Barnlås

Vi har alltså barnlås på tvättmaskinen, praktiskt kan man tänka, i synnerhet då minstingen är helt super fascinerad av maskinen i fråga. Men, och detta är ett stort men, trycker man på On/Off knappen som lyser sådär inbjudande blå så stängs maskinen och programmet också.  HUR tänkte planeraren där då riktigt? Man hamnar alltså starta om hela maskinen, och programmet, sen och om man märker att han gått och stängt av maskinen mitt under programmet. Inte bra, inte bra alls!

"moroten"

Sambon var till Kampen,alltså in till stan, ikväll för att gå på kaffe med sitt ex. Mitt huvud räknade mycket fort ut vad där finns som vi inte har här i närheten, Arnolds donitsar. Informerade om denna underbara nyhet och hem kom han med en låda underbart goda donitsar. NAM!
Men! Jag tänkte på inkommande klänningsköp och bestämde mig för att fört springa en tur, innan jag fick hugga tänderna i en. Tänk vad duktigat av mig, eller vad. *blinkblink*
Idag lade jag pulsklockan på för första gången på säkert tre månader. Hur högt ska den månne egentligen ligga, vet inte ens det. Pulsen brukar ligga på 160-180.
Det var nog tungt att springa. Men jag tänkte på priset jag sku få och kämpade. En fem kilometer ungefär. Men snart får jag nog söka mig till läkaren med dessa vrister/vader. Har nu haft benvärmare på de senaste gångerna, kanske har det hjälpt ens lite, men benen mår nog inte bra tyvärr.  snart kommer dessutom snön igen och de blir ännu mer ansträngda. Oj,oj.

Om det var värt det? Att springa alltså, för att få äta den syndigt goda fettringen, absolut! 

Hjärtmos

Första gången han läser för sina småsyskon, min fina förstaklassist. Lite knaggligt, lite långsamt och hela boken orkade han inte, men tänk vad underbart! Han kan!

Bara barn

Bara ett barn orkar klä ut sig och leka med brorsan då det har över 39 grader feber. Han har haft hög feber nu i tre dagar, idag lite lägre, snäppet under 39. Rösten är dov och lite tar det ont här och där då man frågar, en natt spydde han, och så hostar han lite om nätterna. Men helt otroligt hur de orkar med den temperaturen, själv sku man ju ligga och kvida bara, tror jag. Men snart sku de nog alla få bli friska igen, så man kunde göra nåt utanför hemmets väggar med dem.

feberhet liten "Rex"

En lite lugnare farsdag

Det blev ju inte som vi planerat detta veckoslut eftersom Trapp och trull insjuknade. Eftersom jag också var ensam hemma med dem på lördag medan butikerna ännu var öppna blev  inte heller något gott inhandlat, och äggen var slut så jag kunde inte baka nåt heller.
Men han fick sova nästan till elva på morgonen, Trapp riktigt kämpade för att inte väcka honom, han är inte precis känd för att låta någon sova.  Så sjöng vi och gav ett litet paket och teckningar. Trapp hade orkat avbryta lekarna i klubben och pysslat både kort och tygpåse. Obs, detta är mycket ovanligt, han "hatar" att pyssla där då det ju är bort av lektiden med vännerna där. Tygpåsen fyllde vi med godis och nyttigheter som kortison, hudkräm och öronproppar. Tripp som inte var i skolan förra veckan och alltså inte pysslade nåt där, ritade ett par teckningar och skrev fint, alldeles själv på finska: Isille isänpäivänä, på baksidan.

dessa tröttnar jag aldrig på!

det gula är en såg,ifall du inte såg det genast

Isi och kompisen klättrar, självklart!

På dagen åkte vi iväg till mina föräldrar,Tripp, Trull och jag, för att fira pappa. Trull har främst snuvan som forsar och kranky var han hemma också så jag tänkte att han får komma med bara de andra inte är rädda för att bli nersmittade. Hoppas dock de inte blir det, mamma ska nämnligen på resa utomlands på torsdag, så åtminstone hon får gärna hållas frisk!

