Lilla Robinson

Den har vuxit. Sådär tre centimeter lång är den nu. Mätte med linjal genom glaset, fast det blev den lite rädd för så det tog en stund..
Robinson är liten men modig. Modigast av fiskarna i räkvärlden. Sällskapet jag skaffade den gillar den inte längre. Ibland låter den dem simma i vattnet vid framglaset men oftast ger den sig på dem om de kommer på dess område. Förutom då de äter, då hinner den inte, såpass hungrig är den alltid! Får se när den är stor nog att flytta hem igen.

den är nog redan helt tydligt större än hehkutetran som inte kommer att bli större än detta.

Moenkhausia pittieri, timanttitetra, diamanttetra på min fria översätta svenska.. Vacker! Jag var rädd att den fått bobbor från guldfiskarna då jag märkte det röda ögat, men som tur ska de se ut så!

Tulisukarapuna (eldräkorna på mitt språk igen) verkar ha anpassat sig väl. Här är ett brokigt gäng på gurkmiddag

anentome helena. Deras "kramande" har gett resultat och det rör sig en del nya miniga randiga i räkvärlden.

pyttepyttesmå

Sånt jag gör då jag är ensam hemma..

Lyssnar på musik, dansar och snurrar på ljusbollar, tex. Sku så gärna göra det ute nåt tag, för att kunna ta ut svängarna. Egentligen borde ju bollarna snurras i band, men inte ryms man ju att göra så inomhus med 450 liter vatten som kan rinna ut på golvet om en boll flyger iväg och träffar glaset.. För det har hänt att banden lossnat. Så ja, håller dem nuförtiden bara i händerna. Lika fina är de så!

Ett farväl för en tid igen..

Hon hann se oss igen, systra min, innan hon idag åkte tillbaka till Kina. Igår på eftermiddagen kom hon för att hälsa på vildingarna igen. Roligt! Hon är nog alltid så fullbokad då hon är på besök att man får se det som en ära att hon hunnit förbi två gånger denna vecka!

Gruppbilderna lyckades pikulite bättre denna gång. Men den lilla vägrade vara med.. Det är lite av en konst att få tre barn, lyckade, på samma bild!

Jag stekte en hög vofflor. Fast jag ätit dagens bulla redan på familjecafét på morgonen. Det lönar ju sig att få gäster oftare. Huset har jag verkligen kämpat med denna vecka och så får man bjuda på (och alltså äta!) gott med gott samvete.

mat och prat <3 innan vi måste ta farväl för en tid igen. 

 Så sku vi iväg på bio med Trapp. Hade köpt sådanadär julbiljetter av en på området för halva priset. De gick då ut igår. Det sku bli hans första biobesök och vi var taggade. Ipi körde oss till stan och vi var ute i god tid, nästan en timme innan föreställningen började. Men vilken kö! Har aldrig sett på maken! Alla hade tydligen samma plan, att använda biljetten på sista dagen.. Detta hade jag inte räknat med på en torsdag kl.18 efter första Maj dagen innan..
Kön ringlade som tur fort framåt. Glatt gick vi fram till kassan. 
Två biljetter till Croodit, tack! 
Tyvärr, det finns inte två lediga platser bredvid varandra kvar. Sa hon bakom disken. NEEEEJ! O ingen annan barnfilm gick den kvällen, och inte heller på den andra bioteatern i stan. Så jag fick böja mig ner och berätta det åt den lilla förväntansfulla pojken. Ansiktet skruttades ihop. Och jag brast. Jag kan inte med det där skruttansiktet. Då han, den lilla tuffisen ser ut så, då är det illa. Den genomträngande besvikelsen som skär igenom hjärtat på en. Fruktansvärt. Så det rann en del tårar på mamman där i folkvimlet medan jag upprepade förlåt tills han sa att han "ger köniin" om jag säger det en gång till.
Jag frågade vad som sku hjälpa honom att bli glad igen. En shake och lösgodis. Nå ni förstår säkert vad vi gjorde..

gick till maccen och makuuni.. :D
Hur kan han ha blivit sådär stor redan?

Så yrade vi lite i Kampen för att hitta Lidl för att kpa fredagsmysets pizza. Men tänk. De var slut! Lika som joughurtarna han sku ha velat köpa där. Kändes som en lite dålig turs dag.. Men vi lät oss inte besegras utan åkte metro till Hertonäs där det finns en till Lidl. Han hade nog velat åka metro lite till..

