tisdag 22 oktober 2013

En tandlös, stolt son

Då jag stötte på Trapps förskolelärare innan jag sku gå in och vakta på dagsvilan idag ville hon visa mig nåt. Det var det gulligaste jag sett på länge. 

På skåpdörren till hans knagg i tamburen satt denna bild uppsatt, titta nu!

För mig som trodde att den ännu bara satt lite, lite lös var detta en grym överraskning. Mitt sötaste lilla barn, tappat en tand?! När blev han så stor? 


 O kära barn så han är stolt. STOR blir man ju då man tappat sin första tand! Så det var en mycket, mycket stolt pojke som log sina största leenden på vägen hem, och glatt förevisade gluggen till den halvbekanta mamman jag träffade på vägen.

Det dumma var bara att jag ännu frågade i förskolan om tanden var sparad, vilket den var. Men den låg ju inte i väskan som jag trott, utan i hans teckningslåda, alltså ännu i förskolan. Så nu får vi se om tandfén fattar att den lossnat. Hoppas det! 

2 kommentarer:

  1. Voi gulle! Vår Alex (5 år +) går omkring och är helt säker på att hans ena tand är lös. Är nog en stor tand och det är ju de främsta små som lossnar först så jag tror inte riktigt. Men han VILL så gärna att den skall vara lös och att tänder skall börja lossna... ahhaha! Tänk att det kan vara så viktigt för de små :)

    SvaraRadera
  2. Men vissa tappar ju redan rätt tidigt, våra två har varit bland de senare ingruppen. O så ska det jämföras och ha sig..hur många tänder, hur många pengar, hur mycket större är man. ;) men de är ju så himla gulliga med sina gluggar!! <3
    Hoppas Alex också rätt snart får njuta av en glugg! :)

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)