finska.

 Våra funderade mest på hur hjärtlöst folk det är som bestämmer i vår stad. Hur de är sådana idioter. Den tredje ville inte komma och få de goda minnena förstörda, med de tomma dammarna och akvariet. Med ledset folk istället för glatt som samlats för att umgås på något roligt evenemang.

 Och vi gick i alla bekanta vrån. Öppnade samma kistor vi öppnat så många gånger. Tog farväl till älsklingsblommorna, växterna och träden. Trapp har alltid gillat bambun här. Så otroligt snabbt den kan växa!

 Det var till och med sorligt att tänka på att dessa sku komma ner. De har "alltid" suttit där och vakat över alla besökare.  De ser ju nästan ledsna ut de med!

 Snart är inte längre det stora glashuset upplyst och immigt. Vår trakts lungor rivs ut och våra hjärtan gråter.

Tack för alla dessa år!

Allhelgona och Halloween

Blev lite till mig då det ringde ett par gånger på dörren på halloween. Hade hoppats på att det inte hade kommit hit riktigt än. Bad om ursäkt över att inte vi hade nåt att bjuda på, butikerna var ju dessutom stängda så inget kunde heller snabbt införskaffas.

Själva tog vi itu med pumpan innan följande dags kalas.

Vi fick ju en rätt stor pumpa från palstan i år. Över åtta kilogram, så stort har inte det brukat bli, fast jag försöker mitt bästa. Denna hade vi tagit till balkongen redan en månad tidigare, men som tur hade den hållt sig i skick!

Jag bad om hjälp, för jag visste de sku gilla det, fast de låtsades om annat.

 Och med min hjälp blev årets pumpa att se ut såhär:

Hade fullt upp med kalasförberedelser. Men i nåt skede, sent på kvällen bestämde jag mig, vi sku iväg till gravgården! Hade ju köpt ljus till morfar innan och allt! Så fick medlockat en av tre (den yngsta) och traskade iväg på en tur till hans grav. 

Trull tyckte det var rätt spännande först och hölls mycket nära. Men han tyckte nog det var spännande på också ett bra sätt. Han undrade mycket över morfar och om vi borde ha grävt upp honom för att de sku få träffas. Men vi nöjde oss med att (rätt så högljutt) tala med honom och lägga ett par ljus på graven, som Trull riktigt själv fick tända på och allt. 

 Vi hade själva satsat på synlighet i mörkret!

och gravgården var så vaker!

Efteråt sa han att det var "den bästa utfärden". Inte mycket det kräver för en liten en. Men visst var det stämningsfullt och fint att vara på tumis med honom på detta fina ställe!

Min förstfödde

Plötsligt hade jag varit mamma i tolv år! Hur hände det? Min duktiga, fina, kloka, pojke!

Ritade kort på natten till hans födelsedag. Viktigaste först, sömn sedan..

 Vi hade hittat fina batikblusar på nätet som han blev väldigt glad över. Är så glad att han gillar färger! Så samlade vi ihop till en ny scootti, del för del. Här talar han med sin faster, tidigt på morgonen .

 På kvällen kom mamma förbi och vi firade lite med henne.

Tack kära barn för att du kom och förändrade min värld till så mycket bättre!

Maskerader

Det började med min lilla pumpa, samma som förra året. En mycket välvald och omtyckt dräkt. Den pysslade jag ju förra året och den har till min förvåning också hållt i tvätten!

 Han fick ha lite maskerad på dagis, med reflexjakt och annat. Mycket nöjd!

 Men nog var han lite missnöjd då han insåg att storebröderna fick gå på halloweendisco till skolan på kvällen. Tripp är ju på femman nu, så det var hans klass som ordnade det hela i år. Jag kvällsjobbade alltså som ordningsvakt på skolan. Mycket roligt! De äldre hade samma kostymer som förra året och jag passade på att skämma ut mina barn som discobatman. Fick snällt ta ner batman huvan rätt så fort!

 Men nästa dag höll jag den på då vi fortsatte med halloweendisco på jobbet. Sådana här dagar är detta ett så roligt jobb, tycker det är härligt då barnen är så förväntansfulla och glada! Det är ju inte mycket som behövs! Lite musik, dräkter de själva valt och några festiga lampor. Succé!

Första kompiskalaset

Kompiskalaset skjöts ju upp med en vecka då vi alla var sjuka. Nu blev det också tight, hinner hostan lugna sig så vi täcks ha gäster?! Som tur var alla friska till söndagen och otroligt nog kunde alla de små gästerna komma. Fem små gäster, tre pojkar och två flickor, och så de egna storebröderna som ville vara med på hans första egna fest.

Viktigaste förberedelsen inför festen var säkert pinjatan. En pumpa, då han ju gillar dem. Hade gjort den i god tid. Men jag min fåne hade lämnat den på balkongen efter att jag målat den. Tänkte ju inte på att det var fuktigt, och då jag tog in den någon dag innan festen blev jag förfärad, den var ju helt mjuk! Jaiks! Hinner den torka? Hinner den stelna? 

Som tur(?) har vi väldigt stark maskinell ventilation här i huset och då jag hängde den i "luftströmmen" i badrummet så hann den torka sig hård igen innan det var dags att fylla den! 