 Efter vårt snabbesök till butiken gick vi till busshållplatsen. Bussen hade just gått. Nå. Solen sken. Vi var på tumis och det stod folk i rad och tvättade bilar på bensinstationen bakom våra ryggar. Han vill absolut också tvätta Ukkis bil (för de kan ju göra det hemma på gården). O så tänkte vi missa nästa buss också då jag tog fram kameran..

som tur var vi inte de enda som sku stiga på.

Väl hemma igen köpte jag direkt biljetter till nästa tisdag, då mamma kan vakta de två andra. Man kunde nämnligen göra så med julbiljetterna, köpa biljett enda fram till nästa torsdag, om man gjorde det igår! Så nu hoppas vi det inte dyker upp nåt oväntat och att det blir en super upplevelse för den fina ungen!

Ballonger och ett uselt butiksbesök

Vi valde ut våra ballonger redan på måndag med de två yngre. Den äldsta hade åkt in till stan för att gå på bio med pappan och han fick bara utbudet upprabblat i telefon. Tur nog verkade han mer än nöjd med ballongen då han fick se den.
Själv hade jag inte varit med om ett så horribelt butiksbesök på länge. Den lilla är ju alltid så väldigt duktig då man är på tumis med honom. Men lägg till lite ballonger och en upphetsad storebror samt en halv miljon (nå nästan!) vappstinna människor i Prismas gångar har du katastrofingredienserna färdigtdukade.. Helt hemskt. Först blev han ju helt galen av alla valen han måste ta. Motorcykel eller haj, McQueen eller Tuomas Veturi, grävskopa eller traktor.. Han hade nog velat ta hem dem alla! Så valde vi skor, det var ännu helt ok, där flockades inte människorna som på matavdelningen. Där blev det kalabalik. Han rusade runt med brorsan och jag var säker att han försvinner i folkvimlet. Han moikkade glatt på alla upprepade gånger och folk log ännu mot oss. Försökte upprepade gånger få ner honom i vagnen men han klättrade ur trots sele under fruktansvärda vrål. Så fanns det ju en risk att han gör sig illa/stryps på selen då han slängde ut sig fast den ännu satt fast i vagnen, eller att hela kärran välter.. Så jag lät honom gå. Han sku sätta allt i korgen, som han brukar. Men nu ville ju Trapp också hjälpa till. Och jag ville inte ha två eller fler av varje produkt. Och Trapp är inte den som slätar på marken under lillebrors fötter precis.. Så det blev bråk. Och det blev skrik. Och VRÅL. Och tårar. Många tårar. Samt många, många blickar.
Genomled matuppköpen. En man kommenterade att han var glad över att han lämnat de sina hemma. Jag svarade att jag tyvärr inte haft nåt val..
Han fortsatte vråla. Trapp hade sett sin favoritballong i Tiimari så vi måste ännu svänga in där. I sista minuten. Han fick den sista fina dinoballongen! Tanten i kassan visste också hur man får tyst på skrikande små barn och frågade om hon får bjuda dem på slickepinnar. O kära nån, visst fick hon det! Slet upp pappret och satt den i handen på den (igen) fastbundna ungen med hes, skrikande, röst i vagnen. Tystnaden lade sig direkt! Aah.

Man kunde ju tacka lite högre makter över kassafrökens idé. Annors hade det ju varit trevligt att ännu klämma in sig i bussen med det skrikande barnet samt tre stora ballonger. Nu gick det ju som smort (nå nästan).

O hem kom tre fina ballonger!

Nån var inte bara lite nöjd över sin Tyrannosaurus. Den sover med honom inatt..

de stora valen 2013.

Vappen var jag ensam hemma i feber. Bytte vatten och putsade alla akvarien och tog det annors bara lugnt (förutom då de där hemsysslorna som aldrig, aldrig tar slut och bara kan lämnas ogjorda). Som festmat åt jag nåt jag längtat efter en tid redan. Sallad. Med halloumi ost, cantaloup melon, rucola, minitomater, sallad och gurka. Samt lite räksallad från Lidl som sås på. Så. Himla. Gott! En rätt tråkig med helt skön vapp alltså. Barnen och sambon var som vanligt hos farföräldrarna. Deras farbror har födelsedan den 1 Maj så det brukar alltid firas lite.

