Världens sötaste berättelse!

Sambon hade födelsedag i början av månaden. Han är inte den som vill fira och i år hann vi inte ens med sådant då jag hade en massa möten och lärde Tripp att simma veckan då han fyllde. Till födelsedagspresent fick han egentligen en ledig dag för att åka iväg och klättra, och därför blev det inte heller firat här hemma.. Men på helgen fick han lite smått och gott och det finaste var nog det han önskat sig av Trapp, som ju håller på och lär sig att skriva, en berättelse. En utan huvud eller svans, men säkert världens sötaste! Han har ju inte heller tidigare skrivit på finska och vi fick nog jobba tillsammans för att få historien renskrivet på pappret bredvid då lite bokstäver och ord trillat bort emellan..men vilket underbart minne! Sagan om kor.

En dag på jobbet

Vaknade tidigt. Det är ganska skönt att stå och vänta på bussen vid bussbytet (här sådär halv sju), ibland är himlen hisnande vacker, men alltid är det nåt som fångar ens uppmärksamhet och får en att börja dagen fylld med bra feelis. 

 Öppnade dagiset, serverade morgonmål. Och så till dagens efterlängtade, en utflykt, med bara två barn. Skrattade nog lite åt tilliten. Jag är ju faktiskt van med både barn och bussåkande och hade nog antagligen klarat av några fler också. Men bra så. Ganska härligt att hinna ge dem tid, prata och för en gångs skull riktigt lyssna också!

Åkte till mina kära trakter, jag sedan början av hösten velat före dem och se. Alltså till Vik, för att se på korna.

 En hel del fåglar såg vi också, men flyttfågelskarorna hade redan flugit iväg för dagen.

Det var en ljuvlig utfärd och barnen verkade nöjda! Är så glad att vi kunde åka, fast det blev folk borta från jobbet och jag hamnade hoppa in på lillasidan resten av dagen. En varierande dag alltså! 

En stund i solen

För en vecka sedan, på söndagen, fick jag njuta av en stund på palstan, riktigt i solsken och allt!

Tur det! Hade ju inte sett att Doroteablomman slagit ut. De är så väldigt, väldigt vackra då de blommar!! Problemet är ju då att man ska se dem i sol. Blir det för skuggigt eller mörkt slår de ju ihop blombladen och gömmer de underbara färgerna.. Blomman bredvid, Prins Gustafs öga, med de små lila-vita blommorna har frösått sig själv nu i många år! Nu grävde jag ju bara upp hela rabatten, på denna del, förra hösten, så tänkte självklart den försvunnit. Men nej, där kom den ju upp frodig och fin i nåt skede! Hurra för det!

 Den lilla miniatyrrävsvansen har börjat hänga! Visst är det ju trevligt, och visst är den ju gullig..Men nog hade den fått vara en meter högre, som den egentligen då borde.

 Blir mer och mer förtjust i den "felfärgade" rosen!

 Och luktärterna blommar flitigt vid ingången till mitt lilla egna paradis!

 Dahlian vid bärbuskarna är enorm! Men den har bytt färg nu, till nästan enbart orange (hade mycket mera vitt i spetsarna då den började blomma!)

 Man kan bara bli glad av den! Blev dessutom så glad då jag hörde folk som gick förbi på vägen tala vackert om den och solrosorna vid komposten. Det är ju det jag vill, glädja också andras ögon! Därför känns det så sorligt att jag hamnade rigga upp staket och port i år, det var ju inte alls det jag ville. Själv sku jag älska att se folk komma och titta på alla de olika sorternas blommor. Hälsa på grodorna vid dammen. Men nej, nu blev det då såhär, när det finns folk som inte har nåt samvete, inget hjärta..

Den otursdrabbade..

Lördagen den 6 September vaknade vi till en disig värld.

 Måste bara stå där och njuta en stund av det vackra, innan jag gick tillbaka och lade mig en stund.

Pysslade med lite ett och annat här hemma med barnen, Vilade, mådde dåligt, han haft stegring nu en längre tid igen med halsont, huvudvärk och flunssa. Tripp åkte iväg för att scootta nåttag på dagen.

 På kvällen ringde han hem. Yrade om att jag inte sku bli arg, han hade inte menat att lämna tomflaskan kvar på marken, men då han var så yr.
  Ööh,yr?!  Va, vänta nu? Sakta ner. Ta det från början.. 

