Rådgivingsbesök

Ja vår dator vill inte längre läsa våra minneskort så det tog en tid att hitta sladden man kan överföra bilderna med istället..
Förra veckan var en vecka fylld med hälsostationsbesök. TRE gånger, på olika dagar var vi där och livade upp stämningen med de två yngre (Tripp är ju redan så stora pojken att han njöt av några timmar för sig själv här hemma under tiden).  På måndagen var det läkarbesök (försenad 1 1/2 års) för Trull. Oj sådant liv han hade då det sku kollas i ögon och öron.. Inte alls samarbetsvillig tyvärr. På tisdag var det Trapps femårskontrolls tur. Han blev modigt där med den nya hälsovårdaren och gjorde duktigt uppgifterna. Stackarn, i år blev det då remiss till "toimintaterapia" eftersom han inte kan klippa, håller fel i pennan och tydligen inte är så duktig på att klä på sig. Så fånigt tycker jag bara.. Förra året avböjde jag men nu var hon så orolig över allt att jag nästan tyckte synd om henne. Försökte förklara att han är ett hemmabarn som inte gillar att pyssla och ja, påklädandet vet jag ju att är vårt fel. Han klarar ju sig mycket bättre ändå än Tripp i hans ålder men nog hjälper man ju ännu om han ber. En björntjänst men jag vet ju att han klarar sig alldeles utmärkt om nåt år då det verkligen behövs (vi inte finns till hands). Men nå, kan ju vara trevligt tom. för honom med lite vuxentumistid även om den vuxna får betalt för det. Om det bara inte vore för att stället ligger så långt borta från oss.

16,6 kg och nästan 107cm är min fina femåring nu. Just precis passlig! <3

På torsdag var det sedan Trulls rådgivnings tur. Det hela började redan dåligt då hon hade fläkten på då vi kom in i rummet. Han tyckte inte om den och blev orolig. Klossarna visade han fint att han kan bygga torn med men inte mycket annat. Nå, jag har vägt barn så att jag har dem i famnen förr också.. Längden däremot tror jag nog kastar lite, han strätade nog emot för brinnande livet. Men nå, det är ju inte så långt kvar till september och tvåårskontroll.

11,4kg och 82,5 cm. Härliga, envisa unge.

Här sitter vi och fördriver tiden medan Trapp gör uppgifter

Jag vill också ha stora, ljusa fönster där sådanahär skönheter trivs!

Äh

Nu blev den vita fläcken på stjärtfenan ett HÅL.
Provade släppa ut den bland de andra idag. En stund såg det bra ut men så började den ena (Läikky) störa Kokis igen, simmade hela tiden fast i den och buffade igen lite på den. Så nu simmar en sorgsen Kokis i ett alldeles för litet akvarie, ensam, tills den återfått lite mer livslust och krafter (hoppeligen).

En grop i mullen

Ja någon hade igen varit på min palsta förra veckan. En tom grop där min födisblomma en gång varit, Nya guinea Lisan jag fick av svärmor. Tydligen hade en grannes tagetes också blivit bortförd samtidigt. Är så trött på att folk inte visar någon respekt för andras egendom! Nu är jag hela tiden orolig för vad som försvinner följande gång..

Bara ingen märker nattviolerna som doftar helt magiskt. Eller orkidéerna. Det får bara inte hända!!

Sex små orkidéer, tre nattvioler som vinner alla parfymers dofter.  Mina små skatter.

Status i akvariet

Vi fångade alltså de fyra små verkkonuoliais fiskarna in i ett ämbare på natten med stort besvär. Vaknade på morgonen. EN var kvar i ämbaret. De andra hade visst trängt ut sig genom de småsmå hålen med stor möda. Lördagens projekt började. Fånga fiskarna. Lagade mindre hål i ett annat ämbare. Jagade och jagade,sökte och spanade efter de små kvicka som nu anade att nåt lurt var på gång. Mot kvällen tog jag bort de flesta gömställena men de är smarta! Tydligen kan de gräva små gömställen i sanden under stenar också.. Natten mellan lördag och söndag fick vi äntligen med sambon, med samarbete och två håvar, fast de två sista små. Huh. Faran över. Trodde vi. På söndag kväll märkte vi hur också de två guldfiskkompisarna knuffade hårt på Kokis. Den flöt apatiskt med huvudet neråt och de skuffade den hårt omkring så nosen och huvudet krockade mot glaset många gånger. Så gör de väl, djuren. Visade att nu var alfafisken inte så alfa längre, erövrade vattnet.. Men då tog vi de två busarna och stoppade in dem i det andra (färdigt håliga) ämbaret. Stackrarna! Alldeles för litet utrymme för så stora och energiska men nu såg det nog så illa ut redan att vi måste reagera fort.

