En ny

Han fick ju världens sötaste halare till födelsedagen i september, Trull. Gick då igenom nätet (nå nääästan hela) och så hela Itis utbud för att hitta en som dög. O så hittade jag en underbar. Som tyvärr bara fanns i storlek 80. Men den var lite längre än 86:an vi hade från förr (nött och sliten) och flickan vid kassan kollade och klämde då vi provade den och vi var båda överens om att det fanns gott om växtutrymme.
Så kom snön vi väntat på innan vi tog i bruk den. O han var så fin så fin. Till han föll och inte kom upp. Han kunde inte böja benen. Den var för kort!  SÅ himla sorligt!! 

Så satte jag igång igen. Inte vilken som hellst duger. Älskar färger och mönster. Han är dessutom sista lilla människan jag fritt får välja kläderna till. O så ska de ju se bra ut på bild och pigga upp i slasket (för ja, det kommer ännu tillbaka). Hellst sku jag ju ha köpt en prick likadan, men de finns inte i butikerna och inte heller begagnade. Blääh.
Men idag medan Trapp var i klubben åkte vi till Itis. Sku egentligen prova halaren i storlek 86 för att se om de är ok ifall jag sen köper begagnat. Men sidu, det fanns inga! Slut. Överallt. Åtminstone de märkena jag letade efter.
Så gick jag ännu in på stocka (brukar rata, bara för sakens skull..) och inte heller där fanns Tickets halaren. Men så såg jag nåt som såg passligt långt ut, en Reimatec. Men nej, det var en 92. Tänkte att vi nu ännu provar den fast jag tror den är för stor. Men hör och häpna, den var ok. Lite bylsig jo, men han kan röra sig i den. O istället för att sedan fortsätta jakten på begagnade slog jag till. Mycket dyrare än vad jag brukar köpa, men o andra sidan, hur ofta köper jag kläder till fullt pris. Nu fick det slinka mellan fingrarna. För kolla så fin den är!!

En liten trötter som varken sovit på nätterna eller dagarna på sistone. Vi är båda helt slut..

Grön med en massa små djur på sig som man kan distrahera ungen med medan man klämmer honom in i den.  Efter att vi provat den bar jag förresten honom till kassan och bad dem ta priset medan han hade den på sig. Som tur hade den inget alarm. Var så svettig och sen frånklubbhämtningen att jag inte orkade ta kampen med påklädningen en gång till..

 Trapps kompis mamma kunde som tur se efter honom en liten stund efter klubben så jag inte behövde springa i panik.Det tog redan en stund att komma till Itis i snöyran. På igelkottsvägens metrostation hamnade jag ännu släpa vagnen uppför trapporna (räknar det som två våningar) då hissen var sönder. På vägen tillbaka tog vi bara bussar. Vi hade då tur att det inte stod vagnar i kö för att komma in i den som det brukar.


Så. Behöver du en ny halare, reimatec, i storlek 80?! Här finns stans sötaste, helt ensam och övergiven.