tisdag 5 februari 2013

Vi börjar kanske vara på bättringsväg?


Eller den lilla då. Han fick feber för en vecka sedan. Mådde endå relativt bra. Lekte och busade. På torsdag började han vara lite hängigare och på natten sov vi inget. Han meddelade att han hade ont i örat. Beställde tid till läkaren. Hade endå tänkt göra det efter fem dagar av feber och veckoslutet på kommande. O det var dags. Han var så ynklig, hängig och slak. På HVC kom tom. några sköterskor fram och tittade på den bedårande patienten som hostade med slutna ögon och tänkte somna i min famn. Redan det att han satt där i min famn tydde på att han mådde riktigt dåligt. Han brukar rusa omkring i korridorerna som en vild kalv. Nu ville han bara att jag sku hålla handen på örat. Visst hade han ju öroninflammation. Riktigt ordentligt. Nu undrar vi bara om han haft det sedan julen? Han har ju varit sjuk från och till sedan dess. Klagade i nåt skede lite på örat också en natt. Stackars liten.
Stackars liten inser inte heller att vi medicinerar honom för hans eget bästa.. Intagningen av antibiotika kunde liknas vid barnmisshandel.. Efter att det gått åt ett par milli i onödan då det spottades ut i en båge (varför i fridens namn ger de aldrig extra till barn?!!) har jag använt mig av taktiken: ungen o ligga på golvet mellan mina ben. Med benen håller jag hans armar på plats medan jag med ena handen håller i näsan och den andra sprutar in medicinen. Otrevligt men har ju inget val. Smärtmedicinen ville han inte heller ha av. Fredag natt fick jag där kring tre på natten torka bort paracetamol från vardagsrumsväggen då han skjutit iväg allt från sprutan i en snygg båge.. Men det har jag inte tvingat honom att ta, det är inte värt fighten liksom. De dyra mjölksyretabletterna i god jordgubbssmak valde han också att inte gilla. Han som älskar sådanahär i vanliga fall. Nå. Kan inte hjälpas.
Men idag verkade han redan bättre! Så nu hoppas vi denna onda cirkel börjar nå sitt slut. För hans del åtminstone. Jag har också haft feber/stegring i snart en vecka och Trapps näsa har igen börjat rinna och rösten spricka. Det tar liksom inte slut nu då det en gång börjat.
liten sjukling på väg till läkaren.  39 grader feber. Näsan rinner,ögonen rinner och slemmet hostas upp.
Liten igel. Somnade också i min famn på golvet. Sov vidare medan jag hamrade fast hyllor i samma rum.

Men medan jag satt uppe med honom nästa natt, gungandes i vår sköna gungande fåtölj, tänkte jag bara på att detta antagligen är en stund man kommer att minnas länge. En liten en som använder närhet som smärtlindring. Som bara vill vara i ens famn, ha all ens uppmärksamhet. Den heta lilla kroppen och den tunga andningen. Hjärtat, så fullt med kärlek. Han brukar inte hinna sitta i famen, vår vilding. Nu kollade vi hur man uppfostrar hundar tillsammans tills han till slut somnade kring efter tre. Det orkade han titta på, bjäfsande, olydiga hundar. Min djurvän. Mitt hjärta.

6 kommentarer:

  1. Voi gulle sötnosen! Jag känner inte er personligen, men åååh, sku villa krama den söta ynkliga :( Och vill fort och krama mina pojkar, fast de inte är sjuka. Men din berättelse och bilderna får varje mammas hjärta att dunka :) Småttingar som e sjuka, snörvel. Oron, viljan att ta bort det sjuka från den lille är så övermäktigande i dylika situationer! Hoppas ni nu alla får bli friska snart!! Kämpa på!

    SvaraRadera
  2. Han var nog i rätt vill-krama-framkallande skick min lilla jo. ;) En av sköterskorna vinkade också en annan fram och titta på den honom då vi var på väg ut. Han låg där och stönade med sin pupupipo på huvudet och mjukisdjuret tryckt mot ansiktet. Den borde förresten ta sig en svängom i tvättmaskinen..han har använt dens händer som näsduk. Urk!
    Men ibland är det nog bra att bara mysa, så länge man vet att sjukdomen går över snart. Krama du de dina, riktigt hårt sen! :)

    SvaraRadera
  3. Voi godingen så ynklig han ser ut. Hoppas ni tillfrisknar nu.

    SvaraRadera
  4. Ynkligheten har nu ersatts av USELT humör i ett par dagar, antar att det är ett bra tecken. ;) Fast jobbigare.

    SvaraRadera
  5. Nämen stackars lilla skrutten! Han ser verkligen sjuk ut! Hoppas han fort tillfrisknar! Kram!

    SvaraRadera
  6. Han är nog redan bättre. :) Imorgon tror jag vi MÅSTE gå ut! Han har varit inne sedan förra måndagen (förutom då läkarbesöket på fredag) och DET MÄRKS! :D

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)