 

träffade Sniff som blivit så mycket modigare sedan sist

Vi bjöds på jättegod mat som sagt, tex. sniglar till förrätt. Tripp gillar dem!

Ipi lekte med ungarna, uppskattat som vanligt. Mamma fick leka kurragömma hon också.

umgicks lite till med mjukisen

Den vågade tom klättra på minstingen som försökte nappa tag i öronen på den. Modiga lilla djur!

Hem åkte vi inte alltför sent, med doggybag åt sambon. Han kunde ju stackarn inte ens åka till sin egen pappa då  han  måste vakta Trapp. Fast jag vet inte om han nu klagade på dealen desstu mer. 

Trull var också snäll och hjälpte pappan sin spela angry birds, omtänksamt! 

Dagens low. Jag glömde ta hem Tripps typlåda (en låda hans farfar byggt som är full med starwarsfigurer och andra favoriter) från mina föräldrar och hade ett ylande,argt barn här hemma på kvällen.

Dagens high. Mamma räddade kvällen och åkte hem till oss en gång till med typlådan för att göra honom glad. SÅ snällt!

Fortsättning på gardinhistorien

Den ena nerrivna gardinen fungerar utmärkt också som tillfälligt tält för fyra personer (sambon&tre barn). Behändigt! 

I vårt fönster

Där har de alla trivats. Kollat på bussarna och bilarna som åker på gatan nedanför. Vinkat hejdå till varje gäst här varit och spanat in de som är på väg till oss.
Fönstret är högt och stort och jag räcks upp för att hänga gardinerna bara om jag ställer köksstegen på vårt vardagsrumsbord, som är vingligt (om man står på det). Lite farligt. Eftersom det händer flera gånger i veckan att någon i misstag rycker ner gardinen delvis genom att tex. sätta sig på den eller lite rycka i den kan ni tänka er att det ser sååå snyggt ut utifrån (och inifrån) allt som oftast. För tillfället hänger där en av två gardiner, den andra drogs ner av Trull nu senast han lekte kurragömma, och den som är kvar hänger delvis ner. Behöver kanske inte säga att jag avskyr dedär metallknipsorna man ska hänga upp dem på, de är ju helt ur-usla!

Ingen vet var jag är! 

Hahaaa! Här är jag! 

Skumpetiskump

Det är inte ok att vara så trött att man glömmer byta om till sport-bh från amnings-bh då man drar sig ut på en springtur.
Jag valde nog att springa bara en lite kortare rutt runt ängarna, nåt under fyra kilometer kanske.Både för skumpandet och mina arma fotvrister som bara inte vill bli bra.
Kände bara att jag måste röra på mig lite, det har varit några dagars paus och idag åt jag så enorma mängder, jättegod mat, hos mina föräldrar.
Ibland tänker jag förresten det kunde vara roligt med nåt som mäter rutten man springer/går av sig själv, som tex. nån smarttelefon, är för lat för att börja mäta efteråt själv med nåt program på nätet.

11.11.11

Firade finaste N:s förlovning med J och samtidigt var det hennes födelsedag. Min första gång ute, sådär "på riktigt" på två år. Ett riktigt bra datum alltså.
Festen för vännerna började klockan 19. Jag sku ta bussen med byte som sku föra mig dit till fyra över. Nå, den bussen kom aldrig. Så bytet for ju åt skogen och jag visste att den andra bussen går två gånger i timmen, alltså försökte jag lista ut nåt annat alternativ, i duggregnet med festkläder och blomman i handen. Traskade upp till en stor väg som åker här förbi och hoppade på en ny (för mig) busslinje. Men den åkte ju inte dit jag trodde, panikerade och hoppade av lite ditåt jag var påväg. NU sku jag ha behövt en smarttelefon. Gick en bit och träffade en hundrastare som vär väldigt snäll och hjälpsam då jag frågade henne om hon visste var gatan jag sökte låg. Hon hade en sådandär fiffig telefon och kunde efter en stund visa vart jag sku gå. Kom ju självklart helt för sent,svettig efter att ha yrat flera kilometer men tror det var ok. Det var inte många jag kände då jag kom, där fanns av bådas släktingar ännu men senare droppade det in fler bekanta och efter skumppa, bål, ordentligt tillspetsad glögg och  många billiga drinkar lärde jag känna också de andra gästera. Alla verkade vara mycket trevliga typer. O tänk, vuxna! Fast alla kanske inte betedde sig helt vuxet hela tiden. *insätt blinksmiley om du inte får nippror av dem*

