Isig vind

Alltså jag var rätt säker på att mina kinder sku förfrysa ikväll då jag skidade. Klarade bara av ungefär 50 minuter innan jag tänkte att det räcker. Vågade inte heller mig upp i skogen med backarna. Vet inte om jag sku ha klarat mig enda upp, det var redan lite jobbigt igår. Skidorna är väldigt hala och vägen likaså.  Spåren är inget att hurra för precis.

Då man tömt ett minneskort

Ibland känns det så motigt. Att ta ut det lilla kortet och stoppa in det i maskinen, "klippa och klistra" och namnge. Gå igenom. Flytta över. Ja, ibland orkar man inte det på någon dag. Dålig bloggare. Helt tydligt. Men nu är det gjort. Så var så god, vi börjar från söndag.

Valdagen. Vi tog turer för att gå och rösta i kölden. Minstingen var flunssig och kände inget behov av att tvinga honom ut i det kalla. Själv njöt jag av promenaden, och var lite förvånad över hur mycket folk det var ute och rörde sig då solen började sig söka neråt för dagen. Gick hem via butiken för att köpa de sista ingredienserna till Runebergstårtorna. En fin toffelblomma och ett Angry Birds kortspel hittade också ner i ryggsäcken och hem.

Spelet är uppskattat och ganska roligt

Senare mot natten då graderna plötsligt steg och snön började dala passade jag på att ta lite vinterbilder från balkongen. Äntligen var spegeln som hänger där på balkongväggen sådär fint vintrig, det har jag väntat på. Ljusen har jag på ibland och ibland tänker jag att det snart får räcka, att det ju snart är nästan vår.

Köldrosorna hade hunnit täckas av snö, men tyckte det var rätt fint ändå med ljusen i spegeln.

Mitt vinterträd (en jätte tall gren)  står i en vackert upplyst kruka

och de färgglada ljusen tröttnar jag inte på

På måndag då? Tja, inte så mycket. Hämtade Tripp från skolan och skyndade hem innan han for iväg på kalas. Hem kom dock en sorgsen pojke. De andra pojkarna hade visst retat. Inte första gången det händer. Uj så det känns illa i mammahjärtat. De har en så dålig anda i klassen trots upprepade försök att göra nåt åt det. Ibland funderar man om det sku vara lättare för honom i någon annan skola, med nya ansikten. Men så sku det ju också kunna bli mycket värre. Tyvärr.

Trapp njöt igen för fulla muggar på skolgården. Än så väntar han bara ivrigt på att få börja där i förskolan.

Söta trotsmonstret (eller är det bara hans temperament?)

O så väntade vi med glädje en lite längre stund på bussen. Tråkigt hade de ju nämnligen inte!

Idag blev tydligen alla bilder suddiga. Så ni får bara tro på att vi tex. åt de största bullorna jag sett på länge i sällskap av min fina mor. Trapp kom också nöjd hem från klubbens utflykt till återvinningscentralen med en massa, krhm, skräp. De hade alltså tydligen fått plocka med sig sådana småsaker som de inte kan sälja där. Han kom hem med flera små trasiga leksaker men var själv nöjd med sina kap, och det är väl huvudsaken. Sötnos.

Att andas

Hittade än en gång lite inre ro då jag skidade den längre rutten på nåt kring sex kilometer. Där någonstans nästan upp på högsta toppen låg snön orörd och gnistrande under den nästan fulla månen. Trädgrenarna bugade under snön som ligger tjock och tung. Det var nästan lite magiskt med bara mina egna ljud i tystnaden. Den underbara tystnaden. Kanske det är en orsak till min kärlek för snön. Hur den får världen att tystna och allt på nåt sätt känns långsammare, overkligare. Mitt huvud sku nog må bättre lite mer på landet,tror jag. Fast nu får jag nog redan vara glad att ställen som får mitt hjärta att slå några extra slag av lycka över de vackra vyerna ligger såhär nära. De orörda, slumrande åkrarna med röda lador, den mörka natthimlen som breder ut sig över de gnistrande och glimmande vita fälten.. Ikväll hade jag inte alls lust att skida hemåt. Men tyvärr, det väntar mig en dag också imorgon.

