Klubbdag

Torsdag. Hade knappt sovit nåt under natten. Den lilla fortsätter att sova väldigt, väldigt oroligt. Väckning halv sju, Tripp iväg till skolan, där kring halv åtta med sambon. Tänkte att jag passar på att vila en timme då Trull ännu sov. Hade vaknat med grym huvudvärk. Satte väckarklockan till halv nio.
Vaknade halv tio. Shit! Hade inte hört nåt av väckarklockan jag brukar vakna till direkt! Trapp hade inte heller fattat vad det var som pep. Men halv tio. Det var då klubben börjar. Eftersom det snart är jullov så tänkte jag att vi nog endå måste få dit honom för att umgås lite med sina vänner. Satte racerfart på oss. Men vi var endå en timme sena. Fast vi kom rätt passligt. Just då de sku gå in. Så jag frågade om det passar att han kommer fast vi kommer så sent, och som tur hade de inte hjärta att säga nej.

Fortsatte i den hemska blåsten mot butiken för att hämta mat. Sambon jobbar dubbelturer hela december och jag drar vardagen. Måste passa på att gå till butiken då man har så få barn på plats som möjligt. Det är tillräkligt tungt så!

Nej han gillar inte isande vind och snö!!

Pulsade tillbaka till parken. Årets sista familjecafé. Varför o varför vågade jag börja gå på dessa först nu med tredje barnet?! Det är ju riktigt roligt att få vara lite social. Fast med min huvudvärk utaf hel*ete var det nog lite självplågeri denna gång. Bultande huvud och en nacke som inte rör sig med sådär säkert 15-20 små högljudda är kanske inte den bästa kombon.

Men huvudsaken är att den lilla sociala trivs!

Ja och så pysslade vi en liten tomte med Trull. Har inte pysslat på länge så det var roligt!

En magnet. Mycket omtyckt av den lille pysslaren. Bjällrorna låter fint!

Efter en stund ute i "ljuset" (alltså på riktigt, mitt på dagen,kan inte solen kämpa ens lite?!) var det dags att dra sig hem på en liten vilostund innan det var dags för dagens stordåd..

 Baka lussebullor Luciadagen till ära!

De gillar mycket att baka, och det gick faktiskt förvånadsvärt bra trots mitt arma huvud som jag trodde sku explodera vid dethär laget. Tror jag åt tio smärtlindrande under dagens lopp för att ens kunna andas och fungera. O det hjälpte nu föga.

Men riktigt som i boken blev de ju inte.. Som tur inverkar det ju inte på smaken.

En vagn

Hittade en vagn i vårt roskishus. Vagnen verkade vara helt ok. Sliten, lite rostig men ännu helt användbar.Fast i vårt hem ryms inget så stort mera in!  Så putsade upp den och förde den till parkhuset där alla de små brukar bråka om vem som ska ha deras vagn. Nu finns där två att bråka om.

Måndag

Trapps förra klubbkompis (och första bästis) mamma skickade ett meddelande på måndag morgon. Passar det att A kommer och hälsar på om en stund så mamman och lillasystern kommer iväg på shopping och han inte uttråkas med sin sjuka far. Visst passade det! Meeen. Så tåg det ju halva dagen innan han verkligen kom. Inte så bra då Trapp ju väntade på honom som barn väntar på julgubben och så hade jag ju faktiskt en  del planerat till efter lunch. Men det fick nu vara. En kompis är väl viktigare är lite matuppköp och annat..

Den som led mest var kanske denna. Han kunde ju inte sova med besök här. Men trött var han. Så trött att han fällde ihop kärran jag hittade dagen innan, tog sin Bogi,sin tutt och ett improviserat täcke och satte sig för att vila en stund.
Hans nätter fortsätter att vara from hell. Mardrömmar varvat med vad vi tror är tandvärk. Främre hörntänderna har som tur snart växt ut färdigt. 

