Jag har övat

Övat.Övat och övat. Det var en fototävling på akvarieforumet jag hittade i början på detta år. Temat: akvariet. Jag har aldrig lyckats få bra bilder på fiskarna tidigare, det är verkligen inte det lättaste! Men nu lånade jag sambons bättre kamera med makrolins och övade mig länge innan det gick ens lite ditåt. Så det har jag pysslat med. O verkligen, verkligen gillat det! Jag älskar makrolinser! Till slut lärde jag mig också (lite) att ställa in ljus och sådant på kameran med tusen olika knappar. Hittade tom. en nyttig knapp sambon inte vetat att fanns. Han läser tydligen inte instruktionshäften han.. Bilderna jag skickade in, tre stycken, får jag inte visa innan bidragen till finalen valts ut. Men här han ni en hel hög med andra. Tro mig, det finns material att ta ifrån! Men du milde så många hundra jag fått radera. Fiskar är kanske ännu jobbigare att fota än barn!

Läikky. Han hade en stor orange fläck på huvudet då vi köpte honom. Är inte helt säker på om det är en Shubunkin eller en Sarasa guldfisk. 

Jaffa. En Shubunkin. 

Jaffa och Pepsi. Det var första gången jag såg att den lilla vågat stanna nära en stor för att sova dagssömn tillsammans.

Det kom ett par sådanahär med sanden i det lilla akvariet. Nu är de tusen. 

Elkku och Pepsi delar på gurkan

Köpte en ledlampa som kan byta färger och vara under vattnet. Älskar den! 

Läikky har också lärt sig att äta lite grönt

De två prickiga bredvid varandra i kvällsbelysning. Roligt lika varandra fast vi inte valde den lilla själva. 

En till liten snigel i 40-litern. Det finns en otrolig mängd olika sorter! Rätt intressant faktiskt att följa med variationen. Men det ser fult ut på glasen med alla de små prickarna (sniglar).

Bilbo har vuxit till sig lite. Man ser den nuförtiden.. Gullig. Men ännu rätt skygg.  O ni sku veta hur fort den susar fram. Hopplös att fånga på bild.

Jag har räknat till tre blivande räkmammor. Eller jag hoppas innerligt att det blir miniräkor av dessa ägg. De är utmärkta algätare och så väldigt vackra att titta på! 

Fick ett par sådanahär eldräkor också. Men jag tror det bara är två av fyra kvar, de gillade inte flytten hem till oss. Det lär vara en väldigt känslig sort. Men ack så vacker för ögat!

De är så runda och fina!

Här är familjeporträttet från stora akvariet. Tre guldfiskar och två albino "skäggmonnin" (alltså partamonni på finska, inte en blekblå aning vad de är på svenska). Elkku ligger alltså gömd mellan Jaffa och Pepsi. Lite av nosen syns.

Annat vi pysslat med

Hängt i parken. Traktorerna har på parkeringssidan fått upp fina (läs rätt höga) högar.

Vinterns räddare har varit grävskopan och lastbilen. Utan dem går inte vi ut om inte man vill lyssna på gnääääll. Här jobbar lastbilen högt uppe på högen.

En dag ställde jag upp ett litet loppis här hemma för en mamma med sitt första barn. Radade upp alla kläder i rätt storlek och så alla babygrejjor vi inte längre behöver. Hon köpte bort tre stora påsar för hundra euro. Så man kan bli nöjd!

Så hade vi Linda med flickorna på besök. Oj så jag väntar på att få träffa den lilla som ännu växer i magen.  Pojkarna visade inte precis deras bästa sidor (flippade ut totalt då de kom) men till slut lekte de alla fint tillsammans.

Förra veckan var det en häst på besök intill parken. Vi fattade inte att också vi sku ha fått åka släde mot pengar och Trapp var väldigt besviken. Men så var det redan rätt spännande att se på hur de packade ihop och åkte iväg med lastbilen. Vi väntade länge på att de sku backa ut från gården. Här spanar Trapp över staketet.

Till slut fick de vinka till den

Så har vi hälsat på ankorna

och så fick man fyra munkar för en euro från butiken en dag. 

Så var det det där sportlovet.

Som ju tog slut för länge sedan redan. Men jag hann inte med.
Det blev inge skidning, inget skrinnande. För jag kunde inte/ kan inte knyta skosnören med min onda tumme, ännu heller. Släkt träffade vi dock och var ute, så det fick duga.

