Ett veckoslut för inte så länge sedan..

Ja, ifall någon undrat så är jag nog kvar. Tar bilder och tänker ut inlägg. Men hinner inte. Det sitter en massa små typer vid datorn hela tiden. O sitter de inte där står de och flåsar en i nacken eller ställer till med tredje världskriget i samma rum. Inte så lätt.

I november hade både min mor och far födelsedag. Pappas kalas kan jag berätta om senare men vi tar nu mammas fest först. De firade lite skillt eftersom mamma var på resa då han fyllde.

Egentligen hade jag tänkt städa då, det första veckoslutet denna månad. Men så märkte jag att de hade en julinsamling till gatubarn och fattiga familjer i St Petersburg i samma veva som det var julmarknad i invånarhuset på gatan mittemot vårt hus. Jag missade en annan insamling tidigare i november och då blev det och störa mig. Vi bara köper och köper inför julen, spenderar en massa pengar på sådant vi och andra inte egentligen behöver. Medan det finns barn utan tak över huvudet och skor på fötterna. Så jag satt igång projektet röja. Städade igenom alla pojkarnas klädskåp. Gick igenom några loppispåsar och kläder i olika storlekar jag hade instoppat i några skåp. Valde leksaker våra bra kan avstå från (så länge man inte säger att de försvunnit).

Och tadaa. Inte det nyaste och finaste modet. Men hela och rena och framförallt varma. Skor, halare, filtar, mössor, vantar, sockor och kläder. Samt fyra paket till små barn (man sku skriva ålder och kön) med leksaker. Särskillt bra känns det att tre av paketen innehöll nåt + ett litet mjukisdjur. Alla små borde ha åtminstone ett mjukisdjur att krama då allt annat känns dåligt. Förutom då varma tår.

Två stora säckar. Hoppeligen till sådana som behöver dem.

Samtidigt som jag förde dem kollade jag lite på julmarknaden. Det är inget stort ställe den hölls på så  det var bara några bord med fina men rätt dyra saker. Det stör mig alltid. Man får en massa idéer och inspiration av folks pyssel, men samtidigt finner man inte tiden att knåpa ihop dem och endå vill man inte betala så mycket för nåt man VET att man sku kunna göra själv. Men hur som hellst, alltid blir jag glad av att kolla på smått, fint men lite onödigt hemgjort.

Efteråt åkte jag på kalas. Det var länge sedan vi alla samlats i mina föräldrars hus. Alla förutom sambon då. Han är så grymt allergisk för kaniner tydligen (kom fram först på sommaren då vi vistades med föräldrarnas kanin) att han inte klarar av att vara i samma hus.

Som vanligt var fotisspelet i aktivt bruk av många typer. Här är det Poffer mot Tripp.
Trull leker med leksaker som varit våra och min mammas.

Så åt vi en massa god mat och kakor och tjattrade vid bordet. Tänk att barnen redan klarar sig såpass bra att man hinner sitta lite också. Hamnade bara gå emellan en del bråk och så då det sku klättras i trappan, men annors klarade de sig bra. Hurra!