De två leker så sött tillsammans. Det blev långa legolekar, lite härjande med mariomjukisdjur (fast det gillade inte A, han är liksom såååå lugn!) och så till sist spel på wii. 

o såhär kan det se ut då man läser ur Sagan om ringen på kvällen. Som ni ser är det lite kvar ännu..

En ledig fredag

De hade jobbat in fredagen efter självständighetsdagen i Tripps skola. Ja med betoning på de. Vi har ännu inte en enda gång varit där en lördag. Man ska ha ett par vilodagar i veckan tycker vi..

Då mitt tålamod höll på att ta totalt slut med de tre bråkande barnen (ja för sambon var ju självklart på jobb)  tvingade jag dem (tvingade!) att klä på sig och gå ut i snön. O jösses så skönt. Vet inte om de två äldre verkligen kom överens eller om det bara var så att jag inte hörde då de grälade för att de var för långt borta, men de verkade leka fint tillsammans i flera timmar i parken. Phew.

Trull försökte diskutera med "det heliga ordets spridare" som ringt på summern tidigare. Ingen svarade..

Han har min gamla lurvmössa och faktiskt Charlottes sons gamla halare insåg jag för en tid sedan.

Högarna vid vår gård är mycket passliga klätterhögar! Den lilla söndrade nöjt snökakorna i hård fart.Men de är ju så mycket lättare att göra också så det gjorde inget!

Där gick de två större tillsammans bland drivorna i parken. O mina öron njöt av att inte lyssna på bråk.

På kvällen var det flimdags igen. Det har visst blivit vår fredagsgrej. Arthurs jul denna gång. Inte sååå bra, men passar ju till årstiden.

En självständighetsdag

Ja som sagt. Jag fotar och planerar inlägg men kommer inte fram till datorn. Så det hopas och tas upp evigheter efter händelserna. Men jag vill ju spara, minnas, så ni får vackert följa med vårt liv lite försenat..

Självständighetsdagen. Dagen efter bloggalan.sambon var på jobb fram till sex. Vi hade kanske lite småtråkigt. Men då han kom hem fick barnen sätta igång att jobba. Det sku tas julbilder! Resultatet får ni se senare. Då alla fått sina julkort fram. Men jag kan säga er. Hur de än sku ha blivit så har vi nog jobbat hårt. Modellerna är inte de helt medgörligaste alltid, om man säger så. Annors också. Uppskatta alltid dessa bilder på barn, i synnerhet om det är fler än ett på bilden. Att få TRE att se normala ut på en och samma bild är näst intill omöjligt kan jag tala om för er! 

Ou jeee. Vi åker pulka. Jee. (sägs med myyycket uttråkad röst och ögonhimlande)

Efteråt åt vi vår första festmiddag på evigheter. O det var väldigt gott! Grattis Finland! 

Ett kalas som ser ut som en själv

Skrev ju om det i ett tidigare inlägg. Att båda föräldrarna firade sina födelsedagar i slutet på mörka November. Pappa slog till stort medan mamma var på utlandsresa och bjöd in ett gäng för att fira med honom. Men det var inte helt vilka vanliga gäster som hellst. Det var för varandra främmande människor i en salig röra gällande både språk,nationalitet och intressen. Pappa gissade nog att det sku gå bra, men lite lite nervös var han kanske endå över hur de sku komma överens, och om de sku hitta ett gemensamt språk. Det var bl.a. finska, svenska, Iranska och Italienska som talades bland gästerna. Ja och självklart engelska som de flesta ju kan.
Kvällens tema var musik. Pappa sjunger och spelar ju, och flera av hans gäster också. Så vardagsrummet hade han fyllt med mikrofoner, högtalare och annat nödvändigt för en bra kväll i musikens täcken.

Sniff tog det lugnt i köket medan huset fylldes med folk. Den brydde sig inte alls. Antar att det kan vara nyttigt med hängöron ibland.

