måndag 18 februari 2013

Förra veckan


Gick lite i en dimma. Den också. Sambon jobbade kväll eller dubbelturer så vardagen och nätterna föll på mitt konto. Jobbigare blev det då den lilla lider av magont nu hela tiden. Dag och natt ska man hålla handen på hans lilla runda mage och nätterna igenom kvider han. Upprepas det ännu denna natt så måste jag nog bara uppsöka läkare, tyvärr, fast jag vet att det inte blir till nåt med undersökningarna.
Men vi hann äntligen hälsa på Trapps gamla klubbkompis, tror der är närmare ett år sedan sist fast de bor så så nära. Började med lite peffisåkning i en liten backe i närheten.
Det var fyra barn till i början men då de gick hem för att äta blev de våra fyra kvar. Lilla Trull åkte fint på bara rumpan och trivdes bra!

De större åkte lite hårdare och snön den yrde!
Så gick vi hem mot dem. Trapp och hans första bästa vän traskade hela vägen,babblande, hand i hand. 
Mitt hjärta smalt.
Hemma hos dem drogs de flesta leksaker fram och alla trivdes. De två yngre kom efter den första shocken rätt bra överens. Det är ju alltid lite jobbigt att låna sina saker i denna ålder..



Vi blev bjudna på lunch och för en gångs skull ÅT de!! Trull tog mera två gånger till och med!
Efter timmar av lek fick de ännu efterrätt innan det var dags att börja gå hemåt, timtals efter vad vi först talat om och redan nu klagade nog alla inblandade.
Men ännu hann de med lite åk på gården innan vi började gå hemåt och de åkte efter sin pappa från sjukhuset där han varit på knäoperation.

Trull lyckades förresten igen. Han klarade sig så fint i deras trappor att jag i nåt skede lät honom gå själv då han hela tiden traskade upp och ner där. Kollade att han kommit halvvägs på sig resa neråt efter fler bilar. Så hörs duns-duns-duns-duns. Rusar ner och hittar honom liggande på rygg med foten i luften -pipi! Ja pipi får man väl om man gör kullerbyttor fast hur många steg. Dottern i huset förevisade fint hur han med armarna i luften rullat ner och PAM.  Som tur fick han bara ett blåmärke på benet och en liten bula i huvudet. Min lilla olyckskorp. Mamman i huset tog det lite hårdare än jag, i synnerhet då han inte ens grät då han landade, det fick henne att tro att det värsta inträffat. Men nej, han är bara en liten tuffis som inte gråter om inte det påriktigt är illa. Nu var de roliga bilarna i rummet bredvid mer intressanta än lite onda ställen på kroppen.


På kvällen pysslade jag lite då nu pärlorna låg utspridda sådär passligt på matbordet..
Så man vet vems rum det är

På tisdag var dessa sååå söta. Hela vägen hem från parken sa Trapp ord och Trull sa efter. Han börjar vara riktigt duktig, åtminstone jag förstår redan en heeel del av vad han har att säga. Härligt! 


Ja och så var det ju fastlagstisdag! 
En vecka tidigare var det ju Runerbergsdagen. Då bakade jag 18 sådanahär som blev uppätna i ett nafs.
Vad ska man baka imorgon då, det är ju också en tisdag..

PS. Trull hann ännu falla ner från den höga barnstolen på fredag. Andra gången nu som jag försöker laga mat med honom "hjälpandes" och jag vänt mig mot kylskåpet för att höra ett brak av en liten kropp som faller i golvet. Han hinner han..

PPS. Är så besviken på att jag hinner ut också motionera bara en gång i veckan nu. Är på usligt humör mest hela tiden och har noll energi. Igår sprang jag mot de senaste veckornas skidning. Det är nog det jag gillar mest. Men mitt knä, det dödar mig. Varför kan inte det funka normalt?! Argh! Men då det är halt i backarna vågar jag helt enkelt inte ge mig ut i skogen. Jag föll igen förra gången i den branta backen med sväng mitt i, och då hade det ju just kommit snö så det fanns nåt att ploga i. Då det inte kommit mer på en tid är det helt galet farligt i mina ögon. Blä.

4 kommentarer:

  1. Tack för en fin blogg:) Var har du hittat den fina skinnmössan som Trull har? Anna

    SvaraRadera
  2. Tack själv för kommentaren! :)
    Det är faktiskt inte en skinnmössa utan fakeull med foder. :) Älskar den! Trapp hade den ännu förra året, som fyraåring, så den ger efter också. Öronen kommer ibland lite ivägen och då den blir blöt kan den bli lite tung, men den skyddar jättebra kring ansiktet och den lilla kepsen skyddar också den lite. Märket är tydligen Tella, ett finskt märke och den är visst köpt från Itis Halonen för typ tre år sedan. Kollade på Tellas hemsida men fick inte fram några vettiga bilder, kanske du kan kontakta dem om du är intresserad. :)

    SvaraRadera
  3. Vad tråkigt att du haft fullt upp, men ack så bekant. Har så tänkt att vi borde komma över, men dagarna går och inget blir gjort. Nåja, en massa blir gjort men inget man precis planerar :)

    Här väntar jag nog att vår dumdristige Axel skall falla i trappan. Vi fick ju först trappa nu på hösten och han går på brantaste stället och ibland baklänges. Jag får nog hjärtat i halsgropen, men än har han klarat sig. Inte förstår han att vara försiktig.

    Hoppas du kan sno till dig lite "egentid".

    SvaraRadera
  4. Ni är nog välkomna bara ni hinner! :)

    Ja trappor..brukar vakta ganska bra, men nu gick han så duktigt många gånger att jag tänkte det är ok. Men så hade han en bil i handen och antar att den gjorde att han inte kunde ta i då han föll för att inte släppa taget om den. ;) Tur slutade det endå inte illa. Han är tydligen rätt tålig.
    Ja, nog försöker jag mitt bästa. ;) Nu har det redan blivit både springning och skidning sedan söndag, och jag vet att jag behöver det!

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)