Kvällens problem, det fanns en 5 1/2 veckor gammal babyflicka där i början och smälta folks hjärtan. Gissa om det hjälpte babyfebern. Kan nästan säga att det var tur att de gick hem så man kunde glömma allt som hade med barn att göra för resten av kvällen.

Oj så jag hade roligt. Fick ont i käkarna av allt skrattande. Lite före fyra tyckte jag det var dags att börja irra hemåt. Hade ingen aning om hur jag sku komma hem egentligen, hade tom. planerat att i värsta fall gå de ca 9 km hem, men som tur råkade jag stanna på en busshållplats och hör och häpna, en nattbuss lampor sågs lite längre bort just då. Tänkte att jag inget har att förlora, räckte ut handen, och frågade ifall den råkar köra förbi området där jag bor. O tänk, den stannade en km ifrån oss! På den sista sträckan diskuterade jag vårt bostadsområds utveckling med någon från de gröna som bor i huset bredvid, en riktigt trevlig diskussion sådär mitt i natten.

Det lyckliga paret får paket

spontan dansuppvisning

N:s härliga föräldrar  höll ett fint tal  

Så ledde familjen allsång (tyvärr är jag sååå out vad gäller supvisor att jag höll mun fast) Men de sjöng bra! 

jag blev glatt överraskad av bart skinn på dansgolvet

och så dansade vi natten lång

I morse var det då inte riktigt lika skoj längre. Sambon var snäll och lät mig sova tills det var meningen att vi sku åka till svärföräldrarna över veckoslutet. Eftersom vi inte alla ryms in i deras bil åkte sambon iväg och klättra för att senare få skjuts till hans föräldrar. Nå, just som han åkt iväg tyckte jag Trapp verkade konstig, blek och hängig. Mätte febern och fick inhibera besöket till esbo. Svärmor har sitt stora 60-årskalas nästa vecka och hon brukar snappa upp varendaste en bobba av barnen och de blir alltid hemska (bobborna alltså) hos henne. Så eftersom Tripp varit sjuk i en vecka tänkte jag att det är bäst att vi inte åker och smittar ner henne.

Men jag fick alltså vara ensam med barnen  halva dagen, mycket ynklig, mest legandes vågrät smått darrande.  Not so nice. Men kvällen, och natten, var albsolut värt det!

Tackar alla inblandade för en super kväll!!

Jag.Vill.Sova!

Det går bara sämre och sämre om nätterna nu. Han vaknar femtioelva gånger och däremellan är det ju ofta någon av de större som vill nåt också, eller så kommer Trapp bärandes på sin hög med mjukisdjur och lägger sig tvärs över oss i sängen. Tutten duger inte. Han fäktas med de små armarna hårt,hårt, för att visa ett tydligt nej jag vill ha mjölk inte nån dum tutt!! Eller så sitter han där och babblar och river oss i håren och kryper omkring glatt.Medan jag blir argare och argare. Inatt stoppade jag tom. honom i egna sängen och drog upp den ena långsidan som alltid brukar vara nerfälld. Nå, han var så arg på den kränkande handlingen att han grävde fram sin inre styrka och hasade sin lilla knubbiga kropp över kanten och damp ner tillbaka i vår säng.  Fail.

Ikväll ska jag ju dessutom ut på fest. Hon som var min bästa vän innan jag fick barn och blev en eremit har förlovningsfest ikväll. Jag ska ut för första gången på två år. Spännande kan jag tala om för dig. Så jag hade tänkt sova förra natten för att ens lite,lite, minska på de lila påsarna som så vackert sväller under ögonen. Nå det gick ju åt skogen. Så det blir en bra kväll, hoppas jag hålls vaken...