På torsdagen fick också Tripp komma på familjecafé och titta på småparvlar.

Tripp var modig och gick iväg till berget med parkledaren och ett par skolbarn han inte träffat innan  för att åka pulka. Trapp blev kvar för att umgås med sina klubbkompisar.
Hon i gult är första förtjusningen,en sötis, Miina.

Så lektes det med bilar i fina rader 

innan farförsäldrarna i sin tur kom på besök. De kommer så sällan hit att det alltid uppskattas till max. 

På fredag var det sedan dags att åka iväg till mina föräldrar. Där hängde fina istappar från taket som bara måste fås ner!

snö att skotta var det inte heller för lite av..

och det var mjukt att hoppa ner från högar

Trull var mycket imponerad att "stormtroopern" dvs. snöslungan.

och de åkte glatt och länge ner för de småsluttande vägarna på gården. Också mamma åkte glatt ner flera gånger med båda de små!

Så fick lilla Sniff sin dos av paj och kärlek (och oljud) och vi magarna fulla innan de större åkte  iväg till farföräldrarna och den lilla och jag hem. 

Hann sätta upp varsin hylla åt de äldre i deras sängar då det bara var den lilla och jag hemma hela veckoslutet. Trapp behövde en för sin stora  familj..

o så på söndagen då de kom hem fick jag springa genom spöklig dimma som lystes upp av fullmånen.. 

Förlåt mig bloggen

Det är inte du, det är jag. O så blixten mc queen som ska snurra i bakgrunden då de leker med bilarna. Inte bara ljudet utan också bilden, såklart! Så är det också bråken, alla de miljoner bråken, om just dessa bilar då båda de yngre ska ha samma. Eller samma lego. Samma typer. Samma pennor. Samma allt.
Så är det att jag läser och läser om fiskar och växter, om sjukdomar och ljus. O dendär maten som inte lagar sig själv. Ännu heller. Utevistelser, besök. Ja du vet. Men jag tänker på dig ska du veta!

Om att älska sina icebugs

Det är ju så man önskar att det aldrig blir vår och torra gator. Det flöt på så bra ikväll, som också  på söndag kväll, då jag sprang senast. Har haft knästöd på knät som brukat ha ont då jag sprungit och det har hjälpt! Så härligt att kunna springa utan att ha ont! O icebugsen. Ooh! Att våga ta ut ordentligt i farten på underlag som underlag. Jag är såld! Nu drömmer jag ju om lika lätta och bekväma "riktiga" springskor. Ikväll kom det också pluspoäng för att strumporna hålls torra fast man springer genom isvatten.

Sportlov

Rätt skönt faktiskt. Fast man märker att de varit lite för intensivt tillsammans nu dessa barn.. Lite dåligt sådär på sportsidan har det nog varit då jag inte klarar av att knyta skridskor och är lite rädd också för att prova på att hjälpa dem med skidutrustingen med mitt onda finger. Men vi har åtminstone varit ute. I parken och pulkabacken, med far sin var de också på skogsäventyr, mycket uppskattat. Han har äntligen insett att här finns härlig natur inpå knutarna, ute behöver inte betyda stå i parken och ha tråkigt.

Försökte få Tripp att väcka Trull från en försenad tupplur på måndag. Inte heller han hade hjärta att göra det. Men han är så söööt!Titta nu hur gulligt han sover! Min lilla barnkära. Han älskar verkligen små! <3

Trull älskar att rita och övar sig på att klippa också. Hittills dock utan reultat (kan bero på den urusla saxen). Fast kanske det är bra med dålig sax då den alltid landar i håret i nåt skede..

Trapp övade sig på att "snoukka" i pulkabacken igår.  Och njöt helt tydligt av att åka pulka med sin mamma. Mamman i sin tur skrattade som hon inte gjort på länge då hon åkte med pulka och peffis med Trapp och Trull. Varför gör inte jag det oftare? Synd bara att backen är farlig och dålig.
Rekommenderar alltså pulkaåkning åt alla som har möjlighet till det!!

Medan två poserar så fint i ninjapose springer den tredje undan så snabbt benen i pingvindräkten tillåter.. Han har börjat ogilla att man tar bilder av honom.  

Idag blev det en tur till parken på morgonen innan mamma kom på besök. År efter år funkar dessa backhoppare för denna pojke. En vintersuccé! Gick åtminstone att köpa på Stockmann förra året. Så hade Lidl av dem nu också, men till det saftiga priset på 10€. Gubbarna blev kvar i butiken..