Lyckades inte få en bra bild på såret vid stjärtfenans rot men man ser ju hur röd den är. Den vita fläcken bland det röda på stjärtfenan är också ny. 

Såhär såg det ut en natt. Små i ena och två stora i andra. En olycklig sjukling i sitt hem.

 På måndag, i ösregnet, packades fem små fiskar ner i en burk och det togs farväl. 

Den där konstiga, spindelliknande munnen får tydligen en hel del damage till stånd. 

Så åkte vi in till stan, jag, pojkarna och de fem små i burken. Med buss och metro fick de resa i vagnens korg. Lämnade tillbaka dem där de köpts och köpte sårmedicin för fiskar istället.

Det var nog också ett äventyr igen att vara med alla tre in till stan.. Fast rätt bra gick det. Vågade tom. åka med metron tillbaka ända till andra ändan (Itis) också och gå till glasögonbutiken med Trapps alldeles sneda glasögon. Sen blev det ännu middag på Mäccen innan katastrofen bröt ut. Trapp sku absolut åka rutchbana, i en rutchbana som ligger i helt andra ändan av Itis. O den dumma, dumma mamman sade nej. Då bröt hoten och hatet och skriket ut. Medan jag med våld försökte tvinga ner den yngsta skrikhalsen i vagnen och få selen på honom för att kunna gå och köpa mat till matbutiken innan vi hoppade på bussen hemåt så hade Trapp rusat in i nästa butik (Seppälä) på vägen. Märkte först då jag hann dit att den token stod och gjorde miner åt storebror i deras skyltfönster. O som jag skämdes. Fast som tur vet jag inte om någon som jobbade där märkte det.

Väl hemma tömde jag ut lite mer vatten, putsade den mindre pumpen, trodde den gick sönder, fixade och trixade ännu en god stund med den innan den valde att börja fungera igen. Släppte ut de två vildingarna och satt istället Kokis in i ämbaret och så hällde jag i av den giftgröna medicinen. Nu ska den verka ännu i två dagar innan man ska byta ut av vattnet som är helt grönt. Kokis stackarn har varit i isolering redan några dagar men den verkar lite bättre, orkar reagera då man kommer fram till akvariet, simmar upp till ytan för att tigga mat och rör lite mer på sig. Men än kan vi ju inte ropa hepp. Den borde få läka och bli stark ifred så att de två andra inte kan mobba den då de återförenas i samma vatten.  Men lite hopp har vi ju. Åtminstone har vi nu gjort allt i vår makt för att rädda den! Nåt positivt med detta äventyr är att sambon också intresserat sig för dem och varit orolig han med. Hittills har de nog alltid varit bara på mitt ansvar. Det är ju trevligt att också han märkt att de är fina och värda att skötas om.

Håll tummarna uppe

För att vår vackra guldfisk Kokis ska överleva natten.
Tripp fick den till sexårspresent för två och ett halvt år sedan. Nu tänkte Trapps födispresenter ta kol på den genom att tugga på dens fjäll och dens fenor. Jag har inte riktigt hunnit sitta och SE på fiskarna på en tid men ikväll då jag kom hem från palstan mitt i natten (ungarna somnade sent) märkte jag att Kokis flöt omkring konstigt. Då tittade jag på den och märkte att de tuggat sönder hans stjärtfenas "rot" och den ser lidande ut medan den flyter upp och ner i akvariet.
Vi bytte vatten till lite svalare (det är väldigt varmt här inne så det tidigare vattnet var lite väl varmt). Lagade en hel mängd hål i ett plastämbare och sänkte ner det i akvariet och flyttade över fyra "dumma" fiskar i det. En gömmer sig fortfarande någonstans i akvariet. Men den gömmer sig för bra för mig. Akvariet är stort och det finns en massa växter och gömställen. Vågar inte flytta på mangovre"stocken" på bottnet då den då kan bli kraschad ifall den gömmer sig undertill. Nu får man bara hoppas på det bästa!