Mammas lilla hjälpreda

Han hjälper ju så himla gärna, den lilla. Med tex. vattning av alla små plantor som väntar på sommar och flytt till palstan.
Men, snällt sagt. NEJ! JAG VILL INTE HA DIN HJÄLP! Eller visst är det ju härligt att han är så ivrig. Men  på lördag fällde han lådan med chiliplantor i golvet så de var nära döden och utan mull (tur nog är de redan lite större till växten så de överlevde) och på söndag..ja då förstod jag att några lejongap kommer det inte att bli i år..

för de dog nog drunkningsdöden. Eller flöt över kanterna om vi säger så.. fröna är ju mikroskopiskt små och ska inte täckas med mull..

En syster på besök

Hon kom på besök från Kina igen, förra veckoslutet. Sku visst gå på lite möten och ha en Vappenfest. Lite olika världar vi rör oss i,kan man säga.. Jag har inte flugit sedan Tripp var lite på 1 1/2 och vi hälsade på mina farföräldrar i Frankrike.  På söndag kom hon och mamma på besök. Systra min, Ipi, hade redan i förväg "beställt" muffinsar, hon hade ju trots allt födelsedag veckoslutet innan då hon ännu var ensam i Kina.


Morgonen började uselt. Som så många andra morgnar på sistone. En viss nästan sexåring går tydligen igenom nånslags livskris och ingen undgår hans vrede (och retande) från det att han slår upp de stora blå på morgonen.. Denna morgon började alltså med ordentligt bråk. Men muffinsarna sku bakas!

Jag fick testa min nyinköpta minimuffinsform. Äntligen! Som jag väntat på att få äga en sådan! Ända sedan vi blev bjudna på minimuffinsar på mammapappapicknicken för ett par år sedan (linken för till förra årets picknick) som Charlotte  bakat har Tripp önskat sig sådana till sin födelsedag. Och jag har hamnat neka honom då de bara blivit till en enda jättestor muffins (med små muffinsformar under den stora plattan..) utan bakform. Men NU hittade jag en på Stocka för en tid sedan. Hurra!

Då de fick slicka i sig resten av frostingen med sked (för det blev över en hel del) var vi redan alla på bättre humör. Det är inte alla dagar man får äta socker till morgonmål. Sambon steg tom. upp och undrade hur det var så lugnt i huset. Måste kanske mata i dem bara socker oftare..

O oj vad goda de blev. Men vad kan nu gå fel om man sätter i nästan en hel platta choko i smeten, plus lite pätkis. Satt också pätkis i frostingen och tyckte det blev jättegott! Tripp beställde redan likadana till sin födelsedag. Det är bara lite dåligt då jag brukar smälla ihop smetarna på rätt fri hand utan att skriva upp destu mer. Men detta var nu inte så svårt att minnas, inte ens fast födisen är först i slutet på Oktober..

 Så "kafferepade"vi då de kom på besök på eftermiddagen. Tänkte bara inte få in barnen (och sambon!) då de höll på och plutade i ån för att kolla på gäddorna.

 Efter det fick Ipi fylla en hel del vattenballonger med sin gu´son.

 Hittade på ett rätt bra system dagen innan då jag tröttnade på att hela badrummet flödade över då de försökte klämma ballongerna på nån tratt fast i kranen, som då INTE funkade.

 och en präktig hög fick de ju gjort!

 Då de sku föras iväg från fotoshooten föll en på golvet i vardagsrummet. Tur för dem att inte den sprack!

Tur nog smäller de dem sönder bara i badrummet. Trapp hämtade ett par med sig då vi senare gick ut för att se på gäddorna då han lovade att sen själv städa rosk från naturen på städtalkot.

Vissa saker avskyr jag lite

Som modellera. Eller njae. Modellera i sig är ju roligt. Men hur det ser ut påborden, under borden, under strumporna och lite varstans efteråt, det gillar jag inte.

Inte heller gillar jag att alla våra ficklampor ligger döda någonstans runt om i lägenheten. Hittar Trull en (tro mig, han har en talang för att hitta var jag gömmer dem) så ligger den rätt säkert utan batterin ett par timmar senare. SÅ störande! Som då den här på bilden ovanför. Kaputt. Död.

O medan jag är igång. Dammsugning. Eller nå, att dammsuga går väl, men detdär röjjandet innan. Eller ska vi säga LEGO direkt, hatar lego, att de små, små viktiga bitarna ligger utspridda i vartenda hörn av denna lägenhet. Inte gör de ju det på flit, men då de leks med alla dagar hela tiden så sprids de bara på nåt mystiskt vid. Som dessa tre. I badrummet bakom lite lådor. Så små, så viktiga. Urk! Så man får krypa ett varv på alla fyra innan dammsugaren sätts igång. O endå hörs det alltid misstänkta små klink då det sugs..