Mina käraste <3

Livsfarlig och hal men ganska roligt att åka hårt sålänge ingen slår sig efter guppen mitt på..

 Så kom mamma efter lunchen. Försökte få Trull att somna innan hon kom men han kominte till ro innan det ringde på dörren. Så ingen dagssömn blev det idag. Istället blev det en hel del härjande, lekande, skrattande och så våffelkalas. En riktigt bra dag alltså!

Festmellanmål och härliga blommor på bordet! Tack snälla! 

Vi brukar förresten varje kväll vid middagsbordet, i tur och ordning, berätta vad som varit det bästa med dagen. Pojkarna tyckte idag det var då Mommo var här så länge och lekte med dem och jag svarade att det var att jag fick blommor. Har inte velat slösa på sådana på en tid men nog gör de ju livet vackrare och man blir glad varje gång man ser dem i köket.

Om att inte inse när det lönar sig att ge upp

Ja ni kanske minns olyckan med Handyn, aka algskrapan, innehållande rakblad i storlek xxl. Såren hade läkt riktigt bra då jag kollade på lördagen. Tummen var ännu känslig och naglarna har ännu jack på sig men i det stora hela var de ok. Inga plåster behövdes sedan en tid tillbaka.
Nå. Akvariet sku putsas, det hade samlats alger på glaset jag ville ha bort. Handyn låg där med sitt rostiga blad på hyllan. O jag tänkte att jag inte kan ge upp, inte låta rädslan ta över makten, det är ju det bästa redskapet för sådanthär. Att det måste lossna bara jag provar försiktigt på rätt sätt. Så jag tog en kniv och försökte peta bort rakbladet..och ja, det tog kanske en minut så slant det på nåt sätt igen och jag visste att det gått illa igen. F-N!! Nu grät jag tom. lite över min egen idioti. O blev lite rädd om jag ska vara ärlig. Skar upp en djupare bit på sidan av samma tumme som just läkt. Som tur blev skinnet och hänga på en liten bit vid sidan så inte hela biten lossnade. Den trycktes bara hårt tillbaka och så paketerade jag in tummen som jag gjort veckan innan, har ju liksom vanan inne. Men ATT DET HARMADE! Igen en vecka med gummihandskeliv, man leker ju hela tiden med vatten i en småbarnsfamilj. Matlagning, rumptvätt, disk, torkning av bordsytor och så då två akvarium att sköta på det.. Att tvätta håret med gummivante på så det inte rinner vatten in i den är tex. inte det lättaste kan jag tala om för dig. Men ja, hade tur och såret har inte blivit infekterat denna gång heller och ser ut att läka rätt bra. Tur är man ännu ung med skinn som repar sig relativt bra.  Men nu. Nu slängde jag bort Handyn. Packade den in i ett hårdare plast (som den skar igenom) och två pafflådor. Vill inte att någon annan skadar sig heller. Men nu sku jag behöva nåt alternativt att skrapa  loss algerna med. De sålde nåt som verkade fiffigt i akvariebutiken men för tjugo euro. Huh! Nå kanske en annan månad då man har mer pengar (heh, yeah right..). En tredje gång sku väl ha varit slutet på min hand nämnligen, kan jag gissa mig till.

Varsågoda, en misshandlad tumme, flera dagar efteråt då det äntligen slutat blöda..

Älska vintern

Det gör jag idag!

Har ni tagit er en tur i naturen? Kollat på vida vidder av gnistrande snö omringat av vintervilande skogar med snötunga grenar. Det fyller själen. Också Tripp blev riktigt och stirra ut över ängar och åkrar idag då vi gick mot den farliga pulkabacken. Stärnhimmel som glimmade i takt med snön. Månen som blädade. Trull tyckte nog alla lampor i omgivningen kunde ha varit månar. Han trivdes för en gångs skull ute trots att kinderna frön. Yrade på som största brorsan och åkte med glädje pulka. Hittills har han varit rätt avigt inställd mot detta med snö och kyla..

Jag kände mig nästan tvungen att ta en skidtur också i skogen ikväll, det är nåt så magiskt över sådanahär vackra kvällar. Med nysnö på marken som täckt allt det fula. Tystheten i den mörka skogen. Inte en själ på ängarna. Lyssnade på A state of trance och gled fram i spåret i takt med musiken. Äntigen hade jag nästan bra valla på skidorna. Det flöt på och jag föll inte i den farligaste backen. Sista biten friskidade jag igen, börjar nästan kunna det. Men huh, det är nog rätt tungt då man inte har tekniken. Roligt att våga skida hårt dock, då det bara är någon enstaka hundrastare i farten.