Från ännu mindre än detta:

Till detta:

och ännu större. På två och ett halvt år. De är sådana personligheter.

Håll tummarna!

Medan vi var åtskilda

Tripp och pappan åkte ju tillsammans med sambons syster på äventyr till Puumala över veckoslutet. De hade tydligen haft det jätteskönt, förutom en stund, i regnet då de tappade bort sig i skogen. De sov i tält och var ute dagarn i ända. Tydligen hade de hunnit simma en hel del också. Kändes fint att de på bilderna och se hur han lyser, odelad uppmärksamhet och stilla naturupplevelser, enkla glädjeämnen som får en att må bra. Synd att det är så lång väg att köra, hade gärna sett vår Trapp få njuta av samma upplevelse.

Fått stirra in i eld

Rusa omkring på stranden

Njutit, som ett ensambarn, av TVÅ vuxnas uppmärksamhet. Bondat med Faster/faddern

Täljt en barkbåt

och haft en hel del seglingtävlingar

Sett vackra fåglar

Sänkt barkbåtar 

O hoppat, hoppat och hoppat. Utan flytväst i år. 

Nästan så man sku vilja vara där själv. Om inte det vore för den långa bilresan. HATAR sitta i bilen. I synnerhet med herr kan inte sitta still en sekund som åkt bil så sällan att han inte alls förstår sig på dethär med att sitta fastspänd i bilbälten. ATT han hatar det.

En somrig lördag

Vi packade (ja eller kanske närmast jag då) matsäck, byteskläder och några handdukar och gick till palstan med de yngre på lördag. Solen sken.
Fick nog inget gjort. Den yngre tyckte jag våldtog hans mänskliga rätter då jag låste in honom i inhängnaden jag byggt. SOM han SKREK! Släppte jag ut honom så traskade han glatt in på andras områden och smilade stort tätt intill de som använde vattenslang för att vattna.
Klippte lite gräs på gångarna, det går att göra lite i gången utan att bli för nervös av alla avbrott (jag är lite adhd och har alltid jättesvårt att fortsätta med nåt om jag blir avbruten). Plötsligt vänder jag mig om och ser -

En unge i baljan med kläderna på. Som tur hade jag förutspått nåt liknande..

De kapade min gräslökstuva. Den yngre tror jag åt en hel del vanligt gräs också..

Så tog vi fram matsäcken.
Den gyllene regeln, glöm aldrig matsäck då du har barn med till palstan! Aldrig!

 Någon minut senare satt båda med gåshud och filtar och handdukar omvirade kring sig. Inte är det ännu varmt på våra blåsiga åkrar, i synnerhet inte då solen går i moln. Så sku den ena på utetuppen och då det var avklarat märkte jag att den andra hade blöjan fullt med stinkande. Lika bra inprickat som dagen innan. Varför?! Ett säkert kort att komma hem med kanske?!
En helt lyckad eftermiddag och kväll var det ändå. Nog är det ju ändå bra att de vänjer sig med att vara där. Fast jag SÅååå mycket hellre är där utan sällskap (åtminstone av den yngsta). Trapp trivs helt bra han. Leker med sina bilar i lugn och ro och verkar njuta av att se växtrena växa och doftar så sött på blommorna. Kanske han blir min trädgårdskompis som äldre.

Nu har den röda aklejan också slagit ut. Gillar färgen. Den har inte heller blommat på flera år då de gröna larverna brukar äta upp dem. Men i år vann skönheten. Hurra för det!

Blommor och en solnedgång

En av de  finaste buketterna jag fått på en tid var födisblommorna av min moster. En stor rhododendronblomma med ormbunke och nåt stort, fint blad. Så enkel men ståtlig. En vecka höll den, nästan.

