En bonus- för hela familjen!

Onsdagen den tredje.
Morgonen började tidigt. Tidigare hade jag kallat det okristligt tidigt, nu gillar jag egentligen morgonturerna, man hinner ju efter de egna så att man hinner umgås lite också, om än rätt så trött..

Men ja. Denna dag fick de som jobbar under utbildningsverket, inklusive jag, en bonus. Gratis inträde på Borgbacken för en själv och familjen.

En kväll mitt i veckan, efter tidiga morgnar och sena kvällar. Ögon som hänger trötta och ännu till fösta simundervisningen, samma morgon, för de två skolpojkarna. Men solen sken och ja, man måste ju passa på! Som tur fick jag dessutom min kvällstur bortbytt till en morgon, så jag kom iväg efter de små i god tid, och så via butiken för att tanka lite mat för trötta nerver. Här tänkte det bli flopp för Tripps del. Hungrig och trött tänkte han åka hem och inte alls komma med, som tur ändrade han sig i sista stund och hann in genom porten med resten av oss. Som tur! För det visade sig bli en härlig kväll med familjen!

Hade blivit uppskrämd att köerna sku vara sjuuukt långa och det sku krylla av folk, men för att vara en gratiskväll, tyckte jag köerna var helt rimliga, och då man inte var tvungen att sträckkodsläsa varje besökare, vid varje maskin, gick det ju tusen gånger snabbare än normalt! Så jag klagar verkligen inte!

Jag hängde igen mest med den minsta i familjen. Upplever glädjen i, ja typ, allt! Först provade vi kotkot tåget igen.

 Och han var så stolt! För han var inte längre rädd för att gå förbi häxan, som ju kikar ut där intill de minstas åktur.. Men så insåg jag. De har ju tagit bort hennes ljud! Någon har säkert klagat på det då han säkert inte är den enda lilla som blivit rädd för henne!

 Vankkuripyörä. Här satt han och tittade på Kehrä som åker intill, hårt, runt, runt, intill. Och önskade att också denna tur sku åka likandant, upp och ner.. Heh, tur är det ännu några år tills han får åka där, det är en av maskinerna jag inte gillar, fast jag modigt uppoffrade mig för Trapp här förra året.

 Ännu njuter han också fullt ut i denna. Bara lyckan i att få sitta i en bil som rör på sig. Man blir så lycklig själv också, av glädjen som lyser i ögonen!

 Men han gillar nog fart! Här fick han den lilla, barnsliga, karusellen, att bli till nåt helt annat då han snurrade på mitten så det gick fortare och fortare.. Huh, blev ju riktigt yr!

Och denna gång fick vi åka upp i Panorama, han och jag! Det fick man inte förra gången då det blåste för hårt.

OJ så fint det såg ut i den varma kvällssolen!

 Så bytte vi par. Jag fick åka lite med stora pojken. O han tog mig hit. Till stället jag redan blir helt yr av att titta på. Bestämde mig för att inte tänka på saken. Inte titta på den innan det var vår tur. Klev bara fram och satte mig, stängde ögonen och genomled. Visst. Nog är det ju skoj, på sätt och vis. Men om jag redan inte kan gunga, blir illamående i bil,buss, tåg, you name it.. Ja då är inte en maskin som både snurrar runt nertill och dessutom slänger en runt i själva sitsen kanske riktigt optimalt.. Dessutom tänkte jobbnyckeln flyga över huvudet då jag tvinnades där opp och ner..

 Harmade mig på sommaren då jag glömde att äta sockervadd. Men ja, nu var så inte rätt tillfälle att ta igen det, rakt efter Kieppi.. Mådde illa resten av kvällen, fast han hjälpte mig att äta slut den.

 Under tiden åkte de två yngre omkring med sambon. Maisemajuna är nog en sådan favorit, den får man sitta i så länge, och i lugn och ro titta på området från höjderna.

 Tills sist åkte vi i denna med de två stora pojkarna. Så roligt!!

Då portarna stänge klockan åtta, var det ett väldigt nöjt patrask som åkte iväg mot Hagnäs i spårvagnen (redan det, i sig, ett äventyr). Där gick vi ännu till mäccen för att äta middag, annors hade vi varit tvungna att gå via butiken och dessutom tillräda mat, och det var nog ingen riktigt färdig att göra efter en kväll som denna.

Man får väl bara hoppas att man sku få jobba för utbildningsverket ännu i framtiden då, heh.