En dag, en två-årsdag.

Tänk. Att du varit här med oss i hela två år redan. Tokigt. Underbart. Vår lilla sol. Du som vet vad du vill och inte är rädd att ta för dig. Kompis med alla. En som klarar sig själv. Vår älskling. Frågade dig idag hur länge jag ännu får kalla dig min baby. Tror vi kom fram till en kompromiss på 25 år. Påminn mig sedan.

Det var en lugn start på dagen, då bröderna var i esbo hos farföräldrarna. Mysmorgon. Dagssömn rekordlänge. Det var väl ovanligt tyst här hemma. Sambon och jag försökte få allt klart till kalaset. Att det alltid ska bli så himla bråttom sist och slutligen, fast man i nåt skede tror att man fixar det i tid...

Födisbarnet så stilig så. Lite undrade han nog vad som var på gång men insåg fort att detta nog var kul! 

Det bjöds på mat på höstigt bord.

Chokladmuffins med vit chokladfrosting 

Morotskaka gjord på egna morötter, a la PuuhaPete med färskostkräm som fyllning och cream cheese frosting som spackling.
Denna trodde jag redan var förstörd. Följde inte måtten och lagade ett stort och ett litet tårtbotten. De blev bara smulor. Helt hopplöst att hålla ihop. Men då jag smakade på bottnen igår visste jag att den sku vara god hur den än sku se ut. Och slutresultatet blev ju inte så illa med sockermassan som höll ihop det hela. Smaken då, faktiskt rätt så himmelsk om man får säga så själv.

Vi övade oss på att blåsa ljus tidigare idag. Så han kunde fint! Men plötligt märkte jag hur det började rinna en tjock dregelfors från munnen. Fångade upp det mesta, bara en droppe hamnade på puu-ha-has nästipp. Alla fick sig ett gott skratt.

Kalasbarn. Det äldstabarnet kunde inte stå emot frestelsen att gå ut och scootta med sina vänner på gården efter ljusblåsandet

Jag var med i syrrans avlagda, fina klänning

men den hölls inte ren så länge..

Han var en tacksam en och uppskattade också alla de fina korten han fick.O vem sku inte gilla sådär fina?!

Lite provkörde han den nya finfina sparkcykeln. Tror han fort kommer att lära sig hur man manövrerar detta fordon, det gick redan såpass bra.

Han fick så hemskt fina saker!! En melaminmugg med mumin, kuoman, rasavil vantar (de bästa!!), stans sötaste halare, cykeln, en brandbil, ett par reflexer (tåg och hundformade) och en "pekskärmstelefon". 

Av Trapp fick han det finaste födiskortet. Trapp och Trull i regnet, iklädda i regnkläder. Det orange är ett stort regnmoln  och i mitten ser ni en håv. Det är en sällsynt syn med såhär detaljerade teckningar, så jag var riktigt stolt! O så sku jag skriva. "Jag älskar dig" på baksidan.

Då gästerna gått hem efter ett riktigt lyckat kalas åt vi ännu lite rester och "pratade lite i telefon".

 Så tog han för första gången i sitt två-åriga liv nåt annat än mjukisdjur och tutt med sig i sängen. Den första så viktiga grejjen blev: brandbilen. Så det blinkade lite blåljus och hördes sirener ännu innan ögonen till slut slöts, efter en lång kamp. Det var tydligen en lite spännande dag trots allt.

Grattis älskade, älskade ungen min!!