Det var förrätt och mat, ost och efterrätt, som sig bör. Mycket gott och mättande.

Själv hade jag bidragit med två ostkakor. Den ena med lite vintrigare dekorationer, den andra med årets sista krassblomma från balkongen. Märk väl, detta var sista veckoslutet i november. 

Champagne, såklart.

Det var helt megaduktiga (och flera av dem var ännu unga) pianister, violinister och gitarrister och så sång. 

16 år och väldigt duktig på att spela! 

Älskar när fingrarna flyger fram på strängarna. En dag ska jag också kunna ens lite! 

Mest impad var jag av pianisten och den unga gitarristen. Violinisten var redan pro hon med men tycker på nåt sätt det inte är lika lätt att sugas med i fiolmusiken som gitarr och piano. Fast den som spelar sku vara hur bra som hellst. Pappa fick fint alla att sjunga med i flera sånger och annors var det mest han och en annan kvinna som sjöng. Ja till och med jag sjöng ju lite till sist!
Gillade att alla så fort blev bekanta med varandra och stuntade i små språkomvägar eller totalt olika liv. Det var en varm och bra stämning som pågick fram till småtimmarna. Själv fick jag skjuts hem kring tolv men det hade ännu blivit en del kvar för att spela lite bordsfotis också innan de åkte hem.
Det värmde också hjärtat då pappa sa att detta nog var det bästa födelsedagskalas han haft! Så ska det ju vara! <3

En ny

Han fick ju världens sötaste halare till födelsedagen i september, Trull. Gick då igenom nätet (nå nääästan hela) och så hela Itis utbud för att hitta en som dög. O så hittade jag en underbar. Som tyvärr bara fanns i storlek 80. Men den var lite längre än 86:an vi hade från förr (nött och sliten) och flickan vid kassan kollade och klämde då vi provade den och vi var båda överens om att det fanns gott om växtutrymme.
Så kom snön vi väntat på innan vi tog i bruk den. O han var så fin så fin. Till han föll och inte kom upp. Han kunde inte böja benen. Den var för kort!  SÅ himla sorligt!! 

Så satte jag igång igen. Inte vilken som hellst duger. Älskar färger och mönster. Han är dessutom sista lilla människan jag fritt får välja kläderna till. O så ska de ju se bra ut på bild och pigga upp i slasket (för ja, det kommer ännu tillbaka). Hellst sku jag ju ha köpt en prick likadan, men de finns inte i butikerna och inte heller begagnade. Blääh.
Men idag medan Trapp var i klubben åkte vi till Itis. Sku egentligen prova halaren i storlek 86 för att se om de är ok ifall jag sen köper begagnat. Men sidu, det fanns inga! Slut. Överallt. Åtminstone de märkena jag letade efter.
Så gick jag ännu in på stocka (brukar rata, bara för sakens skull..) och inte heller där fanns Tickets halaren. Men så såg jag nåt som såg passligt långt ut, en Reimatec. Men nej, det var en 92. Tänkte att vi nu ännu provar den fast jag tror den är för stor. Men hör och häpna, den var ok. Lite bylsig jo, men han kan röra sig i den. O istället för att sedan fortsätta jakten på begagnade slog jag till. Mycket dyrare än vad jag brukar köpa, men o andra sidan, hur ofta köper jag kläder till fullt pris. Nu fick det slinka mellan fingrarna. För kolla så fin den är!!

En liten trötter som varken sovit på nätterna eller dagarna på sistone. Vi är båda helt slut..

Grön med en massa små djur på sig som man kan distrahera ungen med medan man klämmer honom in i den.  Efter att vi provat den bar jag förresten honom till kassan och bad dem ta priset medan han hade den på sig. Som tur hade den inget alarm. Var så svettig och sen frånklubbhämtningen att jag inte orkade ta kampen med påklädningen en gång till..