Han hade alltså fallit ner från rampen. Ögat var uppsvullet och läpparna blödde. Yr var han dessutom kände sig konstig.
Så var han ju ensam också, han som egentligen sku till en annan skatepark, med hans kompisar från gården, Hade bara "glömt" att meddela oss att planerna bytts. Hundra gånger har jag bett honom ringa ifall han byter plats, så man vet var han är.

Bad honom be om hjälp av någon "pålitlig" vuxen om han tänkte svimma. Frågade om han ville tala i telefon tills han kom hem. Det ville han inte, han höll ju på att släpa på scoottin på en sandväg på väg till bussen.
Så var det bara att vänta.
Hem kom en med ett helt uppsvullet öga och hål inuti läppen, både uppe och nere, och axeln uppskrapad den med. På bilden ser det inte nära heller så uppsvullet ut som det så ut i verkligeheten. Men tur hjälpte det med en kylpåse på ögonbrynet/ögat, en god stund!

Funderade nog på att åka till barnkliniken med honom. Men jag var ensam med de tre, då sambon var någonstans i skogen och klättrade. Försökte kolla på ögat, och frågade om det tog sjukt. Det tar endå många timmar att åka fram och tillbaka med bussar till läkaren, en lördag kväll.. Bestämde mig för att avvakta, väckte honom ett par gånger på natten för att kolla att han mådde ok.

Följande dag, på morgonen, gick ögat knappt upp. Då svullnaden lagt sig lite såg han bara tuff ut i sin lila färg.. Stackars barn!

På fredag, nästan en vecka senare beställde jag läkartid. Då hade jag kvällen innan märkt blod baktill i ögonvrån och han klagade på att han såg suddigt och lite dubbelt. Som tur hittade inte läkaren nåt fel och antog att det bara berodde på svullnaden att synen är lite påverkad, och det är väl liksom ett blåmärke också baktill i ögat. Huj, tur att det inte gick värre. Han föll endå rätt högt ifrån nu igen, ner på asvalten..

Men som tur börjar det vara på bättringsvägen i alla fall! Han skrämmer nog mig så, denna son. Listan börjar vara lång, med olyckor han varit med om, bara tio år gammal. Två hjärnskakningar,två eller troligen tre brutna tår, ett brutet revben och ett finger, förutom då alla megablåmärken och sår han haft på sin kropp.
Nu blev han nog själv också lite rädd. Talade om att tom. sluta. Men inte kan han göra det! Han brinner ju för detta, och får han inte röra på sig blir han tokig! Så det är väl bara att hålla tummar och tår uppe att allt slutar bra och han kommer hem i gott skick om kvällarna!

Fredagsmys

Medan de andra såg på film, inte nu denna fredag, men fredagen innan det, smet jag iväg till palstan för att plocka lite mat. Mat både för magen och för ögonen.

Vilken lycka det är att få bära hem sådant man själv sått, från frön.

och så gillar jag att de ibland är lite personliga, våra grönsaker. Trull och jag brukar tävla om dessa snurrbönor. Tycker de är så fina! 

En bonus- för hela familjen!

Onsdagen den tredje.
Morgonen började tidigt. Tidigare hade jag kallat det okristligt tidigt, nu gillar jag egentligen morgonturerna, man hinner ju efter de egna så att man hinner umgås lite också, om än rätt så trött..

Men ja. Denna dag fick de som jobbar under utbildningsverket, inklusive jag, en bonus. Gratis inträde på Borgbacken för en själv och familjen.

En kväll mitt i veckan, efter tidiga morgnar och sena kvällar. Ögon som hänger trötta och ännu till fösta simundervisningen, samma morgon, för de två skolpojkarna. Men solen sken och ja, man måste ju passa på! Som tur fick jag dessutom min kvällstur bortbytt till en morgon, så jag kom iväg efter de små i god tid, och så via butiken för att tanka lite mat för trötta nerver. Här tänkte det bli flopp för Tripps del. Hungrig och trött tänkte han åka hem och inte alls komma med, som tur ändrade han sig i sista stund och hann in genom porten med resten av oss. Som tur! För det visade sig bli en härlig kväll med familjen!

