Inte ändå så illa

Att sura över att totalt ha misst kontrollen över sina egna barn. Blev så trött på att se dem fyllas med ÄNNU mer socker vid kiosken att jag tog vårt pick och pack och kom ensam till stranden för att inte koka över. Nåt som börjar vara närmare och närmare. Hade jag inte varit på dessa dumma antibiotikor hade jag åtminstone kunnat slappna av om kvällarna med ett glas vin, igår gick jag och lade mig klockan nio för att inte säga nåt dumt.
Idag då det såg ut att bli regn hela dagen var jag redan på väg hem med buss från fastlandet men nu skiner solen (hoppeligen en stund åtminstone!) så vi hoppas att jag kan behärska mig ännu någon dag. Men att inte ha NÅT att säga till om när de beter sig hur dåligt som hellst (de är ju bara barn ser ni..) så håller jag hellre avstånd (ja deet är ju lätt på en trång båt..). Att återgå till vardagen tror jag inte kommer att bli lätt. Men nu ska jag lapa sol med de små som just kommer emot på stranden.

Men ja, vackrare strand kan man nog inte sura på.