 Trapps kompis mamma kunde som tur se efter honom en liten stund efter klubben så jag inte behövde springa i panik.Det tog redan en stund att komma till Itis i snöyran. På igelkottsvägens metrostation hamnade jag ännu släpa vagnen uppför trapporna (räknar det som två våningar) då hissen var sönder. På vägen tillbaka tog vi bara bussar. Vi hade då tur att det inte stod vagnar i kö för att komma in i den som det brukar.


Så. Behöver du en ny halare, reimatec, i storlek 80?! Här finns stans sötaste, helt ensam och övergiven. 

En bloggala

Det var ju den andra för mig. Införskaffade klänningen (secondhand) redan för någon månad sedan för en struntsumma, skorna hittade jag på loppis (de var lite,lite små men de enda som dög efter en hel del loppisar och priset var väl 1,50) och det långa paljettbandet jag hade i pannan och kring håruppsättningen (kunde inte ha det löst då det fastnade i klänningens paljetter) köpte jag för mååånga år sedan för knappt nåt men så har det legat där och väntat på nåt passligt att användas till.

Så summan av min outfit var väl under 10€ med masken. Lite besviken är jag dock att jag inte fastnat på en endaste en bild i år heller. :(

Någon dag innan galan slog det mig. Sambon hade ju kvällstursvecka. Jaiks. Man kan inte precis be någon komma och natta våra tre vilda barn. Det har jag lite för svårt att föreställa mig att sku funka, eller att någon sku våga..
Som tur fick den snälla sambon sin tur bytt så han kunde vara hemma med dem medan jag åkte iväg på fest. I toppabyxor. Har aldrig frusit så mycket som denna vinter. Trots mina fina vinterkläder.

Tur tog jag åtminstone en bild på mig själv innan jag gick. Fast smyckena bytte jag och masken använde jag nog inte på galan. 

 Kom så sent att goodiebagsen redan var slut (måste städa köket och laga mat innan jag gick, ni vet, askungen ;) ). Egentligen var det ok. Har funderat lite på det där med att få en påse stuff man inte behöver egentligen (eller vad vet jag, såg ju aldrig innehållet). Men tygpåsen, DEN var snygg i år!

Hittade ett par mammapappa.com bekanta och hängde mig fast vid dem för att inte stå ensam bland allt fint folk. Så råkade det ju sig att de var kanske det bästa sällskapet!

En av dem jag hängde med, Charlotte. Fin kvinna och utmärkt skribent.
Hade självklart också fått min röst. 

Malenami  vann äntligen två välförtjänta pris. Fast hennes vardag är nog så långt från min att jag bara kollar in vid bloggprisen måste jag medge..

Två männsikor jag gillar fast jag främst känner dem via bloggarna.
Basse och Hannah 

Gillade kanske mest de korta filmerna i serien En dag som.. med Frida från x3M.
Hade kollat en del av dem redan innan bloggpriset men skrattade gott endå. Lyckad serie!! 

Bloggdrottningen och partydjuret. Charlotte.

Tycker galan var bra ordnad. Belysningen,och "inredningen", showen, temat. Lyckat!  I år fanns det också sittplatser vilket många ju saknade förra året. Fast tycker att det var en hel del mindre folk i år. Hade hoppats på att få träffa en hel del trevliga bloggare live, men de kom sen inte. Synd!
Synd var också att vi tänkte att någon minut hit eller dit väl inte kan skada då vi sku på efterfesten, att ingen är väl så torr och tråkig att den börjar räkna minuter..men sidu sidu, det var just precis det de gjorde då vi ställde oss i kön några minuter över elva. O femton euro var för mycket för min lilla budget. Det störde lite. (eller mycket). Hade ju just väntat på att få dansa loss, men på stället vi gick till istället var det nog inte dansgolv eller musik att tala om. Försökte en stund med vårt tappra gäng men det var ju så skrattretande att vår nioåring hade varit bättre DJ!!  Så det blev inte en alltför sen natt.. Lite synd då man går ut på stan en gång i året.

