Panikvädjan..

Vi var ju sjuka kring påsken. Trapp blev rätt så frisk relativt fort. På måndag sku han ha varit bjuden på en av bästisarnas kalas - till snadistadi. Men. Trull hade feber igen, och jag, ja tusan så det värkte och hostades och hade sig, alltjämt för varm för att vara ok. Och sambon var borta i skogarna. Vad sku jag ta mig till?! Det började verka oöverkomligt att ta sig in till stan med bussar och metrotåg, och vad sku vi göra medan han var på kalas då den lilla var sjuk och inte fick härja?!
Måste Trapp missa detta han så väntat på?!
Försökte ringa en av hans kompisars mamma som bor i närheten och som sku på kalaset. De var tyvärr inte på väg på kalaset hemifrån denna gång.. Suck. Då jag en gång tagit mod till mig och ringt. Mina idéer tog lite slut. Men vänta! Förskolans mailinglista.. Klickade upp mailen. Ja, det gick ju att ta över den! Så skrev en vädjan om ifall någon vänlig själ kunde plocka upp Trapp här hemma och köra honom på kalas- och hem, fast vi bor en bit från de flesta. Lite nervöst att gå ut med ett sådant mail, sku någon svara?!
Men vet ni, en halv timme senare hade jag fått mitt första och enda samtal som behövdes. Så härligt att de kunde ställa upp!!
Så han fick sist och skutligen åka iväg med det stora paketet han så gärna sku ha tagit emot själv..Och ett fint kort som vanligt!

 Medan jag blev hemma och chillade med den lilla patienten som varit så lycklig över hans nya MLP blusar vi hittade på HM.

Det var en nöjd pojke som kom hem urpumpad lite senare. Fast han hostade nog rätt mycket då han kom hem, så lite väl uttröttande hade det kanske endå ännu varit för den halvsjuka..

Tack snälla ni för hjälpen!