Som storebror

Själv är jag en slafsare. Skär maten innan jag sätter igång och äter med bara gaffeln. Men Tripp äter fint med kniv och gaffel, vare sig maten egentligen behöver skäras, eller inte. Nu har Trull insett detta och ska såklart, han också, äta med kniv och gaffel vid våra måltider. Problemet är då bara att han inte har någon skillnad vilken han sedan sätter in i munnen. Efter någon nervös måltid mindes jag att jag lagt ikeas plastbestick i deras lekkökslåda och hittade två plastknivar. Nu är både mor och sån nöjda.

min lilla, stora, pojke

Trapp älskar musik. Han lyssnar i timtal på musik från spotify, youtube och andra kanaler han så väl vid sina fem år redan kan navigera runt på trots att han inte egentligen kan läsa än. Nu har han upptäckt mina bärbara hörlurar och går ofta med dem på och sjunger med medan han leker. Nå. Självklart tycker någon detta är väldigt orättvist. Att inte HAN får lyssna på musik med hörlurar. Men efterom man inte ännu är så smart vi två och ett halvt år så går det ännu att lie luras.. Så han fick ha Peltoren (fake) på sig istället. O sidu, hur nöjd som hellst. 

Tur att inget fallit ur..

Märkte förra veckan att skolpojkens väska visst varit med om lite under det gågna skolåret..



Tyget är supertunt och ett plastlager har tydligen försvunnit från insidan.. Jag som just skröt att hans skor för första gången sedan han började i förskolan höll hela vintern. Nå, väskan gjorde det då inte (fast längre höll den än förra årets!).. Eftersom det nu bara är en månad kvar av skolåret så lappade jag nu bara ihop väskan (i bussen på väg till skolan förljande morgon då jag ju glömde det kvällen innan!). Hoppas den klarar sig till Juni!

En utfärd på tumis

Torsdag. Klubbdag. Men denna gång gick vi inte bara till parken och på familjecafé med Trull under tiden.
Vi hoppade istället på bussen och åkte till metron vi tog till Mellungsbacka. Den lilla var lycklig. Metro är pop! Tog en morgonpromenad till Mellungsby invid. Det såg ju ut som ett riktigt trevligt område, med egnahemshus och välskötta gårdar. Lite kontrast till metrostationens omedelbara omgivning och hålen för injektionssprutor i invavessan. Hälsade på hos en annan akvarist och införskaffade ett litet gäng "eldräkor" (tulisukarapuja). Pratade bort en stund och kollade hennes fina akvarier. Så fortsatte vi tillbaka mot stationen och butiken.

Hade sålt tre sådanahär växtpaket innan och skramlat ihop lite "egna" pengar jag tyckte vi kunde utöka räkpopulationen med. Roligt att äntligen kunna göra lite business med egna "produkter".  Sku gärna ha ett lite större akvarie för just växterna så man kunde sälja lite större buntar för bättre pris. Det är bara de i lilla som är prima kvalitet nämnligen. Mycket tack vare räkorna som håller växterna algfria.

såg fina tåg i bästa färgen på vägen.

Den lilla är så hjälpsam och duktig bara man hinner ge honom tiden att sköta inköpen själv. Jag var riktigt stolt över hur bra han betedde sig i butiken! Det är så lätt då man bara har ett barn med! O han verkar också njuta av dessa klubbdagar!

lycklig resenär påväg tillbaka mot vår busslinje

Vi hann ännu till familjecafét en liten stund för att avnjuta lite munkar till ära av vappen (lite tjuvstart med firandet). Det är ju nästan så man börjat se framemot torsdagarna då det alltid finns nåt gott att köpa för en billig peng. Blev så störd på en söndrig fåtölj också som varit uppriven på sitsen redan en längre tid att jag bad om nål och tråd och medan barnen lekte sydde jag ihop den efter bästa förmåga. Roligt att kunna bidra lite själv också till hemtrevligheten. Fast får se hur länge lappningen håller. Stolen har suttits väldigt flitigt på och tyget var gammalt och skört. Men helt. Åtminstone nu för en tid igen..

Hemma igen släpptes de små ut i vattnet.

7 små randiga. De "släcker" sin röda färg då de är stressade. 

här har ännu inte fulla färgen tänts, men redan samma kväll var de nog i sin fulla prakt! Så väldigt fina!