Hade blivit uppskrämd att köerna sku vara sjuuukt långa och det sku krylla av folk, men för att vara en gratiskväll, tyckte jag köerna var helt rimliga, och då man inte var tvungen att sträckkodsläsa varje besökare, vid varje maskin, gick det ju tusen gånger snabbare än normalt! Så jag klagar verkligen inte!

Jag hängde igen mest med den minsta i familjen. Upplever glädjen i, ja typ, allt! Först provade vi kotkot tåget igen.

 Och han var så stolt! För han var inte längre rädd för att gå förbi häxan, som ju kikar ut där intill de minstas åktur.. Men så insåg jag. De har ju tagit bort hennes ljud! Någon har säkert klagat på det då han säkert inte är den enda lilla som blivit rädd för henne!

 Vankkuripyörä. Här satt han och tittade på Kehrä som åker intill, hårt, runt, runt, intill. Och önskade att också denna tur sku åka likandant, upp och ner.. Heh, tur är det ännu några år tills han får åka där, det är en av maskinerna jag inte gillar, fast jag modigt uppoffrade mig för Trapp här förra året.

 Ännu njuter han också fullt ut i denna. Bara lyckan i att få sitta i en bil som rör på sig. Man blir så lycklig själv också, av glädjen som lyser i ögonen!

 Men han gillar nog fart! Här fick han den lilla, barnsliga, karusellen, att bli till nåt helt annat då han snurrade på mitten så det gick fortare och fortare.. Huh, blev ju riktigt yr!

Och denna gång fick vi åka upp i Panorama, han och jag! Det fick man inte förra gången då det blåste för hårt.

OJ så fint det såg ut i den varma kvällssolen!

 Så bytte vi par. Jag fick åka lite med stora pojken. O han tog mig hit. Till stället jag redan blir helt yr av att titta på. Bestämde mig för att inte tänka på saken. Inte titta på den innan det var vår tur. Klev bara fram och satte mig, stängde ögonen och genomled. Visst. Nog är det ju skoj, på sätt och vis. Men om jag redan inte kan gunga, blir illamående i bil,buss, tåg, you name it.. Ja då är inte en maskin som både snurrar runt nertill och dessutom slänger en runt i själva sitsen kanske riktigt optimalt.. Dessutom tänkte jobbnyckeln flyga över huvudet då jag tvinnades där opp och ner..

 Harmade mig på sommaren då jag glömde att äta sockervadd. Men ja, nu var så inte rätt tillfälle att ta igen det, rakt efter Kieppi.. Mådde illa resten av kvällen, fast han hjälpte mig att äta slut den.

 Under tiden åkte de två yngre omkring med sambon. Maisemajuna är nog en sådan favorit, den får man sitta i så länge, och i lugn och ro titta på området från höjderna.

 Tills sist åkte vi i denna med de två stora pojkarna. Så roligt!!

Då portarna stänge klockan åtta, var det ett väldigt nöjt patrask som åkte iväg mot Hagnäs i spårvagnen (redan det, i sig, ett äventyr). Där gick vi ännu till mäccen för att äta middag, annors hade vi varit tvungna att gå via butiken och dessutom tillräda mat, och det var nog ingen riktigt färdig att göra efter en kväll som denna.

Man får väl bara hoppas att man sku få jobba för utbildningsverket ännu i framtiden då, heh.

Egentid

Det där man nu igen har fått höra en del om på sistone..eller talat om bristen av den. Egentid.  För mig betyder egentid tex. ett par timmar av tid, utan barn, en söndag kväll. Gick på svampjakt ut i den absoluta närskogen, lite bakom palstorna. Men inte hittar man ju svamp där. För mycket folk som rör sig där, och ja, vet inte. Har aldrig hittat nåt bra ställe. Nu hittade jag ett par soppar och hela två kantareller (visserligen ett rekord, har bara hittat en kantarell tidigare, i denna skog..). Men trevligt att gå omkring i lite skog, om än stadsskog. Det känns riktigt helande efter en hektisk vecka!

Så mycket vackert, i höstfärger som värmer hjärtat.

Cyklade bort mot palstan. Plockade lite skörd, band upp blommor som behövde stöd. Klippte ner vissna blommor då många fortfarande orkar blomma så fint, ännu ger inte jag upp..