Nu är jag slut. Gonatt!

Förra veckan

Gick lite i en dimma. Den också. Sambon jobbade kväll eller dubbelturer så vardagen och nätterna föll på mitt konto. Jobbigare blev det då den lilla lider av magont nu hela tiden. Dag och natt ska man hålla handen på hans lilla runda mage och nätterna igenom kvider han. Upprepas det ännu denna natt så måste jag nog bara uppsöka läkare, tyvärr, fast jag vet att det inte blir till nåt med undersökningarna.

Men vi hann äntligen hälsa på Trapps gamla klubbkompis, tror der är närmare ett år sedan sist fast de bor så så nära. Började med lite peffisåkning i en liten backe i närheten.

Det var fyra barn till i början men då de gick hem för att äta blev de våra fyra kvar. Lilla Trull åkte fint på bara rumpan och trivdes bra!

De större åkte lite hårdare och snön den yrde!

Så gick vi hem mot dem. Trapp och hans första bästa vän traskade hela vägen,babblande, hand i hand. 

Mitt hjärta smalt.

Hemma hos dem drogs de flesta leksaker fram och alla trivdes. De två yngre kom efter den första shocken rätt bra överens. Det är ju alltid lite jobbigt att låna sina saker i denna ålder..

Vi blev bjudna på lunch och för en gångs skull ÅT de!! Trull tog mera två gånger till och med!

Efter timmar av lek fick de ännu efterrätt innan det var dags att börja gå hemåt, timtals efter vad vi först talat om och redan nu klagade nog alla inblandade.

Men ännu hann de med lite åk på gården innan vi började gå hemåt och de åkte efter sin pappa från sjukhuset där han varit på knäoperation.

Trull lyckades förresten igen. Han klarade sig så fint i deras trappor att jag i nåt skede lät honom gå själv då han hela tiden traskade upp och ner där. Kollade att han kommit halvvägs på sig resa neråt efter fler bilar. Så hörs duns-duns-duns-duns. Rusar ner och hittar honom liggande på rygg med foten i luften -pipi! Ja pipi får man väl om man gör kullerbyttor fast hur många steg. Dottern i huset förevisade fint hur han med armarna i luften rullat ner och PAM.  Som tur fick han bara ett blåmärke på benet och en liten bula i huvudet. Min lilla olyckskorp. Mamman i huset tog det lite hårdare än jag, i synnerhet då han inte ens grät då han landade, det fick henne att tro att det värsta inträffat. Men nej, han är bara en liten tuffis som inte gråter om inte det påriktigt är illa. Nu var de roliga bilarna i rummet bredvid mer intressanta än lite onda ställen på kroppen.


På kvällen pysslade jag lite då nu pärlorna låg utspridda sådär passligt på matbordet..

Så man vet vems rum det är

På tisdag var dessa sååå söta. Hela vägen hem från parken sa Trapp ord och Trull sa efter. Han börjar vara riktigt duktig, åtminstone jag förstår redan en heeel del av vad han har att säga. Härligt! 

Ja och så var det ju fastlagstisdag! 

En vecka tidigare var det ju Runerbergsdagen. Då bakade jag 18 sådanahär som blev uppätna i ett nafs.
Vad ska man baka imorgon då, det är ju också en tisdag..

PS. Trull hann ännu falla ner från den höga barnstolen på fredag. Andra gången nu som jag försöker laga mat med honom "hjälpandes" och jag vänt mig mot kylskåpet för att höra ett brak av en liten kropp som faller i golvet. Han hinner han..

PPS. Är så besviken på att jag hinner ut också motionera bara en gång i veckan nu. Är på usligt humör mest hela tiden och har noll energi. Igår sprang jag mot de senaste veckornas skidning. Det är nog det jag gillar mest. Men mitt knä, det dödar mig. Varför kan inte det funka normalt?! Argh! Men då det är halt i backarna vågar jag helt enkelt inte ge mig ut i skogen. Jag föll igen förra gången i den branta backen med sväng mitt i, och då hade det ju just kommit snö så det fanns nåt att ploga i. Då det inte kommit mer på en tid är det helt galet farligt i mina ögon. Blä.