Tack för ert fina sällskap!

Picasso

Vår femåring har inte varit så intresserad av dethär med att rita. Eller ska vi säga, han har inte varit så noga med hur det blivit att se ut. Men nu gott folk.
 Får jag presentera, en mamma:

Plötsligt för en tid sedan överraskade han mig med en bild av mig. Med tår och ben och färglagda kläder. WOW! 

O förra veckan blev det tex. en hästmamma med ungar (en i magen också). Hur söta är inte de så?! 

Bara han ännu sku lära sig att klippa ordentligt så kanske inte hälsovårdaren sku vara så ivrig på att skicka oss på toimintaterapia (är det nu ergoterapi på svenska?).

Ett veckoslut för inte så länge sedan..

Ja, ifall någon undrat så är jag nog kvar. Tar bilder och tänker ut inlägg. Men hinner inte. Det sitter en massa små typer vid datorn hela tiden. O sitter de inte där står de och flåsar en i nacken eller ställer till med tredje världskriget i samma rum. Inte så lätt.

I november hade både min mor och far födelsedag. Pappas kalas kan jag berätta om senare men vi tar nu mammas fest först. De firade lite skillt eftersom mamma var på resa då han fyllde.

Egentligen hade jag tänkt städa då, det första veckoslutet denna månad. Men så märkte jag att de hade en julinsamling till gatubarn och fattiga familjer i St Petersburg i samma veva som det var julmarknad i invånarhuset på gatan mittemot vårt hus. Jag missade en annan insamling tidigare i november och då blev det och störa mig. Vi bara köper och köper inför julen, spenderar en massa pengar på sådant vi och andra inte egentligen behöver. Medan det finns barn utan tak över huvudet och skor på fötterna. Så jag satt igång projektet röja. Städade igenom alla pojkarnas klädskåp. Gick igenom några loppispåsar och kläder i olika storlekar jag hade instoppat i några skåp. Valde leksaker våra bra kan avstå från (så länge man inte säger att de försvunnit).

Och tadaa. Inte det nyaste och finaste modet. Men hela och rena och framförallt varma. Skor, halare, filtar, mössor, vantar, sockor och kläder. Samt fyra paket till små barn (man sku skriva ålder och kön) med leksaker. Särskillt bra känns det att tre av paketen innehöll nåt + ett litet mjukisdjur. Alla små borde ha åtminstone ett mjukisdjur att krama då allt annat känns dåligt. Förutom då varma tår.

Två stora säckar. Hoppeligen till sådana som behöver dem.

Samtidigt som jag förde dem kollade jag lite på julmarknaden. Det är inget stort ställe den hölls på så  det var bara några bord med fina men rätt dyra saker. Det stör mig alltid. Man får en massa idéer och inspiration av folks pyssel, men samtidigt finner man inte tiden att knåpa ihop dem och endå vill man inte betala så mycket för nåt man VET att man sku kunna göra själv. Men hur som hellst, alltid blir jag glad av att kolla på smått, fint men lite onödigt hemgjort.

Efteråt åkte jag på kalas. Det var länge sedan vi alla samlats i mina föräldrars hus. Alla förutom sambon då. Han är så grymt allergisk för kaniner tydligen (kom fram först på sommaren då vi vistades med föräldrarnas kanin) att han inte klarar av att vara i samma hus.

Som vanligt var fotisspelet i aktivt bruk av många typer. Här är det Poffer mot Tripp.
Trull leker med leksaker som varit våra och min mammas.

Så åt vi en massa god mat och kakor och tjattrade vid bordet. Tänk att barnen redan klarar sig såpass bra att man hinner sitta lite också. Hamnade bara gå emellan en del bråk och så då det sku klättras i trappan, men annors klarade de sig bra. Hurra!