Idag

En riktigt tråkig dag. En hel del gräl har det varit eftersom alla var uppe alldeles för tidigt, efter en lång vecka. Varför får man väcka dem på veckan men på veckosluten är det *plim* och så är alla uppe och hoppar före sju?!

Lilla berget man ser från vår balkong (och vårt köksfönster) var väldigt,väldigt fint i solen idag!

Släpade åtminstone iväg oss till Prisma med Tripp för att köpa födispresenter till måndagens kalas för två av hans klasskompisar. Vi sku köpa ett flickpaket. Vårt första. Hittade dock nåt jag tror blev bra, eftersom det var på rea fick vi nåt lite finare för samma summa man bara sku ha fått nåt fjuttigt för annors. Har en smärtgräns för paket nämnligen.
Sambon for på klättringstävlingar och jag lagade middag. Trull åt tre portioner innan jag tänkte att det kanske räcker inann hans lilla pömppis spricker och Trapp ävgrade äta om inte jag matade. Eftersom jag ansåg att jag hade annat att göra än mata en fyraåring som bara pratat medan alla andra ätit upp lät jag honom sitta där och morra och gråta krokodiltårar.Hans fina storebror förvånade dock mig väldigt positivt här och frågade ifall han får mata. O så någon minut senare var tallriken tom och båda var glada. Tänk vad fint att ha en storebror som kan hjälpa till sådär!  Efter det hade vi en relativt lugn kväll. Ja eller lugn och lugn.. Får jag lite sådär tyst antyda om att en viss sådär lite på 80cm typ är i en lite påfrestande ålder?! Underbar men lite jobbig. Varje gång man vänder ryggen till håller han på med nåt farligt eller förbjudet.

Jag har väl inte gjort nåt fel eller?!

Kanske jag ännu sku orka ta itu med steppern och nåt bra program innan jag får söka mig i säng.

Fredag kväll.

Det blev inte riktigt som tänkt igår. Hade skidkläderna på mig sådär halv fem, tänkte att de kommer hem lite senare än vanligt från jobbet/skolan då det var snöfall och köld, trafiken en enda kaos. Det är ju endå inte en såå lång väg, under en timme kan det ta från sambons jobb hem,via skolan med bussbyte, en bra dag. Nå igår var då sannerligen inte en bra dag och det tog närmare tre timmar för stackaren att komma hem i kölden. Hade det inte varit så himla kallt hade det ju nästan lönat sig för dem att gå, det är ungefär 6 km till skolan.
Lite före sex då de trötta och ledsna (nå främst skolpojken, inte sambon) kom hem ides jag inte längre gå ut och skida innan de lagt sig. Så vi åt fredagspizza och såg på Madagaskars pingvin kortfilmer, jag med tre lager kläder på mig. Åtminstone kan jag inte säga att jag frös!

Medan vi väntade på resten av jenget fick han göra nåt han inte fått förut, och han älskade det!
Trapp hade matat dem från stolen och då Trull märkte det blev han ju eld och lågor. 

Sen blev det (som väntat) lite för mycket av det goda (alltså splash splash riktigt ordentligt) och nu ligger också den lilla stolen tryggt nerfälld på golvet..

Då alla kortare typer somnat tog jag skidorna under armen och väskan på ryggen, med kameran i. Blev inte en så lång tur, spåren var inte precis spår, igen. Dessutom hade jag lovat sambon hämta choko från butiken som stänger elva, så hade inte hela natten på mig. En timme höll jag på ungefär. I minus 17 ungefär. Skidade till närbutiken, handlade en del och skidade hem via en liten omväg. Tänk att bo i Helsingfors och kunna skida till butiken och hem! O tänk att jag nu kommit till ett sådant skede i mitt liv att jag täcks göra det, och täcks gå in i en matbutik svettig och röd i ansiktet! Börjar väl bli stor nu.. ;)

Ungefär här startar jag,via bron ut på ängarna och längre bort mot skogen.
Skridskoplanens ljus lyste bra upp snön.