Måste medge att jag är så nöjd med årets bönrabatt. Band ihop små träd, upptill, ståendes på barnens små stolar, och nu har det bildats en fin tunnel man kan gå igenom, medan man kan plocka hem bönor ovanifrån sitt egen huvud. Nertill, kring staketet jag byggde i somras, klänger sig (äntligen) krassen. Det sku ju vara slingerkrass, men av någon orsak har de betett sig som buskkrass fram till nu. Tur nog har de endå orkat blomma kraftigt, förde tom. av blommorna till jobbet för att barnen sku få smaka på dem. Den perfekta salladsingrediensen, Trulls favorit.

Ingen dålig lekplats

Då vi måste lämna det tropiska paradiset Gardenia, så blev vi då där på gården och leka. Äntligen fick den lilla klättra i klätterställningen han hade väntat på att få leka i hela veckan!

Under tiden strövade jag iväg bakom hörnet för att titta på sådant jag kanske själv uppskattar lite mer än en klätterställning..

Som då tex. rosor.

 Eller denna idyll av grönt.

 Så gick jag för att kolla på blomlådorna som brukar var aså underbara. Liksom också i år!

 Vet du vad de här höga heter? (Suktar ju efter sådana då fjärilarna verkar gilla dem..)

 Eller fjärilen. Som jag följde efter medan barnen lekte.

 Innan vi fortsatte längre ner i trädgården/parken där de har nyttoväxter också nuförtiden.

vindruvor till och med!

De fick smaka på var sitt äppel. Det kom ju en farbror med vagn och fyllde en plastpåse han, så tänkte att vi kanske kan ta två utan att någon blir arg på oss. Men vad är det med frukterna i år? Vid palstorna har både päronen och äpplena likadana svarta, fula, prickhål som också de flesta i dessa träd. Jättesynd!

 Men tänk nu. Vilken lycka att få bo här då man i hjärtat är en landsflicka som bor på helt fel ställe.. Att barnen får växa upp i dessa gröna trakter, få leka på sådana här platser! Kunna andas.

Och med lyckligt hjärta cyklade jag hemåt bredvid mina två, små, duktiga naturbarn. En sån fin söndag det blev till slut, helt oplanerat, som det bästa ofta sker!

Gardenia

Då vi kom fram till Gardenias  gård på söndagen var klockan 16.35. Då Trull sa att han vill gå in i huset sa jag att det säkert inte är öppet. Men på lappen stod det ju sedan att de har öppet till 17.00. Efter några sekunders funderande bestämde jag mig för att vi gör en snabbvisit. De ligger ju under hot att stängas och den stackars lilla har aldrig fått se hur där ser ut. Så vi köpte våra biljetter och gick in, som enda människor..

Borde ju ha köpt årsbiljett direkt, för redan efter de första metrarna var de sååå glada! I dammen fanns det ju vattensköldpaddor, Trapp som så älskar sköldpaddor!

 och jag älskar karpar!

 Trull ville iväg och utforska, han hade förstått att detta var ett snabbesök! Växterna hade nog vuxit en massa sedan jag var här sist, han såg så liten ut där under träden!

 Måste nog komma på nytt, med tid. För att hinna se allt här gömmer sig, alla små exotiska blommor och bär.

 Alla små kryp och träfigurer där finns för lite mindre besökare.

 Vi gick in på monsunavdelningen och hittade till vår stora glädje ännu en damm!

 Men det blev ju imma direkt på linsen i den tropiska fukten..

 Vi gick ut, tillbaka till huvudsalen och klättrade upp för trapporna för att se vad där gömde sig. Inte så mycket visade sig, men där fanns åtminstone aningen större gullrankor än vad man är van med.. Huh!

 Nere hittade vi mera fina figurer pojkarna gillade..

 Och innan vi måste låta dem stänga kollade vi ännu en sista gång på den fina dammen.

 och de fina blommorna i busken bredvid.

Som sagt gillade de stället massor. Hur har vi inte varit här oftare undrar jag bara.. 15€ var det visst för ett årskort, ingenting för att kunna droppa in här då man inte hittar på nåt bättre att göra. Njuta av värmen i smällkalla vintern eller då skyn utanför valt att öppna sig. Djuren och de omfamnande växterna. Ja, jag, nej, VI, gillar det!! Och som sagt, nu om någonsin sku de verkligen behöva kunder, tycker det sku vara så himla, himla synd om de bara tar och stänger det underbara stället!!