Hade hittat roliga morotspåsar i Tiger och fyllde dem med lite smått och gott. Små halloweenfigurer som lyser i mörker och så fick de ballongerna som blir roligt stora och har gummiband så man kan studsa med dem. De luktade bara så starkt att jag inte kunde sätta in dem i påsarna, så de fick vara skillt. Så mycket godis behöver ju inte småbarn, men han har ju sett hur bröderna firat i många år, och vill ju vara likadan. 

 Han slet glatt upp paketen han fick och lekte med sina gäster innan det blev dags för mat och en mycket enkel shokokaka, inte åt de ju endå av den nu!

                                       
                 
 Så var det dags för pinjatan. En av flickorna ville inte slå på den (hade nästa gissat det innan) men de andra slog glatt så hårt de kunde. En god stund tog det, men inte för länge heller!

 I synnerhet de äldre har ju redan bra slagteknik, så en stund senare kunde de roffa åt sig sina påsar, leka ännu en stund och sedan krama varandra farväl.

 Trull var mycket nöjd med sitt kalas och själv tyckte jag det gick bra. Alla hade med sig något stöd, och fast jag var en lite dålig värdinna för de vuxna, såg de nog ut att prata med varandra och hade lite gott också till dem, så hoppas de också tyckte det hela var ok.

Kyligt

Visst var den vacker då den kom - frosten. 

Som jag står där och fotar med min telefon medan jag väntar på bussen till jobbet. De morgnar jag inte ska så tidigt att det är mörkt. 

Just denna morgon lyste fullmånen på en ljusröd morgonhimmel. O det var så fint, så fint!

 Eftermiddagarna har också varit väldigt fina, med otroliga solnedgångar man inte kan slita blicken ifrån.

 och bakom staketet på jobbet plockade jag hastigt och lustigt de sista kanttarellerna då vi hämtade en grej med ett barn som fallit över staketet. Lite stela men helt ok.

Vi fortsätter med höst

Medan farmor var här smet jag iväg. Gick en stund till skogs. Hittade för första gången någonsin trattisar här i Vik. Fyra stycken, men endå! 

 Körsbärsträdet som är så otroligt fint om våren är lika vacker om hösten. De andra hade redan fällt deras blad, men denna ville hålla sin vackra skrud!

 Sparrisen på palstan. Oj vad jag tycker om den!

 Trull hade namnsdag och fick en kär ny leksak.

 Han fick den finaste teckningen av dagisvännen , den kära, och studerade den väldigt, väldigt noga med lupp.

 Jag springer allt för sällan. Då jag gör det är det mörkt. Väldigt mörkt och rätt så ruskigt fortfarande..

Då ungarna åkte iväg för att fira farmors födelsedag gick jag på lopptorg till mammas skola. Har brukat fynda massor där, men i höst var det nog lite av en besvikelse. Då jag kom hem och borde ha städat, bakat och fejjat smög jag iväg till palstan. 

Blev så ledsen då jag såg att de bara hugger och hugger. Lande jag flyttade till har blivit nåt helt annat och sämre ska det tydligen bli.. 

Som TUR har jag min kära palsta! Kanten längst fram fixade jag nu till. Har hunnit vända redan en del jord och stal en massa gödsel från stallet. Hoppas på en bra sommar nästa år! 

Bladkålen är så vacker så, fortfarande!  

 Edelweissen satt igång och blomma igen

 och fick sällskap av lite gult.

"Höstlov"

Eller sjuklov då. Alla barn blev ju passligt sjuka och de yngre måste stanna hemma i en och en halv vecka... Farmor var fin och kunde rycka in,två gånger, som tur!

Köpte vackra rosor för att pigga upp det hela. En billig bukett som jag stack in i en gammal bukett vi fick till Trulls kalas. Blev väldigt fint!

 Det positiva med sjuklovet var att de äntligen hittade brädspel! De spelade, spelade och spelade! Om och om igen. Och de kom överens!

 Mys i soffan och lugna lekar. Ovanligt.

 Och mer spel. Kimble, snigelspelet och afrikas stjärna turades om i snabb takt.

Innan hon åkte hem efter första besöket tog hon med barnen för att mata änderna. Mycket populärt!

och dessa är ju tama som hundar. Rätt tacksam aktivitet alltså! 

 På tisdag ville pappa bjuda oss på middag innan han sku åka iväg till hans föräldrar i Frankrike. Först ville nog ingen gå utanför hemmets väggar, men det visade sig vara riktigt uppiggande efter nästan en vecka inne. Men så kom öroninflammationen till Trapp, så man kan ju undra om det var en bra idé..

 I slutet på veckan fick farmor rycka in igen, för att vi sku få pusslet att gå ihop på nåt vänster, med viktiga kvällsmöten och sådant..  Farfar lärde ungarna göra fåglar.

Mera spel och många tårar då hon måste åka hem igen. Fast det bara sku ta en dag innan de sku ses igen på hennes födelsedag. Vilket då påminde mig om att det är fjorton år sedan vi började sällskapa med sambon, för hon hade nyss firat födelsedag då jag hälsade på hos dem för första gången. Fjorton! Grattis till oss alla liksom! 

 O ja. Kanske man önskar sig ett lite bättre lov nästa gång.