Här börjar skogsspåret, fast jag åker ju då tydligen åt fel (?) håll

Där var det lika vackert som förr.
Igår blev det dock bara en snutt på de bättre spåren, sen vek jag ut på åkrarna igen.

Middag

Lite annorlunda och roligt, sådär mitt i veckan. Pappa plockade upp oss igår efter jobbet (tur satt minstingens stol ännu fast sedan förra gången, mina fingrar behövde inte frysa) och så åkte vi iväg till ett gyllene M som ligger i närheten. Stackars tredje barn, där sitter han världsvant och äter hamburgare och franskisar, 1 år och 4 månader gammal. Nå, finns väl kanske de som har det värre också.. Han var åtminstone nöjd, tills han upptäckte trapporna som ledde upp till övrevåningen. Då var det slut på friden, han sku bara klättra, klättra. Så ber om ursäkt för gälla, höga tjut.

Lite kallt

Alltså. Jag gillar vintern. Jag gillar snö och fina vinterdgar. Men tja. Nu när termometern är där kring -20, det blåser och luften ännu till är fylld med sådantdär snöglitter som just passligt ännu smälter lite på kinderna.. Usch! Tänkte att jag dör då jag promenerade till närbutiken på morgonen, kanske 7 eller 800 meter. Tårarna rann i vinden och ansiktet bara sved. Var så lycklig då vi kom hem igen. Synd bara att jag måste iväg till parken efter Trapp någon timme senare. Och hem från parken. Och så ska vi ännu till det gyllene M:et om en timme med pappa och ungarna. Tänkte redan att jag inhiberar det, måste jag spänna fast bilsolarna utan vantar vet jag inte om jag överlever. Men nog ska vi väl klara det. Men ute vägrade jag bli och leka! Vi stannade inne i parkhuset i tre timmar istället. Oj så Trapp njöt. Tog med hans Beyblades och så var där en stor hop skolpojkar som lekte med honom då klubbkompisarna gått hem. Trull var också väldigt nöjd. Sprang omkring och försökte hitta förbjudna saker att pyssla med där också. ;) Inte så att jag precis satt med en kaffekopp i köket som vissa mammor kan.

Upp på alla bord man hittar

Jag upprepar mig, snurror (med nytt namn), alla pojkarna satt där i de tre timmarna och lekte!

och han behövde inte lida i kölden utan fick nästan hett i solstrålarna som kom in genom de stora fönstren!

En onsdag eftermiddag

Kom min kompis på besök. Första gången på alldeles för länge, igen. Härligt att bara babbla om ditt och datt några timmar. En pannkaka slängde jag också ihop, det är tydligen allt jag orkar åstadkomma för tillfället, inga smarriga cupcakes här inte. Fast med pappas supergoda drottningssylt och lite grädde smakar det nog lika bra!

Han kan aldrig sova på dagarna då någon alltid väcker honom med sina ljud. Är brorsorna här är det också väldigt svårt för honom att ta en liten lur till på eftermiddagen fast han sku vara hur trött som hellst. Nå, igår vid matbordet vände jag mig plötsligt åt höger och såg något ganska gulligt.. Snark, ännu med gaffeln i ett fast grepp.

Att kunna klättra

Ja för tillfället försöker vi minnas att fälla ner alla stolar ingen sitter på.. Där satt han förnöjt med hälften av kroppen i en stor vattenpöl och baken på en tallrik med ketschup på.. Unge!

God Jul

Det kom ett försenat julpaket från Amerika förra veckan. Av en gammal familjebekant. Vackert paketerade klappar. Men oj mina kära barn. Trapp tänkte brista ut i gråt då han öppnade klappen med de två blå dukarna. Vet faktist inte ens vad man ska göra med dem.

                      Pekboken var i alla fall söt!