onsdag 27 juni 2012

Status i akvariet

Vi fångade alltså de fyra små verkkonuoliais fiskarna in i ett ämbare på natten med stort besvär. Vaknade på morgonen. EN var kvar i ämbaret. De andra hade visst trängt ut sig genom de småsmå hålen med stor möda. Lördagens projekt började. Fånga fiskarna. Lagade mindre hål i ett annat ämbare. Jagade och jagade,sökte och spanade efter de små kvicka som nu anade att nåt lurt var på gång. Mot kvällen tog jag bort de flesta gömställena men de är smarta! Tydligen kan de gräva små gömställen i sanden under stenar också.. Natten mellan lördag och söndag fick vi äntligen med sambon, med samarbete och två håvar, fast de två sista små. Huh. Faran över. Trodde vi. På söndag kväll märkte vi hur också de två guldfiskkompisarna knuffade hårt på Kokis. Den flöt apatiskt med huvudet neråt och de skuffade den hårt omkring så nosen och huvudet krockade mot glaset många gånger. Så gör de väl, djuren. Visade att nu var alfafisken inte så alfa längre, erövrade vattnet.. Men då tog vi de två busarna och stoppade in dem i det andra (färdigt håliga) ämbaret. Stackrarna! Alldeles för litet utrymme för så stora och energiska men nu såg det nog så illa ut redan att vi måste reagera fort.

Lyckades inte få en bra bild på såret vid stjärtfenans rot men man ser ju hur röd den är. Den vita fläcken bland det röda på stjärtfenan är också ny. 

Såhär såg det ut en natt. Små i ena och två stora i andra. En olycklig sjukling i sitt hem.

 På måndag, i ösregnet, packades fem små fiskar ner i en burk och det togs farväl. 

Den där konstiga, spindelliknande munnen får tydligen en hel del damage till stånd. 
Så åkte vi in till stan, jag, pojkarna och de fem små i burken. Med buss och metro fick de resa i vagnens korg. Lämnade tillbaka dem där de köpts och köpte sårmedicin för fiskar istället.

Det var nog också ett äventyr igen att vara med alla tre in till stan.. Fast rätt bra gick det. Vågade tom. åka med metron tillbaka ända till andra ändan (Itis) också och gå till glasögonbutiken med Trapps alldeles sneda glasögon. Sen blev det ännu middag på Mäccen innan katastrofen bröt ut. Trapp sku absolut åka rutchbana, i en rutchbana som ligger i helt andra ändan av Itis. O den dumma, dumma mamman sade nej. Då bröt hoten och hatet och skriket ut. Medan jag med våld försökte tvinga ner den yngsta skrikhalsen i vagnen och få selen på honom för att kunna gå och köpa mat till matbutiken innan vi hoppade på bussen hemåt så hade Trapp rusat in i nästa butik (Seppälä) på vägen. Märkte först då jag hann dit att den token stod och gjorde miner åt storebror i deras skyltfönster. O som jag skämdes. Fast som tur vet jag inte om någon som jobbade där märkte det.

Väl hemma tömde jag ut lite mer vatten, putsade den mindre pumpen, trodde den gick sönder, fixade och trixade ännu en god stund med den innan den valde att börja fungera igen. Släppte ut de två vildingarna och satt istället Kokis in i ämbaret och så hällde jag i av den giftgröna medicinen. Nu ska den verka ännu i två dagar innan man ska byta ut av vattnet som är helt grönt. Kokis stackarn har varit i isolering redan några dagar men den verkar lite bättre, orkar reagera då man kommer fram till akvariet, simmar upp till ytan för att tigga mat och rör lite mer på sig. Men än kan vi ju inte ropa hepp. Den borde få läka och bli stark ifred så att de två andra inte kan mobba den då de återförenas i samma vatten.  Men lite hopp har vi ju. Åtminstone har vi nu gjort allt i vår makt för att rädda den! Nåt positivt med detta äventyr är att sambon också intresserat sig för dem och varit orolig han med. Hittills har de nog alltid varit bara på mitt ansvar. Det är ju trevligt att också han märkt att de är fina och värda att skötas om.

2 kommentarer:

  1. WOW, har inte förstått tidigare att fiskar är sådär egna personligheter, beter sig som "riktiga" husdjur (förlåt, förstås är de riktiga, men jag jämför liksom nu med hundar etc) och på riktigt BETER sig - och simmar inte bara runt som jag trott!

    Ni verkar vara riktiga fiskexperter? När du vet att man kan lägga in ämbare, att det finns sårmedicin för fiskar (!), vilka som busar, att de är alfa-hanar osv!! WOW säger jag bara! Och SÅÅ intressant att läsa om!! Fortsätt gärna!! :)

    SvaraRadera
  2. Nå inte är de nu som hundar ändå, men bättre än inget antar jag. Sambon är tyvärr väldigt allergisk för hundar men har ändå försökt få honom övertalad att ens prova på en pudel, OM det sku funka. ;)
    Nog simmar de ju mest runt, men guldfiskar är väldigt glupska och kommer modigt fram till glaset/upp till ytan då man går förbi för att kanske få lite mat. Vi har haft dem nu i två och ett halvt år efter att Tripp fick dem oväntat till sexårspresent i en miniliten plastbur och vi följande dag fick gå och köpa pump, skaffa akvarium mm. Att kiva ylläre liksom. Kunde dock inte se dem lida (för de gör de om de inte får leva i passliga förhållanden!) då de nu var våra.. De kan ju bli tom. 25 år om de har bra levnadsförhållanden. :)

    Nä, experter är vi nog inte. Men har googlat en hel del nu sedan den blev sjuk. Man har ju fäst sig vid dem vid det här laget. De ser ju alla olika ut och beter sig lite olika, man märker dem bättre än små stimfiskar då de är så stora. :) O alfa-hanen har vi nu bara talat om då den har varit störst och den som lite lett gänget, egentligen vet jag inte ens om de är hanar eller honor fast jag försökt kolla. (Det ska växa nå knölar vid nosen om det är hanar vid parningstid,men dessa har aldrig parat än)
    Men tack för din kommentar, den gjorde mig glad! Många tycker väl man bara ska spola ner en sjuk fisk.. :(

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)