Rosorna i de skira färgerna var också nätta. Men den var så speciell den där rhodon! 

Sådanahär har jag sett många av på sistone. Det har sina fördelar att hamna jobba ute sent!  Älska solnedgångar! Älska!

Kalabalik och död

Eftersom Tripp och sambon åkte iväg till Puumala på klättrings/naturäventyr med sambons syster så var det bara de mindre och jag igår. Har inte haft pojkarna med till palstan på länge. Det känns så onödigt att släpa dem fram och tillbaka flera kilometer för att sedan inte få NÅT gjort. Men igår måste vi gå och vattna efter butiksbesöket, innan läggdags. Annors gror det ju inte.
Plötsligt hör jag små hysteriska skrän från sädesärlorna som ju brukar vara där med mig varje gång. De flaxar och är så arga, så arga. Så ser jag små bollar hoppa iväg. Ungar. Hjälp. Vad har hänt? Jag har ju undrat var de har sitt bo. De har hållt det så väldigt bra undangömt. Tills nu. Det var bland barnens leksaker. Var. Nu hade Trapp dragit ut deras lilla vattenbana som tydligen agerat passligt bo med en liten barnskottkärra upp och nervänd som tak. Hemskt! Stackars, stackars små!

Nu så väldigt utsatt och på dåligt ställe.

Förebrående blickar slängdes i takt med små ilskna pip. Försökte förklara att det var i  misstag men tror inte de förstod mig, tyvärr.

 Så flyttade jag boet på andra sidan "plastväggen" man ser lite av på den övre bilden. Där finns hallonbuskarna och där gräver inte barnen efter leksaker. Lade samma skottkärrstak ovanpå och lite skydd på sidorna. Men ingen unge var där inne idag då jag kollade. En av de små låg halvt uppäten på en av gångarna men jag hoppas de andra var ok, någonstans i gömman. Åtminstone flög de duktiga föräldrarna omkring med insekter i stora mängder i näbbarna och var så ilskna, så ilskna på oss idag. Man förstår ju det men nog måste vi ju få vara där också då det finns så mycket att göra för att få någon skörd i år. Nu till kvällen blev det mycket blåsigare och det har visst utlovats regn. Hoppas och håller tummarna uppe hårt, hårt att de små ska hitta tillbaka till sitt bo. För inte behöver vi just nu vistas i hallonbuskarna, vi kan gott vänta tills de lärt sig flyga.

Han till höger hade nog lite dåligt samvete idag då vi hittade den döda ungen. Men inte kunde vi ju veta!  

Vi var och shoppade

Med mamma, i början av veckan. Skor? Kläder? Vad? Jag hör hur ni alla undrar. Nå nej, sommarblommor såklart!! SOM jag väntat på denna utfärd! Det har varit en massa annat här innan och så fick jag upp min 30-årspresent av sambon först förra söndagen, en låda som rymmer två balkonglådor (det blev ju lite problematik med hur man sku få upp dem då vi fick inglasad balkong). Nu fick jag dessutom välja blommor och låta finaste mamma betala (också det var en present ). Härligt! Fast härligt var det nog redan att komma iväg till Plantagen utan barn! Att i lugn och ro strosa runt och insupa färgerna och dofterna. Någon helt lätt uppgift var det inte heller att hitta passliga blommor till den numera heta balkongen.

Detta får bli före bilden (hoppas vi). Jag tänker mig lite mer frodigt om några veckor då allt blommar.
Men fint är det redan nu!

De gula i övre vänstra hörnet sku egentligen vara i lådorna de med, men redan första morgonen såg de ut att dö så jag flyttade dem hit där solen lyser en lite mindre stund. Men nej, idag ser de nästan döda ut, får nog bara föra dem till någon skuggig plats på palstan tyvärr. :(  Eldkronan nere till v. hittade jag tyvärr bara en av. Helt ljuvligt vacker blomma!! O den verkar inte ha nåt emot lite värme den.

Så bara måste jag få denhär skönheten. Fast jag hoppas den sku övervintra på palstan, då sku jag vara lycklig! 

Den passar fint bland taklökarna och de andra stenväxterna. Lavendeln börjar också ha knoppar, härligt!