måndag 25 mars 2013

Våra fina häxor

Det är ett litet problem med palmsöndagen här i trakten. Det finns inte så många videbuskar att det sku räcka till alla. Det fanns fler buskar förr men då de byggt har de försvunnit.. De har planterat ett buskage i parken som faktiskt är till just för att barnen ska få plocka sina kvistar där, men där har vimlat av skolbarn de senaste veckorna som burit bort famn efter famn med kvistar så jag ides inte ens gå dit för att se om nåt fanns kvar. Istället tog jag en springtur på torsdag lite längre bort och sprang hem med famnen full av kvistar. Så på lördag var det dekorering på agendan. Fortfarande var det nog egentligen jag som prydde dem. Men så gillar jag det också! Trapp hjälpte till med tre och en hade han gjort i klubben.

På söndag morgon var det sedan dags. Det som sku vara häxor med katt blev sedan tre häxor. Den lilla såg ju vad de andra hade på sig och ville inte ha någon fånig kattutstyrsel då man kunde ha snygg hatt och mantel istället. Tre korgar och en famnfull med fjäderklädda kvistar och vi var redo för att ge oss ut på dörringningsäventyr i grannskapet.

I år valde vi vinterkläder istället för vår. Det blåste kallt ute men i trapporna blev det ju nog hett!
Vid första dörren som öppnades tyckte Trull det var en inbjudan så han promenerade raskt in mot vardagsrummet och den överrumplade kvinnan fick fösa ut honom igen. Man kan inte säga att han är blyg vår minsta! Senare fattade han galoppen. Dörren öppnades- han tryckte upp korgen mot den som stod i dörröppningen meda han ramsade HÅRT på eget språk. Sista orden lärde han sig så man nästan förstod som utomstående: Paakka muue! Stolt och glad!
Här började de redan tycka att det räckte och Trull började vilja äta sina mer än ha mer.  Vi hade kommit två trappor från oss. Uselt med dörröppnande folk bara. :(
 Vi gick hem fast vi ännu hade kvistar kvar. Om de tyckte det räckte med det de fått sku väl inte jag börja invända nåt! Det mycket trötta minstingen fick också lägga sig och sova dagsvila. Trapp bestämde sig dock för att vilja gå och överraska ett apr av sina kompisar också och vi fortsatte iväg bara han och jag mot de två bästa vännernas dörrar.Aatu som hade sitt kalas på lördag var förvånad över att han orkat gå så långt igen. Men han var bara glad över att få överraska och stolt över de självprydda kvistarna!

Så traskade vi hem igen i den värmande solen över ängarna.


stannade lite emellanåt för att leka med snön och checka innehållet han snart sku få hugga tänderna i. O vi hade det så trevligt tillsammans igen. Han är så ljuvlig då man är på tumis! 
Så var det då chokofrosseri som gällde resten av dagen. O idag. De två äldre kan redan rätt fint spara och inte äta sig sjuka på en gång. Den minstas ransonerade jag.

Lite ledsen var jag över att jag i år förberett mig väl och köpt en massa godis till andra och så kom bara fyra grupper (ibland har det varit massor!) Men jag förstår det då så få i trappan öppnar, hur sku de kunna veta att just vi gör det om inte de känner oss. Nästa år tänker jag sätta upp en liten lapp på dörren att de är välkomna! Inte är det ju roligt då två dörrar i fyra våningar öppnas. Jättefrustrerande för de nervösa små.

2 kommentarer:

  1. Åhåå, sicka godingar till häxor! :)

    SvaraRadera
  2. Tack, visst